Fredags frågan v. 41

Blank 4 x 2 in

ÄLSKAR att prata om barnnamn så detta passar perfekt att svara på en fredag som idag. Jag tror att de som är mig närmast vet vilket flicknamn jag skulle ge en eventuell dotter. Och det finns också ett pojknamn som jag gillar väldigt mycket och tror att vi skulle ge en eventuell son. Nu svarar ju inte inlägget på frågan eftersom jag inte skriver ut de två möjliga kandidatnamnen, men tänker att vi kan spinna vidare på andra favoritnamn istället.

IMG_8950

Det finns så många fina namn som jag verkligen ÄLSKAR men som av orsak eller annan inte blivit använda. Tänkte jag kunde lista 10 favoriter.

  1. Lova, det är något som tilltalar mig i de namnen. När jag var gravid med Vidar, innan vi visste könet på honom, så fantiserade jag ibland om en Lovisa, som man kunde kalla till Lova.
  2. Love, som ju blir pojkversionen av Lova är också fint.
  3. Isak, ja varför blev inte Vidar en Isak? Jag vet inte helt, i ett skede var jag nästan bombsäker på att han skulle heta Isak. Men det kändes bara inte rätt sen. Så fint namn i alla fall, kommer alltid vara med på min favoritlista. Ines är också ett fint namn som jag länge gillat.
  4. Ines, det är något i det namnet som verkligen tilltalar mig. Min gamla Fammo hette Ina och Ines känns som en variation på det namnet. Hade bra kunnat tänka mig ha en dotter som heter Ines.
  5. Viggo, det var ett alternativ redan då jag var gravid med Adam. Älskar fortfarande namnet. Det skulle klinga fint med Adam, Saga, Vidar och Viggo.
  6. Birk, är en bubblare som klättrat in på min lista den senaste tiden. Känner ingen som heter Birk annat än Birk Borkason då såklart, ett mysigt men ändå coolt namn.
  7. Vide är också ett namn som jag gillar. Lite onödigt nära Vidar kanske, så det namnet är kört för vår del. Lika så en annan favorit nämligen
  8. Ivar, också det en av favoriterna när Vidar skulle få sitt namn. Men i och med att namnet fanns i släkten sedan tidigare föll valet på Vidar istället. Så svårt det där, var går liksom gränsen för om man kan välja samma namn som någons kusinbarn t.ex?
  9. Theo, eller Theodor var också en stor favorit när jag var gravid med Adam. Skulle jag välja namnet idag hade jag absolut valt Theo.
  10. Thyra, också det en bubblare. Gillade namnet från första gången jag hörde det. En Thyra som nummer fyra? Haha på tal om nummet fyra, minns en barnsaga som handlade om en flicka och en drake. Flickan var yngst av 4 syskon och kallades Nelja. Som Neljä liksom. Inte helt fult det heller Nelja.. okej men nu hade jag redan 10 namn på listan.

 

Ja och man behöver inte se länge på listan för att inse att jag gillar korta svenska namn. För mig behöver inte namnet vara sådär superovanligt, det är liksom inte det viktigaste kriteriet. Ju fler barn man har desto viktigare blir det också att namnet passar ihop, sen är det klart att allt passar om man vill att det skall passa. Det viktigaste är väl ändå att man som förälder gillar namnet. Vilket namn tycker nu hade passat ihop med Adam, Saga och Vidar? Nu planerar vi alltså inte ett fjärde barn, men man vet ju aldrig och som sagt namnprat är ju väldigt roligt.

Fredags frågan v.40

Blank 4 x 2 in

Tack för alla roliga frågor jag fick på instagram, har material till många veckor framåt nu! Om du också vill ställa en fråga som jag svarar på i ett fredags frågan inlägg är det fritt fram att ställa frågan under detta inlägg t.ex.

Hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade haft barnen? Det är en svår fråga, för barn har aldrig varit ett frågetecken för mig. Det har sedan start varit min tanke att jag vill bli mamma, att jag vill bli mamma relativt ung. Jag var redo för barn redan i gymnasiet, jag längtade efter den dagen jag skulle få bli mamma redan som ett litet barn. Det var aldrig en fråga OM utan snarare i så fall HUR. Jag trodde nämligen själv att vi skulle ha svårt att få barn, av någon anledning hade jag liksom ställt in mig på att vi skulle behöva hjälp för att bli gravida. Varifrån den tanken kom har jag inte heller någon aning om egentlig? Kanske för att flera barn i vår umgängeskrets kommit till med hjälp av insemination eller IVF.

85beee44-ed4c-4fe2-84ed-df9c320e8bc0

Hade jag alltså varit 28 år och inte haft barn ännu gissar jag att jag hade varit mitt i någon IVF rumba eller adoptionsprocess. Jag kan nästan lova att jag då hade klassat mig som ofrivilligt barnlös. Jag har så otroligt svårt att se vad jag hade gjort eller blivit om jag inte haft barnen. Känns nästan omöjligt. När jag ser tillbaka på mitt liv de senaste 9-10 åren kan jag med handen på hjärtat konstatera att livet innan barn sög. Mitt liv fick definitivt en mening när Adam kom, jag hittade min plats och min roll. Jag nådde mitt mål i livet där och då, att få bli mamma var och ÄR det största jag gjort. För mig var det absolut rätt val att bli mamma som 21 åring. Jag tror inte att jag skulle ha gjort något speciellt med de året som jag eventuellt hade kunnat vänta.

14900413_10154350105104843_5068394976071209647_n

Antagligen hade jag då studerat klart till socionom och jobbat på dagis, eftersom det var det jag ville göra innan jag fick egna barn. Möjligtvis hade jag också vågat satsa på drömmen om att bli klasslärare. Jag vill tro och hoppas att Anton och jag hade varit ett par också utan alla barenen, men jag ser ju nog där också barnen som limmet som håller oss tillsammans. Alltså inte så att vi bara är ihop på grund av barnen, men vårt förhållande blev helt klart djupare och stadigare när Adam föddes.

Malin-Helenius-web-1

Mina barn har format mig till den jag är idag, jag har haft turen att få bli just deras mamma och den uppgiften är den största meningen i mitt liv. Jag säger inte att jag inte har andra mål och drömmar i livet, men att få bli mamma har alltid varit högst upp på listan. Mitt liv hade definitivt känts tomt utan barnen. Alla behöver verkligen inte tänka eller tycka som jag, jag säger inte heller att andras liv skulle sakna mening eller vara tomt för att de inte har barn. Jag är bara evigt tacksam över att jag inte behöver veta vem Malin 28 år och utan barn hade varit.

Hur tänker ni andra som har barn? Kan ni föreställa er vem ni hade varit idag utan era barn? Är det svårt för alla föräldrar? Är nyfiken på hur ni tänker.