När Vidar föddes, förlossningsberättelse

Idag ligger han här i min famn och är redan nästan 2 veckor gammal. Tänk ändå så snabbt tiden går, även om det redan känns som att han ju ALLTID funnits i vårt liv. Tänkte att det kunde vara skoj med en liten förlossningsberättelse så länge som jag ännu minns den.

Allt började redan på kvällen på fredagen den 29.6. Jag hade tidigare under dagen varit i kontakt med mödrapoli på ÅUCS och fått en tid för överburenhetskontroll till måndagen. –Ta med BB-väskan då du kommer, det kan vara att dom sätter igång förlossningen redan på måndag, sade hon som jag pratade med. Där och då gav jag faktiskt lite upp och tänkte att jag helt enkelt får försöka ändra mitt tankesätt under helgen. Bebisen kommer att komma med igångsättning och det är nu liksom så det är.

Nåja på kvällen i alla fall var Anton och Adam iväg och fixade olika jobb medans jag och Saga bänkade oss i soffan framför filmen TRASSEL. Saga smaskade i sig lite fredagsgodis och jag själv satt och tänkte att det är lite skumt att jag inte alls var sugen på godis. Brukar liksom alltid vara sugen på det. Började känna små känningar i magen, men efter flera kvällar av just sådant var det inte ens något jag tänkte på speciellt mycket. Vi kollade vidare på filmen.

Anton kom hem med Adam och tog Saga med på nästa äventyr. Här började jag inse att jag nog hade sammandragningar, men ändå inget som jag tyckte att jag behövde klocka eller liknande. Dom kom och gick, kändes men gjorde inte speciellt ont. Började ändå packa det sista till BB-väskan så att det skulle vara redo IFALL ATT det skulle bli aktuellt med förlossning ändå. Gick på toa och insåg till min stora glädje att slemproppen nu hade börjat släppa. Något var i alla fall på G! Vi nattade barnen och dom somnade inte före vid 23. Då bestämde jag mig också för att kolla hur ofta sammandragningarna kom. Började klocka dem och kollade samtidigt på film.

Sammandragnigarna kom med 5-9 minuters mellanrum, började göra lite mer ont men fortfarande kändes det som att det kan klinga av när som helst. Vid halv 1 gick jag i duschen, och efter det lugnade det ner sig lite. Satte mig i soffan igen och fortsatte klocka, nu kom sammandragningarna med 8 minuters mellanrum och jag somnade till och med lite mellan varje. Vilade alltså lite men sammandragningarna fortsatte i alla fall. Vid 2 steg jag upp, åt lite müsli och då började också sammandragningarna komma tätare. Det var nu bara 2 – 3 minuter mellan värkarna, jag ringde till förlossningen och hon sa att vi är välkomna in när vi vill. Vi ringde Antons pappa, som kom till oss för att vara med Adam och Saga och sedan åkte vi iväg mot Åbo. Jag ville helt enkelt inte att det skulle bli panik och åkte hellre in lite ”för tidigt”

img_2930

Framme vid förlossningen var vi kvart över 3 på natten. Vi togs emot av en barnmorska och fick gå in i ett undersökningsrum. Det gjordes en indre undersökning och jag var inte öppen mer än 2 cm. Suck tänkte jag, detta kommer ta lääääääääänge. Det tog också ett streptokockprov, som sedan visade sig vara positivt. Ingen fara med det men dom behövde sätta kanyl för att ge antibiotika. Låg i CTG-kurva i nästan två timmar. Kroppen jobbade på bra, kändes som att saker och ting gick framåt i lagom takt. Då jag låg där på britsen kände jag bara hur det KNÄPPTE till och då gick vattnet. Pladask. Fick byta om till sjukhuskläder. Efter att vattnet hade gått började sammandragningarna göra mer ont.

