Mammalistan 2.0 by CarolaEkman.fi

Eftersom hjärnan är både full och tom på samma gång just nu så passar det perfekt att fylla i en lista om den viktigaste rollen i mitt liv, nämligen Carros mammalista. HÄR kommer du till Carros inlägg, fyll i listan du också och kom ihåg att länka tillbaka till Carros blogg.

Så here WE GO!

799A6648

Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?

Idag har vi 2 barn och ett tredje på kommande. Trodde länge att jag var klar och färdig med två barn, men i och med denna graviditet har jag insett att man sällan kan planera livet och att det kan bli hur bra som helst ändå. Det kan bra hända att jag känner att vi är klara nu i och med lillebror, men någonstans djupt inne i mitt mammahjärta finns nog plats för ett fjärde barn också. Anton har alltid sagt att han vill ha 4 barn, länge skrattade jag och sa att han får byta fru i så fall men här sitter jag ändå nu och är gravid med nummer 3. Vi får helt enkelt se, hur livet och vardagen blir nu och hur allt känns sen då lillebror inte längre är bebis. Sen kan man ju sällan bara ”skaffa” ett barn heller, men det tror och hoppas jag att ni alla förstår.

Något du älskar att göra med ditt/dina barn?

Jag älskar dagar då alla är på bra humör, då alla vaknar glada och livet liksom flyter på. Något som ändå är rätt så ovanligt, att liksom dagen flyter utan friktion och alla bara är nöjda och glada. Det är väl därför man njuter extra när det väl händer. Jag älskar egentligen att göra det mesta tillsammans med mina barn bara jag själv känner mig i balans. Tycker om att åka till simhallen med barnen, att sitta i bilen påväg till Österbotten, att mysa framför en film tillsammans och att sitta och titta på då dom leker tillsammans. JA och en av de BÄSTA sakerna jag vet är att sitta och se på då Anton leker med barnen, oj då svämmar hjärtat över av kärlek. Att lite utifrån få stå och titta på min familj.

799A6589

Trivdes du som gravid?

Första och andra gången trivdes jag väldigt bra, mådde helt okej och hade bra med ork. Ja man kan säga att jag njöt av att vara gravid. Tredje gången gick jag in i graviditeten men ett jävla självförtroende, nu skulle jag minsann vara den där aktiva kvinnan som tränar och mår bra och strålar och njuter och.. Vilken jävla käftsmäll det blev, illamående från helvete, konstant sjuk, slutstressad.. Ja de blev minsann inte som jag hade tänkt mig, jobbar hårt för att inte se det som ett misslyckande. Jag kan ju liksom inte påverka hur jag mår. Mitt i allt detta känner ja ändå en sån otrolig kärlek till det lilla pyret som gör kullerbyttor där i magen. Det är ändå en så kort tid som graviditeten håller i sig, och jag tror och hoppas att jag hittar tillbaka till mej själv igen efteråt.

Har ditt liv förändrats sedan du fick barn?

Jodå visst var det en hel del förändringar då, för 6 år sedan. Som 21 åring var jag ju ändå bland de första som fick barn, och visst hade mammarollen ett pris. Samtidigt är jag glad, jag fick se vilka vänner som var på riktigt, jag fick en helt ny vänskapskrets och jag saknade inte mitt gamla liv nämnvärt. Jag var inte någon partyprisse året innan jag blev gravid heller, vi hade inte heller något behov av att hinna resa eller göra andra stora saker innan vi fick barn och vi behövde inte känna att vi gav upp något.

799A6469

Det bästa som finns med att vara mamma?

Det absolut bästa är nog den villkorslösa kärleken, att se på sina barn och bara känna att man älskar dem så mycket att det gör ont. Att se barnens kärlek för hela vår familj. Att få vara den som barnen vill krama då dom är ledsna (jag eller Anton alltså), att vara den som dom vill krama då dom är så lyckliga att dom inte ens vet vart dom skall ta vägen. Att vara någons trygghet. Att få vara DEN för någon, som min egen mamma är för mig.

Något mindre roligt med att vara mamma?

Att tvivla på sig själv i rollen som mamma, att se barnen ledsna och olyckliga. Att inse att jag inte kommer kunna skydda dem från allt ont som finns i världen. Att stå vid spisen och försöka laga mat, samtidigt som man försöker se till att barnen inte har ihjäl varandra. Öronsuset efter att en arg 3,5 åring gallskrikit över något. Att gå och sova på kvällen och veta att jag borde ha orkat lite till, inte bränt propparna och blivit arg.

