En svettig hemresa

På fredag natt började jag kolla igenom våra biljetter för hemresan och insåg då att vi har ett tvåtimmars byte i Tammerfors, vilket inte kändes speciellt lockande med både barn och väskor i stekande värme. Nåja kollade igenom våra allternativ och hittade ett annat tåg som skulle åka från Kokkola, då hade vi bara 10 minuters byte och det förkortade ju restiden med 2 timmar. Bokade nya biljetter och somnade med ett lugn i kroppen.

Vi vaknade och packade i lugn och ro våra väskor, bestämde ändå att vi nu lämnar balanscyklarna där eftersom mina kusiner kommer hit om 2 veckor igen. Lite mindre saker att släpa på. Vi startade mot Kokkola i god tid och kom också fram till tågstationen med goda marginaler. Vi hoppade ombord på tåget och vinkade hejdå till min kusin och min faster, och vi vinkade och vi vinkade.

IMG_2509 2

Tåget åkte inte iväg, vi blev 10 minuter sena, 20 minuter sena och tillslut över 30 minuter sena. Insåg ju redan nu att vi antagligen kommer missa vårt tåg från Tammerfors till Åbo.

dd85309a-096c-43be-9d29-8b5558845cf5

I samma veva som detta meddelade Anton att hans hand skulle gipsas, han hade skadat handen, spricka i ett finger och ett annat finger helt av. Denna info minskade inte direkt stressen.

IMG_1730

Efter många om och med kom vi oss iväg i alla fall, och dom meddelade bara att vi som skulle vidare mot Åbo kommer få mer info under resans gång. Levde på hoppet att vårt tåg skulle vänta på oss, men bestämde ändå att barnen inte får använda iPadsen (bäst att spara på batterierna nu för säkerhetsskull). 10 minuter före vi kommer till Tammerfors meddelas det att Åbo tåget inte väntat och att vi istället skulle åka buss. Så vi släpade alla våra väskor genom tågstationen och hoppade på den svettigaste bussen i världshistorien.

IMG_2515

Vi satte oss i bussen och spände fast säkerhetsbältena, Saga var lite bekymrad över att de andra resenärerna inte hade bältet på?!? Bussen rullade iväg och efter typ 3 minuter hör jag – mamma jag måste kisa! PANIKEN jag kände innan jag insåg att det som TUR fanns en liten toalett på bussen. Hon han kissa två gånger under hemresa. Svetten rann på oss alla där vi slingrar fram på små små vägar och jag kände bara en enorm hemlängtan. Barnen klarade det hela galant tack vare iPadsen och hörlurar.

Väl i Åbo mötte Antons oss med handen i paket. OM det var skönt att komma hem? Jodå, efter att ha lämnat barnen hemma med Anton åkte jag ännu iväg till butiken för att i sista minuten handla inför morsdagsbrunchen. OM jag var trött när jag kom hem? Jodå, på nivån att precis ALLT kändes skit. Men det är en annan historia.

Att sakna pappa

Nu har vi sovit borta i 2 nätter och det börjar märkas på barnen att dom saknar sin pappa. Lika ivrigt som dom räknade dagarna till att resa iväg, lika ivrigt räknar dom dagarna tills vi nu skall åka hem igen. Imorgon är det dags att åka hem igen, 3 nätter borta är riktigt passligt för vårt lilla gäng just nu.

IMG_1554

Ganska värdefullt att få sakna varandra ibland, att inte alltid bara vara hemma och nöta. Så tycker jag i alla fall, att det är väldigt bra att få sakna. Märker i alla fall på vårt förhållande att det är nyttigt med lite paus, speciellt efter en vår då jag så gott som hela tiden varit hemma. Vi behövde mycket tid tillsammans under våren och det har gjort gott att jag varit hemma, men som sagt några nätter ifrån varandra gör att man hinner börja sakna också. Ser framemot att kliva ur tåget i Åbo imorgon och att hela familjen får krama om varandra igen. Tills dess skall vi njuta till max av att få umgås med alla viktiga här.

