Renoveringen börjar lida mot sitt slut.

IMG_2321

Ja men välkommen till vår hall, har här vi fått upp panel på väggen (som skall målas vit), vi har dörrar till badrum, WC och grovkök. Halva golvet är också klart, men skyddat just nu. På bilderna här nedanför ser man hur det sett ut tidigare.

IMG_1268

IMG_0945

IMG_2316

Lilla WCn är liksom klar nu. Så när som på lite handdukskrokar, ställning för WC-papper och att tröskeln skall målas vit. Men DET är småsaker som vi fixar sen när vi orkar, till jul kanske? Hahah.

IMG_2318

Är väldigt nöjd med golvvalet till WCn, vi beställde handfatet och skåpet från PUUSTELLI, både till WCn och till grovköket. Super nöjd med arbetsbänken och skåpen.

IMG_2307

Grovköket ja, så gott som klart nu och DET är ju så najs. Vi har nya maskiner och massa skåputrymme. Supernöjd verkligen!

IMG_2309IMG_2310

Här börjar vi också förbereda lite smått för Bumlingen, ett litet skötbord sådär passligt bredvid handfatet. I skåpet ovanför har jag vikt in kläder i de minsta storlekarna. Känns som att vi har väldigt lite kläder just nu, men vi får se. Får väl klicka hem lite mera då om det verkligen blir för lite.

IMG_2311

Ja har var några små glimtar från renoveringen igen, skall ta och fixa riktig snygga bilder sedan när byggaren är helt klar. Några dagar till och sedan borde det vara färdigt så när som på målandet. Sakta sakta blir det klart, behöver jag säga att det känns riktigt bra?

Tuffa tider

IMG_1939

Mitt blad glada ballonger och andra roligheter denna helg smyger sig en känsla av tyngd i hjärtat, spciellt om kvällarna då barnen somnat. Det är tuffa tider för vår familj just nu, en mamma som är/varit utmattad och är höggravid och en pappa med handen i paket är inte direkt ingredienser för harmoniska veckor. Plussa då till att vi fortfarande är mitt i en renovering, att Anton är jordbrukare och borde så på åkrarna, att maj är fullt av program (även om det till 95% handlar om positiva saker). Projekten hopar sig och mitt i allt känns det nästan övermäktigt att tänka att vi skall stå redo att ta emot en till liten bebis om bara en månad, det var jämt en månad igår till beräknat datum faktiskt. Måtte han inte få för sig att komma tidigare. Måtte vi hunnit ikapp ens lite tills dess. Måtte det har blivit lite mer balans i vardagen igen.

Jag vet att det finns de som har det kämpigare, de som har det säkert 1000 gånger värre än vi har det, men ändå tynger känslan i hjärtat. Jag försöker verkligen att tänka positivt, för det finns så mycket att vara glad över, men oj så svårt det är.

Ni vet den sköna känslan då det redan känns som att man börjar nosa på mållinjen. Vi var redan där och nosade och började känna att vi ror iland alla vinterns evighetslånga projekt. Efter månader av tvivel, då det äntligen började kännas som att vi kommer ro iland detta trots allt, nej då får livet för sig att slänga ut några lösa stenar på vägen och *PANG* så blir det en ordentlig vurpa. Frustrationen över allt man så gärna hade gjort, frustrationen över allt det som MÅSTE göras och frustrationen över stubiner kortare än vad de vanligtvis är. Vi är knappast de enda föräldrarna i världen som vänder frustrationen mot varandra, man vet liksom hur dåligt det är att göra så och ändå står man där och gnabbas om totalt onödiga saker. Och känslan av tyngd blir ännu lite tyngre.

IMG_1950

Mitt i allt detta finns det folk som räcker ut handen och hjälper och det är jag evigt tacksam över. Det gör att man orkar försöka lite till. Vi är i alla fall inte ensamma i detta, vilket gör det hanterligt även om jag gärna hade lagt mig ner och skrikgråtit några omgångar den senaste veckan. Frustationsgråt är också en tung gråt, en gråt som inte gör att det känns lite ”bättre” efteråt. Vi gör alla så gott vi kan just nu och mer än det går det inte att göra. Det vet jag och det påminner vi varandra om hela tiden. Men det är tuffa tider hos oss just nu, harmonin jag kände för någon vecka sedan är bortblåst. Vi kämpar vidare, fokuserar på det fina vi har och försöker att inte bli för frustrerade för projekten som stampar på ett ställe.

Nu är det i alla fall måndag, en ny vecka som ger möjlighet att ta nya tag. Allt känns i alla fall lite ljusare idag. Och äppelträden blommar vackert på gården.