799A5724

Ditt bästa tips för en ny mamma?

Våga lyssna på människor som du känner att har samma värderingar som du själv. Våga ta emot hjälp och stöd av personer som du själv litar på, våga fråga om du är osäker och våga stå på dig själv då du känner att något känns fel. Våga erkänna för dej själv att du inte kan eller behöver ha koll på ALLT genast. Försök ta dagen som den kommer och jämför dej inte med andra mammor. Från dag 1 skall du intala dej själv att du är den bästa mamman för just ditt barn, ditt barn vill inte ha någon annan mamma än just DU.

Något du inte hade förväntat dig att skulle komma med mammarollen?

Nära vänskapsrelationer med människor jag aldrig hade träffat om det inte varit för barn i samma ålder. En ständig oror för att jag själv eller någon i min familj skall bli sjuk.

799A6656

Känner du dig bekväm med att visa bilder och skriva om dina barn på sociala medier?

Jodå det gör jag. Ju äldre dom blir desto mindre vill jag skriva OM dom, skriver mer om MIN del av det hela. Om ni förstår hur jag menar. Jag vill kunna stå för alla de texter som finns om barnen och vår vardag. Jag skriver ärligt om vår vardag utan att hänga ut barnen för mycket. Gällande bilder så väljer jag att inte sätta upp bilder som känns opassande för internet. Barnen får hellre vara söta och roliga på sociala medier, ibland skulle det vara lockande att filma en hysteriskt arg 3,5 åring MEN det känns inte helt okej.

Topp 3 vardagsrätter du gör till ditt barn/barnen?

Makaronilåda med bönpasta. Känner mej alltid lite extra nöjd då, som sådär snällt lurar i kidsen bönor när dom tror dom äter pasta. Kyckling, ris och ”mommosås”, ett säkert kort om man vill att dom skall äta duktigt. Pestolax med potatismos, lätt mat som går snabbt att göra och blir lika gått varje gång. Burkpesto på en laxbit och in i ugnen, lättare än så blir det inte.

Ger du ditt barn/dina barn sötsaker?

Försöker att vi skall ha en så avslappnad inställning som möjligt till sötsaker. Vi har godisdag på fredagar och då får barnen välja några godisar i lösgodishyllan, ibland väljer dom att ta ett kinder-ägg istället och ibland blir det en slickepinne. På kalas är det fritt fram att äta det som bjuds på, bjuder mommo på kex till kaffet får dom äta det. De flesta i våra kretsar har samma tankar kring barn och socker, vilket leder till att det sällan blir konflikter kring detta. Våra barn har också rätt så bra spärrar och jag behöver sällan säga till att dom inte får ta mera. Själv saknar jag fortfarande den spärren och försöker därför aktivt lära barnen att känna efter själva. Jag vet ju resultatet av att någon ständigt sagt ”nu var det sen sista kexet”. Visst får man säga så ibland också, men som sagt så behövs det inte så ofta. Just nu har vi detta på en nivå som känns fungerande för oss. Ser hellre över sockerinnehållet i barnen frukost, mellis och kvällis. Liksom att man håller skillnad på morgonmål och efterrätt.

_MG_6653

Hur mycket ensamtid tar du och din partner för varandra sen ni fick barn?

Nu då barnen är större har vi en hel del tumistid tillsammans. En helg i Stockholm eller någon timme på K-rauta. Vi har turen att ha många runt omkring oss som mer än gärna umgås med barnen någon timme så att vi skall hinna uträtta ärenden tillsammans. Vi är inte speciellt bra på att gå ut och äta eller liknande, men vi uppskattar all form av tumistid. Resorna till och från Österbotten är t.ex. helt superbra. Barnen sover ofta någon timme och då hinner man prata ostört utan att någon ”måste” göra något annat. Vi försöker också ge varandra utrymme för egentid genom att ena åker iväg med barnen till butiken så att den andra får vara ensam hemma en stund eller liknande. Svåraste för oss den senare tiden har varit att fåt till familjetid hela familjen, så där har vi aktivt fått börja ta beslut att NU är vi alla bara hemma tillsammans utan måsten. En sådan kväll i veckan är minimi och jag känner att hela familjen mår bättre av det.