De perfekta semestercyklarna

IMG_1592

Absolut rätt beslut att ta med balanscyklarna till Österbotten, det kunde jag konstatera redan igår då vi skulle iväg och köpa varsin glass på kvällen. Barnen behövde bara sätta hjälmarna på huvudet och springa iväg, dom var båda rätt trötta efter en dag full av program så jag gissar att det hade blivit en massa gnäll om dom hade behövt gå. Med cyklarna var det inget gnäll alls. Bara en lite övernervös mamma som inte riktigt hinner med i takten just nu.

Klappar mig själv lite extra på axeln, det var bra att jag kom på att det ju fungerar med de två balanscyklarna också, även om båda två redan cyklar på vanliga cyklar också. Jag svär väl ännu över dem då vi skall ha hem allt igen, och barnen kanske inte alls har lust att sammarbeta, men det är smällar man får ta. Verkligen lång användningstid på dessa balanscyklar, och perfekta att ha med under en semesterresa där en vanlig cykel helt enkelt tar för mycket utrymme. Tur att vi inte hade satt bort dem ännu. Super att man får upp sitsarna så högt på cyklarna att man kan ha dem länge, både på den mindre och större modellen. Får se vart vi cyklar idag.

IMG_1594

 

Dags att packa väskorna

Som vi räknat dagarna till idag, varje dag har vi kollat i kalendern hur många dagar det nu är kvar tills vi hoppar på tåget. Dessutom räcker det inte med att vi skall iväg på äventyr idag, NEJ det är en speciell dag på dagis också. Adam har nämligen fixat så att Anton och hans anställda är där nu på morgonen och visar några av Antons maskiner. Alla barn växer inte upp med en maskinpark på gården, vilket Adam nu börjar inse och då ville han att hans kompisar skulle få se vilka maskiner hans pappa jobbar med. Härligt ändå! För våra barn är det liksom så självklart att det finns både traktorer och grävmaskiner på gården så dom tänker ju inte speciellt mycket på det. Märks så tydligt att dom tänker att alla har tillgång till detta då t.ex. någon behövde låna en släpvagn eller få något bortkört från sin gård med traktor och vagn av Anton och Adam undrade om deras egen traktor var sönder? En annan gång frågade han Lelle var hon egentligen har sin traktor och sina åkrar? Jag hoppas dom har en lyckad förmiddag på dagis, efter maten hämtar vi dem och åker iväg mot Åbo.

JA idag är ju dagen som vi åker iväg på ett äventyr jag och barnen, och jag tror och hoppas det kommer gå bra. Har velat fram och tillbaka om vi skall ha med barnens cyklar eller inte. Vi har ju ingen bil där nu och våra barn är inte de bästa på att GÅ, men så kom vi på att vi packar med balanscyklarna, Saga kan ännu bra ha den lilla och Adam får låna Sagas och dom går sådär någorlunda lätt att ha med på tåget också. Tror det blir bra.

Nej NU, nu måste jag nog börja packa ihop våra grejer, är så bortskämd med att vi alltid åker bil så jag brukar inte behöva tänka så mycket innan vi åker. Kastar bara ner allt i kassar och in i bilen. Nu ska vi liksom klara oss med så liten packning som möjligt. Håll tummarna att vi får en prima tågresa är nu snälla!

IMG_1143

Hur smaskigt är det inte med färsk frukt och färska bär? Lite extra lyx vid frullen idag innan resan kickar igång.

