Delad glädje är nog minst trippelglädje

Oj WOW vilken reaktion det blev på denna graviditet, jag trodde inte folk skulle bli så överraskade haha. Har väl ändå varit rätt öppen med att jag nog längtar lite smått efter en fyra. Är det kanske det faktum att många har 3 barn och 4 blir lite mer spännande? Jag vet inte, så härligt är det i alla fall med alla glada meddelanden kommentarer och hjärtan.

Det känns så fint att det är så många som verkligen gläds med oss. Det känna annorlunda än vad jag kan minnas från förra gången. Mycket handlar såklart om mitt egna mående, även om jag varit trött, seg och illamående de senaste två månaderna så är det INGET emot det totala kaos jag gick igenom under graviditeten med Vidar. Så många gånger har jag tackat högre makter över att jag nu är vårdledig, att jag får vara hemma och ta det lugnt (haha eller hur med 3 barn hemma på sommarlov *semester*).

IMG_1679

Det var något inom mig som gick sönder under den graviditeten, som bröt ner mig totalt och redan nu känner jag att denna graviditet helar allt det. Jag ser tillbaka på tiden och kan fullt och helhjärtat förlåta mig själv. Såklart har besöken hos psykologen gjort sitt också och tiden och en massa andra faktorer också. Men när jag fyllde i formulären till rådis med frågor kring mitt mående, insåg jag att jag verkligen mår BRA nu. Mina poäng var så mycket högre sist ( höga poäng = sämre mående ) och jag vill tro och hoppas att jag får fortsätta på detta spår. Hjälpen finns nära om måendet börjar svaja och skyddsnätet är starkare och tryggare än någonsin. Tack för att ni delar vår glädje och vill följa med på denna resa. Har ni tankar eller frågor så kan ni ställa dem i kommentarsfältet.

 

” Poddgäst Lina Björkskog – Mammaträning utan hets ” avsnitt 22 av podden Mammas Kaffepaus

Tisdag vilket betyder nytt poddavsnitt, extra roligt denna vecka eftersom vi har en mycket erfaren och duktig gäst med oss. Lins Björkskog är både fysioterapeut, PT, mamma och gravid, hon har sunda värderingar och en aktiv livstil. Hon känns som klipps och skuren för att gästa mammas kaffepaus och vi blev väldigt glada över att hon ville vara med.

Vi pratar om mammaträning, både som gravid och efter graviditeten, vad skall man tänka på och hur försiktig skall man vara. Det finns mycket tankar och känslor kring träning och under vårt samtala hinner vi prata om en del. Som så mycket annat blir träningen både roligare och effektivare om man släpper kravet på sig själv och bara njuter av att röra på sig. Träningen skall inte ge dig stress utan snarare ge dig energi och en skön känsla i kroppen. Missa inte dagens avsnitt.

” att vara pappa på en förlossning ” bonusavsnitt av podden Mammas Kaffepaus

Idag släpps också vårt första bonusavsnitt i podden, där är Anton gäst och berättar om förlossningarna ur hans synvinkel. Det var skoj att banda in avsnittet och diskutera förlossningarna såhär i efterhand. Vet inte med er andra, men jag har nog pratar långt mycket mer förlossning med mina vänner än med Anton.

Spännande att höra hur en pappa upplever allt, vad som varit skrämmande och vilken stund som varit finast. Hoppas ni också gillar detta bonusavsnitt, berätta gärna det i så fall så kan vi bjuda in Anton som gäst flera gånger.

” det stora förlossningsavsnittet ” avsnitt 7 av PODDEN Mammas Kaffepaus

Den första dagen på det nya året kommer ett rykande färskt poddavsnitt. Det stora förlossningsavsnittet är avsnittet om alla våra förlossningar. Två respektive tre förlossningar som både varit lika och olika. Vi har båda erfarenhet av både igångsättning och spontana förlossningar, hur upplever vi skillnaden?