799A6519

Umgås du ofta med andra mammor + barn?

Då jag var mammaledig gjorde jag det, gick på familjecaffeer, hade playdates osv. Men i och med att jag jobbat på kvällarna det senaste året och barnen lekt med kompisar på dagis på dagen så har det blivit väldigt lite mamma+barn träffar. Hoppas det skall bli mer av den vara igen nu då jag blir mammaledig.

Känner du en press att du borde vara på ett visst sätt som mamma?

Pressen kommer i så fall från mig själv, känner mig rätt så säker i min roll som mamma. Känner att jag vet hur jag vill vara mot och med mina barn. Känner inget behov att berätta att mitt sätt är det rätta och känner inte heller något behov av att försöka få andra att göra som jag. Om jag känner att jag blir stressad av någon annan mamma på en blogg eller på instagram väljer jag bara att ta en paus från det kontot eller sluta följa helt. Pratar gärna om hur vi tänker kring barnen, men kan bra acceptera att andra tänker på ett annat sätt. Det finns fler än ett sätt att göra rätt!

Alla bilder i inlägget är fotade av vår bröllopsfotograf Anna Riska

En tapper kämpe

Hemma igen, men en trött och ledsen kille. Tyvärr hjälpte det inte att han fick lugnande, det gick ändå inte att lappa tanden. Tandläkaren menade på att han inte kommer komma ihåg besöket speciellt mycket eftersom han fått meidicin innan men tja vi ska se. Nu får vi i alla fall vänta på en remiss till TYKS istället. Han kommer att sövas ner och så lappas och putsas hålet. Hoppas verkligen att detta inte sätter spår i honom för resten av livet. Så onödigt att vara rädd för tandläkaren, då det ändå är något som måste göras.

Till Adams utmaningar hör just att klara av nya situationer, han blir liksom så rädd och hysterisk att ingen i världen längre kan lugna ner honom. Även med lugnande i kroppen. Att få hem en groggy över 20 kg tung kille var inte heller det allra lättaste. Nu vilar han på soffan, försöker få honom att somna en stund så att han skulle sova ut medicinen.

IMG_1896

Efter att han vilat skall vi åka iväg till butiken, denna lilla kämpe är absolut värd en ny leksak idag. Mammahjärtat gråter då ens modiga lilla kille ligger där i stolen och kämpar för allt vad han kan. Han försökte verkligen idag, något annat kan man inte påstå. Hela killen skakade tillslut för att han var så rädd, och så skall det ändå inte behöva vara. Tanden är i alla fall lite mer putsad igen och en ny tillfällig lapp satt på plats.

Till sommaren skall det fixas, känns skrämmande för mig att min lilla pluttis skall sövas ner. MEN för honom är det säkert 1000 gånger mer skonsamt. Att få somna i lugn och ro och vakna med en lappad tand.

På tal om tandläkaren så borde jag ju beställa tid dit jag också, evigheter sen sist och jag har säkert hål igen jag också. Dagens besök gjorde mej inte direkt mer taggad, men sen igen MÅSTE man ju. Jag vill ännu tillägga att tandläkaren och tandskötaren gjorde ett gott försök, inget illa menat mot dem. Dom tröstade både Adam och mamma.

Nervöst

I morgon skall vi till tandläkaren med Adam, han skall lappa ett hål. Ett hål som fick en tillfällig lappning i december under riktigt tråkiga omständigheter. En hysteriskt skrikande liten pojke, en mamma med tårarna rinnande brännande bakom ögonlocken samtidigt som jag försökte få honom att lugna ner sig och öppna munnen. Till slut gick det någolunda och tanden lappades. I morgon skall de då fixas ordentligt, eftersom Adam upplevde det hela som väldigt obehagligt sist kommer han nu ges lugnande innan. Jag håller tummar och tår för att medicinen skall hjälpa och göra att han hålls lugn och att upplevelsen inte blir allt för traumatiskt denna gång.

Vi har pratat om detta i några dagar nu, han har processat det och vi har tillsammans kommit överens om att han efter ingreppet är klart skall få välja en ny legoförpackning. Säga vad man vill om att muta sina barn, men i situationer som denna känns det ändå som ett bra alternativ. Adam kan hålla fokus på att han faktiskt kommer att få en ny leksak efteråt. Som 5 åring förstår han inte varför tanden måste fixas, och om en liten muta kan få honom att kämpa sig igenom detta är det verkligen värt det. Om det inte går att fixa tanden imorgon kommer dom behöva söva ner honom. DET känns ännu läskigare, så jag hoppas det fixar sig imorgon.