IMG_1965

Två dörrar till i vår hall och en (nästan) färdig bastu

IMG_1267

Kolla kolla, vi har fått dörrar till badrummet och lilla WCn. Det är ju faktiskt saker som man gärna har, även om en dörr till toaletten är överskattad som småbarnsmamma så gillar ju gästerna säkert att kunna stänga om sig.

Också annat har hänt i badrummet

IMG_1271

IMG_1279

Badkaret är nu fastlimmat och så när som på något kakel inramat uppe. Ännu skall den sista delen av inmurningen lagas och de fogarna fogas, men sen är det liksom fritt fram för rörmokaren att koppla duschen och sen kan man BADA där.

På tal om att bada, så kan man snart också bada BASTU hemma hos oss. Så när som på att själva bastukaminen skall kopplas och ett räcke byggas.

IMG_1263

Vi har en bastu dörr nu för tiden och också lavorna är klara. Vi hade först en tanke att göra bastun helt svart, men efter att ha tänkt lite mera på det så bestämde vi ändå att vi kör laven och hörnlisterna i klibbal. Alltid lättare att göra det den vägen, man KAN alltid måla allt svart senare om man ändrar sig men andra vägen blir det knepigt.

IMG_1273

IMG_1265

IMG_1278

Fönstret skall målas svart, men det görs på samma gång som målaren målar annat här. Hittills är jag riktigt nöjd med hur bastun blev, den hade nog kanske blivit lite väl dyster i vårt annars så mörka badrum om den varit helt svart. Behöver jag säga att vi väntar på att få inviga bastun? Vi har också provsuttit laven hela familjen, och ja vi ryms bra och ännu en liten bumling kommer rymmas utan problem. Adam konstaterade till och med att det ryms två bumlingar. Så att då vet vi det, våran lilla bastu rymmer alla viktiga personer på samma gång.

4 år i detta hus

Ja det är nästan på dagen 4 år sedan vi flyttade in i detta hus, minns inte exakt när vi flyttade men i slutet i april var det. Några veckor innan beräknad födsel med Saga, hon var beräknad 7.5.2014 och jag tror att vi flyttade typ 26.4.2014. Det var inte direkt en lätt flytt, vi bytte nämligen hem med Antons föräldrar. Och i början kändes det riktigt konstigt, det kändes som att vi flyttade hem till någon annans hem. Det har tagit ganska så länge att bo in sig i huset, vi jobbar på det ännu också. Egentligen blev det mera vårt hem först sen då vi renoverade köket, vi fick en vattenskada i köket under vintern 2014 och totalrenoverade köket efter det.

IMG_2052

IMG_2174

IMG_2340

Vi har tyvärr inte varken råd eller ork att totalrenovera allt i huset på en gång, även om det skulle vara najs och i stort sett nog nödvändigt. Tanken från början var att vi skulle börja med badrummen, men veckan innan vi skulle börja riva badrummet fick vi vattenskada i köket och då fick vi tänka om. Med facit på hand kan jag konstatera att vi nu i alla fall får ett mycket bättre badrum än vi hade fått då. För nu vet vi mer HUR vi vill ha vårt hem.

Dessa renoveringar har minsann varit stora projekt, men det gör också att huset blir mer anpassat för oss och våra behov. Det gör också mycket att vi nu själva fått välja precis hurudant kök och badrum vi vill ha. När badrums projektet snart äntligen blir klart har vi ännu några stora saker att fixa innan vi kan börja säga att vi är varvet igenom. Övervåningens badrum skall renoveras, några andra rum skall också fixas upp och så har vi då salen som skall få sig en omgång. Men där känner jag att jag inte har någon klar vision ännu, så det får nog mogna något år ännu. En tråkig grej är att golvet i köket blivit totalt förstört redan, plankorna har torkat så att det blivit riktigt stora sprickor i golvet. Har inte kommit fram till hur vi skall lösa det ännu, men golvet skall nog fixas, för såhär vill vi inte ha det.

IMG_9363

Sommaren 2016 målade vi om huset, eller VI målade inte men huset målades om. Också det en grej som gjorde att huset kändes mer som vårt. Huset gick från solblekt gult till ljusgrått och jag är verkligen nöjd med det resultatet. Att komma hem till detta ljusgråa hus känns mer som att komma hem till vårt hus.

IMG_9718

Jag kan nog säga att jag trivs i vårt hem nuförtiden, men resan hit har inte varit helt problemfri. Det tar tid att bo in sig i ett hus och att förvandla huset till ett hem. Jag är glad och tacksam över vårt hus, det är stort och bra på alla sätt och vis och ju längre tid vi bor här desto mera förvandlas det till vårt. Det är i detta hus våra barn växer upp, detta hus kommer vara deras barndomshem, på samma sätt som det varit Antons. Det känns fint och jag är så glad över att jag idag ändå kan säga att det också känns som mitt hem. Och snart har vi badrum och grovkök också, HURRA!