Delad glädje är nog minst trippelglädje

Oj WOW vilken reaktion det blev på denna graviditet, jag trodde inte folk skulle bli så överraskade haha. Har väl ändå varit rätt öppen med att jag nog längtar lite smått efter en fyra. Är det kanske det faktum att många har 3 barn och 4 blir lite mer spännande? Jag vet inte, så härligt är det i alla fall med alla glada meddelanden kommentarer och hjärtan.

Det känns så fint att det är så många som verkligen gläds med oss. Det känna annorlunda än vad jag kan minnas från förra gången. Mycket handlar såklart om mitt egna mående, även om jag varit trött, seg och illamående de senaste två månaderna så är det INGET emot det totala kaos jag gick igenom under graviditeten med Vidar. Så många gånger har jag tackat högre makter över att jag nu är vårdledig, att jag får vara hemma och ta det lugnt (haha eller hur med 3 barn hemma på sommarlov *semester*).

IMG_1679

Det var något inom mig som gick sönder under den graviditeten, som bröt ner mig totalt och redan nu känner jag att denna graviditet helar allt det. Jag ser tillbaka på tiden och kan fullt och helhjärtat förlåta mig själv. Såklart har besöken hos psykologen gjort sitt också och tiden och en massa andra faktorer också. Men när jag fyllde i formulären till rådis med frågor kring mitt mående, insåg jag att jag verkligen mår BRA nu. Mina poäng var så mycket högre sist ( höga poäng = sämre mående ) och jag vill tro och hoppas att jag får fortsätta på detta spår. Hjälpen finns nära om måendet börjar svaja och skyddsnätet är starkare och tryggare än någonsin. Tack för att ni delar vår glädje och vill följa med på denna resa. Har ni tankar eller frågor så kan ni ställa dem i kommentarsfältet.

 

När jag plötsligt visste

Jag har länge känt att jag längtat efter ett fjärde barn. Det tog ett tag innan jag vågade erkänna det för mig själv, kände mig lite otacksam som inte var ”nöjd”. Vi pratade såklart mycket jag och Anton och vi kände båda en längtan även om det denna gång nog var jag som var med drivande. Vi kom överens om att INTE göra en så stor grej av detta, händer det så händer det typ. Först väntade jag på att få min mens tillbaka i vad som kändes som en evighet och sen var det då dags att börja försöka utan att ta någon stress. Lättare sagt än gjort, speciellt eftersom jag fick ett falskt positivt gravtest på första försöket i augusti 2019.

Men sen hände nada, varje månad kom mensen. Jag började misstänka att inget kommer nappa innan jag helt slutat amma Vidde. Mitt mål och min plan var att amma honom tills han blir 2. Så i april bestämde vi att vi tar en paus under sommaren och fortsätter försöka i höst sen. ”Synd att vara nygravid och illamående på sommaren”. Det var ganska skönt att släppa tanken för en bestämd tid. April blev maj, skolorna öppnades igen och vi firade Sagas födelsedag . Det var mycket på G där när en ny vardag skulle rulla igång för några veckor.

Där mitt i den karusellen började jag mitt i allt känna en grej som jag VET att endast och enbart kan betyda en grej. Kaffet började smaka sämre och sämre, jag som i vanliga fall glatt dricker många muggar om dagen fick inte ens ner den heligaste muggen morgonkaffe. Först tänkte jag att jag bara inbillar mig. Men när tanken väl slagit mig kunde jag inte släppa den och grävde fram ett gravtest som jag snällt plockat upp i skåpet. Vi hade ju paus nu..

Gjorde testet och DÄR mitt i allt var det ju ett streck. Inte jättetydligt men ändå synligt. Med tanke på att jag tidigare hade fått ett falskt positivt test så kunde jag på inga vis lita på endast ett positivt test av ett märke och jag testade med två andra test också.

Hade ett digitalt test och även om jag visste att jag borde vänta till följande morgon innan (detta var alltså mitt på dagen) jag testar med det kunde jag inte hålla mig. Det digitala testet var negativt ” inte gravid ”. Trodde inte på det, men var lite irriterad över att jag inte hade kunnat hålla mig. Åkte till apoteket för att köpa ett till digitalt test som jag skulle ta följande morgon. På kvällen tog jag ytterligare ett test som var tydligare och då berättade jag också för Anton. Det är en historia för sig..

