Fettfri mjölk kryddad med antibiotika

Idag hade jag tid för efterkontroll på rådis, sista besöket på mödrarådgivningen för denna gång. Jag hade Vidar med mig och tänkte att jag passar på att väga honom också, eftersom han hade vuxit lite lite senast vi var där (för 8 dagar sedan). Tänkte mest att jag kollar vikten på honom nu för att inte behöva fundera på det ända tills nästa vecka fredag. Själv efterkontrollen gick bra, inget speciellt där egentligen. Har hittat knipmusklerna bra, HB och blodtryck var bra och så vidare. När jag nu ändå var hos en läkare passade jag på att visa mitt knäveck också, och då kunde läkaren konstatera det som jag själv också misstänkte. Ringen runt bettet tyder på borelia och idag fick jag börja en 10 dagars dunderkur med antibiotika. GREJT! Håller tummarna för att Vidar inte skall behöva lida för det, har proppat honom med mjölksyredroppar ett tag redan.

IMG_3776

När vi var klara med mig traskade jag över till barnrådgivningen och vägde Vidar. Vikten hade bara ökat med 70g de senaste 8 dagarna vilket är ganska så lite. Pratade igenom om problemen jag upplever med greppet och mina funderingar kring det. Fick remiss till amningspolikliniken och tips på läkare att kontakta angående tung/läpp-senan. Skönt ändå att genast få hjälp i alla fall, imorgon skall vi till läkaren i Åbo och beroende på vad hon sen säger så ska jag ringa amningspolin efter. Vill inte behöva ge upp amningen, men vill såklart att Vidar skall få i sig tillräckligt med mat också. Hoppas vi hittar en lösning så att vi kan fortsätta med amningen ännu.

Blev en hel rumba av dagens besök alltså, men ändå flera frågor som fått svar. Så det var väl nog bra, även om min hjärna går på högvarv just nu.

Allt är kanske inte alltid så bra, MEN det är okej det också..

Vidar hade rådiskoll i måndags, en helt vanlig tvåmånaderskontroll. Han vägdes och mättes och vi pratade sådär allmänt. Precis som sina syskon så växer han inte med raketfart direkt. Ni vet sådär som vissa mammor har grädde i pattarna så kör jag själv tydligen mer på någon fettfri variant. Vi har en ny kontroll om två veckor för att se att vikten ändå stiger tillräckligt. Skönt så. Om vikten inte ökat så mycket då heller tror jag vi ber om remiss till amningspoli för att kontrollera att amningen fungerar som den ska. Då får dom också kontrollera att greppet är bra och om några senor eventuellt är för spända. Känns som en bra plan, försöker att inte stressa mer om amningen nu. Vi kör liksom på ett tag nu, han är ju nöjd och sover bra. Så ser vi sen.

IMG_4301

Sen fick jag också fylla i en blankett om hur jag mår, svara på frågor och ja vad skall man säga. Sådär spontant när någon frågar hur det är svara jag, som så många andra, att det är bra. Och allt är ju nog egentligen bra. Mina 3 underbara barn är friska och det är ju det absolut viktigaste. Men ändå är där något som skaver om man vågar gräva lite djupare. Jag vet egentligen inte vad det är, eller varför det känns såhär, jag vet bara att det är något som inte känns helt 100.

Och det är ju inte någon fara med det, det är vanligt att känna just såhär och man behöver absolut inte vara genom lycklig hela tiden. Det var tuffare än jag hade tänkt att bli trebarnsmamma. Och då får jag ändå sova väldigt bra på nätterna. Vi pratade lite om resultatet nog och konstaterade att jag skall fortsätta hålla koll på måendet. Borde kanske gå och prata med någon, innan det blir sådär mörkt i tankarna igen. Förlossningsdepression i light version kanske? Eller något helt annat? Jag vet inte helt, men jag är inte så rädd heller, jag vet nämligen att det finns hjälp att få genast då det känns som att det behövs. Det känns tryggt och jag kommer absolut att söka hjälp om det börjar kännas som att det behövs.

Fick ju bra verktyg hos psykologen sist också, skall försöka jobba lite mer aktivt med att själv också må bra nu också. Inte alltid sätta kraven så högt. Inte alltid stressa omkring här hemma och försöka städa och plocka. Sitta ner och ta det lugnt istället, den där tiden då man ”borde passa på att städa”. Inte tycka att jag alltid måste prestera på alla plan. Jag gör ju inte det, ingen gör ju det. Men jag har ofta dåligt samvete för att jag inte gör det. Jag skall bli snällare mot mig själv och SE de bra sakerna jag gör. Resten kan vänta, resten är inte lika viktigt. Jag är ganska trött nu och det viktigaste är att jag inte blir tröttare.