799A5956

foto: Anna Riska

Anton, som annars är lugnet själv, lider själv av skräck för tandläkaren så honom har vi inte mycket nytta av imorgon. Det gäller bara för mamman i familjen att samla mod och krafter så att jag klarar av att hålla lugnet och vara stark för bådas del. Den lilla patienten sover redan skönt men mamman ligger och våndas. Tänk hur obehaglig detta känns för mig, en ”liten” grej som att fixa en tand. Med fasa tänker jag på alla de föräldrar som behöver se på då deras barn går igenom långt mycket värre saker. Vi behöver ändå bara få tanden fixad och sedan får jag ta med mig en frisk pojke hem igen. Perspektivet man får av dessa tankar, gör nästan att hela inlägget känns onödigt. Ändå är jag nervös, ändå önskar jag att han inte skulle behöva lappa tanden.

Ni håller tummarna för oss va?

En av alla kaosnätter

Som jag redan tidigare skrev om har nätterna i detta hus blivit rätt så dåliga. Känns väldigt onödigt att vi NU då barnen är 5 och 3 vakar långt mycket mer än vi gjorde då barnen var bebisar. Vi kan t.ex. ta förra natten som exempel. Barnen somnade redan 20.30 i egna sängar i sina egna rum, vi gjorde high five med Anton och laddade upp med mellomys i sängen. Kollade på mello och sen skulle vi börja sova. Tänkte till och med att det skall bli så skönt med en LÅNG natts sömn. Som mamma borde man veta bättre än att tänka sådana tankar,knappt hade jag ens hunnit stänga ögonen innan

MAMMAAAAAA första barnen vaknar och kommer tassande till vår säng. Nåja hon kryper upp och vi säger godnatt.

MAMMAAAAAAA Andra barnen är vaket han också, kommer tassande till vår säng och kryper upp. Nu är det väldigt trångt om saligheten i vår stackars 160cm breda säng.

Försöker somna, men det går inte, ingen somnar och alla blir irriterade. Tillslut efter att ingen somnat på över en timme, trots att vi provat att ligga i sängen, på madrasser och i sängen igen börjar allas nerver vara slut. Alla är trötta, och tillslut går Anton och Saga tillbaka till Sagas rum, Saga går med på detta och somnar i sin säng och Anton sover på en madrass i hennes rum. Hon sover skönt resten av natten. Adam somnar på madrassen i vårt sovrum och han sover lika så en skön natt. Mitt i allt så ligger jag själv i sängen. Sängen som just var överfull blev tom lika snabbt igen, kändes ensamt. Och inget känns riktigt bra.

Jag vill ju så gärna att dom skall sova skönt i sina egna sängar, att vi alla skall få sova skönt om nätterna. Men det är mer regel än undantag att i alla fall den ena vaknar på natten. Vad vaknar dom av? Jag kan åter igen konstatera att jag inte är någon härlig människa då jag inte får sova om nätterna, tanken på en liten bebis gör mig lite nervös. Tänk om vi inte får sova alls när lillebror kommer. Ni vet hur en preggohjärna spinner iväg. Tänk om ingen sover i sommar?!?

Nytt försök ikväll igen, nu är barnen nattade i Adams utbäddbara säng båda två sida vid sida och jag hoppas att dom och vi skall få sova en skönare natt inatt. Madrasserna är redo i vårt sovrum också, oftast är det Anton som får flytta ner på madrassen med den ena om dom båda vaknar.

Denna graviditet har jag annars också sovit mycket sämre, minns inte när jag senast skulle ha sovit en hel natt utan att, av orsak eller annan, vara vaken någon timme. Vaknar på morgonen och är aldrig riktigt utvilad. Det går om, som alla andra faser går detta också om, hoppas på en liten paus innan lillebror kommer? Men om det inte går så är jag i alla fall van att vaka sen, och nätterna är ljusare på sommaren.

