Fem före sommarlov

Jag hade inbillat mig att jag skulle ha en del tid för eget arbete nu de veckor som de äldre är i skola och dagis men alltså HELLO tidsbristen! Eller nej samma tid har jag ju nu men jag har verkligen prioriterat att umgås med vänner och göra sådant som laddar mina batterier.

_mg_7200

Vardagen och hobbyna körde igång från noll till hundra och nu står jag vid fotbollsplanerna måndag – torsdag. Och så ska Adam föras och hämtas från skolan och Saga ska föras och hämtas från dagis. Jag klagar på inga vis, skrattar mest åt att jag fantiserade om massa tid. Nåja vi har i alla fall haft tid för umgänge och tumistid med Vidde. Inte illa det heller.

img_7226

Bloggen hänger med, även om jag önskar att jag hade kunnat leverera mer än jag gjort den senaste tiden. Det kommer nog komma perioder med mer tid för bloggen också.

Hoppas ni också fått njuta av det härliga sommarvädret som vi haft de senaste dagarna. Igår var barnen och simma, eller i alla fall och doppa sig. Dom är sin mor upp i dagen när det kommer till det, även om jag själv blivit en riktig fegis på äldre dagar.

img_1351

Nu är det två dagar kvar till sommarlov, det känns och märks. Det är tunga veckor för oss alla just nu, mitt i allt ska barnen orka bete sig och umgås med andra än familjen. Det tar på krafterna och märks på humöret.

1800c655-c7bb-4f77-86ff-9ba2eb0d1f46

Kommer uppskatta sommarlovet extra i år, fria dagar utan hemmaskola, läxor och måsten. Om inte annat så har denna vår i alla fall lärt oss att uppskatta saker vi tidigare tog för givet.

Så blev hon äntligen 6 år

_MG_6909

Äntligen kom så dagen hon längtat efter i en halv evighet, vi kan ignorera att hon redan igår frågade HUR MÅNGA DAGAR DET ÄR tills hon fyller 7. Vår älskade Saga fyllde 6 år igår och även om läget är vad det är så avslutade hon dagen med att säga att det var den BÄSTA födelsedagen i hennes liv. Jag kan förstå det ändå, det var verkligen en fin dag.

Vi började dagen precis så som en födelsedag ska börjas med sång, ballonger och paket i sängen. Det är så fint med Saga, hon ÄLSKAR verkligen ALLT hon får. Hon nästan skrek av lycka över ett par nya arbetsbyxor från clas ohlson för 19.90 € även om hon också fick en helt egen kamera. Fint så, hon var så glad över alla fina presenter.

_MG_6861

Önskningen för årets kaka car BALLETT och CHOKLAD och detta blev då resultatet. Jag är typ lika begåvad som en skolåda när det kommer till att tillverka något i sockermassa. Har alltid stora visioner och sedan kickar verkligheten in och tja det blir inte helt som jag hade tänkt. Saga var dock nöjd med kakan och det ÄR ju det viktigaste. Kakan blev också SVINGOD vilket ju är viktigt det också. Säger inte att kakan är ful nu heller, men den blev inte så som jag hade tänkt mig.

Vi dukade upp kalasbordet ute i den ISKALLA blåsten och firade litet med barnens kusiner, Mommo & Robbe och Fammo & Faffa. Ljuset tändes och vi sjöng samtidigt som det sprakade festligt. Vi hade köpt detta ljus långt innan Corona, men men tanke på det var det ju perfekt med ljus som inte ska blåsas ut just nu. Där blev det rätt i misstag. Efter fikat tackade gästerna för sig och vi gick in.

27AD7EF7-E943-4017-B47F-5A645217E5F1

Inne bjöds det på dans&gymnastikshow på den nya airtracken. Hon hjulade, hoppade, stod på händer och i brygga om vartannat tills svetten rann. Så nöjd över nya aktivitetsklockan också, som visade hur många steg hon tagit. Vi bäddade ner oss i soffan, kollade frozen 2 och åt lite rester från kalaset. En bra dag från början till slut, tänk att hon redan är 6 år <3

Vi öppnar upp om vårt mammamående, avsnitt 7 säsong 2

Hello hello TISDAG! Ni vet vad det betyder eller hur? Ja men ja visst, nytt poddavsnitt på podden MammasKaffepaus! Dagensavsnitt är extra viktigt för mig eftersom jag själv, precis som jag också bloggat om, lider av psykisk ohälsa. Jag mår verkligen inte bra alla dagar och ni som följt mig länge i bloggvärlden vet att det lätt blir höga berg och djupa dalar.

