Med amning som tema, avsnitt 3 säsong 2

Så är det tisdag igen, vilket betyder att det finns ett rykande färskt poddavsnitt av mammaskaffepaus i din podcastapp. Om du inte redan lyssnat så skall du absolut ta och göra det! Idag pratar vi nämligen om amning.

IMG_5915

Amning är ett brett och väldigt känsligt ämne, vi försöker prata om våra egna erfarenheter och lyfta både det fina och det jobbiga med amning. Jag berättar om mina olika upplevelser av amningen, när det verkligen varit som natt och dag varje amningsresa. Med Saga ville jag genast kunna ge flaska också och ammade henne endast i 9 månader medans Vidde ammar fortfarande vid 1 år och 9 månader. Jag är lika nöjd med båda amningsresorna och det är just det som är det viktiga. Att amningen sker på mammans och bebisens villkor.

Nu är det ju tisdag eftermiddag och jag sitter ute i solen på gården och bloggar. Redan nu har vi fått flera meddelanden från lyssnare som gillat avsnittet, DET är ju det roligaste. När folk gillar det vi gör.

Följ mammaskaffepaus på Instagram, gilla och dela gärna våra avsnitt. Tagga oss i en bild i din story när du lyssnar så att vi får se när och var just du lyssnar. Har du öppet konto ser och delar vi din bild, annars kan du dela den med oss via DM. Imorgon onsdag kör vi #onsdagskaffelive kl 12.30 där vi tillsammans testar en ny kaffesort och pratar om veckans avsnitt. Vi brukar också hamna in på en del andra aktuella tankar och händelser. Missa inte det!

Lugnande besked, känslostorm och en ny vecka igen

Idag ringde läkaren om provsvaren från Vidars blodprov. Jag har inte tänkt så mycket på det de senaste dagarna, bestämde mig för att verkligen försöka att inte stressa innan jag vet VAD jag ska stressa över i så fall. Alla värden var bra, vilket är skönt. Nu följer vi med tillväxten och hoppas den ska börja stiga lite snabbare igen. Gör den inte det får vi remiss till barnpoli. Men just nu är det inte aktuellt och just nu är allt bra med Vidar.

img_4811

Vi har varit i parken idag på förmiddagen. Vädret var inte det bästa men sällskapet däremot gjorde att två timmar ändå fick i ett huj. Vidar och Molly har börjat hitta varandra nu och leker bredvid-lekar nu. Så gosigt när de två blivande tvååringarna tultar omkring i sina halare i parken.

Middagen lagade jag redan igår så att det skulle finnas något enkelt och snabbt att värma. 3 av 3 barn åt spagetti och köttfärssås med god aptit. Mätta och glada åkte vi iväg och vi tog oss igenom kvällens hobbyn och vänta på varandra-tider utan större katastrofer.

Just ikväll har också alla 3/3 barn somnat själva i egna rum redan innan klockan 21. Jag satt och funderade vad jag ska hitta på nu då, när de små liven nattar sig själva och min närvaro inte behövs. Alltså jag vet att dom knappast kommer natta sig själva alla kvällar från och med nu. Men ändå, en liten liten sorg gör sig påmind. Bebistiden börjar vara över nu, och det är både skönt och ledsamt på samma gång. Ikväll kan jag inte helt ta in alla de känslorna som väcks, en blandning av bebisfeberdeluxe och party. Ja ni märker det är minsann blandat.

Hela familjens lilla bebis, vart har tiden försvunnit? Tror en del av min separationsångest nu också kommer från att amningen nog sjunger på sista versen. Vi får se hur länge till han vill, en vecka eller någon månad. Vi får helt enkelt se.

Dag 1 av 4 fixad, Anton åkte iväg imorse och nu kommer han hem igen på torsdagkväll. Jag kan konstatera att det är ungefär 100 gånger lättare att fixa detta ensam när jag inte är sjuk också. Nu ska jag ladda kaffekokaren så det bara är att knäppa på den imorgon när vi vaknar. De små sakerna som ger en liten liten guldkant i vardagen.

Valomerkki i mjölkbaren

Vi kämpar på med att försöka få Vidar att äta mer mat, just nu är jag kluven kring att kolla på babblarna när man äter. Han äter så mycket bättre när han fåt koncentrera sig på annat under tiden, men är det klokt? Jag vet ju att det inte är det egentligen, men han äter en helt burk mat om han får kolla film, medans han äter kanske 5 skedar om han inte får. Sen säger han tack och ska bort från bordet. Just nu kör vi lite blandat, men har han ätit dåligt under dagen får han ett mål framför babblarna. Suck, önskar att han snart ska hitta aptit och vilja äta.

Känner att jag, trots att jag vet att jag inte borde, stressar lite över att han inte växer i den takt han ”borde”. Jag vet ju att han äter bättre än Saga gjorde i motsvarande ålder, hon har alltid varit kräsen med maten och ätit lite, men hon växte ändå mer är han gjort. Vi har blodprov inbokat till slutet av månaden *ångest* och jag hoppas skålart på att han bara är liten och att det inte hittas några andra orsaker till att han är kort.

