Veneziansk tillsammans på villan

IMG_3687

Vi har varit i österbotten denna helg, en fin helg som vanligt men en lite speciell helg. Det var nämligen Veneziansk denna helg och vi firade detta tillsammans med min syster, min faster och mina kusiner. Adam och Saga kunde inte vara lyckligare, det är nämligen två av deras absoluta favoriter och idoler som är med på bilden här. Tredje året på raken som vi firar ute på villan i Larsmo, en finfin tradition.

IMG_3819

IMG_3822

Vi år riktigt god mat ute på trassen, lite småkallt var det men med tillräckligt med kläder på gick det finfint ändå. Härligt att sitta såhär nära vattnet, härligt ställe sådär i allmänhet också. Varje gång vi är här börjar Anton leta efter en egen villa till oss också. Men tills vidare våldsgästar vi min faster.

IMG_3828

IMG_3831

IMG_3833

Här ser man den fina lilla stugan. Så mysigt på något sätt, utan el till och med. Det är något speciellt att sitta och prata, mysa och käka chips i skenet av brinnande ljus och en brasa. Är så glad att vi i alla fall fick en sådan kväll här i år.

IMG_3841

Knasbollarna (mina barn och Minea) tyckte också att det var läge för ett dopp eller två. Till och med Saga vågade sig i, hon är minsann inte alls speciellt försiktig längre. Vi hade glömt att ta med Sagas haj-fena så hon fick simma i flytväst.

IMG_3848

IMG_3862

IMG_3866

Fisken i familjen simmade han också. Väldigt kallt var det nog enligt honom också, men med varm bastu mellan doppen gick det tydligen helt bra i alla fall. När mörkret föll tändes brasan och raketerna började smälla runt sjön. Helt otroligt vackert. Tyvärr är Saga lite rädd för raketerna, så vi gick och sova hon och jag. Men Adam han njöt av både brasa och raketer.

IMG_3875

IMG_3887

Idag har vi tackat för oss, åkt bil i många timmar och landat här hemma. Imorgon är det vardag igen och för en gångs skull känns det som att vi verkligen hunnit ladda batterierna. Flera timmars tid för prat gör också att man hinner gå igenom saker man annars sällan pratar om.

När kvällen blev lite extra vacker

Ja ni ser alldeles rätt. Trotts dagens depp slutade dagen med glada miner. Min kompis var verkligen supersnäll och sålde en av hennes muggar till mig. Blev verkligen superglad. Och kvällshimlen matchade muggen ikväll, så fint så.

Önskar jag hade möjlighet att ge andra besvikna samlare samma lyckokänsla i kroppen som jag har nu.

Nu gäller det bara att omorganisera hyllan så att nykomlingen ryms med. Haha förstår att många skakar på huvudet och tycker det är mer än lovligt onödigt att göra en så stor grej över detta. Men för mig är det en viktigt grej och jag tänker njuta av min finfina muminmugg

Den finaste trion är VÅR

Malin-Helenius-web-8 (kopia)

Nog för att dessa tre alltid är de finaste jag vet, men måste ändå säga att dom är lite extra underbara i sina nya tröjor. Det är min fina mamma som stickat dessa fina och sköna Isbjörnshoodie tröjor. Är dom inte helt ljuvliga? Jag är helt såld. Mönstret till dessa sköna tröjor hittar du hos lykkelitens webshop. Det är fina Victoria Snellman som gjort mönstret till tröjorna och det är också hon som driver webshoppen lykkeliten.

Som sagt är det min mamma som stickat eftersom just stickning är hennes starka sida och tyvärr inte min. Önskar så att jag skulle kunna sticka sköna tröjor till kidsen och mig själv också, men ja jag antar att jag skulle behöva investera tid i att bli bra på det. Kanske någon gång? Är i alla fall väldigt glad och tacksam över att mamma stickade dessa. Tröjorna har varit klara redan innan Vidar föddes och detta var en av målbilderna, dagen då jag får klä hela min älskade trio i sina matchande Isbjörnshoodies.

