En resevlogg från Kap Verde

Bättre sent än aldrig heter det va? Jag filmade en del på vår resa och ÄNTLIGEN har jag haft tid att klippa ihop det till en video som nu ikväll blev publicerad. Jag hoppas att ni tycker att den är roligt att se på och att ni trycker på tummen upp om ni gillar den. Själv fick jag en enorm resfeber igen när jag sett på alla dessa videor. Vilken underbar resa vi hade. Visst säger foton en del, men det känns som att denna semestervlogg kompletterar perfekt.

Varning för att filmen kan väcka reslusten hos den som kollar!

 

En speciell familj, perfekt för mig!

_mg_3678

Här är min ursprungsfamilj, den familj som jag växt upp med. Min mamma och min lillasyster. Det är den familjen som jag kom hem till när skoldagen var slut, den familjen som var trygg när det var jobbigt runt omkring, den familjen som jag firade mina jular med och den familjen som väckte mig på min födelsedag med sång och paket.

Det är också den familjen som under en period inte var helt självklar och konfliktfri. Bråk, missförstånd och en rädsla över att inte hitta tillbaka till varandra präglade oss under några år. Jag och min lillasyster hade några kämpiga år, när vi gick åt olika håll och inte förstod varandra. Det var jobbigt, riktigt jobbigt mellan varven. Vi som alltid varit nära hade som en mur mellan oss.

IMG_2946

Men åren har gått och vi tog oss vidare, igenom muren. Så tacksam över att vi gjorde det, mycket tack vare mamma. Mamma som tålmodigt lyssnade och stöttade oss båda. Jag är så tacksam över att hon gjorde det, att hon liksom vågade lita på att vi nog hittar varandra igen. Hon tvingade oss inte att umgås men krävde att vi skulle bete oss när vi var tillsammans. Mitt i allt är vi igen nära varandra och lever småbarnslivet båda två. Visst kan vi, likt små barn, fortfarande ryka ihop över ”små saker” men vi är tillbaka i tryggheten. Vi vet att vi alltid har varandra NO MATTER WHAT. Jag tänkte på det flera gånger under vår resa till Kap Verde att det inte är en självklarhet att kunna njuta och umgås med sin familj en vecka. Det är så fint att vi kunde göra denna resa tillsammans, som den stora familj vi är idag. Utan det jobbiga hade jag kanske inte uppskattat det fina i att vi idag är där vi är. 

_MG_3599

Idag har jag en familj som gått från oss 3 till 10 personer. Från att ha varit en rätt liten och blygsam familj kommer vi nu med buller och bång. 6 vuxna och 4 barn totalt, så tacksam över att ha dem alla i min familj. Så tacksam över att barnen får växa upp i denna stora familj, med många trygga vuxna och en härlig liten kusin. Det är inte självklart, tro mig jag vet, men det är underbart när det fungerar. Just idag saknar jag Julia och hennes familj lite extra. Önskar att Vasa vore närmare så att vi kunde ses oftare.

 

Dessa saker räddade vår semester

Att resa med barn är väl som vardagen med barn ofta är, lite mer kaotiskt men också underbarare fyllt av äventyr. De två viktigaste faktorerna för att denna resa till Kap Verde blev så bra var nog att vi bodde på ett familjevänlig all-inclusive hotell och att vi hade min mamma och hennes man med oss. Mat hela tiden och extra vuxna är något som jag tror underlättar för de flesta småbarnsfamiljer. Men förutom dessa två saker har jag listat några grejer som räddade vår semester.

räddade semestern

Första dagen fick jag mens. Tack kroppen, verkligen snällt att korta av min menscykel med en vecka just denna gång. Att gå från 5 veckor till 4 just så att jag blöder hela semester istället för veckan efter. Härligt! Men som tur hade jag min menskopp med och den räddade hela semestern. Jag kunde simma obegränsat och kunde gå omkring med simdräkt även om Niagarafallen var ett faktum. Inte heller behöver jag fundera över läckage i hotellsängen. Det tog rätt länge för mig att bli kompis med menskoppen igen nu efter att min mens kom tillbaka. Men jag visste ju att jag tidigare hade gillat den så jag gav inte upp och som sagt nu är vi vänner igen.

