En podd som inspirerar och en hemlig dröm

IMG_5286

Jag vill tipsa er alla om podden Allt vi måste tala om som görs av Carola Carro Nordberg och Rebecka Hägert, två finlandssvenska mammor som poddar högt och lågt om ämnen som rör, graviditet, förlossning, föräldraskap, sex, tankar, känslor, amning och så vidare. Verkligen intressanta välgjorda avsnitt. Ofta när någon startar en podd brukar kvaliteten tyvärr vara ganska låg, avsnitten saknar röd tråd och efter ett tag tar lusten och ivern slut. Men så är inte fallet med denna podd, det märks verkligen att dom satsat! Man hade bra kunnat tro att båda två redan är proffspoddare som sysslat med detta flera år.

Har ni lyssnat? Idag som ett nytt spännande avsnitt som handlar om preventivmedel. Det väckte många tankar hos mig, men mer om det i ett annat inlägg. HÄR kommer ni till podden.

På tal om poddar och tankar kring dem så är det en hemlig dröm jag har. Jag skulle SÅ gärna vilja testa på att podda. Jag och Karin drömmer sådär lite i smyg om att testa, vi var supertaggade ett varv redan. Men vi har noll koll på HUR MAN GÖR. Skulle gärna gå någon kurs eller liknande, för att kunna göra det så bra som möjligt. Om jag någon gång gör en podd vill jag att lyssnarna skall känna samma sak som jag känner då jag lyssnar på t.ex. allt vi måste tala om. Det behöver på inga vis vara perfekt, men det måste vara välgjort.

Skulle ni vara intresserade av att lyssna på en podd med mig? Finns det utrymme för en till finlandssvensk podd? 

Kanske det bara förblir en dröm? Eller så vågar vi prova, vi får helt enkelt se. Ett pilotavsnitt skall vi nog spela in, bara för att prova på det. Nu då jag skrivit det hit måste vi ju göra något. Lite positiv press på oss alltså. Men tills man kan lyssna på oss, tycker jag ni skall lyssna igenom alla de avsnitt som finns av Allt vi måste tala om!

Hatten av till alla dagisvuxna

Jag vill verkligen lyfta på hatten till alla underbar människor som jobbar på dagis, gång på gång slås jag av hur otroligt engagerade personalen är i barnen. I mina barn och i alla andra barn. Dom bryr sig om barnen och om familjen och har sådan otrolig koll på allt. Jag blir så varm i hjärtat då dom bjuder på det där lilla extra. Ni vet det där som dom liksom inte ”måste” göra utan verkligen bjuder på. Omtanken för barnen lyser liksom igenom, dom har sina små skämt och barnen berättar ofta här hemma om alla tassiga saker som dagisvuxna hittat på. Mest värmde det ändå när Adam var med på möte till sitt gamla dagis förra veckan och fick en kram av sin förra dagisvuxna. Han är liksom viktig för dem även om han inte ens går kvar där längre. SÅ HÄRLIGT!

IMG_2729

Att få lämna det finaste jag har i händerna på dessa människor känns tryggt. Jag är så otroligt tacksam över dessa dagisvuxna. Jag kommer ju själv ihåg hur viktiga dagistanterna (jodå man fick säga dagistant på 90-talet) var för mig som liten, och nu ser jag att mina barn känner samma för sina dagis-vuxna. Jag är tacksam över det jobb dom gör, över det samarbetet vi har kring just mina barn och att dom ger mina barn ett tryggt ställe att vara på och en meningsfull vardag.

Efter att jag ikväll igen suttit på ett föräldramöte och fått ta del av vardagen på dagis sådär i stora drag, kan jag bara konstatera att i alla fall mina barn är i trygga händer. Och jag hoppas att ni andra föräldrar med barn på dagis får känna på samma sätt. Jag hoppas också att personalen vet hur mycket vi vuxna uppskattar dem och allt de gör med och för våra barn. Ofta är man bra på att klaga när något är på tok men inte alls lika snabb på att visa tacksamhet och ge beröm. Jag har verkligen betonat hur mycket båda barnen trivs på respektive ställe och jag vill tro att personalen också förstår att vi är tacksamma.