IMG_3915

Det känns extra spännande att släppa ett så personlig avsnitt, att berätta för alla hur man känner och tänker. Jag vill verkligen att det ska bli lättare att våga prata om psykisk ohälsa, att våga berätta när man inte mår bra. Detta poddavsnitt är en första del i att våga lyfta detta i podden. Vi valde medvetet att inte djupdyka i det allra mörkaste genast, tänker att lyssnarna också behöver få hänga med stegvis, uppskattas detta ämne kommer vi absolut att prata mer om det i kommande säsonger. HÄR hittar du dagens avnistt, även om du i vanliga fall inte lyssnar på vår mammapodd så tror jag att du lätt kan få ut något av detta avsnitt. Ge det gärna en chans i alla fall <3

Följ mammaskaffepaus på Instagram, gilla och dela gärna våra avsnitt. Tagga oss i en bild i din story när du lyssnar så att vi får se när och var just du lyssnar. Har du öppet konto ser och delar vi din bild, annars kan du dela den med oss via DM. Imorgon onsdag kör vi #onsdagskaffelive kl 12.30 där vi tillsammans testar en ny kaffesort och pratar om veckans avsnitt. Vi brukar också hamna in på en del andra aktuella tankar och händelser. Missa inte det!

Tillbaka till skola och dagis

Det brukar vara augusti när pirret över att skolan börjar igen slår till. Det brukar vara barnen som är nervösa och vi vuxna som lugnande säger att det kommer bli så bra så bra med skola. Det brukar vara barnen som är vakna 5.05 på morgonen och förbereder inför den första skoldagen. Mycket dom brukar är inte nu, det mesta är annorlunda när jag tänker efter. Barnen är ivriga men fundersamma över de regler som gäller speciellt i skolan. Ingen taxi för Adam, eftersom just skolskjutsen inte coronaanpassats iaf för vår del. Skolväskan är överfull efter 2 månader av hemmaskola och jag känner ett litet sting av sorg över att den rutinen nu försvinner.

Får man sörja något som varit jobbigt? Får man sörja att dessa två månader är över även om jag minst varannan dag hade velat kasta in handduken och ge upp. Det är en massa blandade känslor och inga är egentligen rätt eller fel. Det känns som att vi står vid poolkanten nu och förväntas hoppa ner i vattnet, vi vet inte om det är iskallt eller varmt och skönt. Vi vet att vi ska i, så vi tar varandra i händerna, drar ett djupt andetag och hoppar i. Vi kan simma det vet vi, men det är 2 månader sedan vi simmade senast.

Hoppas ni får en bra torsdag! Hoppas ni andra familje som också återgår till skola och dagis också får en bra start på denna mellantid innan sommarlovet. Vi hörs väl ikväll och ser hur det blev.

Vad är det vi återvänder till?

Småningom börjar det sjunka in för mig också, skolan och dagis kallar igen nästa vecka. Jag kastas mellan att tycka att det är SÅ bra och att det känns SÅ skrämmande. Jag vet inte om det är min enda isolering som gör att omvärlden mitt i allt känn så skrämmande, jag vet inte om jag är rädd för att bli sjuk eller mista kontrollen igen. Jag vet inte, jag vet bara att jag känner mig kluven.

049B391F-AAF3-4A3E-BA3D-CA736E82241B

Ena sekunden är jag SÅ glad, dels av egoistiska skäl för mina egna barn men också för alla de barn som inte haft det så bra hemma. Med facit på hand har vi ju ändå klarat detta någorlunda med vettet i behåll men alla familjer har inte samma utgångsläge och möjlighet att ge barnen en trygg och rolig vardag.

_MG_6311

Men sen är jag ju också the Queen av katastroftankar och är verkligen rädd för att en andra våg av smittor ska skölja över oss alla och något likt Italien ändå ska drabba oss.

Och mitt i denna storm av tankar och känslor har ni då mig, i vad som känn som en liiiiiiite liiiiiten men ganska stadig gummibåt. Jag vet att jag inte kommer sjunka, jag vet att jag inte heller är ensam i båten, men jag är lite sjösjuk just nu om vi säger som så.

_MG_6141

Men vad är det som vi återvänder till? Kommer vi att dra igång samma rumba som vi hade innan corona, kommer det ens att gå? Hur blir det med hobbyn? Med kalas? Med allt? Det är så många frågetecken just nu och det är kanske det som skrämmer mig mest, jag ser folk jubla över att vi återvänder till det vanliga livet igen. Men gör vi det? Jag är inte helt säker, speciellt inte för vår egna familjs del.

Tisdagstankar 21.04.2020

Oj WOW vad många andra som också är frustrerade över dessa pissbyxor, hade faktiskt ingen aning om att detta var ett såhär vanligt problem för oss som är tjocka. Dessutom verkade det som att också andra hade svårt att hitta just friluftsbyxor som passar. Intressant ändå att kläder som ska vara bekväma och funktionella inte riktigt passar någon?