IMG_4441

En spontan lördag

En lördag utan måsten, så skönt! Anton och barnen gick ut vid 10 imorse och jag fick i lugn och ro rensa i förrådet på vinden. Har länge tänkt att jag behöver ta i tu med detta rensande, men inte riktigt hittat inspirationen. Nu var förrådet så överfullt att jag inte längre orkade försöka få in mera saker där. Tog ut allt och plockade igenom, där var barnens urväxta kläder och mina egna kläder som jag inte längre använder. Packade ihop en IKEA kass som skall ges till UFF, den blev full, fyllde nästa kass, som också blev full och sen ännu en tredje kass. Totalt körde jag iväg med 3 IKEAkassar med kläder till UFF och en annan kass ännu. Så skönt att få rensat ordentligt där, och kunna sätta in saker dit igen utan att vara rädd att hyllorna skall gå av. Tänk ändå att man sitter och pantar på en massa saker som man inte längre använder, känns i alla fall bra att veta att någon annan förhoppningsvis skall ha nytta av våra gamla kläder.

IMG_9972

Efter min resa till UFFlådan åkte jag till butiken och handlade inför grillning på gården. Anton och barnen hade gjort upp en eld och vi tänkte grilla korv och marshmallows. Blev en riktigt mysig utedag tillsammans med barnens fammo och faffa och två av barnens kusiner.

IMG_9977

IMG_9975IMG_9982IMG_9991IMG_9985IMG_0009

Vi njöt av att ha fina utemöbler som min fasters man byggt och gett till oss i bröllopsgåva. Helt perfekta att använda året om! Nu under vintern är dom under tak, och till sommaren plockar vi fram dem på gården igen. Lamporna hänger kvar som ett minne från bröllopet, mysigt det också.

Vi har haft en riktigt skön dag och barnen kom in igen klockan 17, många många timmar senare varma och sköna med rosiga kinder. Om inte det är ett bra betyg på deras handskar och halare från Isbjörn of Sweden så vet jag inte vad som skulle vara de. Ser också framemot två barn som borde somna riktigt skönt ikväll.

 

#malinantonhelenius 050817 del 2

del 1 hittar du här, där berättar jag lite mer om morgonen på den stora dagen. Alla foton är tagna av världens bästa bröllopsfotograf Anna Riska <3

Vi fotade några porträttbilder på bara mig och Anton innan vi nervösa hoppade in i bilen för att åka till Kyrkan. NU var det nervöst kan jag berätta, nu fladdrade alla fjärilar som bara fanns där i magen samtidigt som jag ändå kände att det var härligt. Konstig känsla, men härlig som sagt. Men först tar vi några av porträtten.

_MG_5443

_MG_5448

Vädret var väldigt omväxlande under dagen, solen sken, det regnade och så sken solen igen. Det regnade alltid vid rätt tidpunkt, så regnet i sig störde aldrig oss. Skönt också att det inte var sådär SUPER varmt eftersom det var nervöst och svettigt nog i alla fall.

799A5470799A5515

Mitt blåa halsband har jag fått av min fammo. Kändes viktigt för mig att jag gifte mig i just det smycket, då var hon med mig närmast hjärtat hela dagen. Jag vet ju att hon så gärna hade varit med på festen, och visst var hon med nu också men ni förstår säkert hur jag menar.

799A5534799A5536799A5564

Ärligaste bilden på oss, vi hade kanske lite svårt att koncentrera oss mellan varven. Så härligt med en fotograf som kunde få oss att slappna av såhär mycket. Känns i bilderna också att vi var så avslappnade som man nu kan vara, någon timme innan vigseln.

799A5578799A5583

Efter detta satte vi oss i bilarna och styrde kosan mot kyrkan. Vi hade träff med kidsen och min mamma utanför kyrkan. Härligt att få se dem igen och krama om dem innan vigseln. Då barnen var med släppte nervositeten lite mer, insåg snabbt att Saga var riktigt nervös och att vi nu skulle försöka göra det bästa av situationen.

_MG_5466_MG_5471_MG_5587_MG_5474

Mina finaste killar. Se på Adam, så stilig han var. Slipsen matchade Antons och bestmennens <3 Adam valde dock att inte alls vara med i själva vigseln, han ville sitta med min kusin istället och det gick lika så bra det. Vi gick in med inställningen att vi gör dagen på barnens villkor och då måste ju barnen få bestämma själva också.

_MG_5477

Matte och Kim var Antons bestmen.

799A5700

Brudnäbbarna mina systrar Veera & Venny och så min kusin Minea.799A5706

Främmorna, Lelle, Karin och min syster Julia.