Och i måndags var den dagen äntligen här, har liksom inte varit aktuellt med tröjor i +30 graders värmebölja. Men i måndags var det faktiskt till och med kallt och det passade perfekt med varma och sköna tröjor. Vi hade redan i vintras bokat in en familje/syskonfotografering tillsammans med Ellen Kivistö, som alltså är samma fotograf som fotade gravidbilderna. Mer om fotograferingen och flera bilder kommer senare. Och JA det är Ellen som fotat bilden i början av inlägget. Härlig bild!

Så var dom äntligen hemma igen

En liten sekund kändes det som att det skulle bli skönt att ha de två äldre kidsen en helg på stugan med fammo och faffa. Adam och Saga har sett framemot några dagar ensamma på stugan med fammo och faffa hela sommaren och nu hade vi en helg som det passade. Vi åkte ut till stugan redan på torsdag kväll, sov där tillsammans och på fredagen kom då fammo och faffa ut. Tror knappt de hade hunnit komma i land vid bryggan så meddelande Adam att NU var det dags för oss att åka hem. Så vi styrde båten hemåt igen på fredags eftermiddagen och det var två glatt vinkande kids som blev kvar på bryggan. Vi kom hem, vi åkte till Åbo för att äta lite mat och vi kom hem igen för att sova. Vi hade en mysig kväll tillsammans, åt god mat och sådär. Hade jag inte tappat rösten hade vi säkert kunnat prata lite också.

Men sen, efter första kvällen, har jag mest bara längtat efter att dom skall komma hem igen. Det blev ju så oroligt tyst här hemma med ”bara” en bebis. Jag är inte speciellt bra på att njuta när kidsen är borta. Känner att jag har en massa saker jag ”borde” hinna med nu då dom inte är hemma men så hinner jag inte med något ändå. Denna helg var inget undantag.

Nåja idag kom dom hem igen och hela familjen är komplett. Vidar somnade mycket bättre ikväll igen, klart det då hans två favoriter är tillbaka. Imorgon inleder vi sista sommarlovsveckan och Antons sista pappaledighetsvecka. Inga planer ännu, förutom familjefotografering imorgon på kvällen. Får se hur det skall gå, nervös och ivrig på samma gång.

IMG_3447

En båttur fylld av kärlek

IMG_3465

Tänk att man kan bli så lugn, och fylld av kärlek, efter en svalkande båttur på havet. Igår på eftermiddagen fick vi nog och packade ihop våra saker för att åka iväg på pizza. Packade med simsakerna också, eftersom jag vet att barnen vill och simma om de ser en strand. Och simma ville dom, det var varmt i vattnet och de hade kunnat plaska på där hur länge som helst.

IMG_3468

IMG_3477

IMG_3486

IMG_3488

Saga har utvecklats så otroligt mycket i vattnet denna sommar, visst har hon alltid gillat att simma men nu till och med DYKER hon i havet. Härliga tider för en mamma som själv älskar att simma. Behöver jag säga att det är värsta formen av pina att inte kunna simma denna sommar? Dels med tanke på infektionsrisken och dels med rädsla för mjölkstockning.

IMG_3500

Så när dom Anton och de två äldre kidsen busade på där ute i vattnet satt jag själv och mysammade Vidar. Kvällen var varm men inte längre het och det var verkligen skönt där på bänken. En stund där precis alla i familjen hade sina behov tillfredsställda, alla var glada och nöjda och livet som trebarnsfamilj kändes så givet. Det är klart det var meningen såhär. (Sen blev ju något barn trött, någon annan ville inte åka hem och någon tredje blev kränkt över att behöva sitta i bilstolen.)

IMG_3517

Med sällskap av solnedgången hoppade vi tillbaka i båten igen och åkte hemåt. Det svalkade skönt och var så otroligt vackert. Jag som varit så oändligt trött på värmen kunde till och med njuta lite. Men så var ju klockan typ elva också.

