En vardag med många barn och hobbyn, avsnitt 4 säsong 2

Hejsan! Tisdagkväll / natt och jag sitter här framför datorn. Tänkte berätta för er att det finns ett nytt poddavsnitt att lyssna på. Redan det fjärde för denna säsong, snart är vi halvvägs igenom säsong 2, det känns väldigt roligt.

EE189546-A3FB-43AE-98D0-B633B86F7E54

I det fjärde avsnittet pratar vi om något som ju såklart inte är aktuellt just nu, men som i vanliga fall är högst aktuellt för oss, nämligen barn och hobbyn. Vi har båda barn som gillar hobbyn och är aktiva i en rad olika aktiviteter på kvällar och helger. Vi pratar om hur de började, hur vi som föräldrar tänkt och vad våra barn håller på med just nu.

IMG_6368

Vi pratar också om vad vi som förälder behöver göra. Det ska bakas mockarutor, säljas kaffe i kiosker, letas sponsorer till matchkläder och dessutom ska du peppa och heja men inte störa. En liten limbo alltså.

För oss är det ändå viktigt att barnen har någon hobby, det måste inte vara sport men jag tror att det gynnar barnen att ha något annat än skolan. Hur tänker ni? Vilka hobbyn har era barn?

 

Följ mammaskaffepaus på Instagram, gilla och dela gärna våra avsnitt. Tagga oss i en bild i din story när du lyssnar så att vi får se när och var just du lyssnar. Har du öppet konto ser och delar vi din bild, annars kan du dela den med oss via DM. Imorgon onsdag kör vi #onsdagskaffelive kl 12.30 där vi tillsammans testar en ny kaffesort och pratar om veckans avsnitt. Vi brukar också hamna in på en del andra aktuella tankar och händelser. Missa inte det!

Så gör en riktigt fotbollsspelare

I lördags var det avslutning för utesäsongen med fotbollen. Något som båda barnen sett framemot eftersom det delades ut medaljer till alla fotbollsknattar. Om det är något som småbarn går igång på så är det ju just medaljer, eller är det bara mina barn? Nåja dagen kom och lag efter lag fick gå upp och ta emot sina medaljer. Det var nervösa små knattar som trippade upp och riktigt nöjda barn som satte sig ner på sina platser igen.

IMG_9472

I Adams lag premierades några spelare, för träningsflit, utveckling och kämparanda. De baren fick också en liten pokal/staty (vad man nu ska kalla det?). Och de barn som inte fick någon premiering just denna gång hade lite svårt att hålla humöret i styr och tårarna borta. Också Adam var besviken över att inte han också fick en pokal. Såklart är 7 åringar besvikna, hade nästan varit med konstigt om dom inte varit. MEN det som fick mitt mammahjärta att svämma över var att Adam gick fram till lagkompisen, gav highfive och sade ”HYVÄ XX”. Att han ens vågar gå fram och säga något på finska var stort för honom. En stund senare gratulerade han en av de andra lagkompisarna som också fick pokal med ett ”grattis bra jobbat”.

IMG_9470

På vägen hem pratade vi om just det. Jag berättade för honom att jag blev så stolt över att han var glad för kompisarnas skull. Att det kändes så fint att han visade för dem att han delade deras glädje. ” det var fint Adam, så gör en riktigt kompis! ” Han tittade finurligt på mig och konstaterade sedan,

” nej mamma SÅ GÖR EN RIKTIGT FOTBOLLSSPELARE ”

Och han har så rätt. Det är en fin egenskap att kunna vara glad för andra även om man själv också hade velat ha pokalen. Det var inget som jag själv som barn var speciellt duktig på. Därför värmer det lite extra i hjärtat att se att det kom så naturligt för Adam. För mig behöver han varken få medaljer eller pokaler för att göra mig stolt, fortsätter han vara en snäll fotbollsspelare är det finare än alla premieringar i världen.