Följande morgon tog jag ett andra digitalt test och nu var även det positivt. Vet inte varför ett digitalt test känns mer verkligt men för mig var det viktigt att se orden på displayen GRAVID. Sedan följde en tid av maniskt testande, delvis för att det ju är så magiskt att få ett positivt resultat och delvis för att försäkra mig om att plussen blev starkare och veckorna ökade på det digitala.

Till min stora glädje och lättnad blev testen starkare och veckorna ökade. Sakta men säkert vågade jag mer och mer börja tro på att detta skulle gå vägen och att vi skulle få vara med om hela denna resa en fjärde gång. Jag är inte speciellt bra på att hålla hemligheter för folk, men denna gång klarade jag det ändå relativt bra. Jag ville ha några veckor när bara jag och Anton visste och det fick jag. Men visst är det också härligt att kunna dela nyheten med vänner och familj. Fast jag varit med om detta förr så är det ändå alltid lite overkligt. Fast vi har sett vår lilla fyra busa omkring där i magen är det ändå svårt att förstå att vi snart har en liten till här hemma.

Hoppas ni får en fin lördag!

Oops we did it again

_MG_7170

Hej och hallå! Här kommer jag och släpper denna lilla överraskning såhär på en fredagskväll. Orsaken bakom sommarens totala bloggtorka ligger och växer för fullt i min mage just nu. Ett fjärde litet mirakel, tänk vilken magisk lycka att vi ska få vara med om detta en fjärde gång. Jag är så tacksam och lycklig, trotts trötthet och illamående hela sommaren har jag inte varit såhär lycklig på länge. Allt känns så otroligt rätt, det är klart att det är just såhär det skall vara.

_MG_7102

Vi har varit på ultraljud och allt såg bra ut där, vi har berättat nyheten för barnen och jag som varit lite orolig för reaktionen hade såklart oroat mig i onödan. De jublade och var verkligen överlyckliga över ett till kommande syskon. Känns så fint att jag får ge mina barn det jag drömde om som liten, en stor familj med många syskon.

_MG_8271

Jag kommer skålart blogga mer om detta, har massor att skriva om och dela. Jag ville nu bara mest kika in här, berätta varför det varit tyst och meddela att bloggtorka officiellt är över nu. Hur har ni det? Hoppas ni har en skön fredagkväll!

Fem före sommarlov

Jag hade inbillat mig att jag skulle ha en del tid för eget arbete nu de veckor som de äldre är i skola och dagis men alltså HELLO tidsbristen! Eller nej samma tid har jag ju nu men jag har verkligen prioriterat att umgås med vänner och göra sådant som laddar mina batterier.

_mg_7200

Vardagen och hobbyna körde igång från noll till hundra och nu står jag vid fotbollsplanerna måndag – torsdag. Och så ska Adam föras och hämtas från skolan och Saga ska föras och hämtas från dagis. Jag klagar på inga vis, skrattar mest åt att jag fantiserade om massa tid. Nåja vi har i alla fall haft tid för umgänge och tumistid med Vidde. Inte illa det heller.

img_7226

Bloggen hänger med, även om jag önskar att jag hade kunnat leverera mer än jag gjort den senaste tiden. Det kommer nog komma perioder med mer tid för bloggen också.

Hoppas ni också fått njuta av det härliga sommarvädret som vi haft de senaste dagarna. Igår var barnen och simma, eller i alla fall och doppa sig. Dom är sin mor upp i dagen när det kommer till det, även om jag själv blivit en riktig fegis på äldre dagar.

img_1351

Nu är det två dagar kvar till sommarlov, det känns och märks. Det är tunga veckor för oss alla just nu, mitt i allt ska barnen orka bete sig och umgås med andra än familjen. Det tar på krafterna och märks på humöret.

1800c655-c7bb-4f77-86ff-9ba2eb0d1f46

Kommer uppskatta sommarlovet extra i år, fria dagar utan hemmaskola, läxor och måsten. Om inte annat så har denna vår i alla fall lärt oss att uppskatta saker vi tidigare tog för givet.

