I de små luckorna

88c112c0-3bb7-436b-843e-325f9bec12d8

När jag vaknade idag tänkte jag spontant att det är onsdag typ, tills det slog mig att det faktiskt redan är fredag. Veckan har verkligen rusat fram i en hiskelig fart och jag har inte hunnit ha tråkigt alls om man säger som så. Nu är nästan alla av barnens hobbyn igång, vilket betyder att måndag – torsdag är det någon eller båda som har program.

img_1204img_1196

I vårt schema just nu har det ibland känts lite svårt att få till tid för träning / motion för mig själv. Det är liksom hela tiden något annat som skall göras. Men denna vecka har jag faktiskt hittat luckorna där det finns tid för lite träning eller en promenad och OJ så mycket bättre jag mått. Jag tog helt enkelt ett snack med mig själv där jag konstaterade att jag måste släppa de krav och önskningar på träningsmängd som jag har på mig själv, eftersom jag vecka efter vecka inte når dit. Så gott som varje dag finns det ju någon liten lucka, en halv timme eller så, som är som gjort för en promenad med vagnen eller ett träningspass.

Så denna vecka har jag gått på två pass på gymmet, tagit en längre eller kortare promenad varje dag med vagnen och känt mig både nöjd och glad med mig själv. En känsla jag inte känner överdrivet ofta annars. Med sänkta krav är det ju lättare att lyckas och de knasiga är ju att jag med sänkta krav rört på mig långt mycket mer än de veckor som jag planerat enligt den mest effektiva träningen. Just nu är den bästa träningen / motionen den som blir av.

img_1139

Jag måste helt enkelt släppa det gamla nu, släppa den träningsmängden som jag för 2 år sedan (faktiskt två år!) hade för jag är inte där nu. Det är inte rimligt att ha det som mål just nu, knappast ens om några år. Livet och vardagen ändras och då måste träningsvanorna också ändras, känns så självklart när jag skriver det här men i min hjärna har det varit allt annat än självklart. Kunde kalla mitt nya koncept luckträning, ett koncept som helt enkelt går ut på att hitta motionsmöjligheterna under luckorna i vardagen. Inget koncept jag kommer bli rik på eller så, men kanske piggare och gladare.

 

Så höga krav att jag inte ens orkar börja

Jag var till min absoluta favoritfrissa idag, fina Petra. 3 timmar i frissastolen var precis vad som behövdes. TID att hinna prata en mening till slut och tänka en tanke klart utan att någon avbryter. Detta resulterade i två saker, ett sommarfint hår och jag hann också sätta ord och förstå känslor jag gått och grubblat över. Det är något magiskt med att få håret fixat, att någon liksom tar hand om en och tvättar ens hår. Balsammassagen är to die for, önskar Anton kunde massera mitt hårbotten.

Jag behöver få prata och prata och prata om saker, förr eller senare ( när jag är mogen och redo ) kommer jag fram till någon form av lösning. Eller lösning är kanske inte rätt ord, men jag får i alla fall ord för mina känslor. Idag t.ex. pratade vi om min totala brist på motivation till träningen. Det har varit litet av ett mysterium för mig, varför jag liksom inte kommer till skott. VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT? Ensam snurrar jag så lätt in mig själv i mina tankar, allt blir ett enda virrvarr och det känns som att jag hamnat i kvicksand. Ju mer jag kämpar desto längre ner dras jag.

Allt bottnar sist och slutligen i en känsla av misslyckande. Jag har så höga krav på mig själv när det kommer till träningen att jag ALLTID känner mig misslyckad. Inget är någonsin tillräckligt bra vilket ju såklart gör att motivationen försvinner så gott som genast. HUR FAN ska de vara roligt att träna när jag aldrig tycker jag gjort tillräckligt? Det låter så stört när jag säger det högt, ändå är det just dom där störda tankarna som ställer till det för mig.

Låt mig ge ett exempel. Jag hade tänkt cykla till gymmet på måndagen, planeringen gick inte i lås och jag insåg att jag inte skulle hinna cykla. Detta gjorde att hela träningen kändes meningslös och jag skippade den. Det är ju så korkat JAG VET, men det är på den nivån min hjärna fungerar. Jag vill ändra på detta, jag vill hitta ett hållbart förhållningssätt till träningen. Jag vill känna mig nöjd, jag vill verkligen det! Jag vet bara inte hur.