En helg då familjetimmarna blev på pluss

Efter vår lite halvkaotiska torsdagskväll var över vaknade vi tidigt på fredag morgon för att vinka hejdå till kusinerna som åkte vidare till Spanien. På grund av Antons mystiska bett i benet bestämde han att han inte skulle åka iväg till Utö som planerat. Eftersom ingen var säker på vad det riktigt var frågan om gällande honom så kändes Utö lite väl extremt. Vi var ju inte direkt ledsna över att han blev hemma, istället för att bli ensam med barnen hade vi nu alltså en massa ledig tid TILLSAMMANS allihopa. Det behövdes verkligen, det är nämligen evigheter sedan vi senast haft en helg tillsammans.

IMG_6245

IMG_6261

IMG_6255

På fredagen gick vi en sväng till Pargas dagarna, köpte de obligatoriska lakritsremmarna, fiskade i fiskedammen och fångade lite skräp för att sedan avsluta med några varv i kaffekopparna. Riktigt roligt, även om det nästan blev lite för varmt där i något skede. Efter lunch och lite vila bestämde vi oss för att åka ut till Nagu en sväng. Vi blev sugna på mjukglass och i Nagu får man mjukglass av vanlig glass. Förstår någon vad jag menar när jag säger så? Man kan alltså välja typ mango-melon glass som dom sedan gör en mjukglass av. Okej det är kanske lite svårt att förklara men MUMS. Jag testade en nu smak för säsongen, kokos-passionsfrukt och den var riktigt god. Gillade nog bara kokos mera men ibland måste man testa något nytt. Inget vinner polka, sådär om någon undrar vilken som är min favvo. Barnen simmade och lekte lite på stranden innan det var dags att packa ihop alla saker och åka mot Pargas igen.

På kvällen var jag och hjälpte till inför ÅU-cup, flyttade på mål, byggde partytält och hade allmänt trevligt tillsammans med andra fotisföräldrar. Fatta att jag alltså är en fotismamma nu, det hade man inte trott. Under tiden åkte Anton och handlade med barnen, förberedde fredagstacos och samlade en hel del plusspoäng.

Lördagen gick i fotbollens tecken, Adam spelade totalt 4 matcher och vi tog en snabb runda på pargas dagarna för att käka våfflor. Det var både spännande och roligt med ÅU-cup. Varmt och svettigt blev det men Adam höll humöret bra och orkade kämpa fint. Sista matchen fick han också sitt första gröna Fair Play kort vilket ju var väldigt roligt. Jag blev så glad över att han blev glad. Som avslutning på dagen var det medaljutdelning vilket också var väldigt uppskattat. Hans första egna medalj.

På kvällen lekte vi ute i det varma vädret, blåste såpbubblor och testade barnens nya vattenpistoler. Min pappa med fru och deras gemensamma barn kom hit, vi umgicks en stund innan det blev sovdags.

Eftersom pappa och gänget var påväg till muminvärlden innan de åkte hem igen passade vi på att joina. Det är flera år sedan vi senast varit där och OJ då lyckat det blev. Både Adam och Saga var nu tillräckligt stora för att njuta av upplevelsen. De sprang omkring och kramades med figurerna, lekte och deltog i programmen som fanns. Dagen gick snabbt och mitt i allt var det redan dags för dagens sista teaterföreställning vilket också fick avsluta besöket i muminvärlden.

IMG_6424

På hemvägen började Adam prata om sverigebåtarna, om den där gången förra sommaren som vi var på en strand där man såg båtarna väldigt bra. Efter en lyckad dag tänkte vi att lite kvällsmål på stranden kunde bli den perfekta avslutningen så vi åkte via kotipizza och tog med oss lite pizza till ruissalo. Först åkte vi till ett ställe där man såg båten väldigt bra, men Adam ville också till simstranden så vi åkte också dit. Det blåste rätt mycket så det var ganska kallt, men skam den som ger sig och till slut fick vi se när båten åkte iväg mot Sverige och vatten sådär magiskt försvinner från stranden för att sedan komma tillbaka i full fart.

IMG_6649IMG_6654IMG_6722IMG_6775

Vi åkte hemåt och konstaterade än en gång att vi borde bli bättre på att vara spontana, liksom en liten picknick är inte så svår att fixa men barnen ÄLSKAR det. Hoppas på mer sånt nu då Anton jobbar i hemknutarna och inte sätter flera timmar i dagen på att resa till och från jobb. Jag kunde också konstatera att familjetidskontot laddats rejält denna helg, vilket verkligen behövdes. Nu är vi redo för måndag igen.

