Dagen då jag insåg att jag är DEN DÄR MAMMAN nu

Vissa dagar är min stubin rätt så obefintlig jag går från reaktion till handling och hoppar över tankedelen helt. Det är inte riktigt typiskt mig, jag brukar oftast knyta handen i fickan, tänka några väl valda ord och gå vidare med mitt. Kanske beklaga mig över det till någon som orkar lyssna men ändå sansa mig och tänka ett varv innan jag agerar. Men så ibland, som sagt, händer det att min stubin är slutbränd. Ibland är det ju inte speciellt lyckat men andra gången är det ändå rätt bra.

Igår var vi ut och gå under tiden som Saga hade danslektion. Ebba sov i vagnen, Vidar cyklade med balanscykeln och Adam åkte på sin scoot (ni andra som är födda på 90-talet ja det är en kickboard men försök inte kalla den det, soooo last millennium liksom). Karin var också med, hon hade deras hund i koppel och ett barn i vagnen. När vårt ”lilla” ekipage kommer gående längs cykelvägen tar vi ju givet upp en del space. Rätt som det är kommer två lite äldre pojkar cyklande förbi oss och jag ropar till Vidar och Adam att dom skall hållas till sidan. När pojkarna cyklar förbi dem tycker den ena av dem att det är en svinbra idé att cykla på bakhjulet. Vidar vinglar till på sin cykel och killen som cyklar på bakhjulet har inte så bra koll på sin cykel. Och DÄR exploderar denna mamma och jag ropar:

CYKLA SKAPLIGT NÄR DU ÄR NÄRA SMÅBARN!

Inget hände som tur, Vidar cyklade vidare och pojkarna cyklade snällt med båda hjulen i marken efter det, i alla fall så långt som vi såg av dem. Jag vände mig till Karin och konstaterade att jag nu tydligen är ”den där mamman som ryter till andra barn”.

Det är inte första gången som jag konstaterat att jag helt klart hör till team föräldrar nu. Jag är alltså den där 30 åriga mamman som ryter och fostrar inte bara mina egna barn utan också andras. I ett skede kunde jag liksom smyga lite under radarn som förälder, liksom det var inte sådär självklart att jag var mamma om jag inte hade barnen med mig. Men nu är den gränsen passerad alltså, när jag till och med läxar upp andras barn när dom inte beter sig. Är man ute och cyklar bland andra människor behöver man ju hålla koll på trafiken men också på andra små nya cyklister som rätt snabbt kan få för sig att cykla rakt över gångbanan. Ja men ni hör ju, värsta präktiga mammaåsikterna här.. Dock tänker jag att det är BRA med vuxna som säger till och jag hoppas att det finns andra präktiga mammor som säger till mina barn om dom är ute bland folk utan mig och inte tänker sig för.

Hur gör ni andra? Kan ni säga till andra barn om ni tycker att dom inte beter sig?

En farlig mopofärd

Torsdag 30.4.2020

Jag ska just lägga ut Vidar och sova i vagnen, han är på vinden tillsammans med Adam och leker. Jag ropar att de ska börja komma ner för trappan och går och hämta vantar till Vidar. Jag hör Adam ropa ”Vidde NEEEEEEEEEEJ” och sedan hör jag en smäll för varje trappsteg. Hjärtat stannar, måtte han skrika nu, måtte han ha klarat sig. Jag hinner tänka 1000 tankar när jag rusar de 15 stegen jag har kvar till trappan.

Jag möts av att Adam fångat upp både Vidde och hans trämopo som han suttit på. Adam var som tur halvvägs i trappan och gick tag i Vidde när han ramlade ner. Mopon har varit i förrådet och såklart är det INTE meningen att någon ska köra med den på vinden. Tydligen hade Vidde hittat den, tydligen skulle han stiga av den vid trappans början och sen halkade han och åkte iväg med moppe och allt ner för trappan istället. Jag tackar alla skyddsänglar vi har för att Adam var i trappan, att han fick tag i honom och att inget värre hände.

Jag tog Vidar i min famn och gjorde en första snabb check på tänder, tunga, läppar. Allt var okej. Sen ser jag bulan i pannan, det känns som att den växer framför ögonen på mig. Rusar med Vidde till köket för att lägga kallt på. I samma stund ringer jag Anton, vill att han ska komma hem IFALL vi måste till sjukhuset.

