Ett snabbt hej från en bebisbubbla

Vi njuter verkligen av lilla Vidar, hela familjen. Det är så härligt att känna att han är hela familjens lilla bebis, och inte bara föräldrarnas. Då Saga föddes så var ju också Adam så liten att han inte helt märkte att hon ens kom. Det är häftigt att få följa med från sidan då Adam och Saga bekantar sig med deras lillebror. Det värmer i hjärtat att se hur kärleksfulla och försiktiga dom är. Dom är viktiga med att påminna alla gäster om att tvätta händerna när dom kommer och dom visar stolt upp världens finaste lillebror. Genast om han gnyr ens lite kommer dom springande och meddelar att VIDAR ÄR VAKEN MAMMA!

IMG_2526

Såklart är det inte bara roligt heller, det är ju faktiskt en ganska så stor förändring för oss alla vilket fört med sig en del reaktioner det också. En bebis i huset ändrar vardagen ganska så mycket och som storasyskon får man öva sig rejält på att V Ä N T A. Vi ger det lite tid, vi bekräftar när något känns svårt och försöker prata och fundera mycket. Jag är glad över stödet Adam och Saga har av varandra, dom har om möjligt blivit ännu mer tighta under dessa dagar. Dom leker tillsammans, sover bredvid varandra och hittar på en massa bus. Denna lilla duo testar minsann gränserna med jämna mellanrum, men så får det vara. Dom känner sig trygga med varandra och det är det viktigaste.

Vidar är som bebisar är mest, äter och sover största delen av tiden. Någon liten vaken stund bjuder han på innan han igen meddelar att han vill ha MAT. Han påminner om sin bror både till utseende och beteende, gillar långa matstunder (gärna varvat med små tupplurar) och är redan väldigt stark i nacken. Så klart är han världens finaste, precis som sina syskon. Redan fösta dagen han var född konstaterade vi med Anton att vi är i alla fall bra på att producera helt underbara barn.

Nu är det någon som morrar och grymtar i vagnen igen, så det är dags att stänga datorn och parkera sig i soffan.

Lördagsförmiddag i juni

Idag har vi pappan i huset på jobb, så redan från morgonen insåg jag att vi behöver lite program. Föreslog cykelbanan och lekparken till barnen och de var inte sena att haka på idéen. Hörde med mamma om hon ville joina oss, vilket hon ville. HURRA några timmar av dagen räddad. Vi åkte iväg lite efter 10 och kom hem igen kl 14. Perfekt med många timmar ute i solen, det betydde också två trötta kids som vilade en stund för att orka hela eftermiddagen också. Vilande barn betyder också tid för preggomamman att vila, vilket behövs.

Vi packade i alla fall Adams nya PUKY sparkbräde, som han fick i födelsedagspresent, och Sagas balanscykel i bakluckan och körde iväg. Hur i hela fridens namn skall vi få med oss Bumlingens vagn också om några veckor? Blir att börja leka tetris sen. Sen susade dom på längs cykelbanan varv efter varv, tjusiga som bara vad i sina nya KED hjälmar (mer om hjälmarna i ett senare inlägg) Perfekt att åka till cykelbanan nu då jag inte hänger med i deras takt. Där kunde jag stå och se på och dom fick åka varv efter varv.

IMG_2410

IMG_2418

IMG_2411

Fick flera nyfika frågor från föräldrar runt om i parken, om Adams sparkbräde. Det var roligt, delar gärna med mig om tips på BRA produkter. Och vi är supernöjda med sparkcykeln. Vi beställde den från polkuped. Det var en perfekt födelsedagspresent till våran 6 åring, som redan har en stor cykel. Han susar fram i lagom hastighet, han övar balansen och kroppskontrollen på ett nytt sätt. Dessutom tycker han själv det är roligt, vilket ju är det viktigaste. Den rullar bra på grusvägarna här omkring oss, på gården och såklart också på asfalt. Blir perfekt att ha honom på sparkcykel och Saga på balanscykel eller trampcykel, hon är inte lika snabb som Adam ännu och det blir ofta gråt om dom skall cykla tillsammans. Tar Adam sin sparkcykel hålls dom i samma takt och alla är glada och nöjda. Längtar efter att få öka min egna takt lite också, men tids nog är vi där också. Tills dess vankar jag på här och väntar och väntar och väntar.

