Jullov utan snö

Visst känns det trist att fira jullov utan snö, men vädret har ändå varit fint de senaste dagarna. Soligt och torrt, istället för skidor har vi tagit ut cyklarna igen och både igår och idag har barnen cyklat en hel del.

Skrinna har vi också gjort i ishallen, flera gånger till och med. Saga testade sina vita skrinnskor och det gick riktigt bra det också. Svårare än med hennes hockare var det, men är man envis går det bra det också.

Vi har också hunnit testa på piffens gymnastiksal en gång och hoppas hinna en gång till innan jullovet är slut.

Vad har ni andra gjort hittills detta jullov? Har ni tips på roliga aktiviteter får ni gärna berätta. Allt utom HOPLOP vi vill nämligen inte ha magsjuka igen 😅😉

Årets första dag

Här har det nytt år och varit julafton sedan vi senast hördes. Det blev tyst här när 3/3 barn fick magsjuka och efter det höll vi andan fram till julafton. Jag vågade inte få varken julstämning eller förväntningar detta år, hade blivit så galet besviken om vi fortfarande hade haft magsjuka på julafton.

Men julafton kom och vi var alla friska. Det blev en annorlunda jul på flera vis, men en fin julafton. Jag har som sagt inte vågat ha så höga förväntningar och på ett sätt var det väl bra.

Vi åt middag med min mamma och Antons föräldrar och sedan började barnen öppna sina klappar. I år orkade de verkligen se vad de fick i sina paket och vad den andra fick. Blev mysigt, jag var verkligen i stunden vilket betyder att jag har exakt NOLL bilder från paketöppningen. Harmsligt på ett sätt såklart, men samtligt var jag verkligen där, närvarande utan en kameralins mellan mig och barnen. Kanske skriver jag något mer om julen, eller också lämnar vi den nu. Vi får helt enkelt se hur det blir.

Vi har haft besök av min faster och mina kusiner. Några härliga dagar, vi hann umgås, spela spel, skrinna, shoppa och äta gott tillsammans. Härligt på alla sätt och vis. Igår, på nyårsafton vinkade vi hejdå till våra gäster och firade sedan en lugn och skön nyårsafton hemma. Bara familjen, eller bara och bara det är ju mina favoritpersoner, men vi har aldrig firat nyår bara vi förr. Det blev en riktigt härlig kväll och avslut på 2019.

Nu är det dags att köra igång 2020, har funderat en del på målsättningar nu detta år. Tror det får bli ett eget inlägg. Nu är jag o alla fall tillbaka här på bloggen, har man bloggat på årets första dag så måste det väl bli ett bra bloggår. Vi hoppas på det, vi hörs!

Saga Lucia 2019

Så var dagen här, dagen som hon väntar på så länge. Hon hade sett framemot Luciamorgon på dagis, lussande för nära och kära och att se riktiga lucia i kyrkan på kvällen.

Istället blev det en hemma dag, en dag där mamma är totalt slut efter en kaos natt. Ett samtal till förgiftningscentralen och en mamma som nästan tappar det en liten stund. Som tur fick vi lugnande besked och håller tummarna för att lillis ska må bra nu.

Som tur en mysig dag, en hemmadag som ändå verkar vara onödig, ingen verkar vara sjuk. En hemmadag med julfilmer, mys och luciabus. En luciadag som inte alls blev som vi hade tänkt, men som ändå blev bättre än den verkade bli imorse.

Hur firar ni lucia?

En liten bit av barndomen

IMG_0775

Vi firade lillajul hemma hos min syster Julia i Vasa. Det blev en mysig kväll, härligt att barnen fick fira med sin lilla kusin Adrian och mysigt för oss andra också såklart. Jag hade inte förväntat mig något paket nu, vi (jag och Julia) köper inte julklappar till varandra och mamma firar jag ju julafton med. Men ändå hade mamma ett paket till mig och ett likadant till Julia. Hon sa att vi inte fick öppna dem ensamma utan att vi skulle öppna dem tillsammans. Tänkte inte mer på det, vi kollade när barnen öppnade sina paket och beundrade både Barbisar, buggklossar och legoförpackningar. Sedan blev det då dags för mig och Julia att öppna våra paket. Mamma läste en vers innan vi fick öppna och versen gick såhär:

Untitled

Någonstans mitt i versen förstod jag var det var. Vår Fammo lästa in en massa böcker på kassett till mig och Julia då vi var små. Det var en massa sagor som vi ofta lyssnade på när vi skulle sova. Vi uppskattade såklart kassetterna när vi var små men DÅ hade vi aldrig kunnat ana hur viktiga de skulle bli NU. Mamma hade alltså tillsammans med sin man digitaliserat kassetterna och gjort om dem till mp3filer på en USBpinne. Nu hade vi alltså varsin pinne i våra händer. Det bara brast för mig, jag grät av glädje, av saknad och  av tacksamhet över att det fanns KVAR.

28dc1808-7f0d-4795-acc8-64374239dcec

Den kvällen, när barnen hade somnat pluggade jag in pinnen i Antons dator och vi lyssnade på en av sagorna tillsammans. Tänk att jag, över 7 år efter att fammo dött, kunde få somna till hennes sagor igen. Tänk att jag kan spela upp dessa sagor för barnen, tänk att dom kan få lyssna på de sagor som jag älskat som barn. Det är så stort, så fint så jag får tårar i ögonen igen.

