När jag plötsligt visste

Jag har länge känt att jag längtat efter ett fjärde barn. Det tog ett tag innan jag vågade erkänna det för mig själv, kände mig lite otacksam som inte var ”nöjd”. Vi pratade såklart mycket jag och Anton och vi kände båda en längtan även om det denna gång nog var jag som var med drivande. Vi kom överens om att INTE göra en så stor grej av detta, händer det så händer det typ. Först väntade jag på att få min mens tillbaka i vad som kändes som en evighet och sen var det då dags att börja försöka utan att ta någon stress. Lättare sagt än gjort, speciellt eftersom jag fick ett falskt positivt gravtest på första försöket i augusti 2019.

Men sen hände nada, varje månad kom mensen. Jag började misstänka att inget kommer nappa innan jag helt slutat amma Vidde. Mitt mål och min plan var att amma honom tills han blir 2. Så i april bestämde vi att vi tar en paus under sommaren och fortsätter försöka i höst sen. ”Synd att vara nygravid och illamående på sommaren”. Det var ganska skönt att släppa tanken för en bestämd tid. April blev maj, skolorna öppnades igen och vi firade Sagas födelsedag . Det var mycket på G där när en ny vardag skulle rulla igång för några veckor.

Där mitt i den karusellen började jag mitt i allt känna en grej som jag VET att endast och enbart kan betyda en grej. Kaffet började smaka sämre och sämre, jag som i vanliga fall glatt dricker många muggar om dagen fick inte ens ner den heligaste muggen morgonkaffe. Först tänkte jag att jag bara inbillar mig. Men när tanken väl slagit mig kunde jag inte släppa den och grävde fram ett gravtest som jag snällt plockat upp i skåpet. Vi hade ju paus nu..

Gjorde testet och DÄR mitt i allt var det ju ett streck. Inte jättetydligt men ändå synligt. Med tanke på att jag tidigare hade fått ett falskt positivt test så kunde jag på inga vis lita på endast ett positivt test av ett märke och jag testade med två andra test också.

Hade ett digitalt test och även om jag visste att jag borde vänta till följande morgon innan (detta var alltså mitt på dagen) jag testar med det kunde jag inte hålla mig. Det digitala testet var negativt ” inte gravid ”. Trodde inte på det, men var lite irriterad över att jag inte hade kunnat hålla mig. Åkte till apoteket för att köpa ett till digitalt test som jag skulle ta följande morgon. På kvällen tog jag ytterligare ett test som var tydligare och då berättade jag också för Anton. Det är en historia för sig..

Följande morgon tog jag ett andra digitalt test och nu var även det positivt. Vet inte varför ett digitalt test känns mer verkligt men för mig var det viktigt att se orden på displayen GRAVID. Sedan följde en tid av maniskt testande, delvis för att det ju är så magiskt att få ett positivt resultat och delvis för att försäkra mig om att plussen blev starkare och veckorna ökade på det digitala.

Till min stora glädje och lättnad blev testen starkare och veckorna ökade. Sakta men säkert vågade jag mer och mer börja tro på att detta skulle gå vägen och att vi skulle få vara med om hela denna resa en fjärde gång. Jag är inte speciellt bra på att hålla hemligheter för folk, men denna gång klarade jag det ändå relativt bra. Jag ville ha några veckor när bara jag och Anton visste och det fick jag. Men visst är det också härligt att kunna dela nyheten med vänner och familj. Fast jag varit med om detta förr så är det ändå alltid lite overkligt. Fast vi har sett vår lilla fyra busa omkring där i magen är det ändå svårt att förstå att vi snart har en liten till här hemma.

Hoppas ni får en fin lördag!

Oops we did it again

_MG_7170

Hej och hallå! Här kommer jag och släpper denna lilla överraskning såhär på en fredagskväll. Orsaken bakom sommarens totala bloggtorka ligger och växer för fullt i min mage just nu. Ett fjärde litet mirakel, tänk vilken magisk lycka att vi ska få vara med om detta en fjärde gång. Jag är så tacksam och lycklig, trotts trötthet och illamående hela sommaren har jag inte varit såhär lycklig på länge. Allt känns så otroligt rätt, det är klart att det är just såhär det skall vara.

_MG_7102

Vi har varit på ultraljud och allt såg bra ut där, vi har berättat nyheten för barnen och jag som varit lite orolig för reaktionen hade såklart oroat mig i onödan. De jublade och var verkligen överlyckliga över ett till kommande syskon. Känns så fint att jag får ge mina barn det jag drömde om som liten, en stor familj med många syskon.

