Tripp, Trapp och Trull

”Han är stöpt i samma form som sina syskon” är en kommentar som vi fått höra många gånger redan och vi kan ju inte annat än hålla med. Visst ser man att dom är syskon, och visst liknar dom alla varandra. Så häftigt det här med syskon, att kunna jämföra dem helt utan att sätta någon värdering i det. Dom är så lika men ändå så olika. Så häftigt att få se dem växa upp och bli helt egna personer.

Tripp, trapp och trull

 

Prima ballerina

Oj en sådan spännande dag det var igår, det var nämligen premiär för denna lilla prima ballerina. Som hon väntat på att hon skulle få börja dansa och igår var det då ÄNTLIGEN dags. Taggad till tusen traskade vi mot skolan där danslektionen hölls, hon var ivrig SÅ ivrig men också nervös. I ärlighetens namn var väl jag också rätt nervös, mest för att jag ville att denna första gång skulle bli rolig.

7AC4C1EA-ED9B-407D-8203-3849E176C61E

Vi kom fram och stod och väntade tillsammans med några andra ivriga små ballerinor. Ännu ifjol suckade jag inombords då jag såg små söta ballerinatjejer som sprang omkring i danskläder i stil med den Saga har nu, men så i år då hon äntligen skulle få börja så ville hon ju såklart ha ”riktiga danskläder” hon också. Och visst hade jag kunnat säga att man bra kan dansa i tights och en blus, men lyckan som lyste i hennes ögon då hon fick sina danskläder gör att det ändå kändes rätt.

Danslektionen började och fröken som varit så taggad stod nu med tårar i ögonen, danslektionen går på två språk vilket är väldigt bra men det råkade sig så att de andra barnen pratade finska. Flera av barnen var tvåspråkiga så många förstod svenska också men de pratade finska med läraren. Läraren var helt ljuvlig och fick med Saga på alla grejer som dansarna skulle göra. Han i hand gick hon där med läraren, tårarna rann sakta ner för kinderna men hon var med. Hon ville verkligen och SOM hon kämpade. Är så stolt över att hon vågade utmana sig själv. Nästa vecka skall hon dansa själv, meddelade hon i bilen, men hon vill att jag fortfarande ska sitta på sidan inne i salen. Och det går ju bra, vi tar det i hennes takt. När vi kom hem visade hon och berättade så stolt om vad dom gjorde och små stunder under lektonen vågade hon prova lite och lyckan som lyste igenom tårarna just då gjorde att det kändes rätt att hon var med. Det är ju inte farligt att gråta, det har jag lärt mina barn och båda två vågar genast visa att något känns tufft med tårar.

IMG_4654

IMG_4666

Det kommer nog bli riktigt bra med dans för Saga och så skönt att hon gick från timmen med en bra känsla i magen även om det hade varit tufft. Detta var helt tack vare den duktiga dansläraren. Det gör att jag som mamma också kan lita på att hon har det bra, våran lilla ballerina.

Barnens hobbyn i höst

I höst är första gången som båda kidsen skall få ha varsin egen grej, ett eget kvällsprogram en gång i veckan. Ifjol var det nästan omöjligt att få ihop vardagen också utan några hobbyn så då valde vi helt enkelt att endast ha familjesim på söndagar. Men i år då jag är mammaledig och barnen har betydligt kortare dagar på dagis och förskola så bestämde vi oss för att prova. Barnen är superglada, så jag hoppas det blir lyckat.

För Adams del blev det tekniksimskola vilket jag tror blir helt perfekt för honom. Han ÄLSKAR ju att simma och jag ser gärna att han lär sig lite mer grunder i simningen nu också. Saga har länge redan pratat om att hon vill börja dansa, så det skall hon få prova på en kväll i veckan. Och sen har vi familjesim hela familjen på söndagar, Vidar joinar oss i oktober eftersom man skall vara 3 månader innan man börjar simma. Mer program än så tror jag inte att vi behöver, båda två är ändå i förskola och dagis också.

Skall bli roligt att se vad dom tycker om sina hobbyn sen. Tänk att mina två små pluttar redan är så stora att dom har hobbyn. TUR vi har våran lilla bebis också, för dom andra två är minsann inga småttingar längre.

IMG_3614

Någon annan som börjar med hobbyn till barnen? eller kanske fortsätter? Vad gör era barn i höst?

Några tårar i morgonkaffet

Och där klättrade han in i taxin min fina lilla kille, med tårarna rinnandes ned för kinderna. Han satte sig på en tom plats, torkade tårarna och satte på sig bältet. ”hejdå mamma” viskade han och jag kämpade. Jag kämpade för KUNG och FOSTERLAND för att vara stark, le mot honom och säga ”hejdå Adam, ha en fin dag. Jag väntar på dig här när du kommer hem med taxin” Taxin rullade iväg och vi vinkade länge, sedan lade jag Vidar i vagnen och gick in i köket. En varm kopp kaffe framför mig kändes så onödig just idag och tårarna började rinna.

Malin-Helenius-web-3

Det blir bra, det vet jag och det vet Adam också. Första dagarna är värst, det vet jag. Det är svårt att börja på ett nytt ställe med nya kompisar och ny personal. Från att ha varit i ”vårt” trygga dagis sedan han var 1 år är han nu ny i förskolan. Det är rätt beslut att han fick börja en ny förskola nu, senast nästa år då skolan börjar kommer vi alla vara SÅ nöjda med att han redan hunnit skaffa sig vänner där. Det är också väldigt bra att tryggt få börja åka taxi redan i förskolan, när han är såhär liten är det ju hela tiden någon vuxen som håller koll på honom. Redan i nästa år skall han klara sig själv lite mera.