Gelbaserad solkräm var oskojat 100 gånger bättre än alla de sorter som vi tidigare testat. Denna var från La Roche-Posay (ej spons!) och vi köpte den på apoteket i Pargas. Den var lätt att smörja på och skyddade superbra. Man kunde också smörja den på våthud vilket var bra när vi simmade många många gånger per dag. Att smörja barn med solkräm är verkligen inte det roligaste eller lättaste. Jag vet inte heller om jag vill smörja dem sådär extra mycket och därför är UV-kläder OCH UV-mössor väldigt bra. Då kan barnen simma och leka på stranden och jag behöver inte hela tiden smörja och vakta att de inte bränner sig. Nu smörjde vi endast ansikte och benen på barnen och resten skyddades av uv-kläder eller våtdräkt med samma funktion. Köpte en UV-blus till mig själv också, GULD! Den ska jag använda flitigt vid lek på stranden och i vågorna på nästa semester. UV-mössorna är också väldigt bra, de skyddar huvudet, ansiktet och nacken + öronen på barnen. Dessutom går det att simma och dyka med dem på huvudet, de hålls bra på huvudet också vid vildare lekar och så syns barnen lite extra bra i vattnet. Med solkräm och UV-kläder klarade vi oss en vecka i stark sol utan att barnen blev brända. Det känns skönt, för jag är alltid lite nojig över just den biten. Ett extra tips är att ha många omgångar med UV-kläder så att man kan byta bort en våt om man fryser och ändå skydda sig från solen med en torr. Nu var det så varmt att de torkade på kroppen utan att det blev kallt men på sommaren tex brukar det vara skönt att få lägga den ena på tork och dra på sig en torr under tiden.

Cherekringarna och hajfenan var också viktiga för oss. Då fick både Saga och Vidar mer frihet i vattnet och vi kunde simma alla tillsammans utan att någons händer heltiden var upptagna av att hålla i ett barn som inte kan flyta själv. OBS!! Lämna ALDRIG ett barn utan uppsikt i vattnet, även om barnet har flythjälpmedel måste en vuxen vara nära HELA tiden. Detta gäller såklart också barn som kan simma, håll alltid ett öga på barn som leker vid vatten!

Detta var första flygresan vi gjorde med vår nyaste (rese)vagn, Bugaboo Ant och vi är verkligen nöjda med den. Så liten och smidig men ändå just tillräckligt stor för att Vidar kunde sova där på dagarna. Hotellet vi bodde på saknade hiss vilket gjorde att vi fick bära vagnen upp och ner för trapporna till vårt rum. Vår donkey hade inte varit riktigt lika lätt att lyfta och flytta. I och med att Anten går som handbagage hade vi också vagnen med oss genom hela resan, enda fram till våra platser i flygplanet och igen genast vi hade landat. När vi landade på natten i Helsingfors var Saga jättetrött och tack vare att vagnen är godkänd till barn upp till 22 kg kunde hon vila vidare där så länge vi väntade på vårt bagage. Enda lilla minuset var såklart de små hjulen, på stranden var vagnen inte så praktisk, men sen igen var syrrans Fox inte nämnvärt bättre där heller. Alla vagnar suger nog på sand. Om någon är nyfiken på något annat gällande vagnen är det bara att fråga, jag svarar efter bästa förmåga.

