Vi pratar om hur det är att vara tjock när det är sommar, avsnitt 10 säsong 2

Hello tisdag! Det var inte igår jag senast bloggade här. Det blir ofta så på sommaren tycker jag, dagarna flyter ihop och vips så har en vecka gått och datorn har inte ens varit igång. Men jag vet att det sällan är så spännande att läsa om varför bloggare inte har bloggat så jag skall bespara er det. Nu är det i alla fall tisdag och säsongens sista riktiga avsnitt har släppts idag. Om ni inte redan lyssnat så ska ni absolut göra det! Responsen har varit helt otrolig, vi visste nog att det var ett viktigt ämne att prata om men ändå var vi inte beredda på detta. WOW!

img_2609

Sommaren är här och det är dags att gräva fram sommarkläder, bikinis och självförtroendet. Men för alla är det inte lika lätt och självklart. Vi pratar om den ångest som vi, som tjocka, upplever inför och under sommaren.

Hur är det t.ex. när klädbutikernas storlekar inte räcker till? Vad gör vi för att försöka hitta kläder som inte skriker tant men som ändå ryms på? Hur skyddar vi våra lår från att skavas sönder om vi går med klänning, kjol eller kortare shorts. Och stranden, stället där man förväntas klä av sig och gå och simma. Det är verkligen inte lätt att försöka smälta in i en värld där ens tjocka kropp provocerar bara genom att existera.

Vi pratar också om idiotiska kommetarer som folk häver ur sig och vår önskan om att norsmala människor inte tar utrymme i den kroppspositiva rörelsen utan istället lyfter de människor som vill berätta sin historia.

Vi önskar att ni tar er tiden att lyssna på avsnittet även om det blev LÅNGT. Det är viktigt att tänka igenom dessa saker och fundera själv hur du pratar om både din egna och andras kroppar.

Jävla pissbyxor

Ibland kan ett par byxor bara komma in i ens liv och förstöra en bra dag. Låt mej berätta om dessa pissbyxor som jag önskar att jag aldrig hade beställt.

Jag har ju bestämt mig för att jag ska köpa passliga kläder i min nuvarande storlek, jag ska inte försöka klämma mig i kläder som inte är gjorda för mig. SÅ jag beställer ett par megacoola fjällräven byxor till mig, satsar verkligen de kostar ju nästan hela vårdbidraget. För att jag är värd ordentliga byxor. Får hem paketet, ser på byxorna och tänker ”nämen shit så stora dom var, äsch om dom blir för lösa nu i alla fall”.

Nå det var inte problemet om vi säger som så, fick inte de där jävla pissbyxorna på mig ens. Och jag blev verkligen ledsen. Så sat*ns ledsen. Hade sett framemot att bli en sådan med just friluftsbyxor utomhus denna vår. Men helt tydligt var jag för fet för det. Jävla pissbyxor.

Peppen jag har känt den senaste tiden bara rasade, och jag vet hur dumt det är. Ett par byxor är inte hela världen och nej såklart inte men fasiken så besviken jag blev och är. Nu får jag returnera (vilket jag hatar att göra) dem med orsaken för små. Kan inte ens byta storlek för det fanns inte större. Blä! En sak många tar för givet, att köpa kläder. Det är ingen självklarhet när man befinner sig utanför samhällets normskala. Jag får väl hitta ett par andra byxor bara, ett par jag ryms in i.

” mamma du är tjock ”

*Trigger varning!* Detta inlägg handlar om utseende, om ordet tjock och om mina tankar och upplevelser kring det. Läs gärna och kommentera din åsikt men kom ihåg att visa respekt. Tack <3

mamma du är tjock ”

Den kommentaren fick jag för ett tag sedan. Ibland kan dom konstatera ”du är tjock om magen du mamma”. Om jag ska vara ärlig så svider det till i mitt inre varje gång. Det gör ont i mig att mina barn säger det som var så fult att säga när jag var liten. Jag har medvetet valt en strategi, ett sätt att bemöta påståenden om människors utseende och speciellt med fokus på ordet tjock. Jag brukar svara barnet något i stil med ”ja mamma är tjock och hurja stark” liksom ja jag är tjock och så är det med det. Sen gillar ju jag att vara stark, och jag gillar att alltid lyfta fram det för barnen. Försöker tänka att vara tjock inte är mer laddat än att jag har långt hår eller blåa ögon. Vill försöka få barnen att förstå att det viktiga är vad kroppen kan och inte hur den ser ut. Jag jobbar med mig själv för att inte bli ledsen och ju mer medveten jag är desto lättare är det. För dom menar absolut inget fult när dom säger så, dom konstaterar att jag är tjock för att jag är tjock.

