Vad ska bebis heta?

Något av det roligaste med att ha många barn är väl ändå att välja namn till dem. Alltså ÄLSKAR att tänka på barnnamn! Också när jag inte är gravid eller vi ens planerat för fler barn går tankarna.

om vi skulle få ett till barn så hade nog namnet X passat fint

De tre tidigare gångerna har vi ju vetat könet på bebis i magen och då kunnat begränsa namnvalet till ”pojk- eller flicknamn” men denna gång behöver vi ju två kandidater. Och jag vet att man inte ens behöver ha namnet klart innan bebis föds men på något sätt gillar jag ändå att ha namnet så gott som klart.

För några dagar sedan frågade jag mina följare på instagram om dom inte kunde ge sina bästa förslag på namn till fyran. Även om vi själva har några alternativ har vi kanske inget som känns helt 100 rätt ännu. Mitt i allt sitter någon och pantar på något riktigt bra namn som vi inte ens tänkt på. Snälla följare som jag har tipsade dom oss om en hel drös fina namn och jag tänkte presentera listorna här på bloggen också. Om du känner att där fattas namn får du gärna tipsa om fler namn i kommentarsfältet!

Adam, Saga, Vidar & ?

På listan finns många bra alternativ! Gillar verkligen många av namnen, men det är ju två olika saker att gilla ett namn och att välja det till sitt egna barn. Sen börjar ju så många i vår närhet ha barn och genom det blir ju många fina namn ”upptagna”. Var man skall dra gränsen för ”upptagna namn” måste man ju själv avgöra men det hade varit lite bökigt och mina och Karins barn t.ex. har samma namn. Så några namn streckade jag över från listan endast på grund av att dom redan är upptagna.

Om vi börjar med flicknamnen så är där många kandidater på listan. Ni var många som föreslog Selma och det förstår jag, Selma är verkligen ett fint namn och ett namn som varit på vår kandidatlista redan när jag var gravid med Vidar. Alma och Alva är två andra favoriter, korta namn är helt klart oftast mina favoriter. Ebba har jag länge ÄLSKAT och det är en stark kandidat denna gång. Lova och Tova var också starka kandidater förra graviditeten, dom är fortfarande med på listan. Sigrid är en bubblare som jag för något år sedan ALDRIG ens hade tänkt på men som nu känns mer och mer som ett av favoritnamnen. Sandra och jag har helt klart samma smak när det kommer till barnnamn.

Sen kommer vi vidare till pojknamnen då. Här var det helt klart ett namn som många föreslog och det var Arvid. Och ja det ÄR verkligen ett av mina favoritnamn just nu, men är det för lika Vidar? Samma bokstäver i en lite annan ordning bara? Alvar och Ivar är två andra favoriter, även om Ivar också känns lite för lika Vidar? ELLER? Valter och Edvin placerar sig också högt upp på listan.

Tycker ni också att det är roligt med namn? Berätta gärna hur ni bestämt namnet på era barn och som sagt om något namn fattas från listan får ni gärna fylla på!

En milstolpe i denna graviditet

bilden är från FPAs hemsida.

Idag fyllde jag i mina uppgifter till FPA och klickade också hem moderskapsförpackningen. Vi har ju inte valt den sedan jag väntade Adam, men nu känns det som att jag hellre vill ha lådan än pengarna igen. 2020 lådan är också finaste på länge tycker jag, mycket som faller mig i smaken och mycket som jag vet att vi kommer använda. Det kan inte nämnas tillräckligt ofta att detta är en EXTREM lyx som vi finländare har! Sovpåsen som vi har här hemma nu börjar vara i skicket ”blir inte ren trotts tvätt” så perfekt med en ny och fräsch nu till bebis.

Vad tycker ni om 2020 lådan? Har jag någon läsare som också fått eller skall få bebis här kring årsskiftet och också valt lådan? Berätta!!

