När Vidar föddes, förlossningsberättelse

Idag ligger han här i min famn och är redan nästan 2 veckor gammal. Tänk ändå så snabbt tiden går, även om det redan känns som att han ju ALLTID funnits i vårt liv. Tänkte att det kunde vara skoj med en liten förlossningsberättelse så länge som jag ännu minns den.

Allt började redan på kvällen på fredagen den 29.6. Jag hade tidigare under dagen varit i kontakt med mödrapoli på ÅUCS och fått en tid för överburenhetskontroll till måndagen. –Ta med BB-väskan då du kommer, det kan vara att dom sätter igång förlossningen redan på måndag, sade hon som jag pratade med. Där och då gav jag faktiskt lite upp och tänkte att jag helt enkelt får försöka ändra mitt tankesätt under helgen. Bebisen kommer att komma med igångsättning och det är nu liksom så det är.

Nåja på kvällen i alla fall var Anton och Adam iväg och fixade olika jobb medans jag och Saga bänkade oss i soffan framför filmen TRASSEL. Saga smaskade i sig lite fredagsgodis och jag själv satt och tänkte att det är lite skumt att jag inte alls var sugen på godis. Brukar liksom alltid vara sugen på det. Började känna små känningar i magen, men efter flera kvällar av just sådant var det inte ens något jag tänkte på speciellt mycket. Vi kollade vidare på filmen.

Anton kom hem med Adam och tog Saga med på nästa äventyr. Här började jag inse att jag nog hade sammandragningar, men ändå inget som jag tyckte att jag behövde klocka eller liknande. Dom kom och gick, kändes men gjorde inte speciellt ont. Började ändå packa det sista till BB-väskan så att det skulle vara redo IFALL ATT det skulle bli aktuellt med förlossning ändå. Gick på toa och insåg till min stora glädje att slemproppen nu hade börjat släppa. Något var i alla fall på G! Vi nattade barnen och dom somnade inte före vid 23. Då bestämde jag mig också för att kolla hur ofta sammandragningarna kom. Började klocka dem och kollade samtidigt på film.

Sammandragnigarna kom med 5-9 minuters mellanrum, började göra lite mer ont men fortfarande kändes det som att det kan klinga av när som helst. Vid halv 1 gick jag i duschen, och efter det lugnade det ner sig lite. Satte mig i soffan igen och fortsatte klocka, nu kom sammandragningarna med 8 minuters mellanrum och jag somnade till och med lite mellan varje. Vilade alltså lite men sammandragningarna fortsatte i alla fall. Vid 2 steg jag upp, åt lite müsli och då började också sammandragningarna komma tätare. Det var nu bara 2 – 3 minuter mellan värkarna, jag ringde till förlossningen och hon sa att vi är välkomna in när vi vill. Vi ringde Antons pappa, som kom till oss för att vara med Adam och Saga och sedan åkte vi iväg mot Åbo. Jag ville helt enkelt inte att det skulle bli panik och åkte hellre in lite ”för tidigt”

img_2930

Framme vid förlossningen var vi kvart över 3 på natten. Vi togs emot av en barnmorska och fick gå in i ett undersökningsrum. Det gjordes en indre undersökning och jag var inte öppen mer än 2 cm. Suck tänkte jag, detta kommer ta lääääääääänge. Det tog också ett streptokockprov, som sedan visade sig vara positivt. Ingen fara med det men dom behövde sätta kanyl för att ge antibiotika. Låg i CTG-kurva i nästan två timmar. Kroppen jobbade på bra, kändes som att saker och ting gick framåt i lagom takt. Då jag låg där på britsen kände jag bara hur det KNÄPPTE till och då gick vattnet. Pladask. Fick byta om till sjukhuskläder. Efter att vattnet hade gått började sammandragningarna göra mer ont.

Lite före 6 fick vi fara till ett förlossningsrum, kanylen sattes i min hand (igen kan jag konstatera att det var det värsta under hela förlossningen) och sammandragningarna blev successivt hårdare. Andades mig igenom dem ännu, kände att jag hade bra kontroll över situationen. Efter ett tag var det dags att ta en ny kurva för att kolla att bebisen hade det bra. I samma veva bad jag om lustgas, GUDAGÅVAN alltså. Började på låg nivå och andades på bra. Ungefär här går jag in i en dimma. Jag andades och låg och tänkte på riktigt märkliga saker först, men efter ett tag började jag liksom visualisera vad som hände i kroppen. Det var verkligen häftigt, jag sjönk ner i mig själv, fokuserade på att slappna av i en härlig dimma av lustgas.

IMG_2497

En ny barnmorska kom in i rummet och presenterade sig, hon undrade också om jag varit på WC på länge. Det hade jag då inte varit på ett tag så hon tyckte jag kunde gå. Var själv inte supersugen på att lämna lustgasen, men gick ändå med på att försöka. Anton fick komma med, för något inom mig sa att jag inte skulle vara själv där på WCn. Efter några sammandragningar kom jag mig ända fram till WCn och satte mig ner. Hann redan tänka att detta ju faktiskt gick riktigt bra, nu skulle jag bara snabbt kissa så att jag sedan skulle få återgå till min lustgas. MEN DÅ kom den första krystvärken. Och jag bara sa åt Anton att NU måste han hjälpa mig för jag KAN INTE HÅLLA EMOT. Anton ropade på barnmorskan som kom in och undersökte. Jodå huvudet var så gott som ute redan. Då var det dags att ta sig tillbaka till sängen. Har inget minne av att jag kommit tillbaka till sängen, men då jag väl låg där ute var huvudet redan ute. Bad lite snällt om lustgasen och fick den. Men den behövdes nog egentligen inte. En krystvärk till och så var lilla Vidar född. Klockan 7.45, 4160g tung och 52cm lång

IMG_2505

En riktig drömförlossning alltså, lagom takt och jag kände kontroll hela tiden. Lite rolig twist det där med att han nästan föddes på WC. Hahaha. Ett litet stygn fick jag, men det är ju inget man ens funderar på med en nyfödd liten bebis på bröstet. Kände mig pigg och riktigt fräsch genast vilket var helt underbart.