Malin-Anton-web-10

De (snart) två första månaderna har varit ganska tuffa, ja hela sommaren har varit ganska tung efter en lika tung vår dessutom. Kalla det otur eller något annat men mycket har liksom blivit lite jobbigare än det hade behövt bli. Renoveringen som drog ut på tiden, en massa krångel med ett golv, en bruten hand, förstörda åkrar som torkat bort, hettan som lamslog mig helt, besvikelser och brist på tid för varandra. Det är inte lätt att ro i land allt detta och jag måste inse att jag inte behöver klara av det själv. Jag vill släppa stressen, orkar inte bära omkring på den. Jag vill njuta av mina underbara barn utan att känna mig som en dålig mamma varje kväll innan jag somnar.

Innerst inne så vet jag ju att jag räcker till för dem, att dom har det bra också fast det är stökigt här hemma. Men dom överlever på köpis köttbullar och makaroner också, bara deras mamma orkar och mår bra. Jag kommer landa i rollen som trebarnsmamma snart och då finns det kanske mer energi igen, men tills dess tänker jag tillåta mig själv att gå där ribban är ens lite lägre. Var sak har sin tid.

IMG_3644

En bestämd kille med små rinnande ögon

Vet inte om det är den senaste veckans stress hos mig eller om det helt enkelt är en FAS (alla med småbarn känner igen alla dom här FASERNA som speciellt bebisar har) men Vidar har haft svårt att komma till ro vid bröstet den senaste tiden. Tycker han ”smackar” ganska mycket då han äter, vilket gör att han sväljer mycket luft. Försöker få honom att ta ett bra grepp och sådär, men smackande kommer ändå.

Någon som känner igen sig här? Kan inte komma ihåg att de två tidigare har smackat såhär. Tar gärna emot tips.

Han har dessutom gått från en bebis som i princip gärna äter när helst det bjuds på mat till att det inte ens går att sådär ”backup” mata honom innan man skall iväg någonstans. Han blir så ARG om man försöker ge honom mat då han inte är vrålhungrig. Det gör ju att det blir lite mer knepigt att komma sig iväg och att han har svårare att somna och komma till ro. Nåja vi får väl vara hemma och ta det lugnt, det har ju varit rätt mycket program för en liten liten bebis hittills i hans liv.

Genast då något känns lite konstigt med Vidar blir jag lätt ganska stressad, och att stressa ännu över amningen gör ju inte direkt att det blir bättre. Amningen blir ju liksom bara mitt ansvar, så tror det är därför jag känner mig stressad. Alltså det handlar egentligen inte om stora utmaningar nu heller, det är bara det att amningen fungerat felfritt från dag 1. Känns lite tråkigt att ”gå tillbaka” då han redan är 7 veckor gammal. Nåja vi skall iväg till rådis på måndagen, då får man i alla fall se om han gått upp i vikt som han skall. Har han vuxit bra är det ju inget att fundera på, men annars får vi väl helt enkelt se vad vi börjar hitta på. Målsättningen är nog att fortsätta såhär i alla fall, så jag hoppas vi får lugnare och mysigare amningsstunder igen. Han sover bra på natten, vilket ju nog skulle tyda på att han är mätt i alla fall. Hade liksom naivt tänkt att med barn nummer 3 är man lugn och säker kring allt, men måste nog säga att jag nästan lika osäker denna gång också. 

En annan sak som jag behöver prata om med rådis är Vidars små rinnande ögon. Han har trånga tårkanaler och ögonen rinner och varar ganska så mycket. Han har redan fått en antibiotika kur och det hjälpte inte speciellt mycket, så skulle gärna undvika mera antibiotika.

Någon läsare som har erfarenhet av trånga tårkanaler hos bebisar? Tips? När gick det om?

Malin-Helenius-web-10foto: Ellen Kivistö

Den finaste trion är VÅR

Malin-Helenius-web-8 (kopia)

Nog för att dessa tre alltid är de finaste jag vet, men måste ändå säga att dom är lite extra underbara i sina nya tröjor. Det är min fina mamma som stickat dessa fina och sköna Isbjörnshoodie tröjor. Är dom inte helt ljuvliga? Jag är helt såld. Mönstret till dessa sköna tröjor hittar du hos lykkelitens webshop. Det är fina Victoria Snellman som gjort mönstret till tröjorna och det är också hon som driver webshoppen lykkeliten.