Jag kollade också upp vilket datum jag officiellt bliv mammaledig igen och blev nästan lite nervös när jag insåg att jag ju blir mammaledig redan 2020. Det blev liksom så nära mitt i allt. Nöjd ändå över att jag fick in alla papper i tid, med god marginal till och med. Vet ju hur snabbt tiden går, mitt i allt är det jul och POFF är det februari. Pirrigt värre, snart har vi en bebis här hemma med oss. Känns som att kombon JUL och sedan bebis kommer bli riktigt bra.

Håller på att knåpa ihop ett helt inlägg om denna graviditet, fick ju en massa frågor om det här för länge sedan och dem tänkte jag svara på. Om just DU har någon fråga som du vill att jag skall skriva om får du gärna kommentera här under detta inlägg.

ÄNTLIGEN är alla hemma igen!

Oj vilken dag det blev igår, inte alls som vi hade tänk oss. Men igår när jag skulle försöka somna snurrade bara en tanke i mitt huvud. SKIT I PLANER så länge alla är friska och mår gör det inget att planerna går i kras. Det är ju just så det är, att man sällan uppskattar att alla är friska och mår bra innan något händer och allt vänds upp och ner.

Dom ringde från stugan igår på dagen, Adam klagade på att han hade svårt att andas. Min första tanken var ju ”nötter! EPIPEN!!” Men efter ett tag kunde vi konstatera att det nog inte handlade om nötallergin och reaktioner på det utan något annat. Corona?!? I dessa tider är det ju inte speciellt långsökt att tänka tanken, även om det inte heller stämde riktigt. Vi körde ut mot stugan.

Väl framme möttes vi av en ledsen kille som hade riktigt kämpigt med andningen, vi klädde genast på honom så att han skulle kunna vara ute och andas frisk och kall luft. Det lättade kanske en aning men inte speciellt mycket. Vi åkte hem igen och hela tiden kände jag att något inte stämmer, hans andning kan ibland bli dålig om han utsätts för pälsdjur (speciellt katt) men det brukar alltid hjälpa med lite mer allergimedicin och lätta helt när vi kommer hem. Nu var inte fallet så. Väl hemma lagade vi mat, Adam duschade och andningen var fortfarande väldigt ansträngd.

Vi tog beslutet att ringa jouren och rådfråga där, dom ville att vi skulle åka in. Sagt och gjort, Anton och Adam hoppade i bilen och åkte mot Åbo. Vi ses om en stund sa vi.. vi visste ju inte då att han skulle behöva bli kvar övernatten på sjukhuset.

Usch vad liten och rädd jag känner mig när barnen är sjuka, usch vad obehagligt det är när allt inte är okej och när barnen behöver hjälp från läkare för att bli friska igen. Tankar som ” om detta bara är allergi och påverkar hans lungor såhär.. vad händer då om han får corona? ” eller ” vad händer om det inte blir bättre? ” skrämmande tankar när man ligger ensam i sängen och skall försöka sova. Så glad att barnen har Anton i dessa lägen, han är lugn och trygg medans jag tar till lipen och själv blir rädd GENAST.

Som tur lättade andningen för Adam och idag på dagen fick de komma hem igen, med mediciner och strikta order om att inte anstränga sig. Så skönt att ha ALLA hemma igen, så skönt att alla mår bra och så skönt att höra syskonen bråka med varandra som vanligt. Det blev en lugn söndag, hemmet är kaos och städningen på hälft MEN ALLA ÄR HEMMA och ALLA MÅR BRA! Hoppas ni också har en fin söndagskväll!

Inspirationsfredag

Anton har jobbat långa dagar denna vecka vilket gör att han är ”ledig” idag. Jag skriver ”ledig” eftersom han så gott som aldrig är helt ledig. Men han är hemma i knutarna och har med Vidde på en massa spännande ( ni vet åka traktor och annat som behöver göras på gården) vilket ger mig lite mer tid här framför datorn. Skönt att få lite mer möjligheter att sköta jobb utan att stressa över att jag MÅSTE bli klar innan Vidde vaknar.

Känns så roligt att vara på G med allt med mitt företag nu och jag försöker också unna mig tid att inspireras och vara kreativ. Tids nog hittar nog allt sina platser, tids nog kommer mer och mer att kännas självklart. Men just nu är jag inne i ett flow av pepp och inspiration och det njuter jag av!

