Och så var plågan över

Idag var det då alltså dags för sockerbelastningen, något som jag inte sett framemot alls. Att vakna på morgonen och inte få äta frukost är verkligen jobbigt. Men vad hjälper det? Hoppade i bilen och styrde kosan mot labben, kom dit (i tid för en gångs skull) och de första provet togs. Sedan skulle vätskan drickas, ny smak denna gång. Hallon. Helt okej smak, sött såklart men helt okej. Första timmen gick bra, sedan var det dags för stick nummer två och efter det sticket började det snurra. Illamåendet kommer som ett brev på posten och jag insåg att jag kommer svimma eller spy om jag inte får lägga mig ner. Fick som tur en säng, och timme nummer två spenderades liggandes på sängen. Låg där på en säng och lyssnade på ljudbok, tiden gick som tur ganska fort. Klockan tickade neråt och äntligen dags för stick nummer tre och sedan var jag äntligen klar. Det är med stolta steg jag stegade ut från HVC, som värsta hjälten. Jag klarade det!

Det är minsann en pers denna sockerbelastning, speciellt om man som jag är rädd för nålar. Att sitta och stirra på en klocka som tickar ner mot nästa stick, att dom skall sticka mej 3 gånger och att 2 av dom gångerna måste vara i samma arm. Nej fy fan, så skönt att det är över. Och hatten av till alla duktiga labbskötare som sticker så noga och försiktigt.

Sällan smakar frukost och kaffe så gott som då man fastat hela morgonen. Sällan är man så sugen på att få äta och dricka igen. Nu ska jag vila ett slag till, och njuta av att det är förbi. Det kan hända att det slinker ner några chokladägg också, belöningen för att jag FIXADE det också den tredje gången.

IMG_0146

Namntankar igen

Att välja namn till sitt barn är både spännande och lite skrämmande. Funderar och smakar på olika alternativ men hittills har vi kommit tillbaka till ett alternativ. Ändå funderar jag vidare, letar efter allternativ. Känner mig inte lika säker på detta namn som jag varit över de två tidigare. Ramlade över en artikel i ÅU idag som handlade om vilka namn som varit mest populära på Finlandssvenskt håll det senaste året. Nedan kan ni se hur listan såg ut.

namn

Saga har blivit ett populärt namn de senaste åren, vilket jag ju förstår jag menar det är ju ett fint namn. Också Emil är populärt och det heter ju Adam i andra namn. Namnet som vi tänkt till lillebror finns inte med på listan.

Lillebrors andranamn funderar vi också på, eller vi funderar på det ena av dem. Axel (som faktiskt har namnsdag imorgon) heter alla pojkar i Antons familj så det är klart att lillebror också skall få vara med i det gänget. Emil är släktnamnet från min sida, det heter alla pojkar i från min sida i andra namn. Så hur väljer man då? Vi har valt att gå på Axel traditionen med lillebror eftersom det är så många flera pojkar i den släkten. Och våra båda pojkar kan kanske ändå inte ha exat samma mellannamn. Eller såklart kan dom ju det, men det vill jag ändå inte. Så här borde vi då alltså hitta en nytt andra namn. Det får gärna vara ett släktnamn eftersom andranamnen i vår familj nu är släktnamn. Men andranamnet känns ändå inte lika svårt, det kommer att lösa sig. Huvudsaken är ju att vi hittar ETT bra tilltalsnamn till lillebror.

IMG_1271

Här kommer ni läsare med i bilden,tänkte faktiskt fråga efter lite hjälp och tips av er. Sitter ni och pantar på något fint pojknamn som klingar fint ihop med Adam och Saga? Efternamnet blir ju Helenius, men det känns ändå som ett efternamn som passar ihop med det mesta. Kort får namnet gärna vara och i samma stil som de två andra. Annars har ni fria händer, SÅ kör hårt och lämna en kommentar med TIPS! Tack på förhand!

3 månader till BF

20 mars idag, vilket betyder att det är 3 månader till beräknad förlossning.

3månader

3 månader sedan jul och 3 månader till midsommar. 3 månader känns ändå som en ganska passlig tid faktiskt, man kan börja förbereda sej lite mer konkret inför lillebrors ankoms utan att ännu behöva känna någon stress. Små paket (och vissa lite större) kommer på posten och det börjar märkas att det skall komma en liten ny bebis till oss i sommar. Om en månad börjar min mammaledighet och tiden fram tills dess är ännu oviss. Försöker bara ta en dag i taget och se, i alla fall är jag sjukledig en vecka till.

