Hobbyn och fritidsintressen

Läste Carolas inlägg ”tankar kring hobbyn åt barnen” och började fundera lite mera kring detta med hobbyn. Först på mina egna hobbyn som jag hade som barn och sedan på vilken inställning jag har inför barnens kommande(?!?) hobbyn.

IMG_0911

Vi börjar med mina egna hobbyn som barn, jag har hör och häpna ALDRIG spelat fotboll! Tycker alla barn spelat fotboll som små, i alla fall i någon form av knatteliga men NOPE inte jag. Jag har dock varit med i gymnastik och cirkusgymnastik, simning, spelat piano, handboll och ungdomsshow/teater. Som liten älskade jag gymnastik, älskade att hänga i ringar och prova på olika redskap. Tyvärr gick det inte att fortsätta med det som lite äldre barn eftersom det då handlade om att tävla och jag var helt enkelt inte tillräckligt duktig. Simningen tycker jag om, men jag hatade att tävla. Var alltid nervös och kommer ihåg episoder då tränaren lyft upp mej från bassängen efter att jag inlett tävlingen med att hoppa magplask i bassängen. Det var också under simträningen (i bastun) som en tjej berättade för mej att jag var tjock. Det hade dock inget med själva hobbyn att göra. Min pianospelar karriär blev också rätt kort, jag ville ju liksom spela roliga låtar ”my heart will go on” & ”burana-låten” och inte hålla på att plinka tåkiga låtar. Lärde mig inte riktigt att läsa noter heller, spelade istället utantill. Handbollen blev aktuell efter att vi flyttade hit till Pargas, här spelade man liksom handboll. Det var riktigt roligt, främst för att jag var rätt bra och gjorde många mål på matcherna. Spelade några år i damlaget också, innan jag istället började med teater och inte längre hade tid att varken träna eller ha matcher på helgerna. Teatern kom in i mitt liv först i gymnasiet, medverkade i två ungdomsshower och en revy, hade SÅ roligt och lärde mig massor.

Som barn blev jag aldrig tvingad till något, däremot kunde man inte skolka från sina träningar hur som helst. Hade man valt att spela handboll så fick man snällt åka iväg på träning de kvällar som det var träning. Fick prova på det jag ville prova på vilket jag uppskattar.

Våra barn då? I år har vi haft simning som hobby, famijesimning alltså. Ifjol var dom med i bollskolan, men det var lite för stimmigt med så mycket barn och våra barn var mest bara blyga och ville inte riktigt vara med. Simningen däremot ÄLSKAR båda, så det är något vi gärna fortsätter med. Saga har börjat prata om att hon vill dansa, så hon skall få prova på dans i höst. Adam är inte jättesugen på någon hobby just nu, så vi ligger lågt. Funderar lite på att anmäla honom till en teknik-simskola, för att han skall få lära sig simteknik.

IMG_0900

Någon hobby får dom gärna ha, men vill inte att det skall bli för mycket. Hobbyn behöver nödvändigtvis inte handla om träning eller fysisk aktivitet heller, eftersom man ju faktiskt kan vara aktiv med familjen också. Menar alltså att barnen gärna kan börja spela schack istället för fotboll om dom vill det. Kommer försöka peppa utan att sätta press på, försöka känna efter vad barnen själva vill göra och prova på det.

IMG_0917

Blivande dansflickan med skrubbsår på sina knän, dom kom faktiskt i samband med några lite väl ivriga piruetter som slutade i en kullerbytta på marken. Riktiga sommarben alltså, redan i april.

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

img_1467

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.

2018 blir ett riktigt BABYboom år!

Såklart reagerar jag ju extra på att folk är pregnanta nu då jag själv också är det, men alltså JESSUS så många som skall få bebis i sommar. Verkligen superskoj, mot hösten kan man säkert boka in en och annan kaffeträff med andra mamas och bebisar. Ni hör alltså att jag redan letar sällskap till hösten. Jag är rätt så trevlig, dricker gärna kaffe och äter gärna lunch 😉 haha värsta kontaktannonsen.

IMG_6898

Jag och bumlingen kommer ju att ha några timmar ”egentid” då de äldre två är borta. Adam börjar ju FÖRSKOLAN i höst (hur nu de sen kan stämma?!?) och Saga kommer fortsätta på samma dagis som hon är på nu. Har inte funderat desto mer på hennes timmar ännu, men några dagar i veckan kommer hon nog vara där i alla fall. Lite beroende på vad vi har för program sådär annars. Vill ändå att hon skall få fortsätta vara på dagis, få leka med sina kompisar och få lite ”egen tid” utan bebisar. Första bebistiden har dom ändå sommarlov, så vi hinner alla bekanta oss med bebis innan varadgen skall rulla igång.

Man vet ju aldrig hur hösten kommer se ut, men om allt går bra så ser jag verkligen framemot att ta långa sköna vagnpromenader. Att boka in träningsdates med andra mamas och vänner och att luncha på stan. Har alltid trivats bra under mina mammaledigheter och gissar att denna gång inte kommer vara något undantag. Större kontrast till vardagen blir det ju också då man går på mammaledighet från ett jobb och inte från studier.

img_6449.jpg

Tänker mej att man kanske kunde samla ihop ett gäng ivriga mammor och tillsammans jobba upp en stark och hållbar kropp igen. Inga tunga träningar såklart och inte med fokus på något annat än en stark grund för mammavardagen. Vi ska se, om någon tycker att det låter som en bra idé är det fritt fram att höra av sig. mhvv.mail@gmail.com

IMG_0212

Försöker läsa på en massa nu om träning både som gravid och efter graviditet. I brist på riktig motivation kan man ju i alla fall lära sig lite mer. Såklart är jag ju svintaggad på träning nu då jag är sjuk, men gissar att det motivationen är som bortblåst igen då jag blir frisk.