Jag går omkring och väntar på något magsikt tecken, något magiskt tillfälle som skall göra att jag hittar motivationen igen. Jag vet att den inte kommer komma flygande, jag vet att ingen kommer servera tillfällen för träning till mig om jag inte aktivt TAR mig tiden. Våra dagar fylls med aktiviteter och det finns ingen som kollar ” Malin hur har du tänkt med träningen denna vecka ”. Hur väl jag än vet allt detta så går jag ändå omkring och tänker att ”nästa vecka sen” DÅ kommer allt kännas bättre.

Jag går omkring och väntar på att jag skall vakna upp i den vardagen jag hade för 2 (!!!!) år sedan. Jag går omkring och tror att jag skall orka med den nivån på träning som jag gjorde då. Innan bebis, amning och utmattning. Det kan kännas som en självklar sak att min vardag inte alls är den samma som den var då, men jag tror verkligen att jag inte hade förstått det. Jag har inte samma förutsättningar för träning just nu och kan ORIMLIGT ställa så höga krav på mig själv. ÄNDÅ GÖR JAG DET. Suck!

Jag har inte formulerat tydliga mål, vilket betyder att jag aldrig ens kan känna att jag nått dem. Hur ska jag kunna känna mig nöjd med 2 träningspass i veckan om jag inte vet vad jag hade förväntat mig. När jag tränade som hårdast snittade jag på flera pass / dag vissa dagar. Jämför men det är ju 2pass i veckan inget. Varför ska jag då jämföra mig med något som varit för länge sedan? Det är inte konstigt att jag aldrig är nöjd.

Så steg 1 är nu att formulera tydliga och mätbara mål. Var skall min nivå ligga denna sommar, vad vill jag uppnå? Efter att jag formulerat målen är det kanske lättare att utvärdera veckan på söndag. Målen skall vara rimliga. Det viktigaste just nu är inte vad jag gör utan att jag gör något. 

IMG_5396

Petra frågade en ganska så relevant fråga till mig idag. Vem är det som ska säga till dig att du är tillräcklig, så att du tror på det själv? Och ja säg det, ska verkligen jobba på att hitta känslan av good enough från mig själv.

Tack för pratstunden och sommarfrillan Petra <3

Mitt i allt blev det fotboll för hela slanten

Okej vet ni NU ska jag erkänna att jag haft förutfattade meningar och är genast beredd att medge att dom var FEL. Jag har nämligen tänkt att fotboll för barn varit på tok för allvarlig och inte något som passar våra barn. Min egna osäkerhet LYSER så stark igenom här, liksom eftersom jag inte kan något om fotboll kändes det skrämmande. Jag kunde ju inte förbereda barnen innan träningen. Ni vet träna innan så att man sen kan i alla fall lite. Inser ju nu på efterhand att det är JAG som tagit det på för stort allvar och tänkt att mina barn måste vara BRA på fotboll för att börja träna. I D I O T I S K T jag vet.

IMG_5327

Som tur hade Adams förskola besök att fotbollsskolan och han blev SÅ ivrig. Kom hem med en lapp och meddelade att NU ska han börja spela fotboll. Jag passade på att smida då järnet är varmt och samma eftermiddag var han på sin första träning. Fotbollsskorna hade vi redan köpt för ett tag sedan eftersom intresset för fotboll funnits men modet att gå på en träning inte varit där. 

Vi åkte iväg till träningen och Adam sprang iväg med sina kompisar och tränade på för fulla muggar. Han var så stolt och hade så roligt. Älskar att se när barnen gör något de gillar. För mig känns det viktigt att barnen rör på sig och har roligt samtidigt. Jobbar med mina egna osäkerheter kring att inte bedöma Adams prestation. Väldigt ocharmig sida jag upptäckt hos mig som förälder, något jag verkligen får jobba på. Man behöver liksom inte vara bäst för att vara med, för att duga. Vill inte föra över mina höga krav på mig själv till barnen. Jag vill ju skydda Adam från att känna sig ”dålig”. Och DÄR är mitt problem, man är väl inte dålig för att man inte kan? Ja jag får stå för min krassa syn på detta. Som medveten kan jag i alla fall aktivt jobba på att ändra synen.