IMG_2414

Midsommaren med NOLL planer

SONY DSCAdams första midsommar ute på stugan i Korpo, typ 10 dagar gammal.

Om en vecka är det midsommarafton. En högtid som jag alltid brukar se framemot, eller alltid och alltid men de senaste åren har vi firat midsommar på så bra sätt så det har alltid blivit bra. Vi har åkt iväg till Antons föräldrars sommarstuga ute i Korpo och där firat tillsammans med Adams gudföräldrar. Fokuset har varit MAT, samvaro, MAT, MAT och lite mera MAT. Ett perfekt upplägg om ni frågar mig, speciellt om man skall fira tillsammans med barn, vilket vi gör. Midsommar för mig är en familjehögtid.

IMG_3119
Sagas första midsommar firades faktiskt här hemma hos oss, vi åkte ut till stugan på midsommardagen istället.

I år känner jag att vi inte kommer åka ut till Korpo. 2 färjor mellan oss och förlossningen känns inte speciellt lockande, inte heller en bilfärd på 2 timmar. Alltså jag förstår att folk har så långt till sjukhusen runt om i landet, att det till och med är NÄRA om man jämför med andra. Men det känns både dumt och onödigt att stressa iväg längre bort från sjukhuset. Så ja i år åker vi alltså inte ut till stugan.

B502CAAA-6412-4AF4-8E68-717ED9F2C33D
Några bilder från midsommaren 2017

Vad skall vi göra i år då? I N G E N T I N G, inte vad jag vet om ännu i alla fall. Och med tanke på att det är midsommar om en vecka så gissar jag att vi inte kommer planera in något heller.  Känns onödigt att styra upp några planer för något som sen kanske ändå inte blir av. Vill inte sätta mig i situationen att jag ”borde” orka med något. Endera lär jag vara totalt jävla trött på att vara gravid, eller också har vi en bebis som inte ens är en vecka gammal ännu. Tänker mig att vi hålls hemma, badar bastu och njuter av familjetid (med eller utan bebis då).

”vad ska ni göra i sommar?”

– Förutom att föda barn då? Svarade jag skrattande på den frågan.

Är det bara jag eller känner man sig lite extra mogen då man svara på frågor som ”vad skall ni göra i sommar då?” Jag känner mig i alla fall mogen då, vuxen alltså. Av förekommen anledning har vi inte några spikade planer för sommaren. Beror helt på hur livet med 3 barn kommer igång. När Saga var nyfödd åkte vi till Stockholm över en dag, hon var då typ en månad gammal. Det gick absolut bra, så ser egentligen inget hinder för att vi skulle göra något liknande hela familjen denna sommar också. Men visar det sig istället att bumlingen inte trivs i vagnen, att han har ont i magen, att amningen är bökig eller nätterna stökiga så stressar vi inte iväg någonstans. Då hålls vi hemma och njuter av sommaren på gården istället. Lekstugan behöver kärlek och projekten här hemma lär inte ta slut i första taget de heller. Så tråkigt lär vi inte behöva ha. Eftersom Anton jobbar rätt så mycket under sommaren brukar det vara roligt att ha någon liten resa inbokad, för att verkligen se till att hela familjen hinner njuta av några semester-dagar tillsammans.

IMG_3131

IMG_3178

Här är två bilder från stockholmsredan 2014. Kolla vilken liten Adde, här var han bara två år och vi spenderade dagen vid skanssen, tillsammans med våra vänner. Ja han var ju liksom inte så stor då han blev storebror våran lilla Adde.