Adam åkte ut till stugan med sin Fammo och Faffa redan i onsdags för att fira höstlov och idag åkte också Saga. Så vi är liksom ensamma hemma med Vidde nu, konstigt och väldigt lyxigt på något sätt. Vi åt just lunch alla 3 och gjorde Vidde redo för dagsvila TILSSAMMANS.

Ska i alla fall ta mig iväg ut och gå så länge det är ljust idag, kolla igenom ett webinar och göra hemgjord pizza ikväll. Att få jobba ostört någon timme här och där är så välbehövligt och just denna fredag njuter jag lite extra.

Hoppas ni också har en bra start på fredagen!

En spännande, givande och utvecklande höst.

Jag skulle vilja säga att ett tecken på att jag mår bättre än jag gjort på länge är att jag börjar återfå mitt egna självförtroende igen. Det har minsann varit en ordentlig svacka de senaste åren när det kommer till den biten, men nu i höst har jag liksom bevisat för mig själv att JAG KAN. Jag har trott att jag behövt bekräftelse från en massa olika håll för att våga tro på mig själv, men jag har insett att det allra viktigaste i denna resa är att tro på sig själv. Ingen annan kan få mig att tro på mig själv det är MITT jobb och fram för allt MITT ansvar.

Nu sitter jag inte här och menar att jag inte alls tvivlar, att jag inte känner mig vilsen och osäker mellan varven MEN majoriteten av tiden litar jag på mig själv. Det är otroligt att göra det, att inte lyssna på den där elaka rösten inne i huvudet som säger nej Malin folk kommer skratta åt dej, man kan inte göra så! DU VET OCH KAN FÖR LITE

Att det finns folk som är bättre på att göra saker än en själv betyder ju inte att man själv inte är bra eller duger. Det betyder inte heller att man själv inte kan göra det. Oftast fastnar jag i en tanke på att jag skulle behöva vara så perfekt, att jag inte kan göra något innan det är prickfritt. Alla har börjat som nybörjare i något skede och jag tror att alla kan se tillbaka på sin resa och konstatera att dom lärt sig massor under tiden.

Vi får väl se vart denna resa för mig, var jag är om några år. Jag hoppas jag skall se tillbaka på detta blogginlägg då och le. Tänka FAN VAD BRA ATT DU VÅGADE, att du struntade i alla ”tänk om” och bara gjorde. Utan det modet hade jag inte kommit hit idag!

Idag är dagen när mitt eget företag startades, WOW är så stolt över att jag kan skriva detta nu. En mjukstart på några månader innan mammaledigheten tar över igen, det känns så bra och så rätt! Något eget att bygga vidare på att utveckla och utmana. Idag togs ett första stapplande steg mot stora drömmar och framtidsplaner. Hoppas ni hänger med på min resa!

Om här ens är någon kvar längre, slöare blogguppdateringar får man leta efter!

Torsdagstankar i september

Hej på er! Hoppas ni har det bra i blåsten. Här sitter jag och andas ett varv innan eftermiddagsrumban skall dra igång. Skall koka korvsoppa till middag och sedan skall alla byta om och packa sina väskor för kvällens hobbyn. Ber en tyst bön att Anton skall hinna hem innan vi skall iväg, för isf behöver inte Vidde joina oss. Min hjärna producerar ytterst lite struktur just nu, så ni får helt enkelt kika in i min hjärna ett varv och ta del av just de tankarna som snurrar där just nu:

Shit vad kallt det är idag, första riktiga höstdagen och dags att plocka fram åkpåsen till vagnen igen. Problem nummer 1 är: VAR ÄR DEN? Denna graviditetshjärna alltså, WOW. Åkpåsen är helt säkert på ett bra ställe, hoppas jag hittar den innan vintern. Som tur har vi två och den andra hittade jag till slut så Vidar kunde sova ute i vagnen också idag.