IMG_5342

Så glad att Adam vågade prova, att jag vågade ge honom chansen och att vi tillsammans fick en SÅ positiv upplevelse. Intresset har smittat av sig och Saga meddelade nu att också hon vill prova på fotboll. Hennes dans tar paus nu över sommaren så då passar det perfekt med lite fotboll i alla fall under sommaren. I måndags var hon på sin första träning, det är en historia i sig. I bilen hem var hon i alla fall nöjd och glad och meddelade att hon nog vill fortsätta med fotboll.

Så från att vi varit en familj som inte haft något med fotboll att göra är vi nu en familj med två barn som tränar och har träningar 2 dagar / vecka var. Det sparkas fotbollar omkring på gården och dom är båda två så ivriga. Vi vet var vi kommer spendera eftermiddagarna nu. Bredvid en fotbollsplan. Och Vidar lär byta ut stenarna till gummit som finns på konstgräsplanen. Känns roligt och bra i hjärtat. Tur att man vågar testa också det som känns skrämmande. Jag är glad över att jag vågade utmana mina egna förutfattade meningar.

 

Hundra pannor!

Idag var alla på gott humör igen, WOW var skall vi rista korset liksom?, så efter att jag fört Saga till dagis åkte jag och Vidde till gymmet. Dagens huvudövning fick bli marklyft, min absoluta favoritövning. Varför det är min favoritövning? Jo det är enkelt just för att jag känner mig stark där, för att jag drivs av att lasta på mer vikter på stången och dra upp. Jag älskar att känna mig stark och idag nåddes en tydlig milstolpe för mig. Fixade nämligen några singlar på 100kg. 100 jäkla pannor, man kan ju inte annat än känna sig cool där vid stången när man drar upp den. DET motiverar mig, DET gör att jag vill tillbaka. Det tog minsann lååååång tid innan jag kände mig bekväm med styrketräning igen. Så himla mycket längre än jag hade kunnat ana, men nu så NU ska jag börja sätta upp mål igen och jobba mot dem.

Fördelen med funktionell träning är ju att det går att vara både snabb och effektiv, med en liten krypande krabat med sig hinner man inte träna en hel timme och då är ju övningar som marklyft grymma, tränar hela kroppen. Långa vilor mellan alla sets gör ju också att jag hinner busa lite med Vidde innan nästa lyft. Känns som att jag hittat något som kan fungera i vardagen, ännu bättre blir det då man kan börja cykla igen. Ni vet då är man uppvärmd redan när man kommer till gymmet och slipper göra den tråkiga delen. Annars också längtar jag efter att få börja cykla igen, gratis vardagsmotion som inte tar länge.

Så skönt det är att använda kroppen igen, att känna att musklerna nog finns där och att kroppen kommer ihåg mer än jag hade vågat hoppas på. Konditionen däremot är ju vad den är, men sakta skall den väl förbättras den också. Vill komma tillbaka till stadiet när träning är tung men genomförbar. När jag orkar pressa mig själv igenom ett flåsigt pass utan att ta paus. Nu just är all konditionsträning snorjobbig, men korta effektiva intervaller kommer snart fixa det. Det gäller bara att orka fortsätta.

Känns bra att jag kan checka av två pass redan denna vecka och det är bara tisdag. En liten high five till mig själv och ett bildbevis på dagens marklyft.

IMG_7771

BAM där satt den!

Parträning på köksgolvet

Som jag redan skrev igår så var planen att inleda parträningen tillsammans med Anton på fredagskvällen och jag kan stolt meddela att vi också gjorde det. Jag är nog en människa som behöver ett program med tydlig struktur för att jag skall motivera mig själv att komma igång. Det var faktiskt roligt att träna tillsammans med Anton, att man på ett så ”enkelt” sätt kan få till ett svettigt träningspass på köksgolvet är ändå ganska bra. Bästa hade såklart varit att barnen hade sovit under tiden, men man kan inte få allt. Vi löste situationen med att sätta på babblarna på TVn för barnen. Dom hade fredagsmys där och när den ena tränade kutade den andra och kollade läget. Alla sätt är bra utom dom dåliga och det viktigaste var ju att träningen blir gjord.