Om vi hittar på något så gissar jag att vi tar båten över till Sverige. Inte för att man inte kan göra saker här i Finland också, men helt ärligt så är det mesta roligare i Sverige. Eller är det bara jag som känner så? Jag hade gärna åkt till Kneippbyn i Visby, så det är ett alternativ ifall vi åker till Sverige. 

Skärmavbild 2018-04-24 kl. 09.47.14

bildlänk

Har någon av er varit till Kneippbyn i Visby? Någon som har några tips på vad man skall tänka på i så fall att vi åker? Sitter ni på andra roliga tips på sommaräventyr får man mer än gärna tipsa om de också. Kolmården var vi till förra sommaren och det var absolut något jag kan rekommendera!

Denna regniga tisdagsmorgon drömmer man sig gärna till sommarsol, värme, glada barn och spännande äventyr.

 

Jämställt föräldraskap = delad föräldraledighet?

Idag 19.3 är det Minna Canth-dagen, alltså jämlikhetensdag och på dagen för jämlikhet funderar jag lite extra på jämställt föräldraskap.

Vad är egentligen ett jämställt föräldraskap? Det handlar väl främst om barnens rätt till sina båda föräldrar. Allt som handlar om föräldraskap handlar ju egentligen om BARNENS rätt och inte föräldrarnas rätt. Handlar jämställdhet om att att dela allt i 50/50? eller kan man hitta andra sätt att leva sitt liv så jämställt som möjligt? Jag tycker att vi borde sträva till att dela 50/50 MEN inser samtidigt att vi inte riktigt klarar av det. Eller kanske att vi inte vill ha det så? Vi klarar oss helt okej på vissa fronter då det kommer till jämställt föräldraskap medans vi på andra punkter inte ens når halvvägs. Jag är verkligen FÖR ett jämställt föräldraskap, alla dagar i veckan. Jag tycker det är superviktigt att mina barn har en lika stark relation till sin pappa som dom har till mej, ändå står jag inte för allt vad det innebär. Dessa frågor är så knepiga.

11411614_10153243015949843_7989091838677565113_o

Det är en sak att se på denna fråga ur ett samhälleligt perspektiv, liksom hur det BORDE vara. Sen är det en helt annan sak att ta ner det på den egna familjens nivå. Det här med föräldraledigheten t.ex. I de bästa av världar skulle mamman och pappan (eller den andra föräldern om man inte har en mamma-pappa familj) dela jämt på den tiden. Båda föräldrarna skulle alltså vara hemma med barnet/barnen ungefär lika mycket under föräldraledigheten och det skulle liksom inte vara någon större grej med det. Som sagt i de bästa av världar skulle det vara bra. MEN så knackar verkligheten på dörren. Känslorna gör sig påminda, pengarna också och mitt i allt är det ändå inte så lätt. Mycket bottnar säkert i traditioner, strukturer, ”det har alltid varit såhär”-tänk och man ser inte riktigt hur ett annat alternativ ens hade varit möjligt. Det borde vara så enkelt att dela på föräldraledigheten. Ändå kommer vi inte att göra det, denna gång heller.

STD Malin och Anton 155 (kopia)

Jag tänker såhär, Anton brinner för sitt jobb och har en lön som är betydligt mycket högre än min, jag har inte ens ett heltidsjobb för tillfället. Anton är egenföretagare vilket betyder att jobbet inte blir gjort om han inte jobbar. Han har ju liksom inte någon vikarie istället för honom. Dessutom har han ju som bonde ansvaret över jordbruket och jordbruket tar liksom inte hänsyn till föräldraledighet. Det skall sås på våren och skördas på hösten oberoende av livssituation. Anton spenderar resten av dygnets timmar tillsammans med sina barn, tillsammans med sin familj. Han har liksom inte något annat som äter av hans tid. Det är ett val som han gjort, han har valt att jobba med sitt/sina intresse(n). Vi har pratat igenom detta otaliga gånger och just nu i vår vardag fungerar det bäst såhär. Skulle den dagen komma, då Anton också vill ha tid för något annat så måste den tiden tas från jobbtiden och inte från familjetiden. Där är vi överens, båda två.