Lite före 6 fick vi fara till ett förlossningsrum, kanylen sattes i min hand (igen kan jag konstatera att det var det värsta under hela förlossningen) och sammandragningarna blev successivt hårdare. Andades mig igenom dem ännu, kände att jag hade bra kontroll över situationen. Efter ett tag var det dags att ta en ny kurva för att kolla att bebisen hade det bra. I samma veva bad jag om lustgas, GUDAGÅVAN alltså. Började på låg nivå och andades på bra. Ungefär här går jag in i en dimma. Jag andades och låg och tänkte på riktigt märkliga saker först, men efter ett tag började jag liksom visualisera vad som hände i kroppen. Det var verkligen häftigt, jag sjönk ner i mig själv, fokuserade på att slappna av i en härlig dimma av lustgas.

IMG_2497

En ny barnmorska kom in i rummet och presenterade sig, hon undrade också om jag varit på WC på länge. Det hade jag då inte varit på ett tag så hon tyckte jag kunde gå. Var själv inte supersugen på att lämna lustgasen, men gick ändå med på att försöka. Anton fick komma med, för något inom mig sa att jag inte skulle vara själv där på WCn. Efter några sammandragningar kom jag mig ända fram till WCn och satte mig ner. Hann redan tänka att detta ju faktiskt gick riktigt bra, nu skulle jag bara snabbt kissa så att jag sedan skulle få återgå till min lustgas. MEN DÅ kom den första krystvärken. Och jag bara sa åt Anton att NU måste han hjälpa mig för jag KAN INTE HÅLLA EMOT. Anton ropade på barnmorskan som kom in och undersökte. Jodå huvudet var så gott som ute redan. Då var det dags att ta sig tillbaka till sängen. Har inget minne av att jag kommit tillbaka till sängen, men då jag väl låg där ute var huvudet redan ute. Bad lite snällt om lustgasen och fick den. Men den behövdes nog egentligen inte. En krystvärk till och så var lilla Vidar född. Klockan 7.45, 4160g tung och 52cm lång

IMG_2505

En riktig drömförlossning alltså, lagom takt och jag kände kontroll hela tiden. Lite rolig twist det där med att han nästan föddes på WC. Hahaha. Ett litet stygn fick jag, men det är ju inget man ens funderar på med en nyfödd liten bebis på bröstet. Kände mig pigg och riktigt fräsch genast vilket var helt underbart.

Efter en stund kom moderkakan också ut, allt såg bra ut. Jag och Anton bara beundrade vår lilla Vidar, efter en stund provade jag amma honom och killen fattade galoppen genast. Efter ytterligare en stund kom barnläkaren och undersökte Vidar, medans de mätte och vägde honom gick jag i duschen.

IMG_2517

Efter duschen smakade frukostbrickan väldigt bra, Anton satt med Vidar under blusen och jag käkade och drack kaffe. Då vi var klara var det dags att åka upp till BB. Så härligt att det var morgon och Anton fick följa med till avdelningen genast. Ett perfekt slut på en helt perfekt förlossning var ju att tillsammans få njuta av våran lilla kille på BB. En hel dag ifred bara vi 3.

IMG_2537 2

På kvällen kom de nyblivna storasyskonen på besök. Så härligt att för fösta gången se våran trio tillsammans. Efter en natt på BB var vi mer än redo att åka hem. Så på söndag efter läkarkontroll klädde vi på oss vanliga kläder, packade Vidar i babydkyddet och tackade för oss.

 

För 6 år sedan var vi redan på BB

IMG_0394

För 6 år sedan hade vi inbokad tid för igångsättning på TYKS. Det var en nervös natt, den där natten till den 11.6.2012. Väskorna stod packade och vi låg och pratade länge länge jag och Anton. På morgonen åkte vi iväg mot Åbo, anlände till sjukhuset och traskade upp på avdelningen. Fick ligga i kurvan några omgångar den dagen, det sattes in en ballong som också senare kom ut men inget mera hände. En ganska så trög dag. Jag var ju liksom inställd på att NU skulle förlossningen komma igång, NU skulle vi äntligen få träffa våran lilla Adam som vi längtat så mycket efter. Men nada, NOLL. På kvällen fick Anton åka hem och jag låg kvar i sjukhussängen ensam och grät, det var nog en riktigt hemsk natt. INGA sammandragningar, inget tecken på att något var på G.

