Spiderman och strössel

IMG_2233

Idag märktes I N G E T av gårdagen längre, Adam har haft energi så det räcker och blir över för A L L A i familjen. Eftersom gårdagen var rätt så jobbig för Adam hade vi lovat att han skulle få en leksak efteråt, något han kom ihåg genast då han vaknade från narkosen. Idag klockan 6.00 vaknade han och frågade om leksaksbutiken redan var öppen. Haha taggad till 1000, efter frukost var hela familjen i bilen och vi styrde kosan mot Åbo. Efter många, långa funderingar valde han en spiderman figur. Och den har hängt med H E L A dagen, alltid roligt att någon ny sak blir populär.

Man kan ju tycka vad man vill om att ”muta” barn med leksaker. Men för oss fungerar det att Adam får fokusera på någon belöning efter jobbiga upplevelser. Barn som inte har obehag för tandläkaren behöver ju inte få någon belöning. Saga fick faktiskt välja en Barbie idag också, för att hon var så duktig på 4 årskontrollen. Hon kan ju inte alltid bli utan belöning bara för att hon klarar liknande saker mycket bättre än Adam.

IMG_2240

Inte nog med att han fick en ny leksak, dessutom åkte vi iväg på glass på eftermiddagen och Ä N T L I G E N kunde Adam beställa en glass med strössel på igen. Han har inte kunnat äta strössel, eller andra hårda saker, eftersom hans tillfälliga lapp varit lös och hårda saker har riskerat att orsaka smärta. Men idag så, idag blev det en boll med mango-melon med strössel på. Nöjd kille. Och nöjda föräldrar också, att vi nu är förbi detta. Jag har nog stressat en hel del över gårdagen och känner i både kroppen och huvudet att jag är ganska trött idag. Tur att vi inte har några måsten denna helg, finns liksom utrymme för att ta det lugnt.

Hemma igen

Vilken fredag, så skönt att sitta hemma i soffan igen nu med en nästan helt återställd kille lekandes på golvet. Det kändes rätt så avlägset tidigare idag, då vi traskade in i uppvakningsrummet och fick se våran lilla kille sovandes. Men vi kan ta det från början..

.. imorse klockan 5 vaknade Adam, han var nervös inför tandläkarbesöket och kunde inte sova. Hans mamma hade samma känslor och var klarvaken på en gång hon också. Vi kunde inte stiga upp och äta frukost heller eftersom han inte fick äta något denna morgon, så vi satte på Netflix och låg och försökte vila lite. Saga och Anton steg upp och for till dagis, jag och Adam steg upp och klädde på oss. Anton kom hem igen, vi packade oss i bilen och åkte iväg mot Åbo.

Allt gick bra tills vi stannade bilen utanför tand- och munkirurgin vid ÅUCS. Då var det inte roligt längre, Adam var väldigt olycklig och vi vuxna försökte hålla oss lugna och försökte bekräfta hans känslor. Vi kom in och först skulle det tas röntgenbilder av tänderna. Det gick riktigt okej. Anton och Adam fick gå in i röntgensalen medan jag själv satt på utsidan, gravida fick nämligen inte vara i rummet. Sedan var det bara att vänta tills vi blev inkallade till nästa rum. Vi gick igenom lite praktiska saker och sedan fick vi vänta en stund till då Adam fick en lugnande medicin. Man märkte att han blev lugn för mitt i allt kunde han leka igen och hade riktigt roligt med en tågbana.

Efter ett tag kom en sköterska och hämtade Adam och Anton, det var bara ena föräldern som fick vara med vid sövningen och vi bestämde att det är Anton som får vara med. Jag hade nog inte fixat det. Hörde Adam skrika och sen blev det tyst, Anton kom ut igen och meddelade att nu sover han. Det var jobbigt, det hade varit riktigt jobbigt för Anton att se då han sövdes. Sen var det en och en halvtimmes väntan tills han beräknades vara klar.

Vi traskade iväg till ett cafe vid sjukhuset, bara för att ha något att göra. Tiden gick som tur rätt så snabbt och tillslut fick vi komma till uppvakningsrummet där våran lilla duktiga kille låg och sov. Tandläkaren berättade att dom varit tvungna att dra ut de två tänderna som hade hål, eftersom det blivit så inflammerade. I och med att de behövde dra ut tänder på Adam är jag ändå glad över att han fick vara nersövd, för det hade nog verkligen blivit HORROR annars. Inte var det roligt nu heller, men han var ju ändå nersövd redan. Och han minns inget av själva sövningen, tack vare den lugnande medicinen han fick före. Dessutom var alla andra tänder bra, till och med på röntgenbilderna. Det var skönt att höra.