Det var ett rejält pass men jag kände också att min kropp inte glömt allt. Mycket är tyngre nu såklart, både på grund av att jag rent krasst väger mer nu men också för att kroppen är ovan. Men det gick ändå bra, Anton som inte träna speciellt aktivt alls fick sig en liten påminnelse om att det kanske inte skulle vara så tokigt med lite mer träning i vardagen. Nu har vi ju bokat 5 veckor framåt i alla fall. Han var kanske inte överlycklig när jag påminde honom om det igår. Haha nej det var verkligen roligt!

Parträningsprogramet kommer från Built by Nordberg, vi har fått testa det för halva priset och så berättar vi vad vi tycker. Om någon funderar något kring det är det bara att höra av er!

Är ni intresserade av att läsa mer om träning eller känns det tråkigt? Jag känner själv att jag velar fram och tillbaka gällande träningen just nu. Liksom skall jag blogga om det eller inte? Vill man läsa om det eller inte? Vad vill ni i så fall läsa om? TELL ME!

Nu vaknar Vidde ute i vagnen så det börjar bli dags att stänga datorn igen. Skön lördag till er alla!

Tillbaka i en Crossfit box

Jag men JA hurra för denna dag. Idag bestämde jag att jag ändå kunde fara på första mamacrossfit träningen eftersom att ingen mer blivit sjuk och Saga var så gott som normal igen. Nu har det gått 48h sedan senaste spya så jag BER och håller tummarna för att ingen skall bli sjuk nu. Men vi skippar pratet om magsjukor nu och fokuserar på det roliga nämligen Crossfit.

Min fina vän Mia, som alltså är både aktiv inom crossfit och fysioterapeut, håller en 7veckors mamacrossfit kurs på en box i Kaarina. Exakt 12 minuter från oss. Perfekt alltså, varje söndag nu 7 veckor framåt skall jag dit och lära mig lite mer om träning efter en graviditet. Känner nog att dessa 3 graviditeter satt sina spår, mer och mer för varje gång och NU vill jag bygga från grunden. Känns tryggt att ha en expert med som kan ge råd och tips. Dagens pass var både lärorikt och svettigt. Så skönt att få upp lite puls på slutet även om det viktigaste såklart var aktiveringen av de djupa magmusklerna. Är nog V Ä L D I G T sugen på att börja träna crossfit sådär på riktigt nu, gillar ALLT där. Skall fundera nu under kursens gång och sedan kanske prova i alla fall någon månad.

Finns många orsaker till varför jag ÄLSKAR crossfit-konceptet. Först och främst tränar man utan speglar, vilket befrielse att inte fundera HUR man ser ut och hela tiden kolla på sig själv i en spegel. DET bästa som finns alltså!! Alla borde skippa speglarna, dom gör ingen nytta i vanlig träning och för bara fokuset från träningen till utseendet. Det andra jag ÄLSKAR med crossfit är att man ser på vad kroppen KAN och ORKAR med och inte hur det ser ut. Hur härligt är inte det? Verkligen otroligt befriande. Sen gillar jag ju att lyfta tungt och få upp flåset, vilket ju crossfit går ut på. Mångsidig träning som sällan blir långtråkig. Ja ni hör ju, jag är redan biten. Ska försöka orka ta det lugnt nu några veckor ännu och känna efter. Men en sak är säker, träning ger mig så mycket energi att jag bara MÅSTE komma igång. Jag är redo nu, Vidar är redo nu och det känns så BRA. Jag är taggad. Tusen tack till Mia som väckte ivern hos mig idag, min favorit träningsbästis.

och så lite gamla fiilisbilder på det då. Undrar om jag någonsin kommer våga mig upp i repet igen. Känns avlägset just nu, men vet ni till sommaren kanske?

Starta året med Lofsan!

Inlägget är i samarbete med Skärgårdens Kombi. Längre ner i inlägget kommer en tävling där DU har chansen att vinna ett presentkort till både föreläsningen och träningspasset med Lofsan!