Varje måltid som vi åt på vårt all-inclusive hotell var buffé, vilket var super med tanke på att det alltid gick att hitta något att äta för alla. Men efter att vi hade hämtat mat till barnen och sett till att de kommit igång med ätande och hämtat mat till oss själva så var Vidar klar. Han åt bra, men han är snabbt färdig och sen vill han inte sitta vid matbordet längre. DÅ kommer de riktiga hjältarna in i bilden, Babblarna. Om ni bara visste hur många bord som hade en liten skärm med dessa babblare för att köpa lite tid för en trevlig måltid för de vuxna också. På detta hotell fanns ingen lekhörna eller dylikt och jag anser att en 1,5 åring inte skall springa i fötterna på folk som hämtar mat eller serverar dricka. Tack vare babblarna fick också jag och Anton njuta av maten vilket också känns viktigt när det är semester. Vissa dagar hade vi också med annan underhållning, småbilar eller liknande men det hade en hel del mer ljud än ett babblaravsnitt eller två hade. Babblarna räddade också stunder av flygresan när alla var trötta och destinationen fortfarande var några timmar bort.

Vad har räddat era semestrar när ni rest med barn?
Någon som har några andra bra tips?

Min egna barndomsdröm

När jag var liten så åkte vi inte på semesterresor till södern. Min familj hade helt enkelt inte ekonomi för det. Mamma var ensamstående och skulle ta hand om mig och min syster och då fanns det inte utrymme för södernresor. Det jag alltid suktade efter var dessa flätor i håret som alla kompisar alltid kom hem med när de varit på Kanarieöarna. Flätor eller sedan hade dom snören tvinnade runt en hårslinga. Oj som jag drömde om att jag också skulle få åka på semester och få flätor eller band tvinnat i håret. Tror faktiskt jag var mer avundsjuk på just den detaljen än själva resan. Som barn va de såklart också lättare att greppa. Det var liksom något konkret.

Nåja nu förstår ni ju såklart att jag måste uppleva denna dröm genom Saga. Nu när hon får vara på resan så skulle hon såklart få håret flätat. De två senaste åren då vi varit på Teneriffa har jag frågat om hon velat. Men hon har sagt nej och total vägrat. Så det har inte blivit några flätor. I år var hon genast med på noterna. Hon ville absolut ha flätor, men sen ångrade hon sig för att igen vilja för att ingen ångra sig.

Ja såhär höll hon på fram och tillbaka och jag såg ju på henne att hon ville men sen vågade hon ändå inte. Så efter några dagars velande och funderande kom vi ändå fram tills att hon skulle göra det. För annars skulle hon ångra sig sen då vi åkte hem och det var för sent. Det var minsann nervöst för henne att hoppa upp i frisörstolen, välja färger på pärlor och se på då flätorna gjordes.

Och sen var hon SÅ nöjd så nöjd och dansade och visade stolt upp sina fina flätor med pärlor. Gång på gång konstaterade hon att ” du visste nog mamma att jag ville ” ” du hade nog rätt ”. Hon övervann sin osäkerhet och går nu som en stolt liten primadonna här hemma med sina flätor. Någon dag till ska hon få ha dem men sen måste nog håret tvättas rent från all sand. Så glad att hon vågade och att hon blev så nöjd.

Vår första resa med ett barn med nötallergi

Jag var nog mer nervös inför att resa med Adams nötallergi än jag först insåg. Det var mediciner, intyg, tips och oro blandat i en salig blandning. Insikten att han inte får mat på flyget kom som en överraskning för oss och blev kanske oproportionerligt stort för mig. Om inte ens flygplansmat var säker för honom, hur skulle då någon annan mat vara okej? Buffén på hotellet kändes skrämmande och jag drömde mardrömmar om att vi inte fick hjälp fast han inte kunde andras.

Men vi löste det, vi klarade av att våga slappna av och njuta av resan och viktigaste av allt Adam var frisk och fick inte i sig några nötter under hela veckan. Allergin var med men styrde inte. När vi också fick veta att öns läkare var stationerad utanför vårt hotell så kändes det också mycket tryggare. OM något hände var hjälper nära, tryggt också med tanke på de andra barnen.