_MG_8271

Jag kommer skålart blogga mer om detta, har massor att skriva om och dela. Jag ville nu bara mest kika in här, berätta varför det varit tyst och meddela att bloggtorka officiellt är över nu. Hur har ni det? Hoppas ni har en skön fredagkväll!

” Poddgäst Lina Björkskog – Mammaträning utan hets ” avsnitt 22 av podden Mammas Kaffepaus

Tisdag vilket betyder nytt poddavsnitt, extra roligt denna vecka eftersom vi har en mycket erfaren och duktig gäst med oss. Lins Björkskog är både fysioterapeut, PT, mamma och gravid, hon har sunda värderingar och en aktiv livstil. Hon känns som klipps och skuren för att gästa mammas kaffepaus och vi blev väldigt glada över att hon ville vara med.

Vi pratar om mammaträning, både som gravid och efter graviditeten, vad skall man tänka på och hur försiktig skall man vara. Det finns mycket tankar och känslor kring träning och under vårt samtala hinner vi prata om en del. Som så mycket annat blir träningen både roligare och effektivare om man släpper kravet på sig själv och bara njuter av att röra på sig. Träningen skall inte ge dig stress utan snarare ge dig energi och en skön känsla i kroppen. Missa inte dagens avsnitt.

” våra graviditeter ” avsnitt 15 av podden Mammas Kaffepaus

Totalt har vi 5 olika berättelser från våra graviditeter. I dagens avsnitt delar vi med oss av våra upplevelser. Jag berättar om hur det var den tredje gången, när kroppen och knoppen inte ville samarbeta alls. Hur det kan gå när man med våld pressar sig att orka när kroppen skriker nej Min historia slutade med sjukskrivning, akuta psykologtider och utmattning. Vi pratar om olika krämpor vi haft hur tankarna gått kring att ta reda på kön och en massa annat härligt gravidprat. Detta vill ni inte missa!

” att vara pappa på en förlossning ” bonusavsnitt av podden Mammas Kaffepaus

Idag släpps också vårt första bonusavsnitt i podden, där är Anton gäst och berättar om förlossningarna ur hans synvinkel. Det var skoj att banda in avsnittet och diskutera förlossningarna såhär i efterhand. Vet inte med er andra, men jag har nog pratar långt mycket mer förlossning med mina vänner än med Anton.

Spännande att höra hur en pappa upplever allt, vad som varit skrämmande och vilken stund som varit finast. Hoppas ni också gillar detta bonusavsnitt, berätta gärna det i så fall så kan vi bjuda in Anton som gäst flera gånger.

” det stora förlossningsavsnittet ” avsnitt 7 av PODDEN Mammas Kaffepaus

Den första dagen på det nya året kommer ett rykande färskt poddavsnitt. Det stora förlossningsavsnittet är avsnittet om alla våra förlossningar. Två respektive tre förlossningar som både varit lika och olika. Vi har båda erfarenhet av både igångsättning och spontana förlossningar, hur upplever vi skillnaden?

Vi försöker att så ärligt och öppet som möjligt berätta om våra upplevelser. Mycket för att avdramatisera saker som kan kännas pinsamma. Tror alla förstföderskor är lite nervösa inför att t.ex. skita ner sig, ändå gör så gott som alla det. Det borde liksom inte vara så pinsamt då, eftersom det är mer regel än undantag.

Hoppas ni gillar avsnittet, gilla gärna och kommentera. Super skoj att få feedback och hejarop av er som lyssnar.

Hemligheter under graviditeten

Idag svarar jag på en läsarfråga om hemligheter under graviditeten, hur vi tänkte kring det och hur jag upplevt det. Hur har ni andra gjort? Berätta gärna.

”Ni valde väll att inte berätta namnet förrän vid födseln? Hur tog folk det i omgivningen? Tycker folk överlag önskar man skall dela med sig av allt kring graviditeten..”

-Sara

Vi har hållit namnet hemligt under varje graviditet hittills, men det är först med Vidar som Anton inte försagt sig till någon innan bebisen varit född. Vi har valt att hålla det hemligt eftersom vi vill känna in namnet innan vi säger till andra vad vi tänkt på. Ni vet OM man skulle ändra sig så skulle det kännas lite konstigt om ”alla” redan visste vad bebisen heter. Dock har vi berättat namnet i samband med att vi meddelat att barnet är fött. Liksom HÄR har vi Adam, Saga, Vidar..