I morgon går vi in i vecka 28, borde boka sockerbelastning men ser inte alls framemot det. Har obehag för blodprov och att sitta och se på då en klocka tickar ner till följande stick är allt annat än skoj. MEN det måste göras och det är ju för lillebrors bästa, så det är väl bara att bita ihop och genomlida det.

På tal om graviditeten och sådär så flyter allt på bra där. Lillebror buffar omkring i magen mest hela tiden och växer i bra takt. Han ligger med huvudet neråt och sparkar sådär skönt mot mina revben, han lyckas också pricka in urinblåsan med jämna mellanrum, vilket är något som hans syskon inte var lika duktiga på. Blivande fotbollsspelare då kanske? Han blir nog den enda i vår familj med ett bra bollsinne i så fall. Mitt blodtryck är bra, HB lika så och nu hade också mina thyroxinnivåer äntligen stabiliserats igen. Jag har börjat känna av foglossning, ont i ländryggen och sammandragningar, vilket ju är mindre trevlig med tanke på att det ändå är 3 månader kvar ännu. Alla dessa graviditetskrämpor är nya för mej, eftersom jag under tidigare graviditeter känt av någon enstaka sammandragning innan barnen redan varit födda. Vi snackar inte nu heller sammandragningar som gör ont eller så, men ändå så att jag känner att jag måste ta det lugnt. 10 veckor ännu och sen får han kika ut precis när han tycker. Haha fast egentligen vet jag ju att han kommer gå över tiden, precis som sina syskon. Har man fött ett barn i vecka 43 (42+3) och ett i vecka 42 (41+5) så har man liksom inte speciellt höga förväntningar denna gång heller.

Det är väl på gott och på ont som livet stormat runtomkring mig den senaste tiden, dagarna går i alla fall snabbt och jag tycker att det blir en ny graviditetsvecka hela tiden.

 

Tid till psykolog och äkta vänskap

Idag var det vanlig träff på rådis, och vi pratade länge med rådistanten om hela min situation. Hur jag mår, hur jag känner och vad det är som känns jobbigt. Efter samtalet bokades också en tid till en psykolog, vilket bara känns bra. Nästa veckas onsdag skall jag få träffa psykologen, än en gång är jag så himla tacksam över hur fina system vi har i detta land. Jag skall få gå och prata med någon och försöka reda ut virrvarret som snurrar i min skalle. Känns så skönt att bli tagen på allvar, att mina känslor är viktiga och att det faktiskt finns hjälp att få. Jag behöver inte försöka vara stark då jag inte alls känner mej stark just nu. Jag behöver inte hålla masken längre. Hoppas hinna reda ut lite av snurret innan lillebror kommer. Hoppas hitta tillbaka till tron på mig själv, hoppas hitta tillbaka till den glada och energiska mamman som jag vill vara.

_MG_5944

bild: Anna Riska

Mitt i allt detta är jag så evig tacksam för alla fina vänner och bekanta som på sätt eller annat hör av sej. Långa telefonsamtal, snälla små meddelanden helt utan krav, en kram och förslag om en lunch eller kaffe. Alla ni som visat att ni finns där, helt kravlöst. Det behövs så lite just nu. Jag vet att jag inte är ensam och den känslan är verkligen helt fantastisk. Jag har känt mig ensam i perioder tidigare i mitt liv, ensam på riktigt. Men nu vet jag att jag inte är ensam. Jag vet att jag har människor runt omkring mig som bryr sig även om jag inte orkar. Människor som förstår att jag finns där, bakom tröttheten och hjälper mig själv att våga tro på att jag hittar tillbaka. Samma sak med familjen, alla fina människor som stöttat mig in i det sista och sedan hjälpt mig att inse att jag måste våga pausa. Människor som vågar hjälpa också när det blir lite mer obekvämt. Tack för att ni varit modiga och starka då jag själv inte varit det <3

Mammalådan 2018

Senast igår satt jag och pratade med Karin om årets mammalåda. Den brukar alltid komma i mitten av mars, så den kommer säkert snart. Idag skickade hon länken, idag fick man alltså ta sig en liten titt på innehållet i lådan. Och efter att ha sett vad den innehåller tror jag faktiskt att vi skall ta lådan denna gång. Med Saga kändes det onödigt, eftersom vi ändå just hade fått en åt Adam. Men nu har vi ju inte kvar så mycket av de sakerna mera. Men vad säger ni, ska vi ta och kika in innehållet i mammalådan 2018?

mammalådan

Här ser man en bild på allt som finns i lådan. Måste säga att det var förvånansvärt mycket fint där. Inte så mycket skrikiga färger som det var då Adam föddes. Plockade ut några personliga favoriter här nedanför. Om du vill kolla in alla produkter hittar du dem HÄR. Bilderna är lånade från FPAs hemsida.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.30.41