Ringer jouren, samtidigt som jag undersöker resten av huvudet. Det är som tur bara EN bula. Vidar är helt med, blir arg när jag lägger kallt på bulan men annars är han sig själv. Han äter ett kex och kollar på Daniel Tiger. Jag hör meddelande efter meddelande på jourens telefonsvarare om Corona, misstankar om coronasmitta. Lämnar ringbud och väntar på att de ska ringa tillbaka.

Försöker lugna mig, kollar att han kan gå och stå och är med i pratet. Efter många om och men och lite mer köande kommer jag fram till barnjouren. Beskriver vad som hänt och läget med Vidde just nu. Vi får lov att avvakta hemma, ge värkmedicin och följa med. Det jag mest funderade över vad ju det faktum att han ännu inte sovit sin dagssömn. Sjukskötaren jag pratade tycker nog att jag efter en stund kunde sätta honom och sova i vagnen och följa med att han inte sov längre än vanligt. Som tur hände inget mer, ett blåmärke och en bula i pannan fick han, men med tanke på hur det hade kunnat gå så slutade det verkligen bra.

Inledningen på vårt vappufirande blev inte helt toppen, men ändå 1000 gånger bättre än de tankar jag hade hunnit tänka när jag hörde smällarna.

03e441fa-8209-46c5-a970-b242bf875d0c

Älskade lilla buse, som han skrämde oss alla!

Aldrig har ett påsklov kommit lägligare

Ikväll andas jag ut, känner hur axlarna sjunker någon dm och den där stressen som surrar i kroppen packades undan med alla skolböcker. NU är det påsklov och nästa gång böckerna, materialet, Wilma och Adams mail ska fram är på tisdag morgon. * drar en djup suck av lättnad * HIGH FIVE TILL OSS ALLA SOM KÄMPAT DESSA VECKOR! Fy fan vad vi är bra! Vi klarade det, vi kom igen dessa veckor fram till påsk och nu ska vi njuta.

5225ff94-3546-4cb9-a6c8-240fa934805c

Inte sådär störande att vi endast ska vara lyckliga och kramas och vara vänner, nej vi lär nog bråka och vara irriterade och till och med arga under påsklovet också MEN vi behöver i alla fall inte strida om skolarbeten på några dagar. Och det är i sig en stor vinst. Anton är också mer hemma under påsken vilket såklart underlättar vardagen, all choklad som väntar på mig i skåpet underlättar också. Den jag just åt var inte helt fel den heller.

d92d076e-e3d4-4f7e-839f-fbbb4295bbb3

Denna påsk har vi exakt NADA program, vilket man ju inte heller ska ha just nu. Vi fortsätter fixa på gården, träna, cykla och sedan ska jag baka lite mer av de där 18 paketet jäst som vi ännu har kvar. Just nu borde vi somna i hotellsängar i Vasa, det svider till när jag tänker på det. Men vi får göra det bästa av situationen helt enkelt. Alla är friska här hemma och stämningen har varit bra idag. Lite spänd där innan alla skolarbeten var fixade och inlämnade men NU så NU tar vi påsklov. Någon annan som också njuter ovanligt mycket av lovet nu? Jag kan väl inte vara den enda trötta mamman här? Vad ser ni fram emot under detta lov?

img_5740

Vi inledde lovet med långlänk på cyklarna, barnen trampade på 17 km och åkte sedan hem med Anton. Ja dom åkte och hämtade pizza också. Jag cyklade också hem och gick ihop 34 km vilket känns i benen nu. En bra start på lovet! Nu börjar det väl var dags att sova? Vi hörs igen imorgon!