Som sagt är det min mamma som stickat eftersom just stickning är hennes starka sida och tyvärr inte min. Önskar så att jag skulle kunna sticka sköna tröjor till kidsen och mig själv också, men ja jag antar att jag skulle behöva investera tid i att bli bra på det. Kanske någon gång? Är i alla fall väldigt glad och tacksam över att mamma stickade dessa. Tröjorna har varit klara redan innan Vidar föddes och detta var en av målbilderna, dagen då jag får klä hela min älskade trio i sina matchande Isbjörnshoodies.

Och i måndags var den dagen äntligen här, har liksom inte varit aktuellt med tröjor i +30 graders värmebölja. Men i måndags var det faktiskt till och med kallt och det passade perfekt med varma och sköna tröjor. Vi hade redan i vintras bokat in en familje/syskonfotografering tillsammans med Ellen Kivistö, som alltså är samma fotograf som fotade gravidbilderna. Mer om fotograferingen och flera bilder kommer senare. Och JA det är Ellen som fotat bilden i början av inlägget. Härlig bild!

Så var dom äntligen hemma igen

En liten sekund kändes det som att det skulle bli skönt att ha de två äldre kidsen en helg på stugan med fammo och faffa. Adam och Saga har sett framemot några dagar ensamma på stugan med fammo och faffa hela sommaren och nu hade vi en helg som det passade. Vi åkte ut till stugan redan på torsdag kväll, sov där tillsammans och på fredagen kom då fammo och faffa ut. Tror knappt de hade hunnit komma i land vid bryggan så meddelande Adam att NU var det dags för oss att åka hem. Så vi styrde båten hemåt igen på fredags eftermiddagen och det var två glatt vinkande kids som blev kvar på bryggan. Vi kom hem, vi åkte till Åbo för att äta lite mat och vi kom hem igen för att sova. Vi hade en mysig kväll tillsammans, åt god mat och sådär. Hade jag inte tappat rösten hade vi säkert kunnat prata lite också.

Men sen, efter första kvällen, har jag mest bara längtat efter att dom skall komma hem igen. Det blev ju så oroligt tyst här hemma med ”bara” en bebis. Jag är inte speciellt bra på att njuta när kidsen är borta. Känner att jag har en massa saker jag ”borde” hinna med nu då dom inte är hemma men så hinner jag inte med något ändå. Denna helg var inget undantag.

Nåja idag kom dom hem igen och hela familjen är komplett. Vidar somnade mycket bättre ikväll igen, klart det då hans två favoriter är tillbaka. Imorgon inleder vi sista sommarlovsveckan och Antons sista pappaledighetsvecka. Inga planer ännu, förutom familjefotografering imorgon på kvällen. Får se hur det skall gå, nervös och ivrig på samma gång.

IMG_3447

Vidar 1 månad

IMG_3228

Snart 5 veckor dessutom, shit så tiden går nu. Tänk att det lilla skruttet som ju JUST föddes nu redan ler mot oss (och mot väggen, händerna, fönster osv.. haha men han tar kontakt med ögonen och LER) och har sin givna plats i familjen.

IMG_3293

Han är ett riktigt praktexemplar till bebis måste jag säga, så länge han har tillgång till mina bröst är han hur nöjd och glad som helst. Han äter duktigt och sover gott däremellan. Ja alltså jag vet inte ens riktigt vad jag kall skriva, ljuvligaste lilla killen är han och vi älskar honom otroligt mycket. Redan flera veckor har han sovit som en kung på natten. Han tar oftast natt vid elva och sover till fyra fem, äter och somnar om. Äter igen vid sju och somnar sedan igen om. Vaknar oftast vid nio äter och sedan hålls han vaken. LYX-bebis alltså, precis som sina syskon. Det sägs att man får bebisar man själv klarar av och gällande nattsömnen stämmer nog det för mig. Jag blir inte någon skön människa om jag inte får sova på natten. Evigt tacksam för hela familjens skull att han sover.

Idag blir det rådiskontroll, läkarkontroll till och med eftersom han ju blev en hel månad i måndags. Växt har han gjort eftersom vi redan fått plocka bort flera av kläderna i storlek 56. Tänker då jag viker bort kläderna att jag definitivt INTE är klar med nyfödda bebisar ännu. Kan vara att jag ändrar mig senare, men jag njuter av den känslan. Älskar den känslan, för med Saga var jag så klar. Det var så intensivt att få barn så ”tätt” som det ändå var då. Då var jag klar med att ha en bebis, så klar att vi gjorde oss av med det mesta. Vi får väl se hur det känns om några år. Men nu sparas i alla fall det mesta.

IMG_3454

Men ja ni ser ju, nöjdare kille får man minsann leta efter. Han hänger med på våra äventyr, till stranden, till Sverige och till stugan. Lilla söta VIDDE <3