_MG_5958

Tänk att det snart är maj nu, tänk att våren tuffar på här samtidig som så mycket bara står still. Jag kastas mellan att njuta av den kravfria tillvaron till att känna mig som en fånge i mitt egna hem. Jag njuter de dagarna som det känns bra och försöker tänka att det kommer komma en tid när detta inte är vardag längre. Hur går det för er andra? Är ni stabila eller pendlar ni också?

Jag har smått börjat förbereda för kommande 6-årskalas här hemma. Vi får se hur det rent praktiskt går att ordna med kalas den 18.5 men firas ska 6 åringen i alla fall. I år är det fögaförvånande balleringatema som önskas och jag tror vi ska få till ett riktigt fint kalas med det temat för vår ballerina. Hur gör ni andra vars barn fyller år nu? Ordnar ni kalas ändå? Kanske utomhus? Hoppas maj kommer med varmt fint väder så att man lätt kan dricka kaffe ute utan att frysa ihjäl.

_MG_5963

Småningom börjar det också sjunka in att vi antagligen inte kommer återvända till någon ”normal” vardag denna vår. Även OM skolorna nu skulle öppna de två sista veckorna innan sommarlovet så är jag väldigt kluven till om vi skulle skicka Adam dit. Nåja det behöver jag ju egentligen inte ta ställning till innan vi vet läget med skolan, men grubblare som jag är så har jag ju tänkt ut olika möjliga scenarion redan.

Också sommarens alla planer läggs nu på is, tankar på att resa till gotland t.ex. känns inte speciellt aktuella just nu. Det känns ju tråkigt såklart, men samtidigt lite skönt. I sommar är vi hemma, hinner fixa och dona med det som behövs här på gården och chilla på Antons föräldrars stuga i Korpo. Med våra 3 hulliganer lär det inte bli tråkigt det heller.

Annars då? Hur är läget med er? Vad tänker ni på en tisdag som idag?

Jävla pissbyxor

Ibland kan ett par byxor bara komma in i ens liv och förstöra en bra dag. Låt mej berätta om dessa pissbyxor som jag önskar att jag aldrig hade beställt.

Jag har ju bestämt mig för att jag ska köpa passliga kläder i min nuvarande storlek, jag ska inte försöka klämma mig i kläder som inte är gjorda för mig. SÅ jag beställer ett par megacoola fjällräven byxor till mig, satsar verkligen de kostar ju nästan hela vårdbidraget. För att jag är värd ordentliga byxor. Får hem paketet, ser på byxorna och tänker ”nämen shit så stora dom var, äsch om dom blir för lösa nu i alla fall”.

Nå det var inte problemet om vi säger som så, fick inte de där jävla pissbyxorna på mig ens. Och jag blev verkligen ledsen. Så sat*ns ledsen. Hade sett framemot att bli en sådan med just friluftsbyxor utomhus denna vår. Men helt tydligt var jag för fet för det. Jävla pissbyxor.

Peppen jag har känt den senaste tiden bara rasade, och jag vet hur dumt det är. Ett par byxor är inte hela världen och nej såklart inte men fasiken så besviken jag blev och är. Nu får jag returnera (vilket jag hatar att göra) dem med orsaken för små. Kan inte ens byta storlek för det fanns inte större. Blä! En sak många tar för givet, att köpa kläder. Det är ingen självklarhet när man befinner sig utanför samhällets normskala. Jag får väl hitta ett par andra byxor bara, ett par jag ryms in i.

När knutar löses upp och träningen äntligen är MIN igen

IMG_1121

De senaste veckorna har jag börjat hitta tillbaka till en vardag som också innehåller träning, jag har fått till flera lyckade pass här på gården och verkligen känt en lättnad och glädje istället för en odefinierad ångest. Jag har verkligen saknat alla dessa må-bra-hormoner jag brukar få av träning, så mycket kring träning har endast varit ångest de senaste åren. Att komma in efter ett pass ute på gården och känna mig STARK är det bästa jag vet. Något jag har saknat, jagat och inte förstått varför jag inte nått dit.

IMG_5999

Det var nog inte före psykologen förklarade åt mig varför min kropp och knopp reagerade som den gjorde vid träning som jag förstod. Min hjärna har kopplat ihop träning med min senaste graviditet och allt som hände då. Utmattningen, sjukskrivningen, ångesten, känslan av totalt misslyckande osv osv. Utan att nu desto mer fastna i det så blev det ett ordentligt trauma för mig, något som tagit både tid och energi att reparera och komma ur. Är nog inte klar ännu, finns många delar kvar att bearbeta och reparera, men träningen är MIN igen nu. Jag kan träna och få upp pulsen utan att ångesten får mig att vilja spy, jag kan planera träning och känna mig ivrig. Jag kan tänka att jag är en PT, ÄR inte var utan ÄR. Ingen kan ta allt det ifrån mig.