Jag däremot VILL verkligen vara hemma med lillebror och känner mig inte alls tvingad till det. Har inte upplevt mej tvingad till det i någon av de tidigare föräldraledigheterna heller. I ärlighetens namn är jag nästan bara glad över att Anton inte är hemma med barnen på dagarna, eftersom det skulle ha betytt att jag då måste jobba. Borde jag alltså ändå i jämlikhetens namn TVINGA Anton att vara hemma med bebis för att jag motvilligt skall gå på jobb? Är det verkligen det bästa för oss? Det är kanske det bästa sättet rent samhällsmässigt, men inte för oss i familjen. Tvivlar inte på att Anton inte skulle klara av att vara hemma med en bebis, han skulle säkerligen klara av det lika bra som jag, kanske till och med bättre ibland? Lillebror skulle också såklart vinna på att få ha tid med sin pappa. Och det skulle vara hälsosamt för Anton att vara hemmapappa på heltid. Men ändå känns det inte rätt.

Rent krasst ekonomiskt är det så gott som omöjligt faktiskt, med Antons firmalån på olika maskiner mm som skall betalas varje månad. Min lilla lön skulle inte täcka upp för en bråkdel av alla de kostnaderna. Och då ska vi ju leva också, äta mat och ha kläder på kroppen. Borde vi alltså ändra hela vår vardag för att möjliggöra att Anton skall kunna vara hemma?

NEJ för mej och för oss känns det inte rätt, vi måste kunna lösa detta på andra sätt än såhär. Det måste få finnas flera sätt att sträva efter jämställt föräldraskap utan att det genast måste betyda att vi delar på föräldraledigheten. Anton är en underbar pappa, en underbar man och en väldigt fin människa. Han gav mej möjligheten att följa mina drömmar då jag ville utbilda mej i Sverige t.ex. Han tog över allt ansvar för hemmet under de veckor som jag var borta och DET är väl också ett kvitto på jämställt föräldraskap. I alla fall för mig.

STD Malin och Anton 176 (kopia)

En annan sak som jag tänkt mycket på är ju alla dessa hemmasysslor, planeringen kring familjelivet, vardagen och allt som har med det att göra. Hittade ett test som jag och Anton skall göra för att se hur vi delar upp hemmasysslorna hos oss. Återkommer då vi gjort testet och mer konkret kan SE hur det ser ut. HÄR gissar jag att vi har en del att jobba på för att hjälpa varandra. Av erfarenheten hösten och vintern gett oss inser vi båda att det minsann finns utrymme för förbättring. Om ena förälderns blivit utmattad är det något som varit fel. Medvetenhet hjälper oss längre, att bli medveten och sedan aktivt jobba vidare mot rätt väg gör oss till bättre och mer jämställda föräldrar. Så vi kämpar vidare, håller flaggan högt, även om jag kommer vara hemmamamma och Anton jobbar på.

Hur tänker ni andra föräldrar där ute? Har ni delat på föräldraledigheten? Varför/varför inte? Är intresserad av att höra hur ni tänkt och resonerat i ert föräldraskap.

