Vi ska ut på äventyr

Idag bokade jag tågbiljetter till mig och barnen, om 2 veckor åker vi iväg en sväng till Österbotten. Barnen har länge tjatat om att dom vill åka tåg och Anton har massor med jobb här i maj, så vi passar på att åka iväg på äventyr. Dessutom kommer inredningen till grovköket den veckan så extra skönt att vi är urvägen här hemma så att dom kan jobba på ostört. Och JA dessutom superskönt för oss att komma ur kaoset och kanske till och med komma hem till ett färdigt grovkök.

Det var ju inte helt igår som vi åkte tåg senast, hittade dessa bilder från januari 2015.

IMG_2081IMG_2086IMG_2089

Då reste jag med en 2,5 åring och en 10 månaders. Vill tro att resan med en blivande 6 åring och en blivande 4 åring (en vecka innan hon fyller 4 och barnen åker gratis tills dom är 4 *hurra utnyttjar systemet*). Sist släpade jag på syskonvagnen och en massa väskor. Denna gång får vagnen lämna hemma, och barnen kan själva bära sina kassar. Ingen har blöjor längre, båda kan äta vanlig mat. Känner att det kan bli en riktigt trevlig tumisresa med barnen, ignorerar 4års trotset som en viss fröken visat prov på de senaste dagarna. Inte för att det var dåligt att resa med två som sov dagssömn heller, man fick lite välbehövd ensamtid där någon halvtimme då dom tajmade sin dagssömn.

IMG_2100

”vad ska ni göra i sommar?”

– Förutom att föda barn då? Svarade jag skrattande på den frågan.

Är det bara jag eller känner man sig lite extra mogen då man svara på frågor som ”vad skall ni göra i sommar då?” Jag känner mig i alla fall mogen då, vuxen alltså. Av förekommen anledning har vi inte några spikade planer för sommaren. Beror helt på hur livet med 3 barn kommer igång. När Saga var nyfödd åkte vi till Stockholm över en dag, hon var då typ en månad gammal. Det gick absolut bra, så ser egentligen inget hinder för att vi skulle göra något liknande hela familjen denna sommar också. Men visar det sig istället att bumlingen inte trivs i vagnen, att han har ont i magen, att amningen är bökig eller nätterna stökiga så stressar vi inte iväg någonstans. Då hålls vi hemma och njuter av sommaren på gården istället. Lekstugan behöver kärlek och projekten här hemma lär inte ta slut i första taget de heller. Så tråkigt lär vi inte behöva ha. Eftersom Anton jobbar rätt så mycket under sommaren brukar det vara roligt att ha någon liten resa inbokad, för att verkligen se till att hela familjen hinner njuta av några semester-dagar tillsammans.

IMG_3131

IMG_3178

Här är två bilder från stockholmsredan 2014. Kolla vilken liten Adde, här var han bara två år och vi spenderade dagen vid skanssen, tillsammans med våra vänner. Ja han var ju liksom inte så stor då han blev storebror våran lilla Adde.

Om vi hittar på något så gissar jag att vi tar båten över till Sverige. Inte för att man inte kan göra saker här i Finland också, men helt ärligt så är det mesta roligare i Sverige. Eller är det bara jag som känner så? Jag hade gärna åkt till Kneippbyn i Visby, så det är ett alternativ ifall vi åker till Sverige. 

Skärmavbild 2018-04-24 kl. 09.47.14

bildlänk

Har någon av er varit till Kneippbyn i Visby? Någon som har några tips på vad man skall tänka på i så fall att vi åker? Sitter ni på andra roliga tips på sommaräventyr får man mer än gärna tipsa om de också. Kolmården var vi till förra sommaren och det var absolut något jag kan rekommendera!

Denna regniga tisdagsmorgon drömmer man sig gärna till sommarsol, värme, glada barn och spännande äventyr.

 

Vill inte ha äventyr

Är det bara jag eller drömmer så gott som alla om att resa? Ofta ställs frågan om vad man helst gör, eller vilka drömmar man har. Och allt som oftast svarar folk något som har med resande att göra. Jag känner inte alls igen mig i dessa drömmar och undrar ibland om jag är den enda som känner såhär? Alltså nu menar jag inte resa som i resa charter utan resa som i att uppleva världen. Det är alltså inget fel med charter om det verkar som att jag tycker det, tvärtom charter är det enda alternativet OM jag skall resa. För faktum är alltså att jag inte alls känner igen denna längtan efter äventyr som så många säger sig vilja uppleva. Jag fåt lätt panik av blotta tanken på att bo på något halvskumt ställe, åka ut till någon obebodd ö eller något liknande. Jag är inte världsvan och cool utomlands, i Stockholm klarar jag mig väl helt okej, men längre bort än Sverige är jag bara obekväm och försiktig. Jag behöver helt enkelt inte den typen av äventyr. Jag har aldrig drömt om att backpacka, att bara ha en väska med sig och inte veta vart man åker till näst.