img_2609

Jag vill tro att mina barn inte lärt sig att tjock är något annat än tjock. Att det INTE är något fult, eller att det på något sätt skulle vara mer negativt att vara tjock än att vara något annat. Jag vill tro att de hör till generationen där tjock inte är mer laddat än lång, kort eller blond. Ett beskrivande ord som inte beskriver eller betyder något annat än just en människas kropps utseende.

Min kropp är tjock, den blir varken mer eller mindre tjock för att någon konstaterar det. Däremot är det ganska skönt att använda ordet, att liksom odramatiskt konstatera att min kropp är tjock. Jag har börjat göra det och det har hjälpt mig att närma mig en mer positiv syn på min kropp. Det är inte fult att säga att någon är tjock, för att vara tjock är inte fult. Sen är det absolut onödigt att kommentera hur alla ser ut, människor vet det ju själva. Jag försöker lyfta fram att istället prata om hur folk är, busiga, snälla, omtänksamma, roliga eller irriterande t.ex.

Jag inser att mina barn kan säga åt andra människor att de är tjocka och jag inser att andra människor kan bli rent av sårade av det. Så länge de är små tänker jag ändå att andra människor får ha överseende med att de är just barn och att barn inte lägger någon värdering i ordet tjock. När barnen blir äldre får vi väl ta snacket om att tjock kan vara ett knepigt ord att använda. Fast också då lyfter jag hellre fram att det är onödigt att kommentera andras kroppar.

Jag fick lära mig att det är fult att säga att någon är tjock när jag var liten. Jag var tjock när jag var liten. Jag förstod att det var fel att säga tjock för att tjock var fel. Jag förstod att jag var fel. Jag förstod att det jag var, var fult att säga till någon annan.

img_2632

Det är inte lätt och jag vet att ingen säger orden ”det är fult att säga att någon är tjock” för att vara elak. Men att lära barnen att det är fult, gör saken bara värre. Tänk ett varv extra och försök bemöta på ett annat sätt. Detta är en liten detalj som kan göra stor skillnad för att ordet tjock inte ska vara mer laddat än något annat ord. 

Så vad kan man svara då om ett barn säger att någon är tjock? Jag brukar konstatera att ”alla människor ser olika ut, vissa är tjocka och andra inte”. Jag vill inte skapa någon dramatik kring ordet. Som vuxen förstår ju jag att det finns en rad olika faktorer bakom att någon är tjock. Men jag skulle ALDRIG prata om dem med barnen, för vad vet jag om orsaken till en annan människas utseende? Jag vill inte plantera tankar om att man ens skulle kunna påverka utseendet på sin kropp. Vi äter mat för att orka leka och för att kroppen blir stark av mat. Vi rör på oss för att det är roligt, för att kroppen blir stark av det. Vi pratar inte om hälsosam eller ohälsosam mat, all mat är just mat. Jag vet och kan en del om kost, om kalorier och olika typer av dieter men det ska inte barnen behöva fundera på. Så länge det bara går vill jag skydda dem från de ätstörda samhälle vi lever i. Det enda barnen behöver veta är att alla människor duger som de är och alla oberoende av utseende har samma rätt att få sköta sitt eget liv utan att bli ifrågasatta.

img_2629

Att använda ordet tjock är lika okej som att vara tjock. Det är inte ett fult ord, det ska inte vara negativt laddat och det är bara ett av många ord som beskriver t.ex. min kropp. Om du tycker att ordet tjock inte är okej att använda så förstår jag dig. Så tänker jag också förr. Men försök fundera varför det inte känns okej? Varför är det negativt? Vilka egenskaper tillskriver du någon som är tjock? Det har i alla fall hjälpt mig att acceptera att min kropp är tjock och att det inte betyder något annat än just det.