Ett litet problem uppstod

Vi köpte ny bil i vintras, mest med tanke på att vi skulle rymmas bra i bilen hela familjen och att vi ibland skulle få med någon extra passagerare också. Vi sålde vår VWpassat och köpte istället en VWCaddy maxi life. Från en fempersoners bil till en sjupersoners, vi har varit super nöjda och allt har varit frid och fröjd tills jag börjar inse att vi faktiskt har ett litet dilemma. Alla stolar som vi just nu har till alla tre barn har ISOfix fästen, men vår bil har endast ISO-fix på två ställen. Hittills har det inte varit något problem, nu sitter Adam på ena sidan och Saga på andra sidan och bänken längst bak är tom. Men sen då? Hade tänkt att Adam och Saga skulle få sitta längst bak de gånger som vi alla skall åka i bilen, eller en av dem längst bak och andra i mitten bredvid bumlingen. Beror lite på hur bumlingen trivs i bilen, om han till exempel tappar tutten ofta är det ju bra att ha ett syskon bredvid som snabbt kan sätta tillbaka tutten. Om man använder raden längst bak går man miste om det ena ISOfix färstet, eftersom man behöver fälla ner ena sätet för att komma till raden längst bak. Vilket då alltså betyder att det bara finns ett fäste kvar som alltid går att använda. Hoppas ni hänger med i mitt resonemang nu, för mig är det ju självklart men om man inte är bekant med bilmodellen kan det kanske bli lite halvråddigt att hänga med.

 

bild lånad från ozbaby.fi

Adam och Saga sitter just nu i varsin bältesstol, som båda fästs fast med ISOfix i bilsätet, Sagas stol har dessutom ett extra fäste mellan benen eftersom hon är lite mindre än Adam. Det går såklart att endast använda bilens eget bälte också, men då MÅSTE man komma ihåg att spänna fast stolarna de gånger då inget barn sitter i dem. Det känns ju ändå som att de gångerna också kommer att vara ganska så ofta. Är på riktigt orolig över att jag kommer glömma bort det. Behöver knappast säga att tanken på en bältesstol som kommer flygande mot bumlingen eller mig själv vid en eventuell krock inte känns speciellt lockande. Känns inte lockande att krocka alls såklart, men ja ni förstår säkert vad jag menar.

bild lånad från ozbaby.fi

Anton har varit i kontakt med VW och kollat om det skulle vara möjligt att få ISOfix fästen till sätet längst bak, vilket såklart hade varit det bästa alternativet, men tyvärr är det inte möjligt. Stolarna känns säkrare om dom också är fast med hjälp av ISOfix, blir inte lika stor belastning på barnets kropp heller då bältet inte behöver ta både deras egen vikt och stolens vikt. Så nu är jag lite lost, HUR FAN GÖR VI NU DÅ?

De gånger jag bara har två barn med mig går det ju bra att klicka fast bådas stolar med ISOfix men om jag har alla tre med mig? Vill inte ha någon att sitta framme och vi har inte ISOfix i framsätet heller. Överväger att beställa hem en bältesbas till bumlingens babyskydd också, så att barnen sådär i vardagen kan sitta bredvid varandra alla tre. Caddyn har rakare bakbänk än våran gamla passat så jag tror att det skulle fungera bättre. Hur gör ni andra som har barn som sitter i bältesstolar, sitter stolarna fast med bilens bälte eller med bälte + ISOfix?

Bältesbas behövs också i våra andra bilar, eftersom vi inte har ISOfix där. Har ändå hellre en bas som passar i alla bilar än att jag skall behöva spänna fast bara stolen med bilens bälte (vilket ju också går) i de andra bilarna. Det var liksom väldigt korkat att beställa en ISOfix bas, tänkte inte såhär långt då ännu och länge har jag trott att det GÅR att få ISOfix till tredje raden i bilen och därmed lösa problemet så. Nåja nu får vi helt enkelt tänka om lite igen. Ha två olika baser + ett babyskydd och anpassa efter behov, eller någon annan lösning. Man kan ju sälja allt sen ändå och få tillbaka en del av pengarna i alla fall. Säkerheten i bilen är ju ändå viktig den också!

Det här med bilstolar är minsann en djungel, och jag vet att många säkert anser att Saga borde åka bakåtvänd ännu. Tänker inte desto mera skriva om det just nu i alla fall, jag rekommenderar att alla har sina barn att åka bakåtvända så länge som möjligt minst tills barnet är 4 år men gärna såklart också längre. Eftersom det helt enkelt anses vara säkrare, men jag är också smärtsamt medveten om att det inte är så lätt alla gånger. Jag vill tro att alla gör det så säkert som möjligt för sina barn under bilfärden. Och det är egentligen en helt annan diskussion.