Vi försöker att så ärligt och öppet som möjligt berätta om våra upplevelser. Mycket för att avdramatisera saker som kan kännas pinsamma. Tror alla förstföderskor är lite nervösa inför att t.ex. skita ner sig, ändå gör så gott som alla det. Det borde liksom inte vara så pinsamt då, eftersom det är mer regel än undantag.

Hoppas ni gillar avsnittet, gilla gärna och kommentera. Super skoj att få feedback och hejarop av er som lyssnar.

Varför har vi ens köpt bebiskläder?

IMG_2311– Mamma varför har vi ens köpt bebiskläder? Det kommer ju aldrig någon bebis? Vi har ju BARA en mage!

Konstaterade Saga uppgivet för någon dag sedan då hon stod och tittade på alla bebisen kläder. Och jag kan inte annat än hålla med henne nu. Det känns så jävla orättvist att varje graviditet behöva vanka här över tiden med hur många dagar som helst, jag har ju provat på detta nu. Hade verkligen hoppats att jag i alla fall inte skulle ha behövt gå såhär mycket över tiden denna gång, men tanke på att denna graviditet varit apatung sedan plusset dök upp tycker jag liksom att jag kunde ha fått slippa detta denna gång. Varför förstår inte min kropp att det är dags nu? Varför är min kropp så trög? V A R F Ö R händer det inget? Varför får ”alla andra” föda i normala veckor men jag ska släpa mig över tiden V A R J E jävla G Å N G. (okej okej jag vet att vi är flera som alltid hamnar gå över tiden, att jag inte är enda människan på jorden som gjort/gör det och att folk gått över tiden / blivit igångsatta med säkert femte barnet också. Jag ÄR bara så trött på detta just nu)

Igår hade jag sista tiden till rådis, allt såg bra ut vilket ju är det viktigaste men jag fick också remissen för igångsättning. Ringde mödrapoli igår men då hade inte läkaren ännu hunnit kolla på min remiss så dom skulle återkomma, vilket dom sen aldrig gjorde. Dom ringer säkert idag, annars ringer jag igen på eftermiddagen. På rådis pratade hon om att dom helst inte släpper en graviditet över 41+5 nu för tiden vilket då betyder måndag för min del. Om man får önska hade jag gärna åkt in på en kontroll nu typ idag eller under helgen för att se vad läget är. Om jag alls mognat och börjat öppnas eller om det är stängt som en mussla där nere ännu. Jag skulle liksom bara vilja veta vartåt det lutar. Hoppas hoppas H O P P A S att det är möjligt att göra så. Det känns så onödigt att gå såhär mycket över tiden om det sen ändå blir igångsättning, då hade dom ju lika bra kunnat sätta igång det vid beräknat och Bumlingen hade varit här redan (i snart TVÅ veckor)

Nej förlåt jag vet att jag är supergnällig just nu, igår var det en bättre dag och då kändes allt igen lite hoppfullt men idag är det grått och jävligt igen. Jag vet att man borde vara tacksam över att ens kunna bli gravid och att det viktigaste i allt detta ändå är att det slutar med en välmående bebis och mamma. Men just idag, just denna fredag 9 dagar över beräknat datum känns det mest bara surt och orättvist och besviket, jag är både illamående och helt totalt slut.

 

En vecka över tiden

NEJ jag har inte fött ännu och JA hade jag själv fått välja hade jag minsann gjort det ren.

Jahapp så var vi en vecka över beräknat datum igen då, S U C K. Nu ska jag dessutom berätta vad som gör mig liiiiiiite extra irriterad just idag. Igår på kvällen hade jag sammandragningar, alltså sjuka sammandragningar. Dom var oregelbundna nog, men kändes så mycket att jag ändå behövde andas mig igenom vissa av dem. Nattade barnen och tänkte, Ä N T L I G E N är vi på G. Nåja som ni märker var vi inte helt på G ännu heller, här sitter jag hemma nu UTAN sammandragningar och känner mig snuvad på konfekten. Bestämde mig alltså för att försöka sova en stund igår, eftersom jag ju liksom trodde jag skulle leverera ett barn idag. Men där sov jag skönt många timmar och vaknade med bara lätt mensvärk igen. VAFAN alltså?!? Visst kan jag ta att man har lite förvärkar sådär någon vecka innan förlossningen men om man får sjuka sammandragningar i vecka 40+6 så kunde man väl ändå få börja föda????