Att se sin lilla älskade 6 åring där under ett täcke i en sjukhussäng med syremätare och kanyl gör att mammahjärtat gråter. Vi fick sätta oss bredvid sängen och sedan skulle vi bara vänta på att han vaknade. Efter ett tag började syremätaren larma och DÅ blev det nog riktigt obehagligt. Alltså det var aldrig någon kris, det förstod jag nog också. Men man vill ju ändå inte att någon maskin skall larma efter att barnet varit nedsövd. Dom flyttade lite på hans huvud och efter det kunde han lugnt sova vidare.

IMG_2696

Till slut vaknade han, först var han riktigt yr och väldigt ynklig. Det kändes ju konstigt i munnen, han hade en kanyl i handen och ont i munnen och huvudet. Han fick lite mer smärtlindring via kanylen och sedan lugnade han ner sig. Vaknade till lite mer, fick dricka en tripp och var inte fullt lika borta längre. Han fick komma upp i min famn och fick sedan lite dropp med smärtstillande ännu. Han kunde slappna av i min famn och somnade igen. När droppet var klart togs kanylen bort och vi fick sätta oss i bilen och åka hem.

Väl hemma har vi bara tagit det lugnt, Adam har vilat i soffan och ätit några glassar. Skönt med kallt i munnen efter dagens ingrepp. Efter lite makaronilåda och några isglassar kom energin tillbaka. Och då energin kom tillbaka kom också Adam tillbaka. Så skönt att se, så skönt att han ändå verkar må riktigt bra nu. Lite ont har han i munnen, men det löser värkmedicin och vila. Nu på kvällen har han till och med orkat bygga lite med duplo. Vi tar det lugnt här hemma, Saga och Anton är iväg på ärenden så att det skall hållas lugnt och skönt här hemma.

Och JA visst uppskattar jag mina friska glada barn lite extra efter idag, visst uppskattar jag att vi inte behövt gå igenom detta tidigare och att det nu ändå ”bara” handlade om att fixa tänder. Satt där i väntrummet och tänkte hur skönt det ändå är att det är själva sövningen som är skrämmande och inte ingreppet. Nu skall vi njuta av mys i soffan och krama varandra lite extra hårt innan vi somnar ikväll. Hoppas ni haft en bra fredag.

 

Nervöst inför fredagen

I fredag skall Adam sövas ner, dom skall fixa hålet som bråkat med honom flera gånger de senaste månaderna. Jag tror att jag själv är mest nervös, tycker det känns så obehagligt att dom skall söva ner våran lilla älskling. Försöker ändå tänka lite rationellt också, att många barn sövs ner av långt mycket värre orsaker än obehag för tandläkare. Borde vara tacksam över att han inte sövs av andra orsaker och det är jag nog också. Men ÄNDÅ känns det obehagligt och skrämmande, ändå oroar jag mig. Vill inte att det skall bli obehagligt för honom. Gravidhormonerna gör ju en inte direkt lugnare, men som tur har vi möjlighet att åka med Adam båda två nu i och med att Anton inte kan jobba, känner att två föräldrar är tryggare än en orolig mamma. Anton är 1000 gånger bättre som förälder i dessa situationer, han hålls lugn och trygg för Adam. Och eftersom han skall röntgas så kan jag ändå inte vara med i samma rum (i och med att jag ju är lite gravid just nu) Anton är lugnare vilket känns tryggt för mig, för då vet jag också att Adam kan vara trygg.

Men det är nu ändå en sak som gnager i tankarna hela denna vecka, skall bli VÄLDIGT skönt att ta helg efter detta och förhoppningsvis inte behöva fundera mera på det. Dom ringde från TYKS idag och förberedde oss med information som vi behövde veta. Han är i trygga händer så jag skall försöka att inte stressa upp mig alldeles för mycket. Känner dock mig själv och vet precis hur hysterisk jag kan bli. För Adams skull skall jag försöka hålla mig så lugn som möjligt.

N7K_6473

fotograf Tiina Moilanen

 

Hallonbladste inför förlossningen

Har läst en del om hallonbladste nu under denna graviditet, om vilka fördelar det kan ge och att man som gravid egentligen inte har något att förlora på att dricka det. Har ingen erfarenhet från tidigare graviditeter så detta var helt nytt för mig denna gång. Spännande att det nu börjar vara så nära förlossningen att det är aktuellt med t.ex. hallonbladste. Man blir liksom lite pirrig, graviditetsappen meddelade igår att det nu har gått 90% av graviditeten. H Ä R L I G T!