Vem har inte tänkt eller sagt högt att ”efter nyår” skall jag börja mitt nya liv. Ett hälsosamt liv, där man känner sig stark, frisk och glad. Jag markerar febrilt, det är inte många nyår som jag konstaterat att jag skall fortsätta i samma mönster. Alltid har det funnits utrymme för förbättring. I år mer än på länge. Förhoppningarna och peppen är skyhög där på nyårsafton då man SKÅLAR in det nya året. Men så går några dagar och peppen sjunker i takt med att man inser att planen inte var helt realistisk. Det som kändes så enkelt där vid tolvslaget visade sig vara en stor utmaning. Men HUR gör man då? Under föreläsningen med Lofsan får du hjälp och råd kring hur du skall tänka när det kommer till livsstilsförändringar som håller längre än några dagar. Förstå hur perfekt datumet är! Du har just kommit igång med nya vanor (eller fortsatt om du redan varit igång såklart) och BAM inspirationsboost ala Lofsan 12 dagar senare.Skärmavbild 2018-12-14 kl. 13.03.09bilden är lånad från skärgårdens kombis hemsida

Till föreläsningen är det begränsat antal platser! Från skärgårdens kombi meddelar dom att det ännu finns några kvar, så skynda skynda och säkra din plats redan idag! Här kommer du till bokningen. Ta chansen att boka in en hel eftermiddag tillsammans med Lofsan, kanske tillsammans med din träningskompis? Starta det nya året med inspiration och kunskap. Jag kommer vara där, så jag hoppas vi ses!

Lofsan är min absoluta favoritförebild inom träning och hälsa. Jag lyssnar slaviskt på hennes podd träningspodden, som hon driver tillsammans med Jessica Almenäs. Jag har träffat henne live ett flertal gånger också och blir LIKA inspirerad varje gång. Ser verkligen framemot att få träffa henne igen, den 12.1.2019 här i PARGAS. Hoppas att ni andra också förstår vilken chans detta är? Vill man inspireras redan tidigare rekommenderar jag att man lyssnar på träningspodden och följer Lofsan på instagram.

IMG_0479

Nu till det riktigt roliga! Jag har i samarbete med Skärgårdens Kombi fått möjligheten att ge ett presentkort till eventet ” en eftermiddag med Lofsan ” till en av mina läsare. I presentkortet ingår både föreläsningen och träningspasset. Känns verkligen så himla roligt att jag skall få ge denna fina gåva till någon. Har du redan köpt en biljett till dig själv så är detta ju ett ypperligt tillfälle att tävla om en julklapp till en kär vän, syster, mamma, svärmor eller träningskompis. Fint eller hur?

IMG_0428

Det är lätt att vara med och tävla. Du behöver bara kommentera här i bloggen och berätta varför just du vill vinna detta presentkort. Kom ihåg att lämna en giltig mailadress så att jag kan kontakta vinnaren.

Tävlingen avslutas onsdagen den 19.12 kl 23.59. 

Lycka till!

IMG_0481

IMG_0413

pst.. för en extra chans att vinna kan du vara med i tävlingen jag har på instagram också. HÄR kommer du till den tävlingen.

Att orka bli trött igen

Oj vet ni vad, igår hände något lite spännande i min träning. Jag orkade nämligen pressa mig själv så att jag blev trött. Alltså sådär trött så att jag typ inte orkar fortsätta mera. Hittills har jag liksom känt att jag inte ens riktigt kan utmana, kroppen har varit lite trög och jag har inte känt att jag har kontroll över muskler. Men igår kändes det helt annorlunda även om jag var trött redan innan passet börjar. Snart 5 månader av nattamningar börjar göra sitt. Men trotts den tröttheten börjar kroppen återhämtat sig så pass att jag orkar göra mig trött.

Jag var på step&mix och vi körde 10an (ni vet man gör två övningar, 9 av ena 1 av andra, 8 av ena 2 av andra osv. tills man gjort 1 av ena och 9 av andra), jag ville satsa på teknik men ändå testa utmana lite. Pressa lite och det gick att göra det, HURRA! Då börjar det finnas möjlighet att bli bättre också. Att vara såhär skönt slut i kroppen var najs och det var nytt för denna träningsperiod.

Dessutom hittade jag helt ny aktivering i magmusklerna igår, äntligen. Det har minsann varit en seg process denna gång, att hitta aktiveringen i magen och bäckenbotten. Knipen och aktivering då jag själv är stilla har ju gått bra, men att hitta samma aktivering i magövningar har varit lite mer utmanande. Men vet ni, det börjar hända saker nu.

Suget efter styrketräning gör sig påmint med jämna mellanrum, längtar efter magnesium på händerna, tunga vikter på axlarna och ett sätt att verkligen använda kroppen. Skynda långsamt är inte min starkaste egenskap direkt, men snart så, snart skall jag vara tillbaka bland viktplattor och stänger. Måste bara få in rutinen, hitta tiden och ha en plan. Sakta men säkert.