 

Vi ska ut på äventyr

Idag bokade jag tågbiljetter till mig och barnen, om 2 veckor åker vi iväg en sväng till Österbotten. Barnen har länge tjatat om att dom vill åka tåg och Anton har massor med jobb här i maj, så vi passar på att åka iväg på äventyr. Dessutom kommer inredningen till grovköket den veckan så extra skönt att vi är urvägen här hemma så att dom kan jobba på ostört. Och JA dessutom superskönt för oss att komma ur kaoset och kanske till och med komma hem till ett färdigt grovkök.

Det var ju inte helt igår som vi åkte tåg senast, hittade dessa bilder från januari 2015.

IMG_2081IMG_2086IMG_2089

Då reste jag med en 2,5 åring och en 10 månaders. Vill tro att resan med en blivande 6 åring och en blivande 4 åring (en vecka innan hon fyller 4 och barnen åker gratis tills dom är 4 *hurra utnyttjar systemet*). Sist släpade jag på syskonvagnen och en massa väskor. Denna gång får vagnen lämna hemma, och barnen kan själva bära sina kassar. Ingen har blöjor längre, båda kan äta vanlig mat. Känner att det kan bli en riktigt trevlig tumisresa med barnen, ignorerar 4års trotset som en viss fröken visat prov på de senaste dagarna. Inte för att det var dåligt att resa med två som sov dagssömn heller, man fick lite välbehövd ensamtid där någon halvtimme då dom tajmade sin dagssömn.

IMG_2100

”vad ska ni göra i sommar?”

– Förutom att föda barn då? Svarade jag skrattande på den frågan.

Är det bara jag eller känner man sig lite extra mogen då man svara på frågor som ”vad skall ni göra i sommar då?” Jag känner mig i alla fall mogen då, vuxen alltså. Av förekommen anledning har vi inte några spikade planer för sommaren. Beror helt på hur livet med 3 barn kommer igång. När Saga var nyfödd åkte vi till Stockholm över en dag, hon var då typ en månad gammal. Det gick absolut bra, så ser egentligen inget hinder för att vi skulle göra något liknande hela familjen denna sommar också. Men visar det sig istället att bumlingen inte trivs i vagnen, att han har ont i magen, att amningen är bökig eller nätterna stökiga så stressar vi inte iväg någonstans. Då hålls vi hemma och njuter av sommaren på gården istället. Lekstugan behöver kärlek och projekten här hemma lär inte ta slut i första taget de heller. Så tråkigt lär vi inte behöva ha. Eftersom Anton jobbar rätt så mycket under sommaren brukar det vara roligt att ha någon liten resa inbokad, för att verkligen se till att hela familjen hinner njuta av några semester-dagar tillsammans.

IMG_3131

IMG_3178

Här är två bilder från stockholmsredan 2014. Kolla vilken liten Adde, här var han bara två år och vi spenderade dagen vid skanssen, tillsammans med våra vänner. Ja han var ju liksom inte så stor då han blev storebror våran lilla Adde.

Om vi hittar på något så gissar jag att vi tar båten över till Sverige. Inte för att man inte kan göra saker här i Finland också, men helt ärligt så är det mesta roligare i Sverige. Eller är det bara jag som känner så? Jag hade gärna åkt till Kneippbyn i Visby, så det är ett alternativ ifall vi åker till Sverige. 

Skärmavbild 2018-04-24 kl. 09.47.14

bildlänk

Har någon av er varit till Kneippbyn i Visby? Någon som har några tips på vad man skall tänka på i så fall att vi åker? Sitter ni på andra roliga tips på sommaräventyr får man mer än gärna tipsa om de också. Kolmården var vi till förra sommaren och det var absolut något jag kan rekommendera!

Denna regniga tisdagsmorgon drömmer man sig gärna till sommarsol, värme, glada barn och spännande äventyr.