Redan lådan är ju så söt, perfekt att sedan förvara urväxta kläder i. Roligt att dom fått mera mönster på lådorna nu, Adams låda var bara vit.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.22.03

Täcke och lakan, söta lakan dessutom. Madrasskyddet är också guld värt.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.22.33

Sovpåsen var också väldigt fin i år, kommer passa SÅ fint i vår gråa vagn. Sådär lagom gullig men ändå inte för barnslig. Sovpåsen var en favorit sist också, men måste säga att denna var finare.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.22.47

Halaren är också sådär passligt mönstrad utan att ge någon huvudvärk. Halaren är riktigt bra på vintern då den är så mjuk och skön att sova i.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.26.43

Små söta filttofflor, det var en rolig liten extra grej.

Skärmavbild 2018-03-15 kl. 12.26.59

En mjuk och skön halare i lite coolare stil

Och sen en massa fina neutrala basplagg. Olika bodyn, byxor, pyjamasar, strumpor osv. Som sagt, innehållet överraskade verkligen mig positivt denna gång. Det är verkligen lyxigt att vi i Finland får denna låda helt gratis. Något att vara tacksam för och stolt över.

Vad tycker ni om mammalådan 2018? Något speciellt som ni fastnade lite extra för? Vilken låda har varit er favorit? Ni hittar alla tidigare lådor på FPAs hemsida.

Jag sitter och stirrar, rakt fram

Graviditetsappen säger att det idag är 98 dagar kvar till BF. Kan inte ens uttala mig om de känns länge eller inte. Den senaste tiden har varit en enda dimma. Dagar kommer och går och de känns som att jag sitter och stirrar rakt fram. Men det är kanske helt okej det också, att inte få något gjort. Kanske det är just det jag behöver nu. Behöver få landa i mej själv ett varv igen, behöver få stanna upp och behöver inse att jag gjort allt jag kan. Man kan inte mer än försöka sitt bästa och när inte det längre räcker måste man våga stanna. Stanna upp och vila.

Fyfan, det är allt annat än lätt. Att våga säga ”jag fixat inte detta längre, jag orkar inte, jag behöver en paus” är bland det svåraste jag gjort. Så länge det finns liv finns det hopp och SOM jag hoppats på att det skall vända. I något skede är de ändå dags att inse att den egna hälsan och lillebrors mående är viktigast. Iförrgårkväll låg jag och grät då jag tänkte på all den stress som jag utsatt min kropp för, mitt ofödda barn för och min älskade familj för. Nu är det dags att varva ner, sänka ribban och vara snäll mot sej själv. Jag behöver inte bevisa något för någon. Jag låg där och tittade på två sovande små sötnosar, som lugnt och skönt vilade inför en ny dag. Önskar att jag också snart skall kunna sova skönt om nätterna och vakna till en ny dag med mer energi.

IMG_4482

Sjukskriven 2 veckor framåt nu, med ny läkartid efter det. En dag i taget.

En av alla kaosnätter

Som jag redan tidigare skrev om har nätterna i detta hus blivit rätt så dåliga. Känns väldigt onödigt att vi NU då barnen är 5 och 3 vakar långt mycket mer än vi gjorde då barnen var bebisar. Vi kan t.ex. ta förra natten som exempel. Barnen somnade redan 20.30 i egna sängar i sina egna rum, vi gjorde high five med Anton och laddade upp med mellomys i sängen. Kollade på mello och sen skulle vi börja sova. Tänkte till och med att det skall bli så skönt med en LÅNG natts sömn. Som mamma borde man veta bättre än att tänka sådana tankar,knappt hade jag ens hunnit stänga ögonen innan

MAMMAAAAAA första barnen vaknar och kommer tassande till vår säng. Nåja hon kryper upp och vi säger godnatt.

MAMMAAAAAAA Andra barnen är vaket han också, kommer tassande till vår säng och kryper upp. Nu är det väldigt trångt om saligheten i vår stackars 160cm breda säng.

Försöker somna, men det går inte, ingen somnar och alla blir irriterade. Tillslut efter att ingen somnat på över en timme, trots att vi provat att ligga i sängen, på madrasser och i sängen igen börjar allas nerver vara slut. Alla är trötta, och tillslut går Anton och Saga tillbaka till Sagas rum, Saga går med på detta och somnar i sin säng och Anton sover på en madrass i hennes rum. Hon sover skönt resten av natten. Adam somnar på madrassen i vårt sovrum och han sover lika så en skön natt. Mitt i allt så ligger jag själv i sängen. Sängen som just var överfull blev tom lika snabbt igen, kändes ensamt. Och inget känns riktigt bra.