Saker som vi fixade innan resan var :

– läkarintyg över alla mediciner som behövdes med. Intyg över att vi behöver ha med egen mat (vilket var onödigt men någpt som tui skrev att vi behövde) och intyg över att vi måste ha med epipennan på flyget.

– tog ut en extra epipenna så att vi hade med oss två stycken. Tog också ut Adams nya allergimedicin och kollade att astmamedicinen skulle räcka över hela resan.

– jag mailade tui och berättade att vi har ett barn med nötallergi. Vi fick väldigt bra bemötande och flyget till och från Kap Verde var nötfritt. Det kändes tryggt att personalen och flygvärdinnorna tog oss på alvar och försökte göra allt för att Adam skulle få en trygg resa

– jag hade läst på olika bloggar och forum om att resa med nötallergi och kände mig trygg i att andra också reser med nötallergi.

– jag pratade med andra som har erfarenhet av att resa med nötallergi.

– jag blev tipsad om att beställa en medpack för att kunna hålla epipennorna kalla i värmen. Ett bra tips, vi använder den nu helatiden för att förvara de viktigaste medicinerna på ett bra (och ett och samma) ställe.

Under resan:

– framme på hotellet tog vi reda på vilka maträtter som kan innehålla nötter. Här var det GULD att ha med min systers sambo som pratar flytande portugisiska. Personalen visade hur de skyltar för allergener och vi kollade den maten som Adam ville äta. På hela veckan var det egentligen bara efterrätterna som han behövde vara noggrann med. Kakorna innehöll nästan alltid nötter och eftersom folk tog olika kakor med samma ”spade” tog vi inga chanser. Adam favorit var som tur gelé (alltså olika färgers gelatinbitar) och glass och det kunde han äta.

– en vuxen gick med Adam när han plockade mat på sin tallrik för att hålla koll.

– bad de andra vuxna om hjälp, påminna om att ta med medicinerna och hålla koll på att han inte äter något vi inte har koll på.

– pratade ofta med Adam om att han behöver visa vad han tänker äta. Han var väldigt duktig och medveten men verkade inte orolig. Avslappnad men ändå noggrann liksom.

– hade med eget snax till Adam, hans favoritgodis och en påse chips. För att ha något säkert på rummet ifall all efterrätt hade varit opassande för honom.

Så skönt att resan gick bra, att jag inte kände mig orolig hela tiden och att Adam inte fick någon allergisk reaktion. Detta är ju ändå hans liv nu, detta ska han leva med resten av sitt liv. Det är nytt för oss alla nu och vi lär oss tillsammans.

Hemma i vardagen igen

Hej hoj så var den semestern förbi. Vi har landat hemma igen och googlat efter nya äventyr redan. Är alltid som mest sugen på en ny resa när jag just kommit hem från en, vi lär väl landa i vardagen här och acceptera det faktum att det nog lär dröja ett år tills nästa resa. Då är Vidde redan 2,5 år och har en egen sittplats på flyget, lyx och dyrt på samma gång.

Vardagen har startat lite trögt. Hemresan var tung och allas dygnsrytm är ännu lite åt skogen. Man tänker ju inte att 3 timmar ska ha så stor inverkan som det helt tydligt haft på iaf barnen. Jaja buhuu så synd det är om oss som varit på semester. Nog kommer vi in i vardagen igen snart och om 1,5 vecka är det ju sportlov.

Att resa består av tre delar för mig. Planering och förväntan innan själva resan, att njuta till max och skapa minnen under själva resan och att sedan minnas allt det roliga och underbara efteråt. Alla delar har sin charm och det är roligt att tillsammans med barnen gå igenom dem alla, ju äldre de blir desto mer har de ut av alla delar. Nu pratar de massor om allt det roliga vi gjorde men också innan resan var de med och längtade och hade sina egna förtätningar. Vilket privilegium det är att kunna resa med familjen och skapa dessa guldkanter i tillvaron.