 

Vill inte ha äventyr

Är det bara jag eller drömmer så gott som alla om att resa? Ofta ställs frågan om vad man helst gör, eller vilka drömmar man har. Och allt som oftast svarar folk något som har med resande att göra. Jag känner inte alls igen mig i dessa drömmar och undrar ibland om jag är den enda som känner såhär? Alltså nu menar jag inte resa som i resa charter utan resa som i att uppleva världen. Det är alltså inget fel med charter om det verkar som att jag tycker det, tvärtom charter är det enda alternativet OM jag skall resa. För faktum är alltså att jag inte alls känner igen denna längtan efter äventyr som så många säger sig vilja uppleva. Jag fåt lätt panik av blotta tanken på att bo på något halvskumt ställe, åka ut till någon obebodd ö eller något liknande. Jag är inte världsvan och cool utomlands, i Stockholm klarar jag mig väl helt okej, men längre bort än Sverige är jag bara obekväm och försiktig. Jag behöver helt enkelt inte den typen av äventyr. Jag har aldrig drömt om att backpacka, att bara ha en väska med sig och inte veta vart man åker till näst.

Jag har inte rest speciellt mycket som barn, min första resa till södern var 2005 då var jag 14 år gammal och åkte en vecka till Egypten med min fammo och faffa. Visst var det en rolig resa, men mest var jag rädd. Rädd för att flyga, rädd för att något skulle hända där långt borta hemifrån, rädd och osäker. Vi är lika här, jag och Anton, och det är nog tur. Tror inte att den äventyrslystne skulle orka resa med mej, jag blir inte direkt trevlig heller då jag är nervös. Och så maten sen, tycker ju inte att jag är speciellt kräsen egentligen, ändå inser jag att det nog är just det jag är. Jag behöver inte prova på en massa nytt.

Jag avundas folk som vågar, som reser iväg till andra sidan jorden och upplever världen. Men jag vill inte, jag vågar inte och jag känner inget behov. Ibland blir jag så trött på att folk skall klaga på charter resor t.ex. All inclusive hotel osv. För mig är det njutning, semester, trygghet och bra. För mig räcker det att våga åka flygplan till ett främmande land, hitta rätt buss till rätt hotell och sedan landa där.

Jag undrar ändå om alla verkligen drömmer om dessa resor? Alltså de coola människor som reser runt jorden förstår jag ju att gör det. Dom lever ju sin dröm hela tiden och det måste ju vara härligt. Men alla dom andra då, som säger att dom vill upptäcka världen men ändå aldrig reser? Är det så att man liksom bara SKA tycka om att resa? Det hör liksom till. Visst är det klart att ekonomi och livssituation spelar in, det förstår jag också. Är faktiskt mest bara nyfiken på om jag är den ända lilla fega 27 åringen som är nöjdast hemma?

Ett minne från augusti 2017

Kollade in mina KANTA sidor idag, tänkte mest kolla om resultaten från sockerbelastningen hade kommit redan. Det hade dom inte. Läste igenom min andra historik där och landade på datumet 26.8.2017. Det är ett datum som finns kvar i hela familjen Helenius KANTA uppgifter och ett datum som vi kommer att minnas länge. Också barnens mins händelsen, som till all lycka slutade lyckligt.

Vi var påväg till Jakobstad, fredag eftermiddag, bilen var fullpackad för en helg i Österbotten. Barnen satt i sina stolar på baksätet och vi vuxna pratade på. Vi hade just kommit förbi Åbo. Mitt i fredagens rusningstrafik körde vi som alla andra, Anton konstaterade att trafiken löpte dåligt. Mitt i plötsligt stannar trafiken av helt, på grund av ett vägarbete en bit längre fram. Och då PANG! – PANG! Lastbilen som var bakom oss hade inte märkt att kön stannat av tillräckligt snabbt och körde rakt in i vår bil. Vår bil körde i sin tur in i bilen framför. Allt hände så snabbt, först förstod jag inte ens vad som hände.