Efter några timmar i butiker i Åbo insåg jag att det inte var helt lätt att få tag på ett hallonbladste som innehåller 100% hallonblad. Köpte först ett te från Clipper, som innehåller 50% hallonblad men läste sedan att man borde dricka ett te med 100% hallonblad för att få bästa effekt. Letade vidare och hittade tillslut ett ekologiskt te med 100% hallonblad och beställde hem det.

IMG_1821

Varför skall man då dricka hallonbladste under de sista veckorna av graviditeten?

Det finns rekommendationer på att börja dricka hallobladste från och med vecka 35, vissa säger att man kan dricka det genom hela graviditeten, men för att vara på den säkra sidan valde jag ändå att börja dricka det först från vecka 35+0. Var och en väljer själv hur man gör, men rådgör gärna med kompetent vårdpersonal innan du börjar dricka hallonbladste. 

Hallonbladste stöder på ett naturligt sätt kroppens förändringar under och efter en graviditet. Ibland sägs det att man skall dricka hallonbladste för att ”starta” en förlossning, men det stämmer inte. Det handlar mer om att stärka livmodern både under graviditeten, inför förlossningen och under läkningsprocessen. Hallonbladstet bidrar bland annat till snabbare läkning och mindre blödningar efter förlossningen. Hallonbladste har en lugnande och avslappnade effekt på kroppen och hjälper till att motverka stress, bland annat innehåller hallonbladstet hormonet Oxytocin. Oxytocin frisätts naturligt i kroppen vid beröring och gör det lättare att slappna av. Hallonbladstet sägs också minska smärta under förlossningen och efter födseln. Och så hjälper teet till att ge en riktig produktion av bröstmjölk.

De nyttiga vitaminer och mineraler som finns i hallonblad är:

– C-vitamin (hög koncentration)

– E-vitamin

– Kalcium och järn

– Mangan och magnesium

– Vitamin A

– Vitamin B-komplex

– Många mineralämnen inklusive fosfor och kalium

I och med att det varit rätt så svettiga dagar nu den senaste tiden har jag valt att kyla ner tet och gjort iste istället. Riktigt gott blir det faktiskt och går att variera i det oändliga. Kokar te och lägger det i en kanna i kylskåpet, sedan är det bara att blanda ner en massa citron och lime och lite flädersaft eller det man själv vill blanda ner. Massa isbitar och TADA du har en god sommardricka som gör nytta. Varvar också med att dricka tet från clipper för att det är godare än det som är 100% hallonblad.

Någon läsare som har erfarenheter av att dricka hallonbladste? Berätta gärna!

 

Hemma igen och hålet är lappat

IMG_1485

Huhhu ändå, nu är det i alla fall förbi och eftersom jag sitter här och avnjuter min lunch i vackert solskensväder så kan jag väl konstatera att jag överlevde. Men fyfan, det är inte roligt med tandläkarbesök. Tanden som hade en bit borta hade också ett hål som nu lappades. Men HÖR OCH HÄPNA så var det det enda hålet som tandläkaren hittade. Det togs ju inga röntgenbilder nu eftersom jag är gravid, men i alla fall. *high five till mig själv*. Fick en ny tid till hösten sen för att putsa lite tandsten och för att ta röntgenbilder av munnen. Men DIT är det ännu länge som tur, den tiden den sorgen.

Fick en bedövningsspruta innan dom började fixa hålet men tyvärr hade den inte bedövat allt så när dom borrade som djupast ILADE det till i hela kroppen. Det enda jag då låg och mantrade var, DU HAR FÖTT BARN UTAN BEDÖVNING, DU SKALL FÖDA SNART IGEN. Detta är inget, NADA, om du jämför. NU SKÄRPER DU DIG OCH LIGGER STILLA. Och det gick, trotts några ilningar fixades tanden. Var alldeles svettig efteråt men jag låg kvar.

Kanske inte det bästa att börja veckan med tandläkarbesök, men samtidigt är det väldigt skönt att ha det över nu. En stund till i solen ännu innan vi skall vidare mot dagis och mötet där. Så mycket bättre känsla i kroppen nu.

SÅ osugen

Idag är det måndagen den 7.5 vilket i min kalender betyder två saker. Sak nummer 1 är något jag INTE alls ser framemot, ska nämligen till tandläkaren idag. Sak nummer 2 är 4-årssamtal på dagis. Något jag ser KLART MER framemot än tandläkaren. Vet inte ens varför jag har så dålig känsla inför tandläkaren, antagligen för att jag de senaste gångerna haft så dålig kvalitet på tänderna och gissar att det är samma skit denna gång igen. Som yngre hade jag superbra tänder, aldrig hål och aldrig tandsten. Efter första graviditeten var det liksom slut på det och ja som gravid i vecka 34 inser jag ju att jag antagligen IGEN har flera hål. *håller tummarna för att det inte skall vara så* Största orsaken till besöket denna gång är att en kindtand tappat en bit (precis svinbra…) och jag gissar att det är något som borde fixas. Kontroll av resten av gaddarna på samma gång var ju praktiskt, så vi kör allt på samma konkurs nu.