Ser verkligen framemot att chilla med andra mamas igen, att sen en av mina bästa vänner får bebis några månader innan oss är ju liksom grädden på moset. Kommer bli en bra höst 2018, och förhoppningsvis bättre mående än hösten 2017.

När kläderna börjar spänna

I morgon går vi in i v 19 och det börjar minsann både synas och kännas nu. Magen växer och kläderna krymper, börjar bli lite småsvårt att hitta träningsbyxor som känns bra och som hålls uppe. Beställde ett par 2Xu och dom är jag nöjd med. Så gissar jag kommer få träna och jobba med dem tills sommaren. Dom är sköna och hålls bra på, klämmer och spänner inte på magen. Känner nämligen att spända tights gör att jag får sammandragningar, vilket ju inte är så trevligt.

IMG_9816

På tal om träning så lovade jag ju uppdatera er om hur fredagens träning gick. Ja den uppdateringen blir lätt att skriva, eftersom det inte blev någon träning alls. Jobbade lite längre än planerat och sen var jag så HUNGRIG så det kändes bara korkat att inte åka hem och äta. Sen hämtades kidsen hem och sen har vi haft fullt program. Får göra ett nytt försök denna vecka, ikväll har jag 3 pass så idag behöver jag i alla fall inte träna något extra. Skönt så!

Snart får jag börja leta efter någon större träningstopp också, mina BOOOOOOOOBISAR har liksom märkt att det skall komma en bebis. Det är inte att leka med storleken dom ändrats till den senaste tiden. Resten av kroppen sympativäxer den också, försöker hålla det under lite kontroll bara för att jag inte vill ta itu med hela långa resan tillbaka igen efter förlossningen. Lagom av allt. Längtar dock ihjäl mig tills jag kan träna normalt igen, pressa kroppen och njuta. Tids nog kommer den tiden också, även om den känns avlägsen just nu.

Kanske NU då?

I dagens läge jobbar jag ju med träning, både som PT och som instruktör men ändå tränar jag långt mycket mindre än jag är van vid. Jag är lite förvirrad rent personlighets mässigt. Inom loppet av några år har jag gått från totalt otränad, till vältränad till dagsform. Vet inte riktigt vem jag är, känns lite som att hela jag är satt på paus. Jag har lärt mig så mycket om hur det är då man är TOTALT SLUT. Då det inte längre handlar om att vara lat, det handlar inte om att bara bestämma sig utan det handlar om att till och med de vardagligaste av uppgifter är en stor börda. Jag var där i hela hösten, sådär totalt slut att tårarna bara rann på kvällarna. I något skede insåg jag att jag MÅSTE släppa kravet på att jag ”borde” träna. För det fanns inte på min världskarta. Blotta tanken på träning gjorde att kroppen gick i baklås, och även om jag ville förstå så blev det så jobbigt. Tack vare mitt jobb rörde jag ju ändå på mig en del, men långt mycket mindre än jag varit van vid. Och jag kan ärligt säga att de känns jobbigt, det känns som att jag tappat min träningsvardag och att jag tappat en del av mig själv.

Nu har ändå mitt mående sväng till det bättre, fortfarande är jag trött som en mupp vissa dagar, men jag måste inte sova några timmar mitt på dagen för att klara av kvällen. Nu är det ändå på en nivå som gör att jobbet igen känns rolig, jag har inte ångest över HUR jag skall ta mig igenom ännu ett pass. Jag kan tycka att motionen känns skönt igen. HÄRLIGA KÄNSLA. Lite lost är jag ändå då det kommer till träning och graviditet. Och som ett svar från ovan ger min största förebild inom träningsvärlden ut en bok för GRAVIDA. Igår kom boken hem och idag skall jag sätta mig ner och läsa, inspireras och förhoppningsvis få lite mer pepp och motivation till min egna träing.img_9805.jpg

Det handlar inte om att kontrollera vikten, eller att göra super resultat just nu. Det handlar om att orka, att orka i vardagen, att orka jobba, att inte ha konditionen totalt i botten innan denna graviditet är förbi. Ännu är det ju nämligen inte försent. Jag får acceptera att hösten gick som den gick, jag klappar mig på axeln över att jag tog mig igenom mina pass på jobbet och att jag kom igenom trimeter 1.

IMG_9808

Inte direkt originellt att kring nyår fundera på träning och en mer aktiv vardag, men med den lilla tvisten som graviditeten dessutom ger är det verkligen inget som är självklart längre. Jag hoppas att jag skall komma igång igen, har satt upp ett litet mål till mej själv, 30 minuters aktivitet varje dag. Aktiviteten kan då bestå av mina pass på jobbet, en promenad, styrketräning eller något helt annat. Men någon sorts aktivitet vill jag se till att jag får till.

Då plusset kom på stickan tänkte jag att NU skulle jag vara den där aktiva vältränade preggokvinnan som håller igång och verkligen njuter av träningen. Men det blev inte alls så, inte hittills i alla fall. Planerar köra ett pass från boken på gymmet nu kommande fredag, eftersom jag har egna pass på jobbet ikväll och i morgon kväll. Lovar uppdatera er om hur passet var. Mest som morot för att få det gjort. Ca. 160 dagar kvar av graviditeten, vilket betyder att man verkligen hinner klämma in både ett och annat pass. Någon annan preggo som känner igen tankarna? Eller är ni sådär härligt aktiva?