Folk var väl nyfikna gissar jag, precis som jag själv är då någon annan fått bebis. Tycker det är så roligt med namn vilket gör det ännu lite mer spännande. Men tja de flesta som jag känner har gjort på samma sätt, så jag förväntar mig inte heller att få veta något namn innan bebisen är född.

Dock är jag tacksam att folk i vår omgivning sedan ganska snabbt meddelat vad barnet heter, vet att vissa också håller namnet hemligt ända fram till dopet. Alltså alla gör ju precis som man vill, men jag hade blivit ÄNNU mer nyfiken då.

Överlag varierar folks nyfikenhet rätt mycket, vissa vill liksom veta precis allt gällande en graviditet medans andra inte frågar något extra. Har dock aldrig upplevt att någon skulle tycka man gjort ”fel” om man valt att hålla något hemligt.

OM jag säger OM vi någon gång skulle få en till bebis så tror jag vi skulle försöka hålla graviditeten hemlig lite längre. Bara för att det är så mysigt att gå omkring med en gemensam hemlighet. Haha så säger jag nu, men sen kan jag ändå inte hålla mig från att berätta. Skulle ju inte ta reda på könet nu senast heller, men sen kunde jag ändå inte hålla mig. #nyfikenienstrut

IMG_4186

När Vidar föddes, förlossningsberättelse

Idag ligger han här i min famn och är redan nästan 2 veckor gammal. Tänk ändå så snabbt tiden går, även om det redan känns som att han ju ALLTID funnits i vårt liv. Tänkte att det kunde vara skoj med en liten förlossningsberättelse så länge som jag ännu minns den.

Allt började redan på kvällen på fredagen den 29.6. Jag hade tidigare under dagen varit i kontakt med mödrapoli på ÅUCS och fått en tid för överburenhetskontroll till måndagen. –Ta med BB-väskan då du kommer, det kan vara att dom sätter igång förlossningen redan på måndag, sade hon som jag pratade med. Där och då gav jag faktiskt lite upp och tänkte att jag helt enkelt får försöka ändra mitt tankesätt under helgen. Bebisen kommer att komma med igångsättning och det är nu liksom så det är.

Nåja på kvällen i alla fall var Anton och Adam iväg och fixade olika jobb medans jag och Saga bänkade oss i soffan framför filmen TRASSEL. Saga smaskade i sig lite fredagsgodis och jag själv satt och tänkte att det är lite skumt att jag inte alls var sugen på godis. Brukar liksom alltid vara sugen på det. Började känna små känningar i magen, men efter flera kvällar av just sådant var det inte ens något jag tänkte på speciellt mycket. Vi kollade vidare på filmen.

Anton kom hem med Adam och tog Saga med på nästa äventyr. Här började jag inse att jag nog hade sammandragningar, men ändå inget som jag tyckte att jag behövde klocka eller liknande. Dom kom och gick, kändes men gjorde inte speciellt ont. Började ändå packa det sista till BB-väskan så att det skulle vara redo IFALL ATT det skulle bli aktuellt med förlossning ändå. Gick på toa och insåg till min stora glädje att slemproppen nu hade börjat släppa. Något var i alla fall på G! Vi nattade barnen och dom somnade inte före vid 23. Då bestämde jag mig också för att kolla hur ofta sammandragningarna kom. Började klocka dem och kollade samtidigt på film.

Sammandragnigarna kom med 5-9 minuters mellanrum, började göra lite mer ont men fortfarande kändes det som att det kan klinga av när som helst. Vid halv 1 gick jag i duschen, och efter det lugnade det ner sig lite. Satte mig i soffan igen och fortsatte klocka, nu kom sammandragningarna med 8 minuters mellanrum och jag somnade till och med lite mellan varje. Vilade alltså lite men sammandragningarna fortsatte i alla fall. Vid 2 steg jag upp, åt lite müsli och då började också sammandragningarna komma tätare. Det var nu bara 2 – 3 minuter mellan värkarna, jag ringde till förlossningen och hon sa att vi är välkomna in när vi vill. Vi ringde Antons pappa, som kom till oss för att vara med Adam och Saga och sedan åkte vi iväg mot Åbo. Jag ville helt enkelt inte att det skulle bli panik och åkte hellre in lite ”för tidigt”