_MG_3782

Nu när Vidar är över 1,5 år och vi har kommit hem från resan så har vi tänkt att han ska sluta amma på natten. Han ammar inte varje natt nu heller, men om han råkar vakna så har han fått komma till vår säng, amma och somna om med oss. Att han sover med oss stör inte mig, men han hittar alltid bröstet då och jag har NOLL disciplin på natten. I natt testade vi ett nytt koncept, om han vaknar får Anton natta om honom i hans egna säng. Jag hoppas att han ska inse att det är bättre att sova på natten om han inte får amma då? Ingen aning, både Adam och Saga slutade självmant att äta på natten mycket tidigare. Jag känner inte att jag vill sluta amma helt, men just nattamningen är jag färdig med nu.

_MG_3774

Jag hoppas också att detta skall ge Vidar ökad aptit på dagen, att han inte fyller magen med mjölk på natten och sen inte är sugen på frukost på morgonen. Inatt har han vaknat en gång och somnade snabbt om med Anton. Följande gång han vaknade var det morgon och Anton steg upp med honom. Kan inte påstå att frukosten sjönk bättre idag, men det måste kanske gå några dagar till innan jag kan utvärdera. Vi fortsätter kämpa.

1,5 år av amning, låt vår amningsresa vara just VÅR!

img_1887

Det finns saker som jag känner mig lite extra stolt över som mamma. En av de sakerna är min och Viddes amningsresa. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en av de mammorna som ammade länge. Jag var också matad av samhällets idiotiska ideal.

Man måste amma, minst 6 månader men max 1 år

Ammar mamman inte alls eller under 6 månader så är det dåligt, det skammas och påpekas hur VIKTIG amningen är för bebisen, för anknytningen och för närheten. Men visst är det sjukt att det som varit så otroligt viktigt under barnets första 6-12 månader mitt i allt inte endast blir onödigt utan till och med äckligt den dagen barnet blir 1 år. Amning av barn över 1 år blir också en sak som utomstående anser sig ha rätt att kommentera.

IMG_2054

Vad handlar det om? Varför känner någon att hen verkligen måste ha en åsikt om just vår amning. Att säga att amningen av lite äldre barn är pervers visar bara vilken syn personen i fråga har gällande kvinnobröstet. Måste vara jobbigt att bli så förvirrad, liksom ett kvinnobröst som finns till för ett barn och inte för att behaga någon annans sexuella fantasi. Tror ni kvinnobröstet skapades för att vara sexuellt och sedan för att retas med en del av mänskligheten så ska små bebisar äta därifrån också. Seriöst tycker jag det är långt mycket sjukare att påstå att en ammande mamma skulle få ut något sexuellt av sin amning. Fundera lite på det, vem av oss är det som är pervers?!? Vem av oss är det som har problem?

Kanske det handlar om en viss skam som möjligtvis finns hos de mammor som slutat amma tidigt. Ett litet uns av dåligt samvete för att amningen blev så kort? Kanske det är därför det sticker i ögonen när en annan mamma ammar sitt barn ledigt och länge? Kanske smärtar det att se att någon annan frivilligt ammar länge om man själv kämpat för att få till ens en månad av aning. Jag vet inte.

IMG_4771

Det är inte så ofta man ser barn över 1 år ammas, kanske det är därför som många har svårt att föreställa sig att amningen med Vidar nu inte är konstigare än för 1 år sedan. Blir du obekväm när mammor ammar tycker jag att du ska jobba lite med dig själv och din syn på amning! Det är inte mer perverst att amma än att pussa och krama sin 1,5 åring. När det är läge att avsluta amningen kan ingen annan bestämma, det är mellan mamman och barnet Läs på, ta reda på varför det till och med är BRA att amma barn länge. Svårare än så är det inte.

Jag kräver inte stående ovationer för min amning, jag behöver inte få höra att jag är en underbar mamma som dag efter dag, natt efter natt, erbjuder mitt barn trygghet och närhet. Som vecka efter vecka kämpat och satsat 110% för att ens få till en fungerande helamning i början av vår resa. Jag kräver inget alls av de flesta, låt bara vår amning vara just VÅR. Skippa kommentarer om mjölkglas och ”nu är du nog för stor för det där”.

Tankar kring både träning och amning

Det är fullt upp i min kalender just nu, hem och skola möte igår och föräldraföreningensstyrelsemöte idag ( Aktiv mamma här hej! ) och jag är så nöjd över att jag trotts ett proppfullt schema lyckat klämma in 2 promenader på en timme var, ett styrketräningspass på gymmet och en zumbatimme och det är bara tisdag ännu. Känner att jag hittat ett nytt flow gällande träningen just nu och jag har bestämt mig för att njuta så länge det varar. Idag känner jag av gårdagenspass, har sådan träningsvärk och på något perverst sätt njuter jag lite. Jag vet att träningsvärk inte är ett kvitto på bra träning, men för MIG är det ändå just det. Det peppar mig att fortsätta.

Det är inte optimalt att ha Vidde med på gymmet, men det är inte heller realistiskt att tro att jag skall ha tid att träna ensam. Vi får helt enkelt kompromissa lite, jag får göra det bästa av situationen och unna mig ensamträning ibland. Jag vill vara en tränande människa och jag vill styrketräna. Jag kan inte låsa min träning till en viss tid och dag tyvärr, för det fungerar inte i min vardag.

E51786A7-E954-4481-B3D3-D59B0D96136C

Vidar äter mat igen, vilket är så skönt. Då han var sjuk ville han endast amma och jag som hittills inte haft något som helst problem med amning kände mig lite matt där mellan varven. Att amma något gång per dag är okej, men när det blev