Jag vill ju så gärna att dom skall sova skönt i sina egna sängar, att vi alla skall få sova skönt om nätterna. Men det är mer regel än undantag att i alla fall den ena vaknar på natten. Vad vaknar dom av? Jag kan åter igen konstatera att jag inte är någon härlig människa då jag inte får sova om nätterna, tanken på en liten bebis gör mig lite nervös. Tänk om vi inte får sova alls när lillebror kommer. Ni vet hur en preggohjärna spinner iväg. Tänk om ingen sover i sommar?!?

Nytt försök ikväll igen, nu är barnen nattade i Adams utbäddbara säng båda två sida vid sida och jag hoppas att dom och vi skall få sova en skönare natt inatt. Madrasserna är redo i vårt sovrum också, oftast är det Anton som får flytta ner på madrassen med den ena om dom båda vaknar.

Denna graviditet har jag annars också sovit mycket sämre, minns inte när jag senast skulle ha sovit en hel natt utan att, av orsak eller annan, vara vaken någon timme. Vaknar på morgonen och är aldrig riktigt utvilad. Det går om, som alla andra faser går detta också om, hoppas på en liten paus innan lillebror kommer? Men om det inte går så är jag i alla fall van att vaka sen, och nätterna är ljusare på sommaren.

IMG_4441

Var skall lillebror sova?

Första tiden kommer lillebror att få sova i en liten säng, en säng som gått i arv i generationer och ursprungligen är gjord till min pappa. På bilden nedan ser ni sängen bäddad för en kommande lillasyster, det var alltså snart 4 år sedan någon senast sov i den.

IMG_1911

Men sen då? Efter detta, då lillebror växt till sig lite och flyttar över till spjälsängen. Vi har nämligen ingen spjälsäng längre. Vi hade en säng till både Adam och Saga men gav bort den sen eftersom jag redan då tänkte att OM vi någon gång skulle få ett tredje barn så skulle vi hur som helst köpa en ny. Vi köpte aldrig den sängen själva heller, utan fick en av Antons bror. Har alltså aldrig köpt en spjälsäng, även om vi redan haft 2 bebisar.

Nåja nu börjar vi ju liksom vara i det läget att det börjar vara aktuellt att köpa en spjälsäng, så småningom. Men vilken skall man egentligen ha? Jag skulle vilja ha en säng som går att ”koppla” ihop med vår säng, tror jag. Alltså så att man kan ta bort ena sidan från sängen och ha den mot vår säng. Jag skulle iofs också vilja ha en helt ny säng till oss också men det är en annan femma.

bebbenssäng

bild lånad från lekmer.fi

Denna sägn är verkligen SÅ fin, men shit pomfit 830€ är ändå för dyrt för en spjälsäng! Den var fin, men ja riktigt där ligger nog inte vår budget.

Skulle bli väldigt glad om ni läsare ville tipsa om någon bra spjälsäng. Någon som haft en bra spjälsäng? Eller en dålig? 

Ja må jag leva!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Malins 27-års dag! HURRAHURRAHURRAAA! Ja men god morgon på er, här sitter en nybliven 27 åring och VÄNTAR PÅ ATT FÅ KONTAKT MED EN LÄKARE! Ja alltså 27 börjar på samma sätt som 26 slutar och dumt hade det väl varit att ens tro något annat. Nåja får se vad resultatet blir denna gång då. Och som grädde på moset är Saga flunssig igen ett varv hon också, och min egna flunssa tar igen ett nytt uppsving med täppt näsa och hostatacker. Nåja det var hälsouppdateringen för idag. Spännande eller hur?

IMG_1326

I morse vaknade jag och kände födelsedagspirret i magen, blandat med lillebrors sprattel  <3 och någon liten form av sammandragningsliknande känslor?!? Låg kvar i sängen och väntade och tillslut kom dom då äntligen. Alla 3 sjöng dom JA MÅ HON LEVA och delade ut presenter och kort. Älskade familjen ändå, och vilka fina gåvor sen. En ny plånkka, en kopparstekpanna och det finaste av allt biljetter till finalen på MELLO. Båtresa, hotellövernattning i Stockholm och så melodifestivalen. En hel helg tillsammans med Anton, verkligen något att se framemot <3

IMG_1332

Nu ska jag åka till HVC, roligare saker kunde man ju göra på sin födelsedag..

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

img_1467

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.