IMG_9857

Att gå och träna är ingen prestation!

P1030304

Nu kan man ändå säga att jag kommit igång med träningen lite, alltså har den senaste månaden tränat 2 gånger i veckan och nu känns det som att det blivit en rutin. SÅ SKÖNT! Visst finns tankarna om att komma igång med styrketräningen där och flåsar mig i nacken varje vecka men jag försöker fokusera på att den tiden kommer komma. Just nu räcker Zumba och step riktigt bra, dessutom är det ROLIGT vilket är A&O när det kommer till att hitta motivationen igen. Kan bara konstatera att det är en himla TUR att Viddes gudmor drar så bra pass att jag blir motiverad att träna, utan henne hade jag aldrig kommit mig iväg till gymmet på kvällarna.

Det skönaste just nu är ändå att träningen inte känns som någon prestation, jag kan gå och göra just så mycket som känns bra den dagen. Jag är helt fine med att gå då ”alla andra” hoppar, jag är helt fine med att göra den ”lättaste” varianten av en rörelsen och jag är helt fine med att ligga och aktivera magmusklerna då ”alla andra” gör situps. För i det långa loppet är det just det jag vinner på. Jag vet ju att ingen kollar vad jag gör även om det ofta känns som att ”alla ser”. Vet inte om det känslan blivit starkare efter att jag faktiskt jobbade som instruktör, för DÅ kollade ju folk faktiskt. Det var ju liksom meningen och min uppgift. Men nu har jag ändå svårt att tro att någon annan ens märker att jag förenklar. Helt klart en fördel av min egna utbildning och kunskap, jag kan ju liksom snabbt komma på motsvarande övning men lättare. För nu är jag inte där för att via för någon annan.

Nu är jag ju där endast och enbart för mig egen skull och behöver inte presenter något alls. Vilket är så skönt! Tanken om att jag som utbildad PT och instruktör borde det ena och det andra susar igenom mitt huvud, men jag litar på att min kropp förr eller senare kommer komma tillbaka. Det finns ingen genväg heller, man måste börja från dagsform och jobba från de. Tänker också ibland att jag kanske gör att någon annan också ”vågar” göra ett lättare steg och kanske känner att passet ändå  funkar okej.

Inte vet jag, är bara glad över att jag är okej med att ta det lugnt. Efter Saga föddes drog jag igång med träningen lite väl ivrigt vilket ledde till att jag fick problem med hälsporre. Något jag verkligen i mån av möjlighet aldrig mera vill ha. Så nu skyndar jag långsamt, småningom skall jag börja få in ett pass till i veckan med fokus på muskelträning, för varje vecka som går blir kroppen mer redo.

Men just idag är det ZUMBA som gäller, vardagsfesten som en kompis så fint kallade det. Och visst är det fest att på en vanlig sketen måndag i november få dansa sig glad och glömma allt annat för en timme.

 

När träningskläderna spänner, KÖP nya!

Idag gjorde jag det som jag hade behövt göra redan för flera veckor sedan. Det är klart att träningen känns motig mellan varven med träningskläder som är för små. Det är klart man känner sig obekväm med kläder som klämmer och spänner på ett dåligt sätt. När byxorna inte hålls uppe och brösten knockar en mellan varven. Då kan man ju tänka att man behöver ändra sin egna kropp för att kläderna skall passa igen, eller så köper man lite nya träningskläder som passar just precis just nu. Idag köpte jag två par nya byxor och två nya sportBHs. ÄNTLIGEN, SÅ SKÖNT!

Idag på veckans bästa pass invigde jag då mina nya kläder och OJ så skönt det var med kläder som passar på kroppen, är bekväma och hålls på sin plats. Alla tummar upp till mig själv! Och DU är minsann också värd träningskläder som passar din kropp. Ingen mår bra av för små kläder, pina inte dig själv med det! Så mycket lättare att att känna sig självsäker med kläder som passar.

Efter zumban var jag på pep att jag testade stå på händer. Döm om min förvåning då det ju faktiskt gick.

img_5642

Ledsen för taskig kvalitet på bilden, men systemkameran var liksom inte med. Skönt ändå med en bra start på måndagen. Laddad med energi, skratt och nya kläder kickar vi igång denna vecka!