img_2930

Framme vid förlossningen var vi kvart över 3 på natten. Vi togs emot av en barnmorska och fick gå in i ett undersökningsrum. Det gjordes en indre undersökning och jag var inte öppen mer än 2 cm. Suck tänkte jag, detta kommer ta lääääääääänge. Det tog också ett streptokockprov, som sedan visade sig vara positivt. Ingen fara med det men dom behövde sätta kanyl för att ge antibiotika. Låg i CTG-kurva i nästan två timmar. Kroppen jobbade på bra, kändes som att saker och ting gick framåt i lagom takt. Då jag låg där på britsen kände jag bara hur det KNÄPPTE till och då gick vattnet. Pladask. Fick byta om till sjukhuskläder. Efter att vattnet hade gått började sammandragningarna göra mer ont.

Lite före 6 fick vi fara till ett förlossningsrum, kanylen sattes i min hand (igen kan jag konstatera att det var det värsta under hela förlossningen) och sammandragningarna blev successivt hårdare. Andades mig igenom dem ännu, kände att jag hade bra kontroll över situationen. Efter ett tag var det dags att ta en ny kurva för att kolla att bebisen hade det bra. I samma veva bad jag om lustgas, GUDAGÅVAN alltså. Började på låg nivå och andades på bra. Ungefär här går jag in i en dimma. Jag andades och låg och tänkte på riktigt märkliga saker först, men efter ett tag började jag liksom visualisera vad som hände i kroppen. Det var verkligen häftigt, jag sjönk ner i mig själv, fokuserade på att slappna av i en härlig dimma av lustgas.

IMG_2497

En ny barnmorska kom in i rummet och presenterade sig, hon undrade också om jag varit på WC på länge. Det hade jag då inte varit på ett tag så hon tyckte jag kunde gå. Var själv inte supersugen på att lämna lustgasen, men gick ändå med på att försöka. Anton fick komma med, för något inom mig sa att jag inte skulle vara själv där på WCn. Efter några sammandragningar kom jag mig ända fram till WCn och satte mig ner. Hann redan tänka att detta ju faktiskt gick riktigt bra, nu skulle jag bara snabbt kissa så att jag sedan skulle få återgå till min lustgas. MEN DÅ kom den första krystvärken. Och jag bara sa åt Anton att NU måste han hjälpa mig för jag KAN INTE HÅLLA EMOT. Anton ropade på barnmorskan som kom in och undersökte. Jodå huvudet var så gott som ute redan. Då var det dags att ta sig tillbaka till sängen. Har inget minne av att jag kommit tillbaka till sängen, men då jag väl låg där ute var huvudet redan ute. Bad lite snällt om lustgasen och fick den. Men den behövdes nog egentligen inte. En krystvärk till och så var lilla Vidar född. Klockan 7.45, 4160g tung och 52cm lång

IMG_2505

En riktig drömförlossning alltså, lagom takt och jag kände kontroll hela tiden. Lite rolig twist det där med att han nästan föddes på WC. Hahaha. Ett litet stygn fick jag, men det är ju inget man ens funderar på med en nyfödd liten bebis på bröstet. Kände mig pigg och riktigt fräsch genast vilket var helt underbart.

Efter en stund kom moderkakan också ut, allt såg bra ut. Jag och Anton bara beundrade vår lilla Vidar, efter en stund provade jag amma honom och killen fattade galoppen genast. Efter ytterligare en stund kom barnläkaren och undersökte Vidar, medans de mätte och vägde honom gick jag i duschen.

IMG_2517

Efter duschen smakade frukostbrickan väldigt bra, Anton satt med Vidar under blusen och jag käkade och drack kaffe. Då vi var klara var det dags att åka upp till BB. Så härligt att det var morgon och Anton fick följa med till avdelningen genast. Ett perfekt slut på en helt perfekt förlossning var ju att tillsammans få njuta av våran lilla kille på BB. En hel dag ifred bara vi 3.

IMG_2537 2

På kvällen kom de nyblivna storasyskonen på besök. Så härligt att för fösta gången se våran trio tillsammans. Efter en natt på BB var vi mer än redo att åka hem. Så på söndag efter läkarkontroll klädde vi på oss vanliga kläder, packade Vidar i babydkyddet och tackade för oss.

 

Varför har vi ens köpt bebiskläder?

IMG_2311– Mamma varför har vi ens köpt bebiskläder? Det kommer ju aldrig någon bebis? Vi har ju BARA en mage!