IMG_6750

IMG_6756

Sommarlovets första dag

Idag är det ju den första riktiga sommarlovsdagen och vilken dag det varit. Det har funnits lite av det mesta, psykbryt, plättar, fotbollsträning i ösregn, lek, vattenkrig, mysiga samtal, Zumba och bastu. Vi har mina kusiner här på besök och njuter av varje stund. Dom leker med barnen, sköter om dem och umgås med oss. Bättre gäster kan man inte ha. Barnen njuter av att få umgås med sina idoler och jag njuter av att kunna vara i ett annat rum än Vidde då han är vaken. Jag kan liksom plocka undan i köket även om han leker i sitt rum. Efter helgen kalasande finns det en del att plocka undan, efter idag finns det i alla fall en del mindre.

Saga hade fotbollsträning idag, hon var NOLL sugen och drog igång en rejäl skrikfest innan vi kom oss iväg. Allt som kunde vara fel var det och jag fick jobba med mig själv för att 1 inte hota 2 inte tappa det själv 3 inte ge upp i ren frustration.

Vi kom oss iväg och det gick bra, mot slutet av träning hade hon till och med rolig. Och tur var det att vi kom oss iväg, annars hade jag nog glömt att man ju skulle hämta ut wc och hushållspapper idag. Nu såg jag ju alla andra göra det och kom då också ihåg mina egna. Min hjärna har helt klart tagit semester.

På kvällen tog jag och äldre kusinen lite tumistid och åkte iväg på zumba. Tänk att hon redan är så stor att hon kan joina på sådant. Så härligt, vi hade riktig skoj och avslutade sedan sommarlovets första dag på bastulaven. 7/10 toast på dagen, ska bli spännande att se vad vi hittar på imorgon.

A245F593-D32C-4C1D-BE34-00319D8B2970

När hon ville och verkligen vågade

Förra fredagen var det en spännande dag här i vår familj. Saga hade nämligen dansuppvisning med sin dansgrupp. Hon har ivrigt dansat enda sedan hösten nu och OJ så hon växt och blivit modig. Vår lilla tjej stod där på scenen och jag ville bara gråta. Så stolt över henne, för jag VET hur nervös hon var innan. Stoltheten som lyste i hennes ögon efter uppträdandet värmde mitt mammahjärta. Anton hade åkt och köpt lite blommor till henne som hon fick. Precis som de äldre dansarna och SOM det uppskattades.

IMG_5296

Hon ÄLSKAR att dansa och är verkligen ivrig på att lära sig mer. Känns så roligt att hon hittat en hobby hon gillar. Under fredagens uppvisning dansade också många äldre dansare och Saga satt och drömde om dagen då hon också får dansa med balettskor och balettkjol. Som hon pratat om dessa, övar piruetter och tränar. Hon får hålla på med detta så länge hon är ivrig och tycker det är roligt. Vi får se om det blir en liten dansare av henne. Tänk att då kunna visa hennes första riktiga uppvisning, när hon som knappa 5 åring dansade fe-dansen med vingar och trollspö. Vår prima lilla ballerina.

Nu tar dansen snart sommarlov och då skall hon testa på fotboll, skall bli spännande att se vad hon tycker om det. Intresset för fotboll kommer från att Adam för ett par veckor sedan började träna fotboll. Jag är öppen för att låta henne prova, att ge barnen möjlighet till aktivitet och rörelse är något jag VILL prioritera.

