Att lura sig själv med bra resultat

IMG_8234

Vissa kvällar är det väldigt motigt att komma iväg på kvällspromme, jag kan sitta hemma och dividera och diskutera med mig själv. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre om jag kommer mig iväg men samtidigt lockar soffan. Istället för att sätta hårt mot hårt mot mig själv där hemma så brukar jag lirka lite, liksom muta mig själv. Att bara jag går ut och gå så räcker det om jag går den korta rundan, den är inte övermäktig på något sätt och tröskeln att gå den är LÅG. Sen vet jag ju själv att bara jag kommer mig iväg så både vill och orkar jag gå den långa också. Så även ikväll.

IMG_8235

Jag har bestämt att den korta rundan är tillräckligt, jag är nöjd bara jag går den. Det är ganska skönt att tröskeln är låg, speciellt nu under graviditeten när orken, humöret och måendet inte alltid är på topp. Det viktiga är ATT jag kommer iväg, inte hur långt jag går.

Ikväll traskade jag iväg med sikte på korta rutten, sen sken solen så härligt och podden jag lyssnade på var intressant och vips så gick jag hela långa rutten i alla fall. Nu kan jag kasta mig på soffan en stund och kolla lite YouTube. Njuta av känslan av att jag kom mig iväg och dricka ett glas ISKALLT vatten med massa IS i. IS alltså fy fan så gott det är! Och citron HÄRLIGA TIDER. Hoppas ni har en skön fredagskväll!

Att vara snäll mot sig själv

Min energi och ork går väldigt i vågor just nu. Vissa dagar orkar jag med massor för att följande dag mest vilja ligga ner. Problemet är att jag börjar må så fruktansvärt illa om jag liksom tvingar mig att göra saker. Jag försöker vara snäll mot mig själv och inte göra mer än jag måste de dagar som energin är låg och istället utnyttja energin de dagar som den finns där.

Idag börjar Anton jobba igen vilket är trist, det har varit guld att veta att jag när som kan vila en stund eftersom vi varit två vuxna här hemma. Nu gäller det igen att bita ihop tills Vidde sover på dagen. Den tiden brukar vara min och de två äldres men denna sommar har jag sovit i 9/10 fall. Det är tur dom har varandra att leka med och kusiner i närheten, ändå skaver samvetet ibland. Jag ”borde” orka mer. Men jag låter inte det dåliga samvetet ta över, jag vet att redan med tre barn är det omöjligt att alltid räcka till för alla exakt hela tiden. Hur ska det inte bli med fyra sen? Som sagt är jag glad att dom har varandra.

Det är också lättare att förklara för de två äldre varför jag är trött nu när de vet att jag är gravid. Dom är förstående och jag vet ju att det går över. Jag vet också att det kommer komma nya perioder av trötthet och nya situationer när jag känner att jag inte räcker till. Det är inte farligt, jag är inte sämre för att det är så och dessa perioder går över.

Det gäller att vara snäll mot sig själv, lyssna på vad jag behöver och känner. Jag tror ändå någonstans att det är nyckeln till att må bra, att inte alltid offra sig själv för alla andra. Så med den inställningen kör vi igång denna måndag och vecka. 3 veckor tills skolan börjar nu, 3 veckor av sommarlov tillsammans ännu. Vad ska ni hitta på denna vecka?

Delad glädje är nog minst trippelglädje

Oj WOW vilken reaktion det blev på denna graviditet, jag trodde inte folk skulle bli så överraskade haha. Har väl ändå varit rätt öppen med att jag nog längtar lite smått efter en fyra. Är det kanske det faktum att många har 3 barn och 4 blir lite mer spännande? Jag vet inte, så härligt är det i alla fall med alla glada meddelanden kommentarer och hjärtan.

Det känns så fint att det är så många som verkligen gläds med oss. Det känna annorlunda än vad jag kan minnas från förra gången. Mycket handlar såklart om mitt egna mående, även om jag varit trött, seg och illamående de senaste två månaderna så är det INGET emot det totala kaos jag gick igenom under graviditeten med Vidar. Så många gånger har jag tackat högre makter över att jag nu är vårdledig, att jag får vara hemma och ta det lugnt (haha eller hur med 3 barn hemma på sommarlov *semester*).

IMG_1679

Det var något inom mig som gick sönder under den graviditeten, som bröt ner mig totalt och redan nu känner jag att denna graviditet helar allt det. Jag ser tillbaka på tiden och kan fullt och helhjärtat förlåta mig själv. Såklart har besöken hos psykologen gjort sitt också och tiden och en massa andra faktorer också. Men när jag fyllde i formulären till rådis med frågor kring mitt mående, insåg jag att jag verkligen mår BRA nu. Mina poäng var så mycket högre sist ( höga poäng = sämre mående ) och jag vill tro och hoppas att jag får fortsätta på detta spår. Hjälpen finns nära om måendet börjar svaja och skyddsnätet är starkare och tryggare än någonsin. Tack för att ni delar vår glädje och vill följa med på denna resa. Har ni tankar eller frågor så kan ni ställa dem i kommentarsfältet.