Så blev hon äntligen 6 år

_MG_6909

Äntligen kom så dagen hon längtat efter i en halv evighet, vi kan ignorera att hon redan igår frågade HUR MÅNGA DAGAR DET ÄR tills hon fyller 7. Vår älskade Saga fyllde 6 år igår och även om läget är vad det är så avslutade hon dagen med att säga att det var den BÄSTA födelsedagen i hennes liv. Jag kan förstå det ändå, det var verkligen en fin dag.

Vi började dagen precis så som en födelsedag ska börjas med sång, ballonger och paket i sängen. Det är så fint med Saga, hon ÄLSKAR verkligen ALLT hon får. Hon nästan skrek av lycka över ett par nya arbetsbyxor från clas ohlson för 19.90 € även om hon också fick en helt egen kamera. Fint så, hon var så glad över alla fina presenter.

_MG_6861

Önskningen för årets kaka car BALLETT och CHOKLAD och detta blev då resultatet. Jag är typ lika begåvad som en skolåda när det kommer till att tillverka något i sockermassa. Har alltid stora visioner och sedan kickar verkligheten in och tja det blir inte helt som jag hade tänkt. Saga var dock nöjd med kakan och det ÄR ju det viktigaste. Kakan blev också SVINGOD vilket ju är viktigt det också. Säger inte att kakan är ful nu heller, men den blev inte så som jag hade tänkt mig.

Vi dukade upp kalasbordet ute i den ISKALLA blåsten och firade litet med barnens kusiner, Mommo & Robbe och Fammo & Faffa. Ljuset tändes och vi sjöng samtidigt som det sprakade festligt. Vi hade köpt detta ljus långt innan Corona, men men tanke på det var det ju perfekt med ljus som inte ska blåsas ut just nu. Där blev det rätt i misstag. Efter fikat tackade gästerna för sig och vi gick in.

27AD7EF7-E943-4017-B47F-5A645217E5F1

Inne bjöds det på dans&gymnastikshow på den nya airtracken. Hon hjulade, hoppade, stod på händer och i brygga om vartannat tills svetten rann. Så nöjd över nya aktivitetsklockan också, som visade hur många steg hon tagit. Vi bäddade ner oss i soffan, kollade frozen 2 och åt lite rester från kalaset. En bra dag från början till slut, tänk att hon redan är 6 år <3

Tillbaka till skola och dagis

Det brukar vara augusti när pirret över att skolan börjar igen slår till. Det brukar vara barnen som är nervösa och vi vuxna som lugnande säger att det kommer bli så bra så bra med skola. Det brukar vara barnen som är vakna 5.05 på morgonen och förbereder inför den första skoldagen. Mycket dom brukar är inte nu, det mesta är annorlunda när jag tänker efter. Barnen är ivriga men fundersamma över de regler som gäller speciellt i skolan. Ingen taxi för Adam, eftersom just skolskjutsen inte coronaanpassats iaf för vår del. Skolväskan är överfull efter 2 månader av hemmaskola och jag känner ett litet sting av sorg över att den rutinen nu försvinner.

Får man sörja något som varit jobbigt? Får man sörja att dessa två månader är över även om jag minst varannan dag hade velat kasta in handduken och ge upp. Det är en massa blandade känslor och inga är egentligen rätt eller fel. Det känns som att vi står vid poolkanten nu och förväntas hoppa ner i vattnet, vi vet inte om det är iskallt eller varmt och skönt. Vi vet att vi ska i, så vi tar varandra i händerna, drar ett djupt andetag och hoppar i. Vi kan simma det vet vi, men det är 2 månader sedan vi simmade senast.

Hoppas ni får en bra torsdag! Hoppas ni andra familje som också återgår till skola och dagis också får en bra start på denna mellantid innan sommarlovet. Vi hörs väl ikväll och ser hur det blev.