Jag har inte rest speciellt mycket som barn, min första resa till södern var 2005 då var jag 14 år gammal och åkte en vecka till Egypten med min fammo och faffa. Visst var det en rolig resa, men mest var jag rädd. Rädd för att flyga, rädd för att något skulle hända där långt borta hemifrån, rädd och osäker. Vi är lika här, jag och Anton, och det är nog tur. Tror inte att den äventyrslystne skulle orka resa med mej, jag blir inte direkt trevlig heller då jag är nervös. Och så maten sen, tycker ju inte att jag är speciellt kräsen egentligen, ändå inser jag att det nog är just det jag är. Jag behöver inte prova på en massa nytt.

Jag avundas folk som vågar, som reser iväg till andra sidan jorden och upplever världen. Men jag vill inte, jag vågar inte och jag känner inget behov. Ibland blir jag så trött på att folk skall klaga på charter resor t.ex. All inclusive hotel osv. För mig är det njutning, semester, trygghet och bra. För mig räcker det att våga åka flygplan till ett främmande land, hitta rätt buss till rätt hotell och sedan landa där.

Jag undrar ändå om alla verkligen drömmer om dessa resor? Alltså de coola människor som reser runt jorden förstår jag ju att gör det. Dom lever ju sin dröm hela tiden och det måste ju vara härligt. Men alla dom andra då, som säger att dom vill upptäcka världen men ändå aldrig reser? Är det så att man liksom bara SKA tycka om att resa? Det hör liksom till. Visst är det klart att ekonomi och livssituation spelar in, det förstår jag också. Är faktiskt mest bara nyfiken på om jag är den ända lilla fega 27 åringen som är nöjdast hemma?

Ett minne från augusti 2017

Kollade in mina KANTA sidor idag, tänkte mest kolla om resultaten från sockerbelastningen hade kommit redan. Det hade dom inte. Läste igenom min andra historik där och landade på datumet 26.8.2017. Det är ett datum som finns kvar i hela familjen Helenius KANTA uppgifter och ett datum som vi kommer att minnas länge. Också barnens mins händelsen, som till all lycka slutade lyckligt.

Vi var påväg till Jakobstad, fredag eftermiddag, bilen var fullpackad för en helg i Österbotten. Barnen satt i sina stolar på baksätet och vi vuxna pratade på. Vi hade just kommit förbi Åbo. Mitt i fredagens rusningstrafik körde vi som alla andra, Anton konstaterade att trafiken löpte dåligt. Mitt i plötsligt stannar trafiken av helt, på grund av ett vägarbete en bit längre fram. Och då PANG! – PANG! Lastbilen som var bakom oss hade inte märkt att kön stannat av tillräckligt snabbt och körde rakt in i vår bil. Vår bil körde i sin tur in i bilen framför. Allt hände så snabbt, först förstod jag inte ens vad som hände.

Barnen grät, båda två och jag hann inte ens känna efter hur jag själv mådde innan jag rusade ut från bilen och öppnade bakdörren. Det enda jag tänkte var att jag måste kontrollera barnen. Adam blödde lite från sin tunga, som blivit emellan tänderna vid smällen. Saga hade ont i axlarna, där som bältet hade fångat upp hennes kropp. Mest var dom bara rädda. Förstod ju genast att det inte var frågan om några större personskador eftersom smällen som tur inte var SÅ hård. Lyfte ut barnen ut bilen och kramade om dem. Familjen i bilen framför oss gick igenom samma procedur. Ingen var desto värre skadad, som tur. Lastbilsföraren kollade genast att vi alla var okej och sedan ringde Anton 112. Vår bil såg ju värst ut eftersom den blivit krockad både bakifrån och framifrån, för att underlätta alla försäkringsgrejer är det alltid bäst att tillkalla polisen då man krockat. Alla var överens om att vi väntar på polisen. Och vi väntade. I fredagsrusningen stod vi där vid vägrenen och bara väntade. Jag tror det var värst för lastbilsföraren, han konstaterade flera gånger att det fanns barn i båda bilarna framför. Han tänkte säkert det som vi alla tänkte, det hade kunnat sluta så mycket värre. Anton ringde sin pappa, för vi insåg ju att bilen inte kommer gå att köra till Österbotten. Antons pappa startade från Pargas för att komma och byta bil med oss. Ringde min faster för att meddela vad som hänt, så att dom vet att vi inte kommer komma fram den tiden som vi hade trott. Ringde mamma för att berätta vad som hänt, tänk ändå vilken tur att få ringa och meddela att ingen hade stött sig.