799A5717

Tanken var att Saga skulle gå in i kyrkan tillsammans med Minea längst fram. MEN nej det ville minsann inte fröken, så hon fick hålla mej i handen istället. Det var väldigt spännande för en liten 3 åring, lite för spännande, men hon skötte sig exemplariskt. Stod snällt och höll mej i handen genom hela vigseln.

799A5724799A5726799A5732_MG_5509

Brudfrämmornas och brudnäbbarnas klänningar köpte vi från VILA, dom var så fina hela bunten <3 och TÄNK att vi faktiskt hittade klänningar som passade alla och som alla gillade (vissa mer vissa mindre). Vi valde att betala deras klänningar så att vi (JAG) skulle få ha lite mer åsikter.

799A5741

_MG_5530_MG_5550799A5735799A5775799A5782799A5784

Finaste Amanda sjöng – utan dina andetag i kyrkan. Det var så fint, är så glad att just hon sjöng i kyrkan.

799A5796

799A5824799A5833

Här säger jag till Anton, akta så att du inte stiger på min klänning. Ni ser ju vad han ändå gör..

799A5837_MG_5593_MG_5594_MG_5597_MG_5604_MG_5613_MG_5622_MG_5624_MG_5631

Gruppbild på alla gäster utanför kyrkan <3 Ett roligt minne det också!

_MG_5644_MG_5649

Vår tanke från början var att vi skulle åka på traktorvagn till festen, MEN på grund av det ostadiga vädret tänkte vi om och hade turen att vi fick låna Antons kompis Dennis bil. Dennis själv agerade chaufför.

_MG_5655

Sprayade några gamla burkar med samma kopparfärg som vi annars använde och blev riktigt nöjd med det också. En rolig liten detalj som inte tog speciellt länge.

_MG_5664_MG_5678

Vi hoppade in i bilen och åkte iväg till ett hemligt ställe. I väntan på att alla gäster skulle hinna anlända till ladan innan oss. Under denna tid regnade det, så det var verkligen BRA att vi inte satt på en traktorvagn just då.

Fortsättning följer..

 

Att sova i egna rum

Den senaste tiden har det verkligen varit lite upp och ner med tanke på hur vi sover. Efter veckor med olika sjuka barn och flunssor flyttade båda kidsen permanent in i vårt sovrum. Sådär att dom somnar i vår säng och sedan bara lyfts ner på en madrass, eller sover på madrassen med ena föräldern bredvid sig. Och det är kanske ändå inte tanken sådär i det långa loppet. Har inget emot att dom kommer tassande till vår säng mitt i natten om dom vaknar, men dom får helst somna i egna rum i egna sängar, så att jag och Anton kan kolla något avsnitt Modern family, HIMYM, Friends eller någon annan serie innan vi somnar.

Igår åkte våra österbottniska gäster hem igen och jag tänkte att NU kör vi en drive på att få dem att somna i egna rum igen. Vill verkligen försöka få in detta nu i god tid innan lillebror kommer. För även om jag själv vet att vi inte kommer kunna ha 2 barn + bebis + oss själva i vår 160cm breda säng så behöver jag ju inte säga det som orsak till kidsen nu. Känns dumt att den förändringen skall komma sen då lillebror är född. Men innan han föds vill jag verkligen att det blir lite mer rutin på nätterna här igen. Faktum är ändå att jag alltid nattammat liggandes i sängen. Saga flyttades över till sin egen säng igen efter amning medans Adam sedan nyfödd så gott som varje natt sovit mellan oss. Jag vet alltså att dom kan vara så olika, och förbereder mig därför på att lillebror kan vara en bebis som VILL sova med oss. Om vi inte ror i land detta nu på 4 månader, får vi väl köpa en säng som är 4 meter bred.

IMG_2773

en liten lillasyster som sov själv i sin egen säng riktigt bra till hon blev typ 2 år 

Nåja men så igår pratade vi igenom detta med barnen, att nu skulle vi vilja att dom började somna i sina egna sängar igen. Dom somnar så mycket bättre om inte den andra är där och stör, vissa kvällar tar nattningen verkligen en hel EVIGHET och när dom äntligen sover somnar vi vuxna också. Kidsen var inte direkt taggade, dom vill ju helst somna i vår säng. Men jag tänker bara på HUR man ensam skall kunna natta 3 kids i höst? Tänker det ändå vore helt bra att då kidsen att somna i egna rum så att jag kan sitta och amma lillebror utan att dom andra två löper amok då dom egentligen borde sova. Tänker också på att Adam faktiskt skall börja förskolan i höst och vi inte kan flexa med tiderna på samma sätt som nu, t.ex. kan kidsen få sovmorgon nu om dom sovit korta nätter.