Anton konstaterade att jag antagligen fått den bästa julklappen i mitt liv, det går liksom inte att toppa detta. Och ja, har svårt att tro att något kunde vara bättre. Tack Mamma och Robbe, tack för att jag fick en liten liten del av fammo tillbaka <3

 

I väntan på julen

Dagarna rusar på just nu, det blir så tydligt hur snabbt dagarna går när barnen öppnar lucka efter lucka i sina kalendrar. Avsnitt efter avsnitt av julkalendern ses på och jag får bara lov att inse att vi snart är framme vid magiska lucka 12. Varför just 12 är så magiskt är ju att man då vet att halva väntan på julafton är förbi. Som liten ÄLSKADE jag det, nu är det mindre luckor kvar till julafton än det vi redan öppnat. Men nu vill jag bara bromsa. Det finns så mycket som jag älskar med adventstiden. Hade så gärna stannat kvar i magin längre, samtidigt som jag ju vet att magin finns där just för att det handlar om några veckor i året.

IMG_1157

Bilder från när vi dekorerade pepparkakshus, en tradition som vi gjort lättare i år. Köpta delar som dekoreras och sedan limmas ihop. Kanske första gången som vi verkligen hade det roligt när vi dekorerade, liksom från början till slut.

IMG_1152

I år är både Adam och Saga väldigt inne i julkalendrarna, både Panik i tomteverkstaden och Selmas saga. Vi strävar efter att sätta oss framför TVn tillsammans på kvällen för att se dagens avsnitt, Vidar kvällsammas och vi myser. Vi äter frukost i skenet av tända ljus, vi planerar julklappar och räknar hur många dagar det är kvar till julen nu. Jag älskar barnens tindrande små ögon när vi pratar om julen, magin och traditionerna är så enormt viktiga för mig och för dem.

Denna vecka och nästa vecka har vi fullt med program på kvällarna, skolan och barnens hobbyn har julfester, öppna timmar och avslutningar. Helt magiskt krockar inget, HUR kan man ens ha så tur? I måndags fick vi vara med på musiklekis avslutning, igår var det öppet hus på Sagas dans och idag har Sagas dans+rytmisk gymnastik julfest. Saga är både ivrig och nervös inför dagens uppträdande. Men OJ så hon vuxit på ett år, helt otroligt. Nästa vecka har Adams jumpa julfest och vi ska få vara med om det första vinterfesten i skolvärlden. Tänk att första höstterminen snart är förbi, så snabbt vi vant oss med skolan, läxorna och hela den vardagen som kommer med det. Snart ska Saga anmälas till förskolan, okej okej nu bromsar vi och njuter av december först.

Familjen Helenius November 2019 by Rebecka Hagert Photography-75foto : Rebecka Hägert Photography

Det är inte bara julen som barnen längtar efter, SNÖN som lyser med sin frånvaro just nu är verkligen efterlängtad. Vi önskar verkligen att dessa gråa regniga dagar skall bytas ut mot vita vinterdagar innan julafton.

Familjen Helenius November 2019 by Rebecka Hagert Photography-46foto : Rebecka Hägert Photography

I år är jag en av julgubbens hjälpredor

Känns stort och väldigt fint att bli medbjuden i gänget av drivna mammor som nu för andra året sköter allt kring Julgubbens Hjälpreda här i Pargas. Konceptet har funnits i många år men ifjol tog detta gäng powerkvinnor över stafettpinnen och i år är då jag också med.

Vad är då Julgubbens Hjälpreda?

Målet är att alla barn i Pargas ska ha åtminstone ett paket under granen. I samarbete med socialen, församlingen, skolkuratorer och privata personer har vi fått veta vilka barn som kan ha extra stor glädje av ett extra paket. Vi vet endast kön och ålder på dessa barn vilket gör att inte ens vi i gruppen vet till vem paketen går.

Hur gör man för att delta?

Det är inte svårt alls, det enda du behöver göra är att gå till biblioteket i Pargas och ta en eller flera lappar. På varje lapp står det kön och ålder på barnet. Står det på finska är barnets modersmål finska och står det på svenska är modersmålet svenska.

När du har lappen är det dags att köpa julklappen. Julklappen bör vara ny och ha ett värde på minst 15€. När klappen är köpt skall den packas in och återlämnas till biblioteket. Viktigt är också att lappen fästs fast på paketet så att paketet hittar tillbaka till rätt barn.

Svårare än så är det alltså inte att köpa årets viktigaste julklapp!

Redan ifjol involverade jag barnen i detta. De fick vara med och köpa, paketera och återlämna julklapparna. Något de pratat om många gånger och frågat när vi ska göra det igen.

Det var två (nåja tre men Vidde förstod kanske inte så mycket ännu) nöjda och stolta barn som gick och funderade vad dom skulle välja för leksak. För varje jul som går så försöker jag lägga mer och mer fokus på att involvera barnen i att GE gåvor istället för att bara önska sig saker. Där fungerar julgubbens hjälpreda perfekt.

Ännu pågår kampanjen en vecka, så har du inte hämtat en lapp ännu så finns där några kvar på bibban. Tillsammans jobbar vi för att alla barn i Pargas skall få ha i alla fall en julklapp under granen på julafton.