Efter en stund kom moderkakan också ut, allt såg bra ut. Jag och Anton bara beundrade vår lilla Vidar, efter en stund provade jag amma honom och killen fattade galoppen genast. Efter ytterligare en stund kom barnläkaren och undersökte Vidar, medans de mätte och vägde honom gick jag i duschen.

IMG_2517

Efter duschen smakade frukostbrickan väldigt bra, Anton satt med Vidar under blusen och jag käkade och drack kaffe. Då vi var klara var det dags att åka upp till BB. Så härligt att det var morgon och Anton fick följa med till avdelningen genast. Ett perfekt slut på en helt perfekt förlossning var ju att tillsammans få njuta av våran lilla kille på BB. En hel dag ifred bara vi 3.

IMG_2537 2

På kvällen kom de nyblivna storasyskonen på besök. Så härligt att för fösta gången se våran trio tillsammans. Efter en natt på BB var vi mer än redo att åka hem. Så på söndag efter läkarkontroll klädde vi på oss vanliga kläder, packade Vidar i babydkyddet och tackade för oss.

 

Tumis tid med Bumlingen

IMG_2559

Ikväll har jag och Vidar varit iväg på eget äventyr, under tiden har Anton och de två äldre åkt båt och haft väldigt VÄLDIGT roligt (enligt barnen i alla fall).

Jag satt vid matbordet efter att vi ätit middag och Vidar ammats sådär riktigt mätt som bara små bebisar kan bli och kände att NU hade det varit najs med något program. Chansade och skickade ett meddelade till Lelle, frågade om hon hade program eller om hon hänger med mig och Vidar på en promenix. Det ville hon gärna och en stund (halv timme seriöst inte van med att komma iväg med en bebis och vagn och skötväska och allt annat) senare möttes vi på malmen.

IMG_2564

Väldigt skönt ned ”egen”tid. Dagarna hemma har varit rätt intensiva, så en promenix med en kär vän satt alldeles perfekt. Laddad med energi körde jag sedan hem igen. Nöjd över vår fösta tumiskväll med Vidar. Nu ska vi sova, gonatt.

Ett snabbt hej från en bebisbubbla

Vi njuter verkligen av lilla Vidar, hela familjen. Det är så härligt att känna att han är hela familjens lilla bebis, och inte bara föräldrarnas. Då Saga föddes så var ju också Adam så liten att han inte helt märkte att hon ens kom. Det är häftigt att få följa med från sidan då Adam och Saga bekantar sig med deras lillebror. Det värmer i hjärtat att se hur kärleksfulla och försiktiga dom är. Dom är viktiga med att påminna alla gäster om att tvätta händerna när dom kommer och dom visar stolt upp världens finaste lillebror. Genast om han gnyr ens lite kommer dom springande och meddelar att VIDAR ÄR VAKEN MAMMA!

IMG_2526

Såklart är det inte bara roligt heller, det är ju faktiskt en ganska så stor förändring för oss alla vilket fört med sig en del reaktioner det också. En bebis i huset ändrar vardagen ganska så mycket och som storasyskon får man öva sig rejält på att V Ä N T A. Vi ger det lite tid, vi bekräftar när något känns svårt och försöker prata och fundera mycket. Jag är glad över stödet Adam och Saga har av varandra, dom har om möjligt blivit ännu mer tighta under dessa dagar. Dom leker tillsammans, sover bredvid varandra och hittar på en massa bus. Denna lilla duo testar minsann gränserna med jämna mellanrum, men så får det vara. Dom känner sig trygga med varandra och det är det viktigaste.

Vidar är som bebisar är mest, äter och sover största delen av tiden. Någon liten vaken stund bjuder han på innan han igen meddelar att han vill ha MAT. Han påminner om sin bror både till utseende och beteende, gillar långa matstunder (gärna varvat med små tupplurar) och är redan väldigt stark i nacken. Så klart är han världens finaste, precis som sina syskon. Redan fösta dagen han var född konstaterade vi med Anton att vi är i alla fall bra på att producera helt underbara barn.

Nu är det någon som morrar och grymtar i vagnen igen, så det är dags att stänga datorn och parkera sig i soffan.

När det blev tyst av precis rätt orsak

Om någon nu missat uppdateringar på Facebook och Instagram de senaste dagarna så kan jag ju med glädje meddela att våra lilla Vidar äntligen bestämde sig för att komma lördagen den 30.6.2018 klockan 7.45. Vi mår alla väldigt bra och jag är så glad och tacksam över att få känna mig såhär pigg och glad. Och så gott som helt återställd två dagar efter förlossningen. Jag skall berätta mera om förlossningen bara jag hittar tid att starta datorn (skriver från telefonen just nu också). Det är en nöjd liten kille vi fått, kör fri amning och det passar oss perfekt. Han äter gärna och ofta vilket han mer än gärna får göra. Amningen har kommit igång bra och fri amning känns rätt för både Vidar och mig. I alla fall just nu vid två dagars ålder. Återkommer småningom, så gå ingen stans.