I min drömvärld skulle ju 6 och 4 åringen somna själva i egna rum, men de känns som att vägen dit är rätt så lång ännu. Så första målet just nu blir då alltså att dom i alla fall skall somna i egna sängar. Nattsaga och sedan godnatt, ena föräldern sitter med den ena och den andra sitter med den andra. Så gjorde vi igår och båda somnade i alla fall, rätt så snabbt faktiskt i egna sängar. Tillsammans med barnen kom vi fram till att om dom somnar duktigt i egna sängar 10 nätter så åker vi till simhallen sen. Säga vad man vill om mutor, men nu är det ju faktiskt JAG som vill att dom skall somna i egna sängar.

IMG_7646

Hur gör ni andra med barn i samma åldrar? Nattar ni ännu barn som skall fylla 6 år? Nattar ni barn som skall fylla 4? Berätta och tipsa gärna hur ni gjorde för att kidsen skall börja somna själva i sina egna rum. Super tacksam för tips och hjälp!

”men det är ju inte något fel på Adam! varför behöver han terapier?”

Vi hade ett möte på dagis här om veckan, ett möte som gällde våran blivande förskolepojke och hans kommande förskolestart nu till hösten. Ett möte där både barnträdgårdsläraren och specialbarnträdgårdsläraren deltog, tillsammans med barnpsykologen, talterapeuten och ergoterapeuten. Vi föräldrar var också med och tillsammans gick vi helt enkelt igenom det senaste året, hur terapierna gått och går och hur vi alla på olika håll och gemensamt kan stöda Adam i hans utveckling. Vi pratade också om den kommande förskolan och skolan (hallå GALENSKAP att killen är så stor att sådant är aktuellt?!?) eftersom vi valt, i samrådan med dessa tidigare nämnda personer, att ansöka om en förskoleplats i ett annat dagis än det Adam ”hör” till geografiskt. Helt enkelt för att han skall lära känna de barn som kommer börja i samma skola som honom sen, då han börjar ettan.

Jag satt där under mötet och kände mig så RÖRD över att alla människor som samlades i rummet var där endast för Adams skull. Tänkt ändå vilken LYX han har och vilken lyx vi har, som får all denna service och hjälp så gott som gratis. Dagisavgiften är ju inte gratis såklart, men allt det andra FÅR Adam. Det är minsann något att vara tacksam över!

IMG_0725

Vid 4-års kollen på rådis konstaterades att Adam skulle kunna ha nytta av att gå till både talterapeut och ergoterapeut för bedömmningsträffar. Efter dessa träffar visade det sig, vilket vi också själva hade trott, att Adam behöver lite extra hjälp och stöd. Och OJ vilket stöd vi fått, jag är verkligen så glad över att rådis lotsade in oss mot rätt riktning redan då han var 4. Vi fick själva också ha en åsikt, om vi trodde att Adam kunde ha nytta av detta redan nu eller om vi ville vänta till 5 års kollen. Min spontana åsikt var och är att vi GÄRNA tar emot all extra hjälp och allt extra stöd som vi bara kan få, för att våra barn skall få en så bra och problemfri vardag som möjligt. Är så glad över att vi tog emot hjälpen, att vi kom igång med hela denna rumba redan vid 4 år istället för att missa ett helt år och komma igång med allt först nu året innan förskolan. För Adams skull har det extra året verkligen inte gett annat än positiva saker!

IMG_9806

”men det är ju inget fel på Adam? varför behöver han terapier?” Nej precis, det är ju inte något fel på honom, eller på något annat barn som har nytta av terapier av olika slag. Adam är som vilken vanlig blivande 6 åring som helst på så många sätt, han leker med sina kompisar på dagis, han är aktiv och glad mest hela tiden, men vid vissa situationer behöver han extra hjälp och stöd. Mer dramatiskt än så är det inte, mer annorlunda är så är han inte. Adam älskar att åka till regnbågen (terapistället i Åbo dit vi får gå till) han är så stolt och nöjd då han berättar vad dom jobbat med och lekt tillsammans med tal- eller ergoterapeuten. Och han gör så stora framsteg hela tiden. Så skönt att få vägledning också, så att vi som föräldrar på bästa sätt skall kunna hjälpa Adam.