Vardag är ändå rätt najs, jag fungerar bäst när vardagen är rätt så strukturerad. Jag tycker om scheman där jag kan kolla vad som händer när och jag behöver tider att förhålla mig till. Hade helt säkert lämnat i soffan 9 av 10 eftermiddagar om vi inte haft program. Har jag inte konkreta saker att göra gör jag sällan något alls. Ni vet det där med ”allt eller inget” som jag pratat om förr?

Så nöjd att jag i år har både en EGEN kalender i pappersformat OCH en familjekalender för hela familjen på väggen. Då kan vi skriva in saker vi alla behöver komma ihåg och jag kan dessutom skriva in mina egna ”kom i håg” grejer i min egna kalender. Lite klistermärken och fina pennor sätter en liten guldkant på planeringen. Hade lätt kunnat sitta och fixa med dessa kalendrar hur mycket som helst. Lite som en bulletjurnal fast för oss som är lika konstnärliga som en skolåda.

Bebisen i magen gör sig mer och mer påmind om dagarna. När jag sätter mig ner för att skrolla instagram en stund eller på kvällen när jag ÄNTLIGEN får lägga mig i sängen igen *evigt trött*, så känner jag av små buffar och knuffar. Tänk att det ÄR en bebis där, det är lika overkligt varje gång.

På tal om bebisen, är snart halvvägs igenom graviditeten nu och har ännu väldigt lite ”känningar” av vilket kön hen är. Vi vill ju försöka att inte ta reda på det denna gång, främst för att jag vill uppleva överraskningen vid förlossningen. Tänk att liksom SJÄLV kolla efter. Ser det lite som en belöning för att jag just fött. Hoppas så att vi skall få uppleva detta denna gång.

Ni har säkert sett eller hört om den hemska självmords-videon som cirkulerat på tiktok och YouTube de senaste dagarna. Så obehagligt. Vi har pratat mycket med barnen här hemma, både om detta och om annat som man kan råka se på internet. Ännu en gång påminns jag om hur viktigt det är att ALLTID vara med och närvarande när barnen ser på youtube t.ex. På Adams telefon får han inte ha YT alls och här hemma är den appen bakom kod. Men inte är man trygg sen heller, när och var som helst kan ändå barnen utsättas för dylika videor. Läste på svenska yle att det bästa är att föra öppna diskussioner med barnen och inte har förbud. Det låter vettigt, även om just YT är förbjudet för våra barn om de inte har en vuxen med sig. Ibland saknar jag nog tiden när barnen var så små att det största problemet var napp-avvänjning, dåliga nätter eller fel färg på glaset.

Nej nu börjar det nog vara dags att kliva upp och koka soppa. Vi får fortsätta en annan gång helt enkelt. Skönt att få rensa lite bland tankarna i alla fall. Hoppas ni får en fin fortsättning på torsdagen, imorgon är det F R E D A G!

Detta är annars det BÄSTA att ha i frysen! Tillsätt endast buljong och kött, korv eller fisk t.ex. och TADAA middagen är serverad. Ekologiska grönsaker dessutom och ingen tid går åt till att skala och skära grönsaker. HURRA säger denna mamma som annars också är rätt trött på att laga mat.

Lite lägre nivåer på tillväxthormon

Under denna sommar har vi sprungit med Vidar till ÅUCS ett flertal gånger på olika undersökningar. Vidar har aldrig varit speciellt stor, ja utom då han föddes då (53cm lång och 4160g tung). Men nu kring 2 år släpade längden efter lite onödigt mycket vilket ledde till vidareundersökningar.

Vi började med blodprov för att utesluta allergier, celiaki, problem med sköldkörteln (vilket jag själv har) och så vidare. Men blodproven såg bra ut, vilket såklart var skönt. När blodprovet inte gav något skickades vi då vidare till Åbo. Vi fick först träffa en barnläkare som undersökte Vidar, inte heller han hittade något avvikande. Urinprov togs utan något resultat och efter det blev det dags att göra ett sorts belastningstest för tillväxthormon. För er som varit med om sockerbelastning så kan jag säga att denna undersökning görs på motsvarande sätt. Vidar skall fasta i 10h, och sedan läggs en kanyl. Ett ämne ges och sedan mäts hormonnivåerna i blodet med 30 minuters intervall i 2 h.