Lite halvknasigt ändå att jag har mer ångest inför tandläkaren än jag har inför att föda barn. Jag menar det ÄR ju inte farligt att kolla tänderna, det finns bra med bedövning (gör inget i min käft utan bedövning nu för tiden) och det går rätt så snabbt. Dessutom tänker jag på vår älskade lilla kille, som på riktigt är både rädd och får panik, jag skall var den starka mamman och fixa detta. Borde väl ha tagit honom med, för att visa att det inte är farligt och för att själv skärpa till mig lite mer. Och så sitter man här och funderar varför man slarvat med tandtråden IGEN. Eller är det bara jag?

IMG_1469

Efter tandläkaren är jag fasiken värd något lite extra fint (tycker jag själv) har inte kommit på vad det skulle vara, men har någon timme på mig att fundera ännu. Känslan när det är över är i alla fall bra, hoppas jag!

Säg aldrig att någon är duktig!

Jag har en önskan, en tanke och en vädjan till människor. Säg aldrig till någon som gått ner i vikt att denna varit DUKTIG. ALDRIG, snälla, oberoende av hur välment det är. Det sätter spår hos människan som får en massa sådana kommentarer, det gör att människan känner sig så TOTALT MISSLYCKAD om hen igen skulle gå upp i vikt. För man förstår ju själv att om det är duktigt att gå ner i vikt är det väldigt ODUKTIGT att gå upp igen. Jag förstår att man inte tänker på det, att man bara vill vara snäll då man säger ”WOW DUKTIGT KÄMPAT”. Jag förstår att man inte tänkt vidare, jag har inte heller gjort det. Nu sitter jag här med tårar i ögonen, ledsen eftersom jag nu inser hur fel det blivit. Skrev tidigare inlägget ”Jag och min fina mage” (klicka på länken för att koma till inlägget) och det var egentligen då jag insåg det. Mitt i allt förstod jag varför jag hade undvikit att synas på bilder, jag skämdes eftersom jag inte längre var duktig.

IMG_0510

Baksidan av myntet är ju om/när människan inte längre är ”duktig”. Då finns där ingen hyllande kör som bekräftar att man ändå duger. Då sitter man ensam kvar och känner sig dålig, kanske funderar om man ens är värld något alls mera. Vem är jag nu? Vad gör jag nu, då jag inte längre är duktig? Jag säger inte att det går såhär för alla, säger bara att det var så det gick för mej. Och jag önskar att jag inte hade fått höra hur duktig jag varit då jag gick ner i vikt. Och igen, jag förstår att ingen menat något elakt jag är inte arg på någon. I stunden lyftes jag av alla peppande kommentarer, älskade bekräftelsen och att få känna mej just duktig. Jag fiskade efter det och fick napp, härliga bekräftelse. Jag hade inte ens tanke på att det en dag kunde vända igen. Som sagt jag älskade alla pepprande kommentarer men..

..jag vill att vi öppnar ögonen, att vi tänker igenom saker en extra gång och inte säger saker som riskerar stjälpa en hel människa. Visst känns det bra då en kör av stöttande människor hyllar en, då du får bekräftat av dem alla att du minsann är den där duktiga starka tjejen. Men det är ju inte då man behöver en hel kör av pepp. Då allt flyter på och livet ler, ja då flyger man långt med bara sina egna vingar. Peppkören behövs sen, sen då man inte ens själv längre tror man fixar något. Men då blir jag också tyst, gömmer mej och nästan skäms. Skäms inför alla de som tyckte jag var så duktig, skäms över att visa att jag inte alls var det, egentligen. Jag trodde jag var så stark, och jag var ju stark just då. Kanske jag egentligen är starkare nu, fast jag känner mej mest bara svag. Jag vet inte, det enda jag vet är att det är NU jag hade behövt höra peppkörens hyllningar.

Så jag vill be dej om en sak, tänkt efter nästa gång innan du skriver/säger att någon varit DUKTIG. Påpeka inte att någon gått ner i vikt, för det bekräftar bara att alla märker när någon gått upp i vikt också. Och tro mej då svider alla kommentarer man fått tidigare, då vänder man själv allt emot sig själv. Bekräfta hellre känslan människan har, ”härligt att se att du mår bra” ”roligt att du hittar något som ger dej energi” ”jag tycker om dej för den du är!”. Det låter banalt, men jag är evigt tacksam för de kommentarerna. För dom lyfter i alla lägen, inte bara då jag är ”duktig”.