För 6 år sedan

För 6 år sedan var jag VÄLDIG gravid just nu, jag var redan någon dag över beräknat (7.5.2014 var mitt BF om jag inte minns fel) och jag gick bara omkring och väntade. Letade efter symtom och var lika besviken varje morgon när jag vaknade och NADA hade hänt. Ännu skulle det dröja en vecka innan jag blev tvåbarnsmamma, men till min stora lycka krävdes i alla fall inte någon igångsättning. Jag har minnen av svidande gom efter allt för mycket färsk ananas, desperata vräkningsförsök (att ha sex i vecka 42 är intressant om vi säger som så hahahaha) och iver inför vad som komma skall.

Sen kom hon, med buller och bång och gjorde vår familj så mycket rikare. Tänk att det alltså är en vecka kvar tills vi igen har en 6 åring i huset, just var det ju Adam som fyllde 6 år och började förskolan? Tur vi har en liten ännu, även om han ju också fyller 2 snart. Alltså denna bebisfeber vet inga gränser just nu, tills vi har en kaos dag och jag tittar mig själv i ögonen och säger till på skarpen ” seriöst en till ännu i detta kaos ”. Nåja men nu var det ju inte bebisfebern vi skulle prata om utan den blivande 6 åringen.

IMG_6958

Idag lossnade ÄNTLIGEN den ena framtanden, som hon väntat och vickat på den. Målet var att det skulle lossna innan 6-årsdagen och ja det klarade hon ju med en veckar marginal. Hon är helt fantastisk vår blivande 6 åring, så klok och så stark.

Har frågat vad den blivande 6 åringen önskar sig och helst hade hon velat ha en egen telefon, men det blir det inte i år ännu. En annan sak hon önskar sig är ett syskon, gärna en lillasyster men en lillebror hade också varit helt okej. ( livmodern dansar och jag stirrar ännu lite strängare in i mina ögon!) Örhängen och lego önskar hon sig också, det mest rimliga och antagligen det hon kommer få.

Tänk att det gått snart 6 år sedan den där åskiga dagen vi träffade henne för första gången. 6 år sedan vi, mitt i ett flyttkaos kom hem med en liten lillasyster till Adam. 6 år sedan jag äntligen fick inviga vår syskonvagn. 6 år sedan drömmen om fler barn slog in. 6 år känns ändå futtigt på ett sätt, hon har ju alltid funnit här med oss, har svårt att minnas tiden innan Saga. Snart 6 år sedan jag vaknade och trodde jag hade fått magsjuka i vecka 42 för att jag hade ont i magen, haha.

IMG_2033

Om gårdagen i skogen

Hej på er och glad lördag! Hoppas ni har det bra, det har vi. Igår bestämde vi oss för att gå ut i skogen igen. Förra fredagen var ju succé när vi gick Lingonstigen ( en naturstig på 1,4km här i pargas ) och redan då såg vi att det också fanns en blåbärsstig i närheten som var lite längre, 2,7 km om jag inte minns fel. Så igår testade vi den. Jag är ingen van naturstigsvandrare och jag blir gång på gång förvånad över hur långt 1km redan är i skogen. Denna gång hade vi bärselen med för säkehetsskull, om vi säger som så att Vidde hade en dag med ålderstypiskt humör så förstår ni säkert.

Innan vi ens var på själva stigen låg våran blivande 2-åring i ett dike och skrek och jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte övervägde att packa ihop alla i bilen igen och köra hem. MEN vi gav det en chans och det var verkligen det rätta för oss, humöret vände för alla.

IMG_1198

Ibland slås jag ännu av att Vidde verkligen GÅR själv nu. Det har han ju gjort i flera månader redan, men där i ett skede innan han lärde sig kändes det ju som att han ALDRIG skulle lära sig. Nu traskar han på där över rötter, stenar och stubbar som att han aldrig gjort annat.

IMG_1212

Blåbärsstigen var perfekt för en eftermiddag med 3 barn, vi hade packat med pastasallad, varm kakao, smörgås, bullar och kaffe. Ungefär halvvägs stannade vi och käkade vår picknick. Om vi ska vara ärliga är ju ändå picknicken typ höjdpunkten med en utfärd, eller är det bara jag?

IMG_1207

IMG_1205

Att utforska naturstigar är inget som vi tidigare prioriterat men tack vare att vi nu inte kan hitta på så mycket annat att fylla dagarna med så har vi spenderat ganska mycket tid i vår egna skog och börjar mer och mer få upp ögonen för dessa naturstigar. Jag hoppas vi ska fortsätta med detta också när vardagen rullar igång igen, i skogen långt ifrån både skärmar och leksaker leker vara barn som bäst och bråkar som minst.

Vad är det vi återvänder till?

Småningom börjar det sjunka in för mig också, skolan och dagis kallar igen nästa vecka. Jag kastas mellan att tycka att det är SÅ bra och att det känns SÅ skrämmande. Jag vet inte om det är min enda isolering som gör att omvärlden mitt i allt känn så skrämmande, jag vet inte om jag är rädd för att bli sjuk eller mista kontrollen igen. Jag vet inte, jag vet bara att jag känner mig kluven.

049B391F-AAF3-4A3E-BA3D-CA736E82241B

Ena sekunden är jag SÅ glad, dels av egoistiska skäl för mina egna barn men också för alla de barn som inte haft det så bra hemma. Med facit på hand har vi ju ändå klarat detta någorlunda med vettet i behåll men alla familjer har inte samma utgångsläge och möjlighet att ge barnen en trygg och rolig vardag.

_MG_6311

Men sen är jag ju också the Queen av katastroftankar och är verkligen rädd för att en andra våg av smittor ska skölja över oss alla och något likt Italien ändå ska drabba oss.

Och mitt i denna storm av tankar och känslor har ni då mig, i vad som känn som en liiiiiiite liiiiiten men ganska stadig gummibåt. Jag vet att jag inte kommer sjunka, jag vet att jag inte heller är ensam i båten, men jag är lite sjösjuk just nu om vi säger som så.

_MG_6141

Men vad är det som vi återvänder till? Kommer vi att dra igång samma rumba som vi hade innan corona, kommer det ens att gå? Hur blir det med hobbyn? Med kalas? Med allt? Det är så många frågetecken just nu och det är kanske det som skrämmer mig mest, jag ser folk jubla över att vi återvänder till det vanliga livet igen. Men gör vi det? Jag är inte helt säker, speciellt inte för vår egna familjs del.

När det bara blir bra

Man kan inte påstå att vi hade planerat speciellt mycket, inte heller förberett eller ens kollat på klockan innan vi åkte iväg. Jag hade kollat att det fanns en naturstig ”nära” oss och vi tänkte att vi kör första maj picknick där.

_mg_6508

Vi packade munkar, kaffe, tripp och smörgås ingen ryggsäck och drog på oss utekläder. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att någon var nämnvärt taggad, det skulle väl ha varit jag då. Men humöret på folket i bilen bådade inte gott för en utflykt om vi säger som så.

_mg_6475

Humöret vände ändå som tur när vi klev ut ur bilen och insåg att vi kommit till en väldigt fin naturstig. Lingonstigen i Lemlax (pargas) kan jag varmt rekommendera om man vill gå i fin skog med småbarn. Med lite hjälp fixade Vidde att gå själv. GOALS ändå att ha 3 barn som alla kan gå själva.

_mg_6477

Vår lilla skogsbrud är ju van att traska i skogen och man ser på hennes sätt att röra sig i naturen att hon är van. Jag imponeras av hennes teknik och hennes kunskap om naturen.

_mg_6480

Och så hade vi ju ledaren såklart, han som spanade efter de röda prickarna, visade vägen och sprang mer på bergen än på stigarna. Alla 3 var nöjda och glada i skogen och såklart väldigt taggade på picknicken.

_mg_6501

Munk i skogen på första maj är en tradition jag själv haft som barn. Vi fick ut i skogen med mina kusiner, mommo och mostrar. År munkar och drack mjöd. Vi var lite lata där som tog trippar istället för mjöd men glasflaskor i skogen kändes lite riskabelt.

77267a43-d0f8-4868-b4f1-74cbd2ace041

Lingonstigen var dryga 1km vilket var helt tillräckligt för denna spontana tripp. Alla orkade och vi kom tillbaka till bilen både glada och torra. Några minuter senare spöregnade det, snacka om perfekt tajmning. Tror minsan vi kommer gå lingonstigen pånytt. Om någon sitter på bra tips på naturstigar här omkring Pargas får man gärna tipsa oss.

Hoppas ni också haft en fin första maj!