Konstaterade Saga uppgivet för någon dag sedan då hon stod och tittade på alla bebisen kläder. Och jag kan inte annat än hålla med henne nu. Det känns så jävla orättvist att varje graviditet behöva vanka här över tiden med hur många dagar som helst, jag har ju provat på detta nu. Hade verkligen hoppats att jag i alla fall inte skulle ha behövt gå såhär mycket över tiden denna gång, men tanke på att denna graviditet varit apatung sedan plusset dök upp tycker jag liksom att jag kunde ha fått slippa detta denna gång. Varför förstår inte min kropp att det är dags nu? Varför är min kropp så trög? V A R F Ö R händer det inget? Varför får ”alla andra” föda i normala veckor men jag ska släpa mig över tiden V A R J E jävla G Å N G. (okej okej jag vet att vi är flera som alltid hamnar gå över tiden, att jag inte är enda människan på jorden som gjort/gör det och att folk gått över tiden / blivit igångsatta med säkert femte barnet också. Jag ÄR bara så trött på detta just nu)

Igår hade jag sista tiden till rådis, allt såg bra ut vilket ju är det viktigaste men jag fick också remissen för igångsättning. Ringde mödrapoli igår men då hade inte läkaren ännu hunnit kolla på min remiss så dom skulle återkomma, vilket dom sen aldrig gjorde. Dom ringer säkert idag, annars ringer jag igen på eftermiddagen. På rådis pratade hon om att dom helst inte släpper en graviditet över 41+5 nu för tiden vilket då betyder måndag för min del. Om man får önska hade jag gärna åkt in på en kontroll nu typ idag eller under helgen för att se vad läget är. Om jag alls mognat och börjat öppnas eller om det är stängt som en mussla där nere ännu. Jag skulle liksom bara vilja veta vartåt det lutar. Hoppas hoppas H O P P A S att det är möjligt att göra så. Det känns så onödigt att gå såhär mycket över tiden om det sen ändå blir igångsättning, då hade dom ju lika bra kunnat sätta igång det vid beräknat och Bumlingen hade varit här redan (i snart TVÅ veckor)

Nej förlåt jag vet att jag är supergnällig just nu, igår var det en bättre dag och då kändes allt igen lite hoppfullt men idag är det grått och jävligt igen. Jag vet att man borde vara tacksam över att ens kunna bli gravid och att det viktigaste i allt detta ändå är att det slutar med en välmående bebis och mamma. Men just idag, just denna fredag 9 dagar över beräknat datum känns det mest bara surt och orättvist och besviket, jag är både illamående och helt totalt slut.

 

En vecka över tiden

NEJ jag har inte fött ännu och JA hade jag själv fått välja hade jag minsann gjort det ren.

Jahapp så var vi en vecka över beräknat datum igen då, S U C K. Nu ska jag dessutom berätta vad som gör mig liiiiiiite extra irriterad just idag. Igår på kvällen hade jag sammandragningar, alltså sjuka sammandragningar. Dom var oregelbundna nog, men kändes så mycket att jag ändå behövde andas mig igenom vissa av dem. Nattade barnen och tänkte, Ä N T L I G E N är vi på G. Nåja som ni märker var vi inte helt på G ännu heller, här sitter jag hemma nu UTAN sammandragningar och känner mig snuvad på konfekten. Bestämde mig alltså för att försöka sova en stund igår, eftersom jag ju liksom trodde jag skulle leverera ett barn idag. Men där sov jag skönt många timmar och vaknade med bara lätt mensvärk igen. VAFAN alltså?!? Visst kan jag ta att man har lite förvärkar sådär någon vecka innan förlossningen men om man får sjuka sammandragningar i vecka 40+6 så kunde man väl ändå få börja föda????

41+0 idag då, en vecka kvar tills det sätts igång då gissar jag. I morgon skall vi med Saga på ultraljudsundersökning av hennes hjärta. Inget allvarligt hoppas jag, läkaren hittade ett litet biljud på hennes hjärta under 4 årskontrollen och det skall nu då alltså undersökas noggrannare. Hade hoppats på att vi skulle iväg på den undersökningen tillsammans med lillebror på utsidan, men tja de ser inte speciellt ljust ut. OM, jag säger OM lillebror kikar ut innan dess så kommer jag ju inte kunna vara med.

Nej alltså skit ändå, är verkligen besviken nu. Vill bara lägga mig under ett täcke och sura tills detta är över. Slut på energi, slut på positiva tankar.

IMG_2893blivande storasyskonen var i alla fall söta igår då vi gick ut på en vagnspromenad