Onödigt vågat i vågorna

Nej jag vet man ska inte simma när er är rödflagg på stranden. Det vet vi, vi har lekt i vågorna men hela tiden hållit oss nära stranden. Det är klart det inte är riskfritt det heller men vi har gjort den bedömningen att vi hanterar det.

Idag gick vi till stranden igen och vågorna var stora som vanligt. Stranden här på hotellet är magiskt fint och det är bara sand och inga stenar så det går bra att leka i vågorna. Adam och Saga lekte och hoppade omkring och hade riktigt roligt. Både jag och Julia blev också som barn igen och drogs med i vågleken idag igen.

Vi jagade vågor och försökte åka med dem en bit. Det var roligt, även om en del vågor kanske var starkare än vi räknade med. Har sköljt ur mina bihålor med saltvatten för ett tag framåt om vi säger som så. Efter ett tag ville Adam också testa att åka med en våg och jag tog honom i famnen. Vi försökte fånga en men missade med timingen och då kom monstervågen istället. En stor och stark våg som kastade omkull oss båda två. Jag höll krampaktigt fast i Adam och försökte få fötterna i botten igen. Det hela varade inte många sekunder och vi kom undan med blotta förskräckelsen. Men FY så skrämd jag blev. Adam också, tur än han ändå van med vatten och dyker bra. Vi pustade ut på stranden en stund och sedan var han tillbaka i skvalpet igen. Han hade nog farit omkull av vågor tidigare men inte en såhär stor. Jag är glad att jag ändå höll i honom och att vi rätt snabbt och utan att stöta oss var uppe på stranden igen.

Lek i vågorna är väldigt roligt men jag tror att vi alla lärde oss att vara lite mer försiktiga, i alla fall när barnen är med.

Roligt hade vi ändå på stranden och efter flera timmar i vågorna är jag totalt slut o kroppen. Inget litet träningspass att leka vågorna. En sista dag kvar imorgon ännu och jag gissar att vi nog kommer busa i vågorna imorgon också.

Ett flaggsystem för mig också tack!

Ni som badat på en strand i södern vet hur flaggsystemet fungerar. Det finns 3 olika flaggor som kan hissas upp i en pinne/flaggstång eller något annat lämpligt. Grön är = säkert att simma, gul är = mer krävande och röd = förbjudet att simma.

Ett ganska bra system, klara tydliga regler och alla kan se redan på håll att idag är det gul flagg och då kan vi simma men vi behövde ändå vara försiktiga.

Tänk om jag, och andra människor också för den delen, hade haft samma system. En liten liten detalj som berättade vilket humör jag är på tex. Tänk om barnen och Anton tex kunde se på mitt nagellack och förstå stundens humör. Färgskalan får gärna gå i andra färger än grön-gul-röd men för enkelhetens skull håller vi dem samma nu i tankeleken.

Grönt skulle betyda att man kan bete sig hur som helst, mamma har tålamod och orkar bemöta och förstå och trösta. Jag orkar lyssna på gnäll och jag orkar till och med hänga upp smutsiga utekläder som några klivit ur på köksgolvet och lämnat åt sitt öde. Gul däremot är lite mer gnäll på egen risk, det kan gå bra men det kan också leda till en arg mamma. Gult är liksom mellanläget som kräver lite mer samarbete och inte innehåller fullt så mycket tålamod som det gröna. Röd flagg är inge vidare, prata med pappa och se till att utekläderna hängs upp, smutsig disk plockas undan och för guds skull lämna inga legobitar på golvet. Röd indikerar också att mamma inte ätit något på länge. Så att ge henne en macka är ett smart drag och kan i bästa fall ändra färgen till grön igen.

Lite så tänkte jag, hade det inte varit ganska praktiskt ändå. Att liksom se om någon är lugn och harmonisk eller riktigt nära bristningsgränsen. Bara en liten tanke såhär i väntan på frukosten.

Rätt åt er!