Barnen grät, båda två och jag hann inte ens känna efter hur jag själv mådde innan jag rusade ut från bilen och öppnade bakdörren. Det enda jag tänkte var att jag måste kontrollera barnen. Adam blödde lite från sin tunga, som blivit emellan tänderna vid smällen. Saga hade ont i axlarna, där som bältet hade fångat upp hennes kropp. Mest var dom bara rädda. Förstod ju genast att det inte var frågan om några större personskador eftersom smällen som tur inte var SÅ hård. Lyfte ut barnen ut bilen och kramade om dem. Familjen i bilen framför oss gick igenom samma procedur. Ingen var desto värre skadad, som tur. Lastbilsföraren kollade genast att vi alla var okej och sedan ringde Anton 112. Vår bil såg ju värst ut eftersom den blivit krockad både bakifrån och framifrån, för att underlätta alla försäkringsgrejer är det alltid bäst att tillkalla polisen då man krockat. Alla var överens om att vi väntar på polisen. Och vi väntade. I fredagsrusningen stod vi där vid vägrenen och bara väntade. Jag tror det var värst för lastbilsföraren, han konstaterade flera gånger att det fanns barn i båda bilarna framför. Han tänkte säkert det som vi alla tänkte, det hade kunnat sluta så mycket värre. Anton ringde sin pappa, för vi insåg ju att bilen inte kommer gå att köra till Österbotten. Antons pappa startade från Pargas för att komma och byta bil med oss. Ringde min faster för att meddela vad som hänt, så att dom vet att vi inte kommer komma fram den tiden som vi hade trott. Ringde mamma för att berätta vad som hänt, tänk ändå vilken tur att få ringa och meddela att ingen hade stött sig.

Till slut kom polisen, alla papper skrevs och alla förare fick blåsa för att visa att ingen hade alkohol i blodet. Poliserna kollade också att alla mådde bra, dom sa att vi borde åka via jouren för säkerhetsskull. Speciellt med tanke på barnen, ibland märker man inte genast av en skada i nacken som senare kan börja bråka. Anton ringde TYKS jour och dom ville ha oss dit för kontroll. Det är också viktigt att man varit till en läkare med tanke på försäkringen, om någon av oss skulle ha fått någon skada så finns det dokumenterat varifrån skadan kommit. Lastbilsföraren fick böter eftersom han inte hållit tillräckligt säkerhetsavstånd och vi andra fick lappar att föra till våra försäkringsbolag. Antons pappa kom med en ny bil, polisen var klar med sitt och vi körde bort från den trafikerade vägen. Bytte bil med Antons pappa, flyttade om alla våra saker och installerade barnen i nya okrockade stolar. I och med att vi har många bilar, så har vi också många stolar. Sedan åkte vi ett varv via jouren, fick träffa läkare och han förklarade att det finns en risk att barnen fått en lindrig hjärnskakning och att vi vuxna kan känna av smärta i nacken några dagar framöver. Efter det kunde vi igen påbörja resan till Österbotten. Jag är glad att vi gjorde det, dom många timmarna i bilen tillsammans gav oss chansen att genast prata och bearbeta det som hade hänt.

IMG_4583

Slutet gott, allting gott. Vi kom tryggt fram och somnade skönt efter en lång resa. Det obehagliga var ju just insikten i att det KAN smälla till när som helst.

Att börja fredagen på BÄSTA sätt

Oj vet ni hur NÖJD, LYCKLIG och TAGGAD jag är nu? Hade larm på telefonen för att inte missa detta, klockan 11.00 (10.00 i Sverige) släpptes biljetterna till Mia Skäringers föreställning. 3 minuter senare var jag inne på sidan, efter att den laddat och laddat och laddat och lyckades faktiskt få 2 platser bokade! Inte dom bästa platserna men jag VILL verkligen se denna show! Det blir alltså en Stockholms resa för oss i November. De äldre kidsen får bli hemma och lillebror får helt enkelt hänga med. Jag missar inte detta!

Skärmavbild 2018-03-16 kl. 11.24.50