IMG_3523

IMG_3528

IMG_3533

IMG_3538

På kvällen somnade alla skönt och jag somnade med en varm känsla i hjärtat. Vilken fin kväll men min fina familj.

Och vill man leva i tron att det blev en idyllisk natt också kan man sluta läsa här, om man däremot vill ha hela historien och inte bara de fina stunderna så kröntes kvällen med att Adam vaknade upp några timmar senare och spydde. Ni vet man kan inte ha det för bra utan att ha lite motgångar emellanåt också.

Verkar som tur inte handla om magsjuka ändå, herregud magsjuka i denna värme är lär nog ta knäcken på vem som helst. Adam har varit flunssig och hostar ännu emellanåt. Han hostar lätt igång en spya om det vill sig illa, vill tro och hoppas på att det är förklaringen. Eller så har han svalt vatten då han simmade, vi försökte kolla att det inte var alger i vattnet men man vet ju aldrig.. Nåja det var det och som tur skonades jag från städandet eftersom jag ju sover med Vidar.

Nu blir det semester

Det är knappast någon som ens undrar varför det saknas uppdateringar på bloggis just nu. Vi har haft massa program och fortsätter i samma bana tills förskolan börjar. Idag åker vi på en liten semesterresa till Sverige och sedan är Anton pappaledig två hela veckor. MAJ GAD som vi väntat på det. Visst har vi klarat oss, men visst har känslan också varit övermäktig mellan varven. Utan min mamma hade jag nog inte kommit igenom dessa veckor med förståndet i behåll. Speciellt inte i denna värme, låt det bli svara snart. Vi har fått mer än nog av att svettas nu.

IMG_2920

Vi har haft min kusin Minea hos oss några dagar, härligt för oss alla men speciellt för barnen. Hon orkar leka med dem från morgon till kväll och där emellan gick hon omkring med Vidar i famnen. Älskade lilla barnflicka, vi saknar henne ren <3

IMG_2946

Vi åkte också iväg till Zoolandia i måndags, det var en positiv överraskning och helt perfekt för våra barn. Eller tja Vidar hade väl inte speciellt mycket ut av det, men dom andra.

IMG_3000

IMG_3014

IMG_3040

IMG_3067

IMG_3134

IMG_3135

IMG_3142

IMG_3162

IMG_3182

På kvällen testade vi Pincho i Åbo, ett riktigt trevligt besök, även om Vidar inte var helt övertygad.

IMG_3196

IMG_3194

På natten kom min faster och andra kusin också. Vi mös med dem och svettades ikapp. Lyckades inte knäppa en endaste en liten bild då. Det var ju lyckat, men iofs är man inte så läcker heller då man svettas konstant.

Också igår hade vi besök, min pappa och hans familj och min ena lillasyster komIMG_3203IMG_3222

Nu skall vi börja packa ner våra saker i väskorna och ladda för semester. Familjetid är inget vi varit bortskämda med denna sommar, hittills. Lovar inte att bloggen kommer bli mer uppdaterad före barnen börjar dagis igen. Har helt enkelt inte tid för datorn just nu. Vidar ammas rätt ofta och när han inte äter finns det en eller två andra som behöver uppmärksamhet dom också. På instagram, speciellt på stories händer det lite mera. Så om ni saknar oss allt för mycket kan ni ju alltid följa mig där. HÄR kommer du till min profil.

Dagarna rusar förbi

Oj jisses vilken fart det är på dagarna just nu. Tiden går verkligen snabbt, kan inte förstå att vi redan varit på Vidars tvåveckorskontroll till rådis. Allt var bra med honom, han hade gått upp bra i vikt trots att det varit så varmt. Vågen stannade på 4360g vilket betyder 200g över födelsevikt. Bra så!

IMG_2733

Denna vecka har vi, precis som förra veckan, lite mer program än vanligt. Adam är nämligen i simskola. Vilken positiv upplevelse det varit för honom, han trivs verkligen bra. Själv sitter jag bredvid på stranden och är så stolt över honom. Han har gjort helt enorma framsteg i att våga. Dessutom har han hittat flera nya vänner vilket ju alltid är värdefullt.