bilderna är fotade av Creatella Camilla Hynynen

En spontan lördag

En lördag utan måsten, så skönt! Anton och barnen gick ut vid 10 imorse och jag fick i lugn och ro rensa i förrådet på vinden. Har länge tänkt att jag behöver ta i tu med detta rensande, men inte riktigt hittat inspirationen. Nu var förrådet så överfullt att jag inte längre orkade försöka få in mera saker där. Tog ut allt och plockade igenom, där var barnens urväxta kläder och mina egna kläder som jag inte längre använder. Packade ihop en IKEA kass som skall ges till UFF, den blev full, fyllde nästa kass, som också blev full och sen ännu en tredje kass. Totalt körde jag iväg med 3 IKEAkassar med kläder till UFF och en annan kass ännu. Så skönt att få rensat ordentligt där, och kunna sätta in saker dit igen utan att vara rädd att hyllorna skall gå av. Tänk ändå att man sitter och pantar på en massa saker som man inte längre använder, känns i alla fall bra att veta att någon annan förhoppningsvis skall ha nytta av våra gamla kläder.

IMG_9972

Efter min resa till UFFlådan åkte jag till butiken och handlade inför grillning på gården. Anton och barnen hade gjort upp en eld och vi tänkte grilla korv och marshmallows. Blev en riktigt mysig utedag tillsammans med barnens fammo och faffa och två av barnens kusiner.

IMG_9977

IMG_9975IMG_9982IMG_9991IMG_9985IMG_0009

Vi njöt av att ha fina utemöbler som min fasters man byggt och gett till oss i bröllopsgåva. Helt perfekta att använda året om! Nu under vintern är dom under tak, och till sommaren plockar vi fram dem på gården igen. Lamporna hänger kvar som ett minne från bröllopet, mysigt det också.

Vi har haft en riktigt skön dag och barnen kom in igen klockan 17, många många timmar senare varma och sköna med rosiga kinder. Om inte det är ett bra betyg på deras handskar och halare från Isbjörn of Sweden så vet jag inte vad som skulle vara de. Ser också framemot två barn som borde somna riktigt skönt ikväll.

 

Nya tider NYA tankar

Läste ett inlägg här om dagen, som handlade om att man inte borde använda dagis som barnvakt, om man är hemma med yngre syskon eller om man t.ex. skall gå till frissan, ja det där gamla vanliga halvprovocerande / helprovocerande åsikterna. Suckade och tänkte bara JAJA provocera du bara. Men sen insåg jag ju att jag också har varit där och haft liknande åsikter..

TÄNK VAD TUR ATT MAN KAN OCH FÅR ÄNDRA ÅSIKTER!

Då jag var gravid med Saga predikade jag också om att Adam SÅKLART skulle var hemma med mig, då var han alltså under 2 år. Det var en STOR grej som jag absolut ville få fram så att ALLA skulle veta att han minsann inte behöver lämnas bort på dagen. Jag ansåg att man såklart skall ha sina barn hemma om man själv är hemma och bla bla bla. Idag skäms jag, PÅ RIKTIGT skäms jag, för att jag trodde att allas vardag var lika som min egna. Jag skäms över att jag ville höja upp mej själv och ”visa” att jag är en så duktig mamma som inte har min 2 åring på dagis. Kände på något konstigt sätt att jag blev en bättre mamma för att Adam var hemma med mig om jag pratade om det med andra. Och jag försökte inte ens förstå varför någon annan mamma valde att göra på ett annat sätt, jag tyckte bara att dom mammorna var lite lata.

Visst kan man diskutera dessa frågor, men diskussionen skall handla om annat än vilken mamma som är bra och vilken som är ”dålig”. Så länge vi i Finland har subjektiv rätt till dagvård har INGEN annan med att göra varför man väljer att ha barnen i dagvård. P U N K T!

(edit: tydligen väljer kommunerna nu själva om man har subjektiv rätt till dagvård eller inte, tack till Alexandra som upplyste mej om detta! Som tur har Pargas inte tagit bort den rätten. Poängen är ändå den att det inte är andra mammors som bestämmer om man har rätt att ha barnen i dagvård eller inte!)