41+0 idag då, en vecka kvar tills det sätts igång då gissar jag. I morgon skall vi med Saga på ultraljudsundersökning av hennes hjärta. Inget allvarligt hoppas jag, läkaren hittade ett litet biljud på hennes hjärta under 4 årskontrollen och det skall nu då alltså undersökas noggrannare. Hade hoppats på att vi skulle iväg på den undersökningen tillsammans med lillebror på utsidan, men tja de ser inte speciellt ljust ut. OM, jag säger OM lillebror kikar ut innan dess så kommer jag ju inte kunna vara med.

Nej alltså skit ändå, är verkligen besviken nu. Vill bara lägga mig under ett täcke och sura tills detta är över. Slut på energi, slut på positiva tankar.

IMG_2893blivande storasyskonen var i alla fall söta igår då vi gick ut på en vagnspromenad

Målbilder

För att orka sig igenom dessa 9 månader + en helhalv evighet + lite till har jag heltiden försökt fokusera på några olika målbilder. Under alla graviditeter har jag haft olika målbilder och denna gång är inget undantag. För varje gång blir också målbilderna mer tydliga eftersom man ändå på ett annat sätt vet och lite kan föreställa sig hur tiden med en nyfödd liten bebis kommer bli.

Min största målbild denna graviditet är när Adam och Saga får träffa lillebror för första gången. När dom försiktigt kommer smygande in i rummet på BB och första gången skall få bekanta sig med den allra nyaste lilla knodden i familjen. Förhoppningsvis kommer dom då och hämtar hem oss samtidigt och vi kan traska ut från BB som en nybliven trebarnsfamilj.

Målbild nummer två är nämligen lillebror i sitt babyskydd, vi traskar ut från TYKS och in i parkeringshuset. Känslan av att nästan vara lite kriminell, liksom märker ingen nu att vi åker iväg med denna bebis? Skall ingen kommer och stoppa oss? Är det faktiskt så att vi skall få ta hem honom. Att sätta sig i bilen och bara känna att NU åker vi hem och börjar livet.

Den sista målbilden är nog att Ä N T L I G E N få meddela alla nära och kära att bumlingen är här. Att få skriva ut att han äntligen kommit nu och presentera honom för världen. Vi har ju valt att hålla namnet hemligt för alla och det skall bli så härligt att äntligen börja kalla honom för hans riktigt namn. Viss risk finns det dock att Bumlingen kommer sitta kvar, det är nämligen rätt många som redan kallar honom det.

IMG_3067här har vi en nybliven storebror 2014, vilka små pluttisar dom var ändå de blivande storasyskonen

 

En hälsning från en otrevlig och gnällig övertidsgravid

Jodå här sitter jag ännu bara, lika gravid som förr 40+4 idag. Och nu kan jag faktiskt konstatera att det inte alls är roligt mera, inte för mig och verkligen inte för min stackars familj. Jag är fan inte kul att umgås med just nu, jag är bara så trött på detta. Och JO jag vet att det snart är över, att han kommer komma och att ingen förblir gravid för evigheternas evighet. Men alltså förlåt nu men F A N vad det S U G E R!!