IMG_2682

Visst är det härligt med detta fina sommar väder, men som ammande mamma till en tvåveckors bebis känner jag ändå att det gärna kunde bli liiiite svalare. Går omkring genomsvettig hela tiden, Vidar har också ganska så varmt speciellt vid amning. Men ja vi dricker massor och kämpar vidare, ni som verkligen kan njuta av sommaren får njuta för vår del också.

När Vidar föddes, förlossningsberättelse

Idag ligger han här i min famn och är redan nästan 2 veckor gammal. Tänk ändå så snabbt tiden går, även om det redan känns som att han ju ALLTID funnits i vårt liv. Tänkte att det kunde vara skoj med en liten förlossningsberättelse så länge som jag ännu minns den.

Allt började redan på kvällen på fredagen den 29.6. Jag hade tidigare under dagen varit i kontakt med mödrapoli på ÅUCS och fått en tid för överburenhetskontroll till måndagen. –Ta med BB-väskan då du kommer, det kan vara att dom sätter igång förlossningen redan på måndag, sade hon som jag pratade med. Där och då gav jag faktiskt lite upp och tänkte att jag helt enkelt får försöka ändra mitt tankesätt under helgen. Bebisen kommer att komma med igångsättning och det är nu liksom så det är.

Nåja på kvällen i alla fall var Anton och Adam iväg och fixade olika jobb medans jag och Saga bänkade oss i soffan framför filmen TRASSEL. Saga smaskade i sig lite fredagsgodis och jag själv satt och tänkte att det är lite skumt att jag inte alls var sugen på godis. Brukar liksom alltid vara sugen på det. Började känna små känningar i magen, men efter flera kvällar av just sådant var det inte ens något jag tänkte på speciellt mycket. Vi kollade vidare på filmen.

Anton kom hem med Adam och tog Saga med på nästa äventyr. Här började jag inse att jag nog hade sammandragningar, men ändå inget som jag tyckte att jag behövde klocka eller liknande. Dom kom och gick, kändes men gjorde inte speciellt ont. Började ändå packa det sista till BB-väskan så att det skulle vara redo IFALL ATT det skulle bli aktuellt med förlossning ändå. Gick på toa och insåg till min stora glädje att slemproppen nu hade börjat släppa. Något var i alla fall på G! Vi nattade barnen och dom somnade inte före vid 23. Då bestämde jag mig också för att kolla hur ofta sammandragningarna kom. Började klocka dem och kollade samtidigt på film.

Sammandragnigarna kom med 5-9 minuters mellanrum, började göra lite mer ont men fortfarande kändes det som att det kan klinga av när som helst. Vid halv 1 gick jag i duschen, och efter det lugnade det ner sig lite. Satte mig i soffan igen och fortsatte klocka, nu kom sammandragningarna med 8 minuters mellanrum och jag somnade till och med lite mellan varje. Vilade alltså lite men sammandragningarna fortsatte i alla fall. Vid 2 steg jag upp, åt lite müsli och då började också sammandragningarna komma tätare. Det var nu bara 2 – 3 minuter mellan värkarna, jag ringde till förlossningen och hon sa att vi är välkomna in när vi vill. Vi ringde Antons pappa, som kom till oss för att vara med Adam och Saga och sedan åkte vi iväg mot Åbo. Jag ville helt enkelt inte att det skulle bli panik och åkte hellre in lite ”för tidigt”

img_2930

Framme vid förlossningen var vi kvart över 3 på natten. Vi togs emot av en barnmorska och fick gå in i ett undersökningsrum. Det gjordes en indre undersökning och jag var inte öppen mer än 2 cm. Suck tänkte jag, detta kommer ta lääääääääänge. Det tog också ett streptokockprov, som sedan visade sig vara positivt. Ingen fara med det men dom behövde sätta kanyl för att ge antibiotika. Låg i CTG-kurva i nästan två timmar. Kroppen jobbade på bra, kändes som att saker och ting gick framåt i lagom takt. Då jag låg där på britsen kände jag bara hur det KNÄPPTE till och då gick vattnet. Pladask. Fick byta om till sjukhuskläder. Efter att vattnet hade gått började sammandragningarna göra mer ont.