IMG_4256

Jag har som tur växt till mej och mognat, både som människa och i min mammaroll och idag känner jag att jag väldigt sällan bryr mig i hur andra människor väljer att göra med sina liv, i sin vardag och med sina barn. Jag känner att jag och min familj börjat hitta vår väg och ju säkrare vi är på den vägen desto mindre intressant blir andras val. För faktum är ju att jag KAN om jag VILL välja, och andras val påverkar ju inte den möjligheten. I höst får jag fritt välja hur vi skall göra med Saga, vill vi ha henne hemma eller vill vi ha henne på dagis. Det valet är vårt och den valmöjligheten är jag faktiskt glad över att vi har. En valmöjlighet som vi alla borde vara tacksamma över att finns, ingen tvingar dej att ha barnen varken hemma eller på dagis vilket gör att alla familjer själva kan välja vad som passar bäst för dem. Hur BRA är inte det?

Att öppna upp för diskussion är ju något helt annat än att klanka ner på någon, man kan ju faktiskt diskutera och komma fram till att man tycker olika. Dessa diskussioner kan man ha om det mesta, vaccin, socker, skärmtid osv osv osv. Jag diskuterar gärna frågor kring barn, men jag har inte något behov av att få andra mammor att tänka lika som jag. Det finns frågor som jag brinner extra mycket för då det kommer till MINA barn, men varför skulle de sakerna behöva vara det viktigaste för ANDRAS barn?

Nej vet ni vad, jag säger lite som Kaspar i Nudådahlens morfar (annars en riktigt bra julkalender)

”Tro på Gud och ärligt vandra, sköt dej själv och skit i andra!”

 

Strukturultra

Hejhopp! Vi är hemma igen och efter en rätt jobbig flygtur hem åkte jag via läkaren och fick konstaterad bihåleinflammation. Så jag är sjukledig resten av veckan och skall nu verkligen försöka kurera mig. Blir knäpp snart om jag inte blir frisk.

Idag hade vi i alla fall ett spännande möte. Det var nämligen dags för strukturultrat. Vi valde att ta barnen med och för oss blev det ett bra beslut. Det blev ett positivt minne för båda barnen och båda var ivriga på att få veta lite mera om bumlingen. Det var två ivriga blivande storasyskon som hämtades från dagis idag och sedan styrde vi då bilen mot Åbo.

IMG_1224IMG_1226

Kände själv lite extra fjärilar i magen inför undersökningen, det är ju alltid lite extra spännande med ultra. Hoppade upp på britsen och undersökningen började. Allt såg bra ut med bumlingen i magen vilket såklart var det viktigaste och barnen tyckte att det var spännande att se bebisen och att lyssna på bebisens hjärtljud. Sen fick vi också se då bebisen sög på tummen och sparkade omkring. Sköterskan frågade oss om vi ville veta om det var en lillebror eller lillasyster. Barnen var båda ivriga på att få veta så jag (som varit osäker ända tills idag) bestämde där och då att vi skulle ta reda på det i alla fall. Ett beslut som jag är riktigt nöjd med nu. Hade också kunnat hålla det hemligt, men som sagt känns det bra såhär också.

Efter en liten stund konstaterade sköterskan att det var en liten..

LILLEBROR 

som busar omkring där inne magen. Anton har redan länge trott på pojke och jag drömde faktiskt att det var en pojke och tydligen stämde ju det. Känns så härligt med en liten lillebror, dessutom var det ju pojknamnet som vi nu tänkt en stor favorit för mig.

IMG_1271

Vecka 22 idag, vilket betyder att vi är över halvvägs nu. Allt blev så mycket mer verkligt idag då vi fick sen bumlingen och nu kan vi prata om lillebror istället för bebisen. Vi väntar ivrigt på honom hela bunten.

En sista skön dag i solen

Hejhoj! Vi har det prima här på Teneriffa, jag är fortfarande inte helt i skick och har beställt läkartid tills imorgon då vi landat. Känns surt att hela resan gått nu och jag fortfarande inte är frisk. Men om vi bortser från min flunssan så har vår resa överträffat alla förväntningar. Solen har visat sig ALLA dagar och vi har chillat vid poolen och på stranden varje dag. Hotellet har varit riktigt bra, maten lika så och barnen har verkligen fått njuta av simning och tid med familjen hela veckan.