Till slut kom polisen, alla papper skrevs och alla förare fick blåsa för att visa att ingen hade alkohol i blodet. Poliserna kollade också att alla mådde bra, dom sa att vi borde åka via jouren för säkerhetsskull. Speciellt med tanke på barnen, ibland märker man inte genast av en skada i nacken som senare kan börja bråka. Anton ringde TYKS jour och dom ville ha oss dit för kontroll. Det är också viktigt att man varit till en läkare med tanke på försäkringen, om någon av oss skulle ha fått någon skada så finns det dokumenterat varifrån skadan kommit. Lastbilsföraren fick böter eftersom han inte hållit tillräckligt säkerhetsavstånd och vi andra fick lappar att föra till våra försäkringsbolag. Antons pappa kom med en ny bil, polisen var klar med sitt och vi körde bort från den trafikerade vägen. Bytte bil med Antons pappa, flyttade om alla våra saker och installerade barnen i nya okrockade stolar. I och med att vi har många bilar, så har vi också många stolar. Sedan åkte vi ett varv via jouren, fick träffa läkare och han förklarade att det finns en risk att barnen fått en lindrig hjärnskakning och att vi vuxna kan känna av smärta i nacken några dagar framöver. Efter det kunde vi igen påbörja resan till Österbotten. Jag är glad att vi gjorde det, dom många timmarna i bilen tillsammans gav oss chansen att genast prata och bearbeta det som hade hänt.

IMG_4583

Slutet gott, allting gott. Vi kom tryggt fram och somnade skönt efter en lång resa. Det obehagliga var ju just insikten i att det KAN smälla till när som helst.

Att börja fredagen på BÄSTA sätt

Oj vet ni hur NÖJD, LYCKLIG och TAGGAD jag är nu? Hade larm på telefonen för att inte missa detta, klockan 11.00 (10.00 i Sverige) släpptes biljetterna till Mia Skäringers föreställning. 3 minuter senare var jag inne på sidan, efter att den laddat och laddat och laddat och lyckades faktiskt få 2 platser bokade! Inte dom bästa platserna men jag VILL verkligen se denna show! Det blir alltså en Stockholms resa för oss i November. De äldre kidsen får bli hemma och lillebror får helt enkelt hänga med. Jag missar inte detta!

Skärmavbild 2018-03-16 kl. 11.24.50

 

En sista skön dag i solen

Hejhoj! Vi har det prima här på Teneriffa, jag är fortfarande inte helt i skick och har beställt läkartid tills imorgon då vi landat. Känns surt att hela resan gått nu och jag fortfarande inte är frisk. Men om vi bortser från min flunssan så har vår resa överträffat alla förväntningar. Solen har visat sig ALLA dagar och vi har chillat vid poolen och på stranden varje dag. Hotellet har varit riktigt bra, maten lika så och barnen har verkligen fått njuta av simning och tid med familjen hela veckan.

IMG_0827

2 gånger har jag simmat på hela veckan, vilket är extremt lite för att vara jag. Men har helt enkelt inte känt att det varit speciellt najs att simma då man inte är frisk. Gjorde misstaget att dyka ena gången och trodde att huvudet skulle explodera. Ser inte framemot att flyga hem imorgon.. Som tur är det skönt i solstolen också och Adam och Saga har haft sällskap i stora poolen ändå, TACK gode GUD att vi hade 2 extra vuxna med. Dessutom finns här också en mindre pool med ca 90cm vatten och där trivs dom timme efter timme.

IMG_1156IMG_1149

IMG_0802IMG_0778P1030042

Vi köpt en badleksak till kidsen vilket var välinvesterade 10€. Dom har lekt med den varje dag. Mamma köpte också dykningar till Adam (såklart också till Saga men hon dyker inte frivilligt ännu) och jag blev verkligen förvånad över hur duktigt han dök efter ringarna också i den djupa poolen. Han har också lärt sig simma under denna vecka, vilket vi gissade redan innan. Stora killen vår <3

P1030076P1030060P1030056P1030063P1030081P1030085

Också stranden har varit poppis, Saga har lekt med ämbare och spade medans Adam simmat och lekt och busat i de stora vågorna. Våtdräkterna vi köpte innan resan är verkligen guld värda. Båda barnen har gillar att simma med dem och dom blir inte lika kalla som när dom har sina UV-kläder.