Lite före 6 fick vi fara till ett förlossningsrum, kanylen sattes i min hand (igen kan jag konstatera att det var det värsta under hela förlossningen) och sammandragningarna blev successivt hårdare. Andades mig igenom dem ännu, kände att jag hade bra kontroll över situationen. Efter ett tag var det dags att ta en ny kurva för att kolla att bebisen hade det bra. I samma veva bad jag om lustgas, GUDAGÅVAN alltså. Började på låg nivå och andades på bra. Ungefär här går jag in i en dimma. Jag andades och låg och tänkte på riktigt märkliga saker först, men efter ett tag började jag liksom visualisera vad som hände i kroppen. Det var verkligen häftigt, jag sjönk ner i mig själv, fokuserade på att slappna av i en härlig dimma av lustgas.

IMG_2497

En ny barnmorska kom in i rummet och presenterade sig, hon undrade också om jag varit på WC på länge. Det hade jag då inte varit på ett tag så hon tyckte jag kunde gå. Var själv inte supersugen på att lämna lustgasen, men gick ändå med på att försöka. Anton fick komma med, för något inom mig sa att jag inte skulle vara själv där på WCn. Efter några sammandragningar kom jag mig ända fram till WCn och satte mig ner. Hann redan tänka att detta ju faktiskt gick riktigt bra, nu skulle jag bara snabbt kissa så att jag sedan skulle få återgå till min lustgas. MEN DÅ kom den första krystvärken. Och jag bara sa åt Anton att NU måste han hjälpa mig för jag KAN INTE HÅLLA EMOT. Anton ropade på barnmorskan som kom in och undersökte. Jodå huvudet var så gott som ute redan. Då var det dags att ta sig tillbaka till sängen. Har inget minne av att jag kommit tillbaka till sängen, men då jag väl låg där ute var huvudet redan ute. Bad lite snällt om lustgasen och fick den. Men den behövdes nog egentligen inte. En krystvärk till och så var lilla Vidar född. Klockan 7.45, 4160g tung och 52cm lång

IMG_2505

En riktig drömförlossning alltså, lagom takt och jag kände kontroll hela tiden. Lite rolig twist det där med att han nästan föddes på WC. Hahaha. Ett litet stygn fick jag, men det är ju inget man ens funderar på med en nyfödd liten bebis på bröstet. Kände mig pigg och riktigt fräsch genast vilket var helt underbart.

Efter en stund kom moderkakan också ut, allt såg bra ut. Jag och Anton bara beundrade vår lilla Vidar, efter en stund provade jag amma honom och killen fattade galoppen genast. Efter ytterligare en stund kom barnläkaren och undersökte Vidar, medans de mätte och vägde honom gick jag i duschen.

IMG_2517

Efter duschen smakade frukostbrickan väldigt bra, Anton satt med Vidar under blusen och jag käkade och drack kaffe. Då vi var klara var det dags att åka upp till BB. Så härligt att det var morgon och Anton fick följa med till avdelningen genast. Ett perfekt slut på en helt perfekt förlossning var ju att tillsammans få njuta av våran lilla kille på BB. En hel dag ifred bara vi 3.

IMG_2537 2

På kvällen kom de nyblivna storasyskonen på besök. Så härligt att för fösta gången se våran trio tillsammans. Efter en natt på BB var vi mer än redo att åka hem. Så på söndag efter läkarkontroll klädde vi på oss vanliga kläder, packade Vidar i babydkyddet och tackade för oss.