I måndags var det då dags för den första fotbollsträningen med fotbollsförskolan. Det var en ivrig tjej som stolt drog på sig sina egna fotbollsskor och fyllde drickaflaskan med vatten. När vi väl kom fram till fotbollsplanen fylldes tjejens små ögon med tårar. Något jag var ganska beredd på. Det blev för spännande, det var för många barn och hela situationen blev skrämmande. Hade önskat att jag hade kunnat åka ensam med henne på träningen, men av olika anledningar var både Adam och Vidar också med. Adam dessutom på riktigt dåligt humör eftersom han minsann inte hade lust att vara där. Så med Vidar på armen och en gråtande Saga i handen lallade vi omkring på fotbollsplanen. Att inte då ge upp och bara lasta barnen i bilen och åka hem är en bedrift, men att dessutom lyckas vända det och sakta och i Sagas takt få henne att våga vara med. I slutet av träningen var hon till och med okej med att jag stod på sidan. Och vi var alla glada och nöjda när vi åkte hem. Jag var stolt över henne att hon vågade och utmanade fast det kändes jobbigt, jag var också stolt över mig själv som inte tappade nerverna utan försiktigt försökte få henne att våga det hon innerst inne ville.

Och JA visst ville hon fortsätta med fotbollen och visst ÄLSKADE hon att uppträda med dansen. Att som mamma försöka känna efter vad som är vad är inte alltid lätt, men just dessa två gångerna är jag glad att jag vågade pressa henne lite lagom. För hon växte flera cm efter att ha kommit över två jobbiga situationer. Och jag som mamma njöt av att se henne njuta.

Mitt i allt blev det fotboll för hela slanten

Okej vet ni NU ska jag erkänna att jag haft förutfattade meningar och är genast beredd att medge att dom var FEL. Jag har nämligen tänkt att fotboll för barn varit på tok för allvarlig och inte något som passar våra barn. Min egna osäkerhet LYSER så stark igenom här, liksom eftersom jag inte kan något om fotboll kändes det skrämmande. Jag kunde ju inte förbereda barnen innan träningen. Ni vet träna innan så att man sen kan i alla fall lite. Inser ju nu på efterhand att det är JAG som tagit det på för stort allvar och tänkt att mina barn måste vara BRA på fotboll för att börja träna. I D I O T I S K T jag vet.

IMG_5327

Som tur hade Adams förskola besök att fotbollsskolan och han blev SÅ ivrig. Kom hem med en lapp och meddelade att NU ska han börja spela fotboll. Jag passade på att smida då järnet är varmt och samma eftermiddag var han på sin första träning. Fotbollsskorna hade vi redan köpt för ett tag sedan eftersom intresset för fotboll funnits men modet att gå på en träning inte varit där. 

Vi åkte iväg till träningen och Adam sprang iväg med sina kompisar och tränade på för fulla muggar. Han var så stolt och hade så roligt. Älskar att se när barnen gör något de gillar. För mig känns det viktigt att barnen rör på sig och har roligt samtidigt. Jobbar med mina egna osäkerheter kring att inte bedöma Adams prestation. Väldigt ocharmig sida jag upptäckt hos mig som förälder, något jag verkligen får jobba på. Man behöver liksom inte vara bäst för att vara med, för att duga. Vill inte föra över mina höga krav på mig själv till barnen. Jag vill ju skydda Adam från att känna sig ”dålig”. Och DÄR är mitt problem, man är väl inte dålig för att man inte kan? Ja jag får stå för min krassa syn på detta. Som medveten kan jag i alla fall aktivt jobba på att ändra synen.

IMG_5342

Så glad att Adam vågade prova, att jag vågade ge honom chansen och att vi tillsammans fick en SÅ positiv upplevelse. Intresset har smittat av sig och Saga meddelade nu att också hon vill prova på fotboll. Hennes dans tar paus nu över sommaren så då passar det perfekt med lite fotboll i alla fall under sommaren. I måndags var hon på sin första träning, det är en historia i sig. I bilen hem var hon i alla fall nöjd och glad och meddelade att hon nog vill fortsätta med fotboll.

Så från att vi varit en familj som inte haft något med fotboll att göra är vi nu en familj med två barn som tränar och har träningar 2 dagar / vecka var. Det sparkas fotbollar omkring på gården och dom är båda två så ivriga. Vi vet var vi kommer spendera eftermiddagarna nu. Bredvid en fotbollsplan. Och Vidar lär byta ut stenarna till gummit som finns på konstgräsplanen. Känns roligt och bra i hjärtat. Tur att man vågar testa också det som känns skrämmande. Jag är glad över att jag vågade utmana mina egna förutfattade meningar.