IMG_0827

2 gånger har jag simmat på hela veckan, vilket är extremt lite för att vara jag. Men har helt enkelt inte känt att det varit speciellt najs att simma då man inte är frisk. Gjorde misstaget att dyka ena gången och trodde att huvudet skulle explodera. Ser inte framemot att flyga hem imorgon.. Som tur är det skönt i solstolen också och Adam och Saga har haft sällskap i stora poolen ändå, TACK gode GUD att vi hade 2 extra vuxna med. Dessutom finns här också en mindre pool med ca 90cm vatten och där trivs dom timme efter timme.

IMG_1156IMG_1149

IMG_0802IMG_0778P1030042

Vi köpt en badleksak till kidsen vilket var välinvesterade 10€. Dom har lekt med den varje dag. Mamma köpte också dykningar till Adam (såklart också till Saga men hon dyker inte frivilligt ännu) och jag blev verkligen förvånad över hur duktigt han dök efter ringarna också i den djupa poolen. Han har också lärt sig simma under denna vecka, vilket vi gissade redan innan. Stora killen vår <3

P1030076P1030060P1030056P1030063P1030081P1030085

Också stranden har varit poppis, Saga har lekt med ämbare och spade medans Adam simmat och lekt och busat i de stora vågorna. Våtdräkterna vi köpte innan resan är verkligen guld värda. Båda barnen har gillar att simma med dem och dom blir inte lika kalla som när dom har sina UV-kläder.

Nu har vi vilat klart, och skall packa simväskan en sista gång ännu. En sväng via stranden ännu innan det blir middag ikväll och några timmar sömn. Bussen kommer och hämta oss halv 3 inatt. Känns lagom galet att veta att vi kommer behöva alla vinterkläder vi äger och har för att inte frysa då vi kommer hem igen. Hade gärna tagit sommar värmen med oss i kappsäckarna.

när tiden äntligen går snabbare igen

Äntligen känns det som att veckorna rusar fram och tiden bara går, säger äntligen eftersom varje dag var så otrooooooooligt lång på hösten. Så skönt att det redan är torsdag, det betyder bara några timmar jobb imorgon och sen är vi lediga igen hela gänget. Att vara lediga i ett hus som renoveras är kanske inte det roligaste det heller, MEN vi får väl försöka hitta på aktiviteter utanför hemmets väggar.

När dagarna tickar på kommer också vår resa allt närmare, 30.1 åker vi iväg till Teneriffa hela familjen plus mamma och mammas pojkvän. Behöver jag säga att jag längtar? Knappast! Lite sol, värme, tid med familjen, färdig serverad mat och inga måsten. Har aldrig sett framemot en resa så mycket som denna. Vi flyger direkt från Åbo vilket också är så mycket skönare än att först behöva ta sig till Vanda. En riktigt bekväm resa, som passar både barn och gravida.

teneriffa

teneriffis

tene

bilderna lånade från tjäreborgs hemsida

Vi valde ett riktigt barnvänligt hotel, men varma pooler, Lollo & Bernie och all inclusive. Säga vad man vill om det, men att resa med många människor och lika många viljor så kändes det som rätt val för oss. Att dessutom inte behöva tänka på att ta med pengar överallt är också bra, dricka finns tillgängligt hela tiden och om någon blir hungrig finns det alltid någon snackbar som serverar mellis. Vi är inte alls vana resenärer och en all inklusive resa känns sådär lagom galet för oss.

Nu skall jag krypa ner under täcker, drömma mig bort till kommande resa. Halva nöjet med en resa är ju att längta efter den, eller hur? Snart får man ju börja packa.