This is me!

Saker jag inte vill prata om framför barnen

Det fanns en tid i mitt liv då mycket, för mycket mellan varven, kretsade kring mat och viktminskning. Tänker inte säga att det var en dålig tid, för det är inte sant. Det kändes inte dåligt då, det var inte dåligt då, inte för mig. Men jag ville aldrig tänka hur något kändes eller påverkade någon annan. Jag hade inte förmågan. För JAG var ju lycklig. Jag hittade ett intresse i hälsa och träning, ett yrke till och med. Jag lärde mig massor, om mej själv, om min kropp och om träning. Så mycket bra saker, så mycket jag är stolt över, så mycket positivt som kom ur hela den resan, så mycket som jag inte alls ångrar.

MEN I efterhand ångrar jag ändå 2 saker..

  1. Alla före och efter bilder på instagram och bloggen. Jag såg det inte då, jag ville ju bara vara motiverande, ge folk inspiration osv. Hade många förklaringar till mitt eget beteende. Får man erkänna att det handlade om ett bekräftelsebehov utav bara helvete? Snälla säg att jag är duktig nu, snälla se att jag äntligen klarade av att gå ner i vikt. SNÄLLA SE MIG! Och det är mina mest lästa inlägg och mina mest gillade bilder på instagram. Säger inte att det är fel att gilla bilderna/inläggen. Men undrar om folk tänkt igenom VAD dom gillar? Jag hade inte tänkt igenom VAD jag publicerade. Förstår att det blev som det blev där och då, det är såhär samhället ser ut. Jag klandrar ingen, men ångrar mitt eget beteende idag. Och som tur finns det möjlighet att göra om, bli klokare och inse att jag tänkte fel tidigare.
  2. Alla diskussioner om hälsosam mat framför barnen. Jag erkänner att jag gjorde fel där i ett skede, lagade annan mat till barnen än till mej själv. Sköt mig själv i benet totalt. Ju äldre barnen blir desto viktigare blir det vad man säger och vad man gör i matsituationer. Jag vill inte att dom skall komma ihåg en mamma som inte ”kunde” äta pasta eller ris. Jag har fått distans, jag har lärt mig mer om kosten sedan dess. Jag inser att det blev lite fel fokus där emellanåt. Jag är bara en människa jag också och nu tänker jag göra om och göra rätt.

IMG_0059

All mat är just bara mat, vissa dagar äter vi ”hälsosammare” mat och andra dagar äter vi mindre ”hälsosam” mat. Barnen skall inte reflektera om det är hälsosamt eller icke. För dem är det MAT, punkt! Jag vill fortfarande att barnen skall få i sig bra och näringsrik mat, men vill inte göra någon grej om de. Fortfarande vill jag att barnen skal prova på olika grönsaker och olika maträtter, men samtidigt tänker jag ju att dom faktiskt växt upp med en mamma som varit väldigt selektiv kring matbordet. Önskar så att jag hade tänkt ett steg längre, tidigare. Säger inte att alla måste äta samma sak alla dagar, men oftast i alla fall. Har insett hur jag vill att matsituationerna skall vara kring vårt matbord och mot det vill jag sträva.

Gällande träningen har dom fått en bra bild, dom säger att man tränar för att bli stark och det känns bra. Man tränar för att orka med saker. Och på den nivån vill jag ha det. Vill aldrig att dom skall koppla ihop tränande med att gå ner i vikt eller att man ”måste” träna för att unna sig något. Sådant prat går bort och jag har faktiskt börjat påpeka om någon pratar i dessa banor så att barnen hör.

Jag vet ju att jag kommer vilja bygga upp en stark kropp (jobba bort extrakilon<- först skrev jag detta, alltså snark.. samma hjulspår igen) efter förlossningen, men jag kommer att göra det ensam för mig själv. Jag kommer inte att posta före-efter bilder, jag kommer inte skriva om hur mycket jag gått ner i vikt. Det är inte där fokuset skall ligga. Jag kommer skriva om att bli stark igen, att må bra och ORKA med vardagen. Kommer skriva om träningsglädje i vardagen och tips på rolig och bra träning efter graviditet. Det är en sådan sat*ns skillnad på vinklingen där och DET önskar jag att jag hade insett tidigare. Men som sagt, jag är bara en människa jag också och ibland tar det tid innan man förstår saker.

IMG_0053