Den första hela dagen är förbi och wow vilket ställe vi är på, finns inget att klaga på. Vi äter gott, har det vackert, fräscht och städat omkring oss och vi umgås, simmar, spelar fotboll och leker. Ja vi har det bra mest hela tiden.

Vi har simmat i poolen, inte jag eftersom jag lyckades få mens en vecka i förtid just denna månad. Tack kroppen! Men hade packat med allt som kan behövas om jag eventuellt skulle få mens under resan. Koppen är med så nog ska jag simma i poolen nu också.

Vid middagen hade lilla Adrian, alltså barnens kusin, svårt att komma till ro så jag gick en sväng med honom i vagnen. Det var mörkt, stjärnklart och magiskt vackert. När jag gick där och blickade upp mot stjärnorna hörde jag en röst, en varm och bekant röst som nästan skrattande sa ” det här är rätt åt er ” och jag behövde inte fundera två gånger vem som skulle ha sagt så. Min fammo sa nämligen alltid så, ” rätt åt dej ” när något bra hände. Tex jag fick en studieplats ” det var rätt åt dej ” och så vidare. När jag var liten pratade vi ofta med fammo om vad som händer när man dör, jag trodde då att man får en egen stjärna på himlen och vi tummade med varandra att stjärnan bredvid fammos skulle bli min. Jag tänker alltid på fammo när jag ser stjärnhimlen och där och då på kvällen nådde hon ända fram.

Jag vet att hon hade tyckt just det, att resan var rätt åt oss. Jag vet att hon hade älskat att få se bilder på barnen som leker i vågor och pooler. Någonstans där uppe bland stjärnorna ser hon oss nog nu också.

Nu är vi lite mer i fas med tiden här på Kap Verde och vaknade bara en timme innan frukosten börjar serveras. Vi är redo för en ny dag i värmen, precis som fammo sa är det helt ”rätt åt oss”.

Ready for paradise?

Det frågade receptionisten av Adam när vi checkade in på hotellet. Och JA vi är redo!

Oj oj oj vad trötta vi var igår när vi kröp ner under täcket ( eller lakanen egentligen ) och somnade.

Väckarklockan ringde 2.30 på morgonen och efter det har vi varit igång till kl 23.00 på kvällen. Barnen sov en stund i bilen då vi körde till Helsingfors, Vidar sov som tur i två omgångar på flyget så han fick ju lite fler sovtimmar men vi andra kämpade på bra. 8h på flyg gick riktigt bra, det enda som vållade lite oro var ett par andra resenärer som inte helt respekterade att det var ett nötfritt flyg. Människan är en egoistisk varelse och detta var ett tydligt exempel på det. I ett flyg med 50? Rader är det ju också nästan skrattretande att de med egenmat med, som då var en sallad med något som jag nästan vågar lova att var nötter i, sitter på raden framför Adam. Nåja slutet gott allting gott och jag vågade stå upp och ifrågasätta. Om inte annat så lärde de sig att nötallergi (speciellt på flygplan) kan vara väldigt allvarligt.

Sen landade vi och det regnade, alltså det regnar aldrig här men till vår ära passade det på. Det var varmt och fuktigt och massa sand. Hotellet var nära flygfältet så resan k buss var ovanligt kort. Vi fick vårt rum, bytte om och tänkte att dagen får avslutas vid poolen. Men den hade hunnit stänga redan så vi gick några meter till och kom till havet istället. Röd flagga och mäktiga vågor gjorde att vi inte kunde simma, men barnen lekte i vattnet som kom upp på stranden och efter en stund var dom genomvåta ändå. Oj så de njöt och oj så underbart det är med värme, kvällssol och ljudet av vågor.

En nabb middag på det och sen somnade vi. En bra första dag, mycket resa men det var najs att också hinna se hotellet och hotellområde är första dagen. Vi brukar alltid komma fram först på kvällen. Barnen har alla sovit gott inatt så vi känner oss relativt pigga och väldigt redo för en ny dag i paradiset.