Tänk ändå vilket fint system vi har, att det erbjuds hjälp och stöd till de barn som behöver det. Saga väntar ivrigt på sin 4års kontroll eftersom hon också vill börja gå till regnbågen, och jag ÄLSKAR att det är den vägen barnen ser på det. Att åka till regnbågen är något man VILL göra och inte något man måste. Det är aldrig Adam som är sur då det är terapidag, det är Saga. Adam får gå till ett magiskt rum med massa skojiga saker och leka. Vilket barn hade inte älskat det? Jag förstår att Saga är avis. Hon kommer knappast att behöva samma stöd som sin storebror, inte i nuläget i alla fall. Dessa 1,5 år med olika former av terapier har gjort att jag ALLTID kommer ställa mig positivt till att få möjlighet att ge mina barn det lilla extra stödet om det behövs.

 

Livet som virrpanna

Säger inte att jag annars heller är en människa som har speciellt bra koll på saker och ting, men alltså denna graviditet och alla hormoner som spökar gör mig ju totalt ofokuserad. Igår t.ex. var jag påväg till rådis, hade till och med skrivit in det i min kalender och satt påminnelse på min telefon (för jag vet ju att jag så lätt annars glömmer).

Jobbade till 12.45 och hoppade sedan i bilen, nöjd och glad. Väl inne i huset fick jag en känsla av att något inte var rätt ”har jag faktiskt tid idag?” I samma veva kom jag ihåg att man ju brukar få ett meddelande en dag innan man skall till rådis och jag hade inget minne av att jag skulle ha fått ett sådant meddelande denna gång. Tog upp telefonen och i samma sekund darrade den till, ”en tid har reserverats till dej TORSDAG 15.2”

Jag var alltså där vid rätt klockslag men fel dag. Kändes ju rätt så onödigt. Men så idag var det dags för ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Tycker verkligen om att gå till rådis, så skönt att få sitta och prata och fundera och idag hade vi faktiskt riktigt bra diskussioner också. Pratade om mammaledigheten och alla papper som behövs inför det, minsann en hel del papper så ska börja fixa fram dem så snabbt som möjligt så att jag inte glömmer. Som sagt virrpanna som jag är. Nu blir det några timmar jobb igen. Vi hörs!

img_1467

Bild från efter gårdagens pass, börjar minsann vara en ordentlig kula där nu.

De finaste av vänner <3

Måndagen och tisdagen var riktigt tuffa för mig, hamnade riktigt djupt ner i en svacka och allt kändes bara jobbigt. Men en sprängande huvudvärk är det inte lätt att se ljust på något alls, och att då FÅ spy ur sig hur skit allt känns utan att en endaste en påpekade ”att det nog är värt det i slutändan ändå” känns så skönt. Tänk ändå en sån tur att jag råkar ha så fina vänner, som ringer och som skickar peppande meddelanden. Det betyder verkligen GULD just nu, lite mer än annars faktiskt. Alla samtal och all omtanke, gör att jag inte kände mej så ensam. Att bli bjuden på lunch, eller kaffe och bara få sitta ner en stund och kanske till och med glömma allt som känns svårt gör att man orkar skrapa upp sig själv ännu en gång och kämpa vidare.

_MG_6662

Det finaste man kan ha är ju vänner som LYFTER en då det känns tungt. Foto: Anna Riska

Och idag var ju en ny dag, inte en huvudvärksfri dag men en bättre dag än de två senaste. En dag då det känns genomförbart att jobba igen, en dag då det INTE känns som att jag helst skulle lägga mig i ett mörkt rum och vara ensam där i 4 månader eller så. Otroligt ändå hur måendet kan variera. Säger inte att allt är bra idag, för riktigt så enkelt skall det ju inte vara. Fortfarande är mina tankar ett enda virrvarr och känslorna hoppar hejvilt blandat med att kroppen känns slut. Men attityden är en bättre och om de så bara varar för en endaste en dag denna vecka måste jag ju passa på att njuta lite.

Utan mina vänner och min familj hade jag nog inte fixat detta, hade fått ge upp och vändag eller inte så är jag så tacksam för dom alla. VARENDASTE EN <3