IMG_5789

Under påsken var det en stor knut som löstes upp, något brast inom mig och jag kunde se saker ännu lite tydligare. Det var ett stort ögonblick för mig. Jag tror corona-isoleringen har gett mig tid att fundera, att reflektera och inse vad JAG behöver. Det blir många promenader och så några träningspass i veckan. Jag är så stolt över att jag är på G igen, att jag börjar se en framtid där jag visst kan jobba med träning om jag vill. Jag ÄR en tränande människa, jag tycker om träning och jag håller på att hitta tillbaka till den tränande människan jag vill vara. Men ångesten som var kopplad till träningen har jag nu börjat lämna bakom mig. Det hör inte till nutiden, det hör till dåtiden.

IMG_6005

Sakta men säkert ska jag bygga mitt egna gym här på gården. En dag ska jag ha allt det där jag drömmer om idag. Men tills jag är där kör jag vidare med mina kettlebells och gummiband. Stång och vikter står högt på listan, innan sommaren ska det nog gå att marka tresiffrigt på Storängsgård igen.

Tillsammans på distans

IMG_5966

Vi har skaffat oss en ny vana Karin och jag, vi har nämligen börjat gå ut och gå tillsammans på distans. Vi ringer upp varandra och går ut och gå en timme eller så och pratar. Det är ju himla smart ändå att ha sällskap på på promenaden även om man går ensam. Kanske många andra gjort detta förr också, innan Corona, men vi har varit för tröga för det. Ofta har vi försökt få till någon promenix som sedan slutat med att vi inte får ihop tiden. I och med att vi bor 30 min ifrån varandra så far det tid till förflyttningar hur man än vrider och vänder på det. MINST 30 minuter bara till det. Nu kan vi traska på 1h raskt och sedan fortsätta med livet här i isoleringen. Jag märker på mitt eget mående att denna lilla timme av ”frihet och sällskap” gör så otroligt gott.

IMG_5906

Hur har ni andra umgåtts med era vänner? FaceTime? WhatsApp? Berätta! Jag kan i alla fall varmt rekommendera att ta en promenix med en kompis i lurarna. Många har skickat att de lyssnat på vår podd och haft oss som sällskap. Också det känns ju så otroligt häftigt, folk går omkring med oss i lurarna. Bra så!

Ikväll ska vi för tredje dagen på raken iväg på en promenix ”tillsammans”. Motion, frisk luft och sällskap, jodå det höjer vilken tradig torsdag som helst!

En liten klump i magen

Jag brukar inte vara den som krampaktigt håller mig kvar i lov, jag brukar allt som oftast känna att vi är redo för vardag och rutiner igen efter några lediga dagar. Men alltså ikväll känner jag nästan lite ångest inför att vi imorgon igen ska dra igång allt. Hemmaskolan väntar och Anton ska tillbaka på jobb. Det är inte det att jag inte tror att vi ska klara oss, jag har bara njutit så enormt av dessa kravlösa dagar med familjen. Jag är inte helt redo för den vardag som nu i coronatider är vår, jag hade mycket hellre varit kvar i påsklovet en vecka till. Är det någon som känner igen sig?

1047FDBE-AE97-49B4-AD61-BC28680E6AAB

Jag kan med lite avund snegla på de som är hemma med barn som inte har skoluppgifter ännu. Inte för att jag tror att det är lätt, absolut inte, jag skulle helt säkert vara slut då också men kravet på att skoluppgifterna ska göras skulle inte finnas. Å andra sidan ser jag på de som är i min situation PLUSS att de ska jobba om dagarna, hatten av till er <3 Det kommer säkert att gå hur bra som helst, bara vi är tillbaka i rullorna. Jag tror bara jag jag mentalt hade ställt in mig på påsken och liksom inte riktigt tänkt på att detta kommer fortsätta i alla fall en månad till.

50E1EA34-7D12-496E-A0AF-4597C2DBD91A

Vissa dagar går det bra, alla dagar innehåller bra och fina saker, men alla dagar innehåller också tårar. Jag tar det otroligt hårt detta med att inte få umgås med någon, jag tycker det är APAJOBBIGT. Jag älskar all tid jag har med barnen men jag vill umgås med andra också.

Vi kämpar vidare tillsammans, peppar och stöttar varandra. Imorgon är en ny dag och DÅ kommer ett nytt avsnitt av podden MammasKaffepaus också. Missa inte det!