Men just idag, just idag önskar jag att han hade fått gå kvar i sin gamla grupp. Jag önskar att hans förskolestart hade fått gå ”enkelt”. Att han hade fått komma tillbaka till sina gamla vänner och bara ha roligt. Nu är dom första dagarna fylla med tårar och det äter energi hos oss alla.

Imorgon går det säkert bättre och nästa vecka är han redan van och inne i rullorna. Just idag var första gången han åker taxi ensam, de två första dagarna åkte jag med. Jag vill tro och HOPPAS att det är en glad och stolt kille som hoppar ur taxin i eftermiddag då han kommer hem. Jag vill tro att han har det riktigt bra där i förskolan, att han vågar börja ta kontakt med de andra barnen och hitta någon kompis. Jag vill tro att det om bara någon vecka känns självklart att han hoppar i taxin och åker iväg. Jag vill tro att tårarna som rann längs hans kinder torkat och att han nu glatt springer omkring där. Jag vill tro att det blir BRA.

Hur har höstterminen börjat hos er? Eller har den inte börjat ännu?

Malin-Helenius-web-6

Saga är också tillbaka på dagis igen, ny grupp och ny personal för henne också. Men hon är trygg där, hon trivs där och hon har väntat på att få börja igen. Hon har inte samma utmaningar som sin bror och vid dessa tillfällen märks det extra tydligt. Jag är så glad att hon glatt åker iväg till dagis och att hon glatt springer omkring där på gården på eftermiddagen då jag hämtar henne.

Och efter dagis och förskola leker dom tillsammans, kramar om varandra och säger att dom verkligen saknat varandra. Dessa två och deras kärlek och trygghet hos varandra, ja nu gråter jag ännu lite mera.

Malin-Helenius-web-11bilderna är fotade av Ellen Kivistö

Den finaste trion är VÅR

Malin-Helenius-web-8 (kopia)

Nog för att dessa tre alltid är de finaste jag vet, men måste ändå säga att dom är lite extra underbara i sina nya tröjor. Det är min fina mamma som stickat dessa fina och sköna Isbjörnshoodie tröjor. Är dom inte helt ljuvliga? Jag är helt såld. Mönstret till dessa sköna tröjor hittar du hos lykkelitens webshop. Det är fina Victoria Snellman som gjort mönstret till tröjorna och det är också hon som driver webshoppen lykkeliten.

Som sagt är det min mamma som stickat eftersom just stickning är hennes starka sida och tyvärr inte min. Önskar så att jag skulle kunna sticka sköna tröjor till kidsen och mig själv också, men ja jag antar att jag skulle behöva investera tid i att bli bra på det. Kanske någon gång? Är i alla fall väldigt glad och tacksam över att mamma stickade dessa. Tröjorna har varit klara redan innan Vidar föddes och detta var en av målbilderna, dagen då jag får klä hela min älskade trio i sina matchande Isbjörnshoodies.

Och i måndags var den dagen äntligen här, har liksom inte varit aktuellt med tröjor i +30 graders värmebölja. Men i måndags var det faktiskt till och med kallt och det passade perfekt med varma och sköna tröjor. Vi hade redan i vintras bokat in en familje/syskonfotografering tillsammans med Ellen Kivistö, som alltså är samma fotograf som fotade gravidbilderna. Mer om fotograferingen och flera bilder kommer senare. Och JA det är Ellen som fotat bilden i början av inlägget. Härlig bild!

Så var dom äntligen hemma igen

En liten sekund kändes det som att det skulle bli skönt att ha de två äldre kidsen en helg på stugan med fammo och faffa. Adam och Saga har sett framemot några dagar ensamma på stugan med fammo och faffa hela sommaren och nu hade vi en helg som det passade. Vi åkte ut till stugan redan på torsdag kväll, sov där tillsammans och på fredagen kom då fammo och faffa ut. Tror knappt de hade hunnit komma i land vid bryggan så meddelande Adam att NU var det dags för oss att åka hem. Så vi styrde båten hemåt igen på fredags eftermiddagen och det var två glatt vinkande kids som blev kvar på bryggan. Vi kom hem, vi åkte till Åbo för att äta lite mat och vi kom hem igen för att sova. Vi hade en mysig kväll tillsammans, åt god mat och sådär. Hade jag inte tappat rösten hade vi säkert kunnat prata lite också.

Men sen, efter första kvällen, har jag mest bara längtat efter att dom skall komma hem igen. Det blev ju så oroligt tyst här hemma med ”bara” en bebis. Jag är inte speciellt bra på att njuta när kidsen är borta. Känner att jag har en massa saker jag ”borde” hinna med nu då dom inte är hemma men så hinner jag inte med något ändå. Denna helg var inget undantag.

Nåja idag kom dom hem igen och hela familjen är komplett. Vidar somnade mycket bättre ikväll igen, klart det då hans två favoriter är tillbaka. Imorgon inleder vi sista sommarlovsveckan och Antons sista pappaledighetsvecka. Inga planer ännu, förutom familjefotografering imorgon på kvällen. Får se hur det skall gå, nervös och ivrig på samma gång.

IMG_3447