SONY DSC

IMG_0417

Det blev liksom så konstigt då vi varit så otroligt nervösa inför vad som komma skulle och så hände inget alls. Den kvällen låg jag och tänkte att det säkert inte var meningen att Adam skulle födas alls. Hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att han skulle födas först i mitten av juni.

SONY DSC

Eftersom vi ju firar en 6 åring i morgon betyder det ju att förlossningen sedan kom igång, med hjälp av värkstimulerande dropp. En förlossning som tog H E L A dagen. 12 timmar från att dom spräckte hinnorna. Snart är vi där igen, men först skall vi fira våran  fina 6 åring som hade allt annat är bråttom till världen <3

BB-väskan och dagens rådisbesök

IMG_2305

Nu står väskan packad i grovköket, inte helt klar kanske men det viktigaste är där i alla fall. Det allra viktigaste ser man på första bilden, VATTENFLASKA. Inte en förlossning utan vattenflaskan, har hittills fött båda barnen liggandes på rygg och DÅ är det GULD att kunna dricka liggandes. Så det kan man ta som ett tips om man funderar på saker som är bra att ha med till förlossningen.

IMG_2303

Sen har jag packat med kläder till mej själv, färgglatt värre. Haha måste kanske pigga upp det med en färggladare tröja, i alla fall om det är lite kyligare. Har packat med strumpor, underbyxor, amningsBH, amningstopp och mina favorit jumpabyxor. Behöver ju bara kläder till hemresan eftersom man ändå traskar omkring på BB (om man blir där alltså) i sjukhusets kläder. Och visar det sig att jag behöver något mera så får Anton helt enkelt hämta det.

Förutom kläder till mig själv så behöver ju Bumlingen också kläder att åka hem i. En body, ett par byxor, strumpor, en tunn mössa och en halare om det är lite kyligt. Omöjligt att veta vad det kommer vara för väder, det kan vara 10 grader eller 25. Vi får se. Tuttar (nappar alltså) har jag också packat med, så att man från början kan börja öva. Nappbandet är SÅ fint och kommer från lykkeliten

IMG_2300

IMG_2301

Andra saker som skall med i väskan ännu är, laddare till telefonen, hörlurar, kamera och rådiskortet. Någon liten godispåse kanske slinker ner också, men jag vet att om jag köper den nu redan har jag ätit upp allt innan det är dags att åka in.

Måste ännu försöka komma ihåg att köpa amningsinlägg, bindor och blöjor. Blöjor behöver man ju inte ta med till BB eftersom det ju finns där, men amningsinlägg mins jag i alla fall inte att jag har fått tidigare. Man får väl inte liberoväskan på förlossningen längre heller? Men ja sådär i det stora hela börjar väskan vara klar, känns ändå skönt och jag är så NÖJD med skötväskan.

Tipsa gärna om jag glömt något viktigt från BBväskan eller om du själv har något bra tips på saker som du är glad att du hade med dig till förlossningen.

Idag var det också dags för rådiskontroll igen, och nu hade Bumlingen sjunkit långt ner och väl i stort sett fixerat sig. Låter lovande eftersom han ännu för en vecka sedan var högre upp och ”ruckbar”. Inget säger ju att det behöver betyda att något snart är på G, men ändå så skönt att det händer NÅGOT i alla fall. Lågt och bra blodtryck, mycket vätska i kroppen, helt okej HB. Ja men allt var helt enkelt bra där, vilket är skönt. Bara att vänta och se då, konstaterade rådistanten och ja hon har ju så rätt. Dagens SFmått hade blivit mindre, men det beror antagligen på att han sjunkit så lågt ner nu. Ja vi väntar helt enkelt vidare då bara.