IMG_4989

Tack för att ni hjälper mig att ge mina barn trygghet, kunskap och en rolig barndom<3

Hälsa skall INTE ha med vikten att göra

Jag försöker faktiskt jobba rätt hårt med mig själv, just för att jag inte skall fastna i tanken att min hälsa och mitt mående sitter i min vikt. Jag vill göra bra val för min hälsa, för att må bra och för att orka. Inte jobba för att gå ner i vikt. Jag vill bli stark, det vill jag verkligen för den fysiska styrkan hjälper psyket också. Jag vill att min träning skall ha fokus på styrka, funktion och välmående. Jag vill ju träna, jag älskar att träna men jag vill inte hamna i hetsen kring viktminskning. Jag vet vad jag vill, ändå är det inte så lätt. För inom mig finns en massa elaka tankar, rent av hemska tankar om mig själv. Jag vill inte tro på mina egna tankar längre, jag vill inte tro att jag inte duger före mina graviditetskilon är borta. Jag vill inte tänka elaka saker om mig själv, för jag mår inte bra av det!

Malin-Anton-web-11foto: Ellen Kivistö

För vet ni vad? Jag blir inte en bättre människa för att jag väger mindre, jag blir absolut inte en bättre mamma, vän, syster eller fru heller. Tyvärr går jag omkring och TOR det, vilket är väldigt tungt, jag VILL INTE GÖRA DET LÄNGRE. Jag vill inte begränsa mig själv, jag vill leva livet och njuta av det. Jag behöver inte sätta livet på paus, bara för att kroppen inte motsvarar mina förväntningar just nu.

Jag vill bevisa för mig själv att jag vill och vågar leva livet fullt ut HÄR och NU. Som den förebilden jag hade behövt som liten. Jag tänker sluta tänka ”sen då jag gått ner” tankar. Förstår ni hur skevt livet blir när man intalar sig själv att man ”måste” gå ner i vikt innan man kan göra vissa saker? Exempel på mina tankar är:

  • jag hade gärna testat på att vlogga, MEN jag ”borde” nog gå ner i vikt först
  • jag vill börja styrketräna aktivt igen, MEN jag ”borde” nog gå ner i vikt först innan jag kan satsa på träningen igen
  • borde köpa nya träningskläder/kläder, MEN..
  • jag hade gärna haft mer bilder på MIG och barnen, MEN..

Ja alltså när jag ser det i text ser det så skevt ut, ändå snurrar dessa tankar så lätt igång. Men vet ni vad? Jag kan göra vad fan jag vill just NU och just idag! Jag ska börja tro på det nu. Jag KAN och jag SKA. Visst hade det varit lätt att bara skriva att jag gillar min kropp dom den är, för att det är det jag borde göra. Det är ju det jag önskar att jag gjorde. MEN jag vill inte ljuga, jag vill faktiskt vara öppen och ärlig med mina tankar. Det är kämpigt och det är okej det också. Det finns inga känslor som är fel, men man KAN försöka att aktivt ändra på sina tankar när man väl identifierat dem. Eller det tror jag i alla fall på.

JAG VILL INTE FOKUSERA PÅ MIN VIKT LÄNGRE. Mitt liv är inte min vikt, min hälsa och mitt mående är inte min vikt. JAG ÄR INTE MIN VIKT! Det räcker nu! Jag skall inte bli ”Malin som igen en gång gick ner xx kg i vikt” jag skall inte bli ”före-efter bilder på sociala medier”. Jag vill vara en glad och stark mamma, en aktiv mamma som orkar med vardagen. En mamma som tar tid för sin träning. Oh en mamma som hittar på aktiviteter med barnen. En mamma som bra kan mysa i soffan med popcorn framför en film. En mamma som är en förebild för barnen. Och det allra viktigaste EN MAMMA SOM INTE TÄNKER PÅ SIN VIKT VARJE DAG. Det tar energi, energi som jag inte ens har.

Antagligen kommer kroppen förändras igen då jag börjar träna mer aktivt (precis som den förändrades av graviditeten och pausen i träningen), men det FÅR inte bli ett kvitto på att jag duger mera sen. Och det är inte därför jag vill träna. Känslan skall vara kvittot, känslan av att kroppen KAN prestera. Jag känner min kropp och jag känner när den mår bra. Jag tänker lita på att jag kan hitta en vardag som tränande trebarnsmamma, inte för att bli smal utan för att bli stark. För man KAN faktiskt vara hälsosam och stark och stolt oberoende vad vågen skulle säga. Det är mitt mål, med fokus långt från viktminskning och hets. 

Vet inte om detta kvällsflum blev speciellt förståeligt för någon annan? Kanske eller så inte, men det känns i alla fall bra att få öppna upp kring hur jag tänker. Kanske någon annan känner igen sig eller att någon annan inte behöver känna sig så ensam med sina tankar.