Nu har han gjort hormontestet två gånger och igår ringde en sjukskötare från ÅUCS. Han värden är lite under ”normala” men inte heller alarmerande låga. Vidars läkare skulle nu ta ställning till hans resultat och sedan höra av sig om hur vi skall gå vidare. Vad jag förstod på sjuksköterskan görs inget ännu på några år, men en eventuell hormonbehandling kan bli aktuell. Detta är frivilligt och något som jag just nu känner att vi inte kommer vilja, men OM läkaren tycker att det kunde vara aktuellt för Vidar så får vi kallelse till sjukhuset för ett möte.

– Det är inte farligt att vara kort, han är inte sjuk på något sätt heller. Han är bara lite kortare än medeltalet. Så just nu väntar vi på svar från läkaren för att sedan kunna ta ställning till följande steg. Det viktigaste för mig är ändå att Vidar är frisk och mår bra, hur lång eller kort han blir som vuxen är bara en lite detalj.

Råkar någon av er läsare ha erfarenhet av detta? Har ni gått igenom hormontestet och fått liknande resultat som Vidar? Hur har ni tänkt? Och hur har ni gjort? Berätta gärna här eller ta kontakt via mail, malinheleniusblogg@gmail.com

Lite mer självsäker för varje barn?

Det var inte meningen att bloggen skulle stå öde denna sommar. Graviditeten, tröttheten och illamåendet gjorde såklart sitt men annars också kändes det skönt att ha lite sommarlov från sociala medier, podden tog sommarlov och instagram uppdaterades när jag själv hade lust. Om ni inte redan följer mig på instagram kan ni göra det HÄR. @malin.helenius heter jag där.

Nu är dock hösten här igen och för mig betyder hösten nästan mer nystart är självaste nyåret. Någon som känner igen sig? Nu längtar jag tillbaka till bloggen igen och jag hoppas såklart att ni, mina fina läsare, också känner att bloggläsning hör hösten till. Bloggar du också får du gärna lämna en kommentar här under så att jag kan hitta just din blogg!

Nu börjar vardagen vara igång sådär på riktigt igen, förra veckan kändes nog lite snurrig om jag skall vara ärlig men precis som jag gissade så känns allt mer klart redan denna vecka. Kalendern är full med anteckningar igen, jag agerar privat chaufför varje eftermiddag och umgås med vänner på olika parkeringar. Om schemat synkar bra kanske jag till och med hinner med en promenix med en kär vän innan barnen ska hämtas igen. Någon kan säkert tänka att det låter kaotiskt och kanske till och med dåligt, men för oss fungerar detta väldigt bra.

Vi hade en stor förändring framför oss denna höst, nämligen att Saga nu går i förskolan och inte i dagis. Här som vi bor betyder förskolan dessutom att barnen fysiskt är i skolhuset. Så det känns som att börja förskolan är en större grej och förändring än att börja i själva skolan. Det är härligt att få vara med om en förskolestart igen, denna gång är jag inte lika osäker som mamma, för nu ”vet” jag ju liksom vad förskola och taxi-åkande går ut på. Jag vet att det är kaos första veckan och att det sedan brukar lösa sig. Jag känner igen flera av taxikuskarna och dom känner vår familj. Hon åker alltså taxi till och från förskolan i år vilket är så skönt, det betyder att jag och Vidar inte behöver stressa iväg på morgonen och inte heller försöka pricka in Vidars dagsvila så att det passar med Sagas tider.

Jag har tänkt mycket på det där med skillnaden med att skola in första barnet på ett nytt ställe och att skola in följande barn. Jag upplever inte att Sagas förskolestart var mindre speciell på något sätt, men hon och jag visste mer om förskolan nu än vad jag och Adam visste för två år sedan när han började. På föräldramötet när Adam skulle börja förskolan var jag liksom nervös, HUR kan vi ha ett barn i förskolan redan? Denna gång var jag mer van, kunde ställa mer specifika frågor och kände mer att det ju är självklart att Saga nu skall börja förskolan. Skön känsla, lättare att njuta mer och oroa sig lite mindre. Oroat mig har jag nog ändå, såklart! Det hör till, i alla fall till min personlighet. Men tryggare har jag varit, jag tror att det också smittat av sig på Saga.