Tankar inför vår tredje förlossning

Har börjat tänka en del på själva förlossningen nu, småningom dags att fylla i IPANA och det sätter snurr på tankarna. Det faktum att jag nu är mammaledig gör också att allt känns så mycket mer verkligt. Att allt detta med förlossning och nyfödd bebis liksom närmar sig och hur det egentligen känns. Så ja HUR KÄNNS DET DÅ? Hittills är jag lugn, tror inte att lillebror kommer komma en dag före beräknat datum och känner att jag går in i en förlossning med ett bra självförtroende. Jag vet att jag klarat av att föda fram 2 barn tidigare, med två helt olika förlossningar. Det viktigaste är såklart att alla inblandade mår bra efter förlossningen. Men om man får önska lite andra saker också så går mina tankar såhär.

  • Jag önskar att förlossningen skall komma igång naturligt så att jag slipper bli igångsatt. Om man ännu får önska lite till hade jag ju gärna fött kring BF och inte två veckor efter. Men så länge jag slipper igångsättninen är jag nöjd. Har nämligen provat på det då Adam föddes, medans Sagas startade naturligt. Sagas förlossning var väldigt mycket lättare än Adams. Är absolut övertygad om att medicinerna som startade igång förlossningen med Adam var de som gjorde att allt tog så länge och att kroppen först liksom kämpade emot. Under Sagas förlossning hade jag kontroll över kroppen och den känslan strävar jag efter även denna gång.
  • Jag önskar att vi hinner till TYKS innan han kommer ut. Saga kom till världen med buller och bång då hon väl bestämde sig för att komma, vilket gör att man blir lite nervös inför kommande förlossning. Saga var ute 9 minuter efter att vattnet gick, efter 3 krystvärkar. Vi har inte jätte lång väg till TYKS så jag tror och hoppas att det skall gå bra.
  • Jag hoppas vi får åka hem från BB snabbt, att ligga på BB är det enda som ger mig liiiiite ångest. Bara allt är bra med bumlingen och mej så åker vi nog hem så snabbt som möjligt. Såklart blir vi ju kvar på BB om det finns anledning till det, men som sagt om allt är bra så åker vi hem. Med Saga åkte vi hem följande dag och det var tillräckligt många timmar på BB ändå.
  • Siktar på en så naturlig förlossning som möjligt, lustgasen har varit min vän de två tidigare förlossningarna så jag litar på att vi är vänner även denna gång. Om allt annat löper på lika bra som sist vill jag inte ha något annat mot smärtan. Med Adam hade jag epidural, men då tog ju allt så länge. Hoppas på att få känna mig lika stark och pigg i kroppen efter denna förlossning som jag var efter Sagas.

Ja såhär går tankarna nu 2 månader innan BF. Från vecka 35 tänkte jag börja dricka hallonbladste men annars tänker jag inte försöka stressa ut bebisen. Trust me, har provat det mesta de två tidigare gångerna och ändå gick jag över tiden med båda. Försöker verkligen att inte ställa in mig på BF allt för mycket, eftersom det faktiskt kan gå 2 veckor över tiden innan något händer.

Lite fjärilar i magen får jag av att tänka på förlossningen. Känner mig ivrig och peppad inför det äventyret. Gissar dock att känslan ”voi helvete det var ju såhär det kändes” kommer infinna sig i något skede. Känns som att det är SÅ länge sen senaste förlossning, 4 år sedan snart, så även om jag gjort det 2 gånger förr så känns det spännande. Det gör det säkert också inför den tionde förlossningen i och för sig. En av de häftigaste sakerna man kan uppleva i livet och snart är det vår tur igen. *tårar*

IMG_2102

Så ny så ny hon var här, våran lilla Saga. Snart är det bumlingen som ligger där under det blåa nattlinnet. NU blev jag nervös <3