Nu har vi vilat klart, och skall packa simväskan en sista gång ännu. En sväng via stranden ännu innan det blir middag ikväll och några timmar sömn. Bussen kommer och hämta oss halv 3 inatt. Känns lagom galet att veta att vi kommer behöva alla vinterkläder vi äger och har för att inte frysa då vi kommer hem igen. Hade gärna tagit sommar värmen med oss i kappsäckarna.

En hälsning från sommaren

Oj så jag önskar jag kunde skriva att jag är frisk nu, eller ens på bättringsvägen. Men här är i alla fall varmt och det är liiiite trevligare att vara svinförkyld i värmen. Barnen ÄLSKAR i alla fall detta vilket just nu ändå känns som det viktigaste. Som tur är ju min mamma och Robbe också med, så barnen har sällskap i poolen även om jag själv inte är i skick för simning.

IMG_0687IMG_0707IMG_0723

Vårt lilla vattenodjur har simmat och simmat och simmat lite till, i både pool och hav. Tänderna skakar tillslut på honom men det funderar inte han själv på. Bara han får simma en stund till. <3

IMG_0740

Men vi har det bra i alla fall, trötta efter en första dag i solen och mätta efter en dag med massa god mat. I morgon hoppas jag att jag vaknar lite piggare och friskare så att också jag skulle hinna simma och njuta av resan. NU kallas sängen, mitt huvud är i finskt tid och inte i teneriffatid.

 

Förbereder resa i sjukstugan

IMG_0676

Ännu i går var jag rätt så positiv inför idag, visst hostade jag en del men tänkte ändå att jag skulle fixa dagen rätt okej bara jag tar det lugnt. MEN efter klockan 4.30 har jag inte sovit en blund, har hostat och kraxat och snörvlat. Så det var bara att ringa jobbet och sjukanmäla sig igen. SURT! Och ännu surare att vara i såhär dåligt skick inför morgondagens resa.

Vi har läkartid alla 3, jag och kidsen, nu på eftermiddagen för att utesluta att dom eller jag skulle ha öroninflammation / angina. Har själv riktigt ont i halsen och tappar rösten med jämna mellanrum. Försöker orkar samla tankarna och packa lite mellan varven men det går trögt. Mest ligger jag däckad på soffan, sörplar TE och tycker synd om mej själv.

IMG_0667

Nej vet ni, nivån av pepp inför en resa känns onödigt låg just nu. Försöker få gjort det mest akuta idag, byka någon maskin tvätt och packa så att jag sedan kan gå och sova i tid ikväll, förhoppningsvis sova en lång natt och vakna kryare i morgon. Kidsen är taggade för resan, uppspelta och nervösa också. Försöker mitt yttersta för att inte tappa nerverna på dem, men det är inte det lättaste idag. Mellan varven leker dom också riktigt bra och Adam har idag byggt en batmobile som han är mäkta stolt över. Efter läkarkollen får dom fara till sin fammo och faffa och leka så vi hinner packa allt klart. Och kanske till och med vila en stund.

Så att sådant denna måndag hos oss, hoppas er vecka börjat bättre och friskare.

 

när tiden äntligen går snabbare igen

Äntligen känns det som att veckorna rusar fram och tiden bara går, säger äntligen eftersom varje dag var så otrooooooooligt lång på hösten. Så skönt att det redan är torsdag, det betyder bara några timmar jobb imorgon och sen är vi lediga igen hela gänget. Att vara lediga i ett hus som renoveras är kanske inte det roligaste det heller, MEN vi får väl försöka hitta på aktiviteter utanför hemmets väggar.

När dagarna tickar på kommer också vår resa allt närmare, 30.1 åker vi iväg till Teneriffa hela familjen plus mamma och mammas pojkvän. Behöver jag säga att jag längtar? Knappast! Lite sol, värme, tid med familjen, färdig serverad mat och inga måsten. Har aldrig sett framemot en resa så mycket som denna. Vi flyger direkt från Åbo vilket också är så mycket skönare än att först behöva ta sig till Vanda. En riktigt bekväm resa, som passar både barn och gravida.

teneriffa

teneriffis

tene

bilderna lånade från tjäreborgs hemsida

Vi valde ett riktigt barnvänligt hotel, men varma pooler, Lollo & Bernie och all inclusive. Säga vad man vill om det, men att resa med många människor och lika många viljor så kändes det som rätt val för oss. Att dessutom inte behöva tänka på att ta med pengar överallt är också bra, dricka finns tillgängligt hela tiden och om någon blir hungrig finns det alltid någon snackbar som serverar mellis. Vi är inte alls vana resenärer och en all inklusive resa känns sådär lagom galet för oss.

Nu skall jag krypa ner under täcker, drömma mig bort till kommande resa. Halva nöjet med en resa är ju att längta efter den, eller hur? Snart får man ju börja packa.