 

När jag plötsligt visste

Jag har länge känt att jag längtat efter ett fjärde barn. Det tog ett tag innan jag vågade erkänna det för mig själv, kände mig lite otacksam som inte var ”nöjd”. Vi pratade såklart mycket jag och Anton och vi kände båda en längtan även om det denna gång nog var jag som var med drivande. Vi kom överens om att INTE göra en så stor grej av detta, händer det så händer det typ. Först väntade jag på att få min mens tillbaka i vad som kändes som en evighet och sen var det då dags att börja försöka utan att ta någon stress. Lättare sagt än gjort, speciellt eftersom jag fick ett falskt positivt gravtest på första försöket i augusti 2019.

Men sen hände nada, varje månad kom mensen. Jag började misstänka att inget kommer nappa innan jag helt slutat amma Vidde. Mitt mål och min plan var att amma honom tills han blir 2. Så i april bestämde vi att vi tar en paus under sommaren och fortsätter försöka i höst sen. ”Synd att vara nygravid och illamående på sommaren”. Det var ganska skönt att släppa tanken för en bestämd tid. April blev maj, skolorna öppnades igen och vi firade Sagas födelsedag . Det var mycket på G där när en ny vardag skulle rulla igång för några veckor.

Där mitt i den karusellen började jag mitt i allt känna en grej som jag VET att endast och enbart kan betyda en grej. Kaffet började smaka sämre och sämre, jag som i vanliga fall glatt dricker många muggar om dagen fick inte ens ner den heligaste muggen morgonkaffe. Först tänkte jag att jag bara inbillar mig. Men när tanken väl slagit mig kunde jag inte släppa den och grävde fram ett gravtest som jag snällt plockat upp i skåpet. Vi hade ju paus nu..

Gjorde testet och DÄR mitt i allt var det ju ett streck. Inte jättetydligt men ändå synligt. Med tanke på att jag tidigare hade fått ett falskt positivt test så kunde jag på inga vis lita på endast ett positivt test av ett märke och jag testade med två andra test också.

Hade ett digitalt test och även om jag visste att jag borde vänta till följande morgon innan (detta var alltså mitt på dagen) jag testar med det kunde jag inte hålla mig. Det digitala testet var negativt ” inte gravid ”. Trodde inte på det, men var lite irriterad över att jag inte hade kunnat hålla mig. Åkte till apoteket för att köpa ett till digitalt test som jag skulle ta följande morgon. På kvällen tog jag ytterligare ett test som var tydligare och då berättade jag också för Anton. Det är en historia för sig..

Följande morgon tog jag ett andra digitalt test och nu var även det positivt. Vet inte varför ett digitalt test känns mer verkligt men för mig var det viktigt att se orden på displayen GRAVID. Sedan följde en tid av maniskt testande, delvis för att det ju är så magiskt att få ett positivt resultat och delvis för att försäkra mig om att plussen blev starkare och veckorna ökade på det digitala.

Till min stora glädje och lättnad blev testen starkare och veckorna ökade. Sakta men säkert vågade jag mer och mer börja tro på att detta skulle gå vägen och att vi skulle få vara med om hela denna resa en fjärde gång. Jag är inte speciellt bra på att hålla hemligheter för folk, men denna gång klarade jag det ändå relativt bra. Jag ville ha några veckor när bara jag och Anton visste och det fick jag. Men visst är det också härligt att kunna dela nyheten med vänner och familj. Fast jag varit med om detta förr så är det ändå alltid lite overkligt. Fast vi har sett vår lilla fyra busa omkring där i magen är det ändå svårt att förstå att vi snart har en liten till här hemma.

Hoppas ni får en fin lördag!

Oops we did it again

_MG_7170

Hej och hallå! Här kommer jag och släpper denna lilla överraskning såhär på en fredagskväll. Orsaken bakom sommarens totala bloggtorka ligger och växer för fullt i min mage just nu. Ett fjärde litet mirakel, tänk vilken magisk lycka att vi ska få vara med om detta en fjärde gång. Jag är så tacksam och lycklig, trotts trötthet och illamående hela sommaren har jag inte varit såhär lycklig på länge. Allt känns så otroligt rätt, det är klart att det är just såhär det skall vara.

_MG_7102

Vi har varit på ultraljud och allt såg bra ut där, vi har berättat nyheten för barnen och jag som varit lite orolig för reaktionen hade såklart oroat mig i onödan. De jublade och var verkligen överlyckliga över ett till kommande syskon. Känns så fint att jag får ge mina barn det jag drömde om som liten, en stor familj med många syskon.

_MG_8271

Jag kommer skålart blogga mer om detta, har massor att skriva om och dela. Jag ville nu bara mest kika in här, berätta varför det varit tyst och meddela att bloggtorka officiellt är över nu. Hur har ni det? Hoppas ni har en skön fredagkväll!

” Poddgäst Lina Björkskog – Mammaträning utan hets ” avsnitt 22 av podden Mammas Kaffepaus

Tisdag vilket betyder nytt poddavsnitt, extra roligt denna vecka eftersom vi har en mycket erfaren och duktig gäst med oss. Lins Björkskog är både fysioterapeut, PT, mamma och gravid, hon har sunda värderingar och en aktiv livstil. Hon känns som klipps och skuren för att gästa mammas kaffepaus och vi blev väldigt glada över att hon ville vara med.