 

Att kunna njuta av en nyfödd

IMG_2596

Att få ett tredje barn är verkligen det underbaraste jag varit med om. Visst har det varit ljuvligt att få barn ALLA gånger, såklart! Ändå kan jag säga att det blivit bättre för varje gång, att kärleken till alla barn ökar för varje nytt barn som föds. Jag tycker att jag njutit av alla våra bebisar, men denna gång känns ändå lite annorlunda. Denna gång känns det som att jag på riktigt kan njuta av en nyfödd.

När Adam föddes längtade jag hela tiden till nästa steg, ”oj tänk sen då han kan le” ”oj tänk sen då han kan börja sitta..äta..prata..” Jag väntade alltså till att han skulle bli äldre. Det blev lite bättre då Saga var nyfödd, eftersom jag ju då redan hade ett större barn. Jag hann helt enkelt inte börja längta på samma sätt eftersom tiden ändå gick ganska snabbt, men också då längtade jag efter att hon skulle bli lite äldre. Då handlade det nog mest om att vardagen var så intensiv, en nyfödd och en två åring var ganska mycket att ro i land. Det fanns liksom inte så där jättemycket extra tid att bara njuta då.

Men NU, oj så jag njuter! Allt från att stå och putsa Vidars lilla navelstump till att byta blöjor, amma, titta in i hans djupa klara blick. Jag njuter av precis allt, jag vet precis hur löjligt det låter men jag är själv lite överraskad över denna känsla av total NJUTNING. Nu vet jag ju precis hur snabbt tiden kommer gå, nu vet jag att jag inte behöver längta tills han börjar med något alls. För den tiden är här snabbare än man kan tro ändå.

När Saga var nyfödd var jag mer än säker på att jag inte vill ha fler barn, att två var alldeles lagom. Nu sitter jag och tittar på Vidar och tänker att detta absolut inte kan vara vår sista bebis. Tänk så olika det kan vara. Och vilken tur att jag inte idag, en vecka efter att Vidar kom till världen behöver ta något beslut om framtiden alls. Just nu skall jag bara njuta av att jag kan njuta.

Vad beror då detta på? Kanske bara att jag som trebarnsmamma har ett lugn i mig, i och med att jag faktiskt har erfarenhet från två tidigare gånger. Men denna gång tror jag ändå att mitt psykiska mående är det absolut viktigaste, att jag tog tag i mitt mående då jag var gravid och bearbetade det som kändes jobbigt då. Vågar inte ens börja tänka på hur jag hade mått OM jag inte tagit tag i allt under våren. Är helt säker på att jag inte hade varit speciellt bra rustad för detta då.

Är så tacksam att jag kan sitta här och njuta, sen är jag mer än medveten om att det kommer komma jobbiga tider nu också. Det kommer att komma nätter som Vidar inte sover, det kommer komma perioder då vi i familjen inte alls är så i synk som vi är nu. Vetskapen om det gör också att jag njuter lite extra nu, så länge allt känns bra. Vi tar den jobbigare tiden sen då den kommer, om den kommer.

IMG_2574

Tumis tid med Bumlingen

IMG_2559

Ikväll har jag och Vidar varit iväg på eget äventyr, under tiden har Anton och de två äldre åkt båt och haft väldigt VÄLDIGT roligt (enligt barnen i alla fall).

Jag satt vid matbordet efter att vi ätit middag och Vidar ammats sådär riktigt mätt som bara små bebisar kan bli och kände att NU hade det varit najs med något program. Chansade och skickade ett meddelade till Lelle, frågade om hon hade program eller om hon hänger med mig och Vidar på en promenix. Det ville hon gärna och en stund (halv timme seriöst inte van med att komma iväg med en bebis och vagn och skötväska och allt annat) senare möttes vi på malmen.

IMG_2564

Väldigt skönt ned ”egen”tid. Dagarna hemma har varit rätt intensiva, så en promenix med en kär vän satt alldeles perfekt. Laddad med energi körde jag sedan hem igen. Nöjd över vår fösta tumiskväll med Vidar. Nu ska vi sova, gonatt.