Denna gång var jag den föräldern som jag själv såg upp till sist. De som satt där och såg ”vana” ut. Undrar hur det skall kännas nästa gång, när Vidar börjar förskolan. *flämt* Mer och mer van blir man ju, men lika spännande är det ju ändå varje gång. Det är nog en favoritgrej med att ha många barn, att känna att självförtroendet växer för varje barn.

Hur upplever ni andra som har flera barn detta? Känner ni igen er? Eller har allt varit nytt, spännande och lite skrämmande varje gång? Har ni känt er mer eller mindre osäkra andra,tredje eller fjärde gången jämfört med första? Känner ni som jag att man kan njuta mer och vara mer självsäker för varje barn?

Några tårar i morgonkaffet Här kommer ni till ett inlägg inlägg som jag skrev när Adam började förskolan, en ganska så osäker och nervös förskolemamma satt här framför datorn då om vi säger som så.

En uppdatering kring graviditeten har jag tänkt göra, är det något ni undrar över kring den? Annars också får ni gärna ställa frågor eller ge önskerubriker om ni är nyfikna kring något. Härligt att vara tillbaka, har saknat er!

Efter några dagar med mycket program..

.. kom priset idag. Jag är totalt slut, trött och illamående. Min syster och hennes familj har varit här i Pargas några dagar och då har vi såklart velat umgås med dem så mycket som möjligt. Vi har vaknat hemma och somnat hemma men annars mest varit hos min mamma. Så roligt med program! Dagarna går snabbt och barnen har skoj men HJÄLP så trött jag är nu.

Idag har jag inte kommit upp ur sängen ens. Vidar är med Anton på Tyks för att igen en gång göra ett arginin-test. Testet har gått bra och dom är snart påväg hemåt igen. Att Vidar är iväg möjliggör ju att jag kan ta det lugnt, antagligen därför jag kan känna efter hur trött jag är också. Frukost har jag fått i mig och fixar frukost till Adam och Saga men där tog det stop. Hade tänkt städa idag men det lär inte bli mycket av. När jag är trött börjar jag må illa. Ska försöka sova en stund nu och se om jag vaknar med mer energi eller om hela dagen blir såhär.

Jag hade liksom hoppats på att energin och måendet skulle svänga efter v13 men helt tydligt inte ännu. Nåja jag ska inte klaga, barnen leker med sina kusiner och Vidde är som sagt iväg med Anton. Jag kan vila nu och det ska jag göra. Hoppas ni har en bra fredag!

Att lura sig själv med bra resultat

IMG_8234

Vissa kvällar är det väldigt motigt att komma iväg på kvällspromme, jag kan sitta hemma och dividera och diskutera med mig själv. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre om jag kommer mig iväg men samtidigt lockar soffan. Istället för att sätta hårt mot hårt mot mig själv där hemma så brukar jag lirka lite, liksom muta mig själv. Att bara jag går ut och gå så räcker det om jag går den korta rundan, den är inte övermäktig på något sätt och tröskeln att gå den är LÅG. Sen vet jag ju själv att bara jag kommer mig iväg så både vill och orkar jag gå den långa också. Så även ikväll.

IMG_8235

Jag har bestämt att den korta rundan är tillräckligt, jag är nöjd bara jag går den. Det är ganska skönt att tröskeln är låg, speciellt nu under graviditeten när orken, humöret och måendet inte alltid är på topp. Det viktiga är ATT jag kommer iväg, inte hur långt jag går.

Ikväll traskade jag iväg med sikte på korta rutten, sen sken solen så härligt och podden jag lyssnade på var intressant och vips så gick jag hela långa rutten i alla fall. Nu kan jag kasta mig på soffan en stund och kolla lite YouTube. Njuta av känslan av att jag kom mig iväg och dricka ett glas ISKALLT vatten med massa IS i. IS alltså fy fan så gott det är! Och citron HÄRLIGA TIDER. Hoppas ni har en skön fredagskväll!