Har man inte gått över beräknad tid så kan man inte förstå hur jävla jobbigt det blir när BF datumet kommer och passeras. Att vakna varje morgon och igen en gång vara besviken över att inget hänt inatt HELLER. Att gå omkring hemma och vara så trött i kroppen men ändå ha så tråkigt att man inte ens klarar av att slappa i soffan. Att inte orkar vara mamman man vill vara, för att inte tala om frun, vännen eller bara människan. Att vara smärtsamt medveten om att varje dag som går är en dag närmare en igångsättning. Det är liksom inte en dag närmare förlossningen nu längre utan en dag närmare igångsättningen. Det är DET jag mest tänker på just nu, jag vill inte behöva bli igångsatt. Det värsta är ju att det känns som att JAG misslyckats om det blir så, liksom att JAG inte kan få min kropp att sammarbeta så mycket att en förlossning kommer igång naturligt. Ja men ni märker ju hur tankarna snurrar just nu.

Är kanske den enda i världen som går och tänker såhär, jag kanske verkar supergnällig som ”bara” är 4 dagar över tiden och redan håller på att tappa förståndet. Tycker själv också att jag kunde skärpa till mig lite, men det är svårt. Idag är det då 10 dagar kvar tills 42+0, 10 evighetsdagar.

Så att JA nu har ni en lägesrapport från mig idag, inga tecken på att förlossningen skulle närma sig, I N G A känningar, ingen slempropp som gått, inga sjuka sammandragningar, NADA NOLL.

IMG_2883

Beräknat förlossningsdatum + 1 dag

Igår var det då dagen som vi fokuserat på de senaste 9 månaderna, dagen som det mesta kretsat kring. Och NADA, inget, Bumlingen busar på där inne i magen och visar inga tecken på att han skulle vara påväg ut. Så vi väntar vidare.

IMG_2858

Är så otroligt trött hela tiden, känns som att gravidillamåendet hittat tillbaka också. Överlag är kroppen slut nu och det känns som att jag helst av allt bara hade lagt mig ner och sovit några dygn. Nu finns inte den möjligheten eftersom barnen hade sin sista dagisdag igår. Vi kör alltså sommarlov nu, övertidsgravid mamma och två barn. Som TUR är dom mest sams och leker fint med varandra största delen av tiden, så vi klarar oss nog bra här hemma.

Det händer inte speciellt mycket just nu, ser på Facebook att många förbereder sig för midsommar och tycker i smyg att det är O T R O L I G T skönt att inte behöva stressa ut till någon stuga idag. Ännu skönare att inte behöva planera och handla och packa ja allt som nu hör till. Inte för att det inte är najs att vara ute på stugan, men hela projektet att ta sig ända dit känns som att det skulle vara övermäktigt denna gång. Vi kommer vara hemma imorgon, grilla något gott och bada i vår nya bastu.

 

 

Rådiskontroll v 39+6

Nåja hörni, imorgon är vi liksom inne i v 41 redan (40+0) och man kunde gärna tycka att det kunde vara klart nu. Men Bumlingen gav mera tecken på förlossning förra veckan än nu, så han trivs hur bra som helst där inne i magen. Får se om han tänker fira midsommar på insidan eller utsidan?!? Han har någon dag på sig att fundera ännu. På något vis känns det lite lättare igen nu också, har liksom accepterat att det kommer gå över tiden och ska försöka att bara ta en dag i taget nu. Just idag känns det alltså lättare, imorgon är en ny dag igen och man vet ju liksom aldrig hur tankarna går då.

Hos rådis var allt bra, vi var faktiskt dit hela familjen idag vilket ju var lite skoj. Anton har inte varit med en endaste en gång denna graviditet men nu lyckades han ju faktiskt pricka in en av träffarna ändå. Barnen tyckte det var spännande att kika in på Bumlingen via ultraljud och få lyssna på hjärtljuden. Allt såg bra ut, vilket ju ändå är det viktigaste av allt. SF måttet var inte lika mycket på minus längre, vilket ju är skönt. Inte för att jag varit speciellt orolig heller i och med att de två andra varit kring 4kg som nyfödda. Så det är bara att snällt vänta nu. Ut kommer han att komma, ingen har ju varit gravid för evigt. Ja ni märker försöker liksom vara lite mindre neggo igen nu. Får väl se hur länge det håller i sig.

IMG_2379