Vi pratar om mammaträning, både som gravid och efter graviditeten, vad skall man tänka på och hur försiktig skall man vara. Det finns mycket tankar och känslor kring träning och under vårt samtala hinner vi prata om en del. Som så mycket annat blir träningen både roligare och effektivare om man släpper kravet på sig själv och bara njuter av att röra på sig. Träningen skall inte ge dig stress utan snarare ge dig energi och en skön känsla i kroppen. Missa inte dagens avsnitt.

” våra graviditeter ” avsnitt 15 av podden Mammas Kaffepaus

Totalt har vi 5 olika berättelser från våra graviditeter. I dagens avsnitt delar vi med oss av våra upplevelser. Jag berättar om hur det var den tredje gången, när kroppen och knoppen inte ville samarbeta alls. Hur det kan gå när man med våld pressar sig att orka när kroppen skriker nej Min historia slutade med sjukskrivning, akuta psykologtider och utmattning. Vi pratar om olika krämpor vi haft hur tankarna gått kring att ta reda på kön och en massa annat härligt gravidprat. Detta vill ni inte missa!

” att vara pappa på en förlossning ” bonusavsnitt av podden Mammas Kaffepaus

Idag släpps också vårt första bonusavsnitt i podden, där är Anton gäst och berättar om förlossningarna ur hans synvinkel. Det var skoj att banda in avsnittet och diskutera förlossningarna såhär i efterhand. Vet inte med er andra, men jag har nog pratar långt mycket mer förlossning med mina vänner än med Anton.

Spännande att höra hur en pappa upplever allt, vad som varit skrämmande och vilken stund som varit finast. Hoppas ni också gillar detta bonusavsnitt, berätta gärna det i så fall så kan vi bjuda in Anton som gäst flera gånger.

” det stora förlossningsavsnittet ” avsnitt 7 av PODDEN Mammas Kaffepaus

Den första dagen på det nya året kommer ett rykande färskt poddavsnitt. Det stora förlossningsavsnittet är avsnittet om alla våra förlossningar. Två respektive tre förlossningar som både varit lika och olika. Vi har båda erfarenhet av både igångsättning och spontana förlossningar, hur upplever vi skillnaden?

Vi försöker att så ärligt och öppet som möjligt berätta om våra upplevelser. Mycket för att avdramatisera saker som kan kännas pinsamma. Tror alla förstföderskor är lite nervösa inför att t.ex. skita ner sig, ändå gör så gott som alla det. Det borde liksom inte vara så pinsamt då, eftersom det är mer regel än undantag.

Hoppas ni gillar avsnittet, gilla gärna och kommentera. Super skoj att få feedback och hejarop av er som lyssnar.

Hemligheter under graviditeten

Idag svarar jag på en läsarfråga om hemligheter under graviditeten, hur vi tänkte kring det och hur jag upplevt det. Hur har ni andra gjort? Berätta gärna.

”Ni valde väll att inte berätta namnet förrän vid födseln? Hur tog folk det i omgivningen? Tycker folk överlag önskar man skall dela med sig av allt kring graviditeten..”

-Sara

Vi har hållit namnet hemligt under varje graviditet hittills, men det är först med Vidar som Anton inte försagt sig till någon innan bebisen varit född. Vi har valt att hålla det hemligt eftersom vi vill känna in namnet innan vi säger till andra vad vi tänkt på. Ni vet OM man skulle ändra sig så skulle det kännas lite konstigt om ”alla” redan visste vad bebisen heter. Dock har vi berättat namnet i samband med att vi meddelat att barnet är fött. Liksom HÄR har vi Adam, Saga, Vidar..

Folk var väl nyfikna gissar jag, precis som jag själv är då någon annan fått bebis. Tycker det är så roligt med namn vilket gör det ännu lite mer spännande. Men tja de flesta som jag känner har gjort på samma sätt, så jag förväntar mig inte heller att få veta något namn innan bebisen är född.

Dock är jag tacksam att folk i vår omgivning sedan ganska snabbt meddelat vad barnet heter, vet att vissa också håller namnet hemligt ända fram till dopet. Alltså alla gör ju precis som man vill, men jag hade blivit ÄNNU mer nyfiken då.

Överlag varierar folks nyfikenhet rätt mycket, vissa vill liksom veta precis allt gällande en graviditet medans andra inte frågar något extra. Har dock aldrig upplevt att någon skulle tycka man gjort ”fel” om man valt att hålla något hemligt.

OM jag säger OM vi någon gång skulle få en till bebis så tror jag vi skulle försöka hålla graviditeten hemlig lite längre. Bara för att det är så mysigt att gå omkring med en gemensam hemlighet. Haha så säger jag nu, men sen kan jag ändå inte hålla mig från att berätta. Skulle ju inte ta reda på könet nu senast heller, men sen kunde jag ändå inte hålla mig. #nyfikenienstrut

IMG_4186