Äntligen är vi där

Vi har ett mål denna vecka, det kan hända att det är lite i överkant när man ser på väderprognosen men vi ska i alla fall försöka. Vi tänkte nämligen försöka klara av att cykla 100km på en vecka, hittills har vi cyklat 40km så omöjligt är det inte.

img_5601

Vi är vana att röra på oss mycket och även om barnen leker mycket ute och rör på sig så faller en stor del av vardagsmotionen bort så länge vi är isolerade här hemma. Så för oss alla 3 är det mer än behövligt att komma sig iväg på cykelturer några gånger i veckan. Gärna många men i alla fall några. Underbart när de orkar cykla lite längre streckor också, dagens kvällslänk blev 17km. Vi cyklade och levererade käsidesi som Adam sålt för att samla pengar till fotbollslaget. Perfekt kvällssysselsättning. Oc oj så skönt det är att hoppa in i bastun efteråt.

img_5618

Jag tror att vi börjar vara vid det läget nu att vi sen, när barnens hobbyn kör igång igen, kan börja cykla vissa kvällar. Är så trött på detta eviga bilåkande så jag JUBLAR verkligen över våra duktiga cyklister. Jublar över att de håller bra takt också, för jag gillar inte att cykla långsamt.

img_5712

Många delar av föräldraskapet är både svåra och utmanande. Finns många många delar av föräldraskapet där jag fallerar och behöver jobba mycket på. Men att cykla har mina barn i alla fall lärt sig. Jag hoppas de kommer minnas alla dessa turer när de blir stora. Behöver påminna mej själv om detta efter dagar då jag verkligen inte räckte till på alla plan.

Vad är din stolthet i föräldraskapet? Något du gör med dina barn som ni alla njuter av och du är lite extra stolt över?

En läsarfråga om pukymodeller

Jag fick en fråga om pukycyklarna och vid vilken ålder barnen börjat använda de olika modellerna, från en läsare. I detta inlägg skriver jag om det. Jag nämner och länkar till polkuped.fi eftersom det är de som levererat alla våra cyklar. Detta är inte ett sponsrat inlägg utan bara mitt genuina tips på ett BRA och pålitligt finlandssvenskt företag.

läsarfråga

Saga och Vidar är de av våra barn som vi haft pukylino åt. De har varit mellan 8 och 10 månader när vi plockat fram den cykeln och vi har börjat med att ha den inne. De har fått bekanta sig med cykeln inomhus och på sommaren lite ute. Men första året är nog majoriteten av cykelstunderna inomhus. Vidar speciellt ÄLSKAR sin pukylino och far nu omkring med den ute på gården som om man aldrig gjort annat. Han började inte gå så länge han hade tillgång till pukylinon här inne, han kom ju snabbt fram med den så varför skulle han behöva gå. Lade undan den en vecka och mitt i allt började han gå istället. Haha ja den är verkligen KÄR för honom.

Puky kom ut med en mellan modell mellan pukylinon och balanscykeln 2019, pukyMOTO heter den. Vidar fick en sådan i julklapp, då var han 1,5 år och hade just lärt sig gå. Den är poppis bland alla barnen och speciellt Saga gillar att glida omkring på den här inne. Vidar är försiktigare av sig och har föredragit pukylinon så länge den fanns här inne. Men när den flyttade ut så har han nog börjat använda moton också. Han verkar ändå klara av puky LR M riktigt bra där ute så jag tror vi håller moton här inne.

img_4090

De har varit kring 2 när vi bytt från pukylino till puky LR M. Våra barn har alla varit över året innan de börjat gå vilket såklart påverkat att de inte kunnat använda balanscykeln innan  de lärt sig att gå ordentligt. Alla 3 har börjat bekanta sig med balancykeln våren när de ska fylla 2 och alla har under då varit mogna att börja öva.

Det är ganska så jämt 6 år sedan vi köpte denna puky till en då knappa 2 årig Adam, fortfarande funderar den felfritt och nu är det då Vidde snart 2 år som övar med den. För våra barn har 2 års åldern varit passlig för en puky LR M och innan dess har pukylinon varit perfekt. Adam hade en motsvarande mopo som han åkte omkring med inne när han var 1 år. Barnens lilla kusin Adrian som fyller 1 snart får också en pukylino av oss till 1årsgåva. Så till en 1 åring hade jag nog satsat på en pukylino eller den lite större modellen av fyrhjulingen WUTSCH. Funderar man mellan olika cykelmodeller rekommenderar jag varmt att fråga råd av polkuped. Både Eva och Thomas är snabba att svara och har en massa goda råd och lång erfarenhet av balanscyklar.

Jag kan inte nog rekommendera balanscyklarna, våra barn har alla lärt sig cykla tidigt och helt utan stödhjul. De har från början utvecklat en bra balans på cyklarna och det har såklart gjort cyklandet med ”riktigt” cykel lättare. Har ni flera frågor får ni gärna ställa dem här. Vi börjar ha en gedigen erfarenhet av just PUKYcyklar i denna familj. Helt klart en investering för barnens cykelglädje!

Mindre än en månad till 5årsdagen

IMG_4291

Tänk ändå att fröken Saga blir 5 år om mindre än en månad. 5 år, lika gammal som Adam var då vi gifte oss alltså. Bara det känns helt sjukt, HUR kan hon redan vara så stor. I höst börjar hon utegruppen på dagis, en tvåspråkig grupp som kommer ha all verksamhet utomhus och om ett år är det då förskolan som gäller. H J Ä L P !

IMG_4303

Den blivande 5 åringen har önskat sig en enda sak till födelsedagen, en cykel MED VÄXLAR. Och även om jag sagt till henne att hon kommer få Adams gamla cykel nästa sommar så kommer hon faktiskt att få en helt EGEN cykel nu. En PINK med växlar precis som hon önskat. Frågade om råd av polkuped innan vi bestämde oss för vilken cykel vi skulle välja och efter tips från dem föll valet på en frog. Detta är inget spons inlägg, tipsar gärna er andra om polkuped när ni letar barncyklar.

Inte för att barnen måste få vad dom önskar men vi har alltid prioriterat produkter som ger barnen bästa möjliga chans till rörelse och aktivitet. Jag älskar att cykla och inget gör mig gladare än en cykeltur med barnen. Saga kämpar på med sin 16tums cykel nu men med mindre hjul behöver hon trampa mer. Backar är också en utmaning för en cyklist utan växlar. Vi ska se, om inte förr så nästa år kommer hennes nya cykel vara perfekt.

grattissaga

Annars har barnen inte fått cyklar i present, men eftersom jag är benägen att erkänna att denna cykle är mer lyx än nödvändig så känns det bra att hon får den till gåva. Adam kommer få en telefon eftersom han blir 7 år och börjar skolan.

Annars har Saga inte önskat sig något speciellt, visst kan hon vilja ha saker och i stunden komma på roliga leksaker men det har inte varit något återkommande. Men senast idag då vi cyklade till skolan beklagade hon sig över att hennes cykel varken är PINK eller har växlar. Smålog lite for mig själv och konstaterade att hon säkert klarar sig med cykeln hon har tills nästa vår. Hon var inte direkt övertygad.

För ett tag sedan beställde jag alltså cykeln, nu är den hemma och vi jobbar hårt för att fröken hököga inte ska hitta den. Ingen lätt utmaning men hoppas såklart på att vi skall lyckas. Känns skönt att ha presenten fixad, en sak mindre att hålla i tankarna.

IMG_4596

Spännande veckor nu fram till födelsedagen, hon har längtat sedan julen och ÄNTLIGEN är det snart dags. Fina lilla fröken, som senast igår berättade för sin gammelmommo att hon minsann INTE är liten längre. Hon blir faktiskt F E M år snart.

 

KÄRA BILISTER

Vi är en familj som älskar att cykla, jag har TVÅ små cyklister som ivrigt trampar iväg på sina cyklar. Ivrigt och också lite vingligt, försöker dom efter bästa förmåga cykla på vägkanten med varierande framgång. Vi cyklar längs små sandvägar och över stora landsvägar och något som verkligen slår mig är att vissa bilister visar så JÄVLA LITE RESPEKT för två små barn på cykel.

HUR tänker du som GASAR förbi oss när vi cyklar på vägkanten? Utan minsta lilla tanke på att sakta ner. HUR tänker du som gasar och inte ens saktar ner när vi står vid ett övergångsställe och vill komma över vägen? (femte bilen stannade och lät oss tryggt gå över vägen) HUR tänker du som TUTAR för att vi är vägen (när då Adam dessutom cyklat omkull..en historia värd ett eget inlägg).

IMG_3023

Barn är alltid lite oberäkneliga, men små barn på cykel kan vingla till när som helst. Dom är det finaste jag har och jag vill ge dom möjligheten att cykla. Men dom måste få cykla tryggt, tro mig att vi går igenom trafikregler och vett och etikett i trafiken. Tro mig att jag har hjärtat i halsgropen flera gånger under våra turer. Jag vill kunna låta dem cykla till och från dagis t.ex. att cykla med barnen är verkligen något jag ÄLSKAR men våra medtrafikanter gör det lite knepigare.

Snälla bilist, SE oss och sakta ner. Ta ögonkontakt med mig och visa att DU SER OSS. DU KAN INTE HA SÅ BRÅTTOM. Se det dyrbaraste JAG har och bli inte irriterad när en 5 åring i misstag vinglar till. Låt en mamma med små barn gå över vägen även om det förlänger din bilresa med några sekunder. Det är vår nu och många vingliga cyklister är i farten. Snälla bilister MAN STANNAR FAKTISKT när en mamma vill gå över vägen med små barn. Släpp oss över vägen så att vi inte behöver stå där nära trafiken mer än nödvändigt. Det borde väl ändå vara SJÄLVKLART?IMG_3004

Tusen tack till alla fina bilister som gör just detta, som leende ser på två små knattar på cyklar som verkligen ÄLSKAR att cykla. TUMMEN UPP för de bilar längs Skärgårdsvägen som verkligen stannar och låter oss gå över vid övergångsstället. Tack till er alla som beaktar och låter mina barn få lära sig trafikvett utan att bli rädda och utan att deras mamma får hjärtsnörp.

 

Cyklandets tid är här

img_7981

Hur härligt väder är det inte idag? Vårsolen skiner och vägarna är bara och allt bara SKREK cykelföre. Utom blåsten då, den förgyllde inte direkt, men som tur störde den inte heller nämnvärt. Vi fixade i ordning cyklarna, min egna cykel hade tydligen gått sönder under vintern så behövde lite hjälp via FaceTime av Anton. Efter lite fix och trix fungerade cykeln igen i alla fall.

img_7964

Först testade jag ha Vidar i cykelstolen fram på cykeln, men det kändes riktigt obehagligt. Vanesak gissar jag och det faktum att jag är tjockare än sist jag provade. Men shit, det var svårt idag, så vi vände och och flyttade honom till en stol bakom cykeln istället. Då gick det fint och vi cyklade en kort liten rutt. En viss fröken var kanske inte på strålande cykelhumör, så vi valde att vända innan allas nerver var helt slut. En annan cyklist var väldigt besviken öve den korta färden.

img_7962

Men premiär var det i alla fall, Vidde satt och pratade och verkade nöjd vilket var bra. Bådar gott för mina långa cykelturer som jag LÄNGTAT efter. Ni som är uppmärksamma ser ju också att Viddes hjälm matchar så fint med syskonens, mina gröna små muppar.

Ja summa summarum är jag glad över att cyklsäsongen äntligen är här, och nu accepterar jag inte mer snö och is på vägarna. P U N K T. Har ni premiärcyklat redan?

Cykelfamiljen börjar vara redo för cykelsäsongen 2019

För ett tag sedan konstaterade Adam:

– Mamma vet du vad? Snart får jag ta fram min cykel igen!

Det lyser i ögonen på honom när han konstaterar att det snart smultit så mycket is på gården att det nog går att cykla. Och jag kan inte annat än hålla med honom. OJ så vi längtar efter cykelsäsongen 2019. Det blev inte så mycket av förra säsongen, visst cyklade vi lite innan Vidar föddes och barnen cyklade när jag gick med vagnen på hösten men det blev ändå inte så mycket som vi hade önskat. Nu ser vi alla framemot en cykelsäsong där hela familjen kan vara med. Att kunna hoppa på cykeln till och från dagis t.ex. Oj så jag längtar. Här några bilder från förra cykelsäsongen. Blir så lycklig av att se barnen cykla, dom är så stolta och nöjda med sina fina cyklar.

 

img_0627

img_0652

IMG_0669

Vi har två olika stolar till Vidar, en som han sitter fram på cykeln och så en där han sitter bak. Bra med två stolar också fall Saga ännu behöver åka. Vi har också cykelvagn om det behövs. Har kikat på en s.k. Trailgator också, alltså stången som ni ser på bilden här nere. Tänker att den kunde vara bra att ha till Saga.

Någon som har erfarenhet av denna och vill dela med sig av åsikter? 

trailgator_hinauspuomi_grandeBilden är lånad från polkupeds hemsida

Vi (barnen) har faktiskt testat cyklarna ett varv redan, den där varma vårdagen när solen sken och isen smalt i rask takt. Nu blev det ju kallare igen så cyklarna får snällt vänta i garaget ännu. Ishala vägar och cyklar känns som en lite väl stor risk. Här kommer i alla fall några bilder från barnens cykelpremiär våren 2019.

IMG_2985

IMG_2989

IMG_2979

IMG_3023

IMG_3005

IMG_2995

Varje år när cyklarna plockas fram inser man att barnen vuxit rejält sedan hösten. Vi insåg att vi behöver höja både sitsar och styren på barnen cyklar igen. Annars är vi så gott som redo, en cykelhjälm till Vidar behöver vi ännu köpa innan vi kan ge oss iväg på vår första cykeltur. Mer om barnens cyklar kan ni läsa under kategorin ”cyklar” och vill ni läsa mer om barnens hjälmar hittar ni ett sammiarbetsinlägg om dem HÄR.

Vidar kunde ju inte vara sämre han heller, så även han fick göra premiär med sin cykel. En lite gullig pukylino. Han är ju nog lite liten ännu, behöver hjälp av en vuxen eller snäll storebror. Men han är ivrig på att sitta på sin cykel och redan det är super. I sommar lär han åka omkring på denna utan större problem.

IMG_3103

IMG_3100

IMG_3096

IMG_3093

Cykelfamiljen har vaknat till liv igen denna vår och jag hoppas på MÅNGA fina cykelkilometrar.

Tumistid med Saga

Idag på eftermiddagen fick jag mitt i allt en idé, nämligen att vi skulle fara ut och cykla. Har längtat efter att cykla, men i och med Vidde så blir det bara inte av. Men så idag då Anton var hemma passade jag på. Frågade om Saga hade lust att komma med och det hade hon. Hon har frågat efter cykelturer flera gånger och ÄNTLIGEN kom vi oss iväg.

Hade nästan kunnat ge upp redan innan vi kommit från gården. Tog ut cyklarna från garaget och insåg att mitt egna däck var tomt. Så vi (Anton) fick börja med att pumpa däcken. Men sedan trampade vi iväg med sikte på Bantis. Anton, som alltså är gårdskarl där, hade något litet jobb som skulle fixas så han och pojkarna hoppade i bilen. Vi bestämde att vi möts på Bantis gården.

Och som hon trampade på våran lilla bestämda fröken. I uppförsbackarna cyklade jag med en hand på hennes axel men annars fixade hon allt själv. När vi kom igenom en tunnel mötte vi mitt i allt en moped, som nog inte alls var beredd på att möta cyklister. Mitt hjärta stannade, men Saga bromsade vant in och stannade vid sidan av cykelvägen. Både hon och Adam behärskar sina cyklar galant, dom är verkligen SÅ duktiga.

Efter 40 minuters cykling kom vi sedan fram till Bantis. Det hade hunnit bli mörkt och vi konstaterade båda två att vi nu behöver reflexvästar och lampro till cyklarna. Nästa projekt blir alltså att fixa cyklarna i skick inför hösten. För ännu är inte säsongen slut för vår del. Egentligen är det ju först nu som höstsäsongen ens kommit igång. Väl framme vid Bantis konstaterade Adam att han också gärna hade velat cykla, så jag gissar att vi får ge oss iväg på en tur snart igen. Vi får helt enkelt passa på under tiden Anton är hemma. För hur jag än vänder och vrider på det så vågar jag inte cykla med Vidar i höst ännu. Till våren är han stor nog för cykelstolen och DÅ ser jag framemot långa cykelturer med hela familjen. Tills dess får vi njuta av dessa spontana vardagsturer. Motion fick vi i alla fall och lite tumistid vilket var både behövlig och skönt. Min första lite längre tur med cykel sedan Vidar föddes, skönt så. Kändes bara bra att cykla, mycket skönare än sist (då jag var i v 36 typ)

Hon har så många kloka tankar vår fina 4 åring, guld värt att ibland få rikta allt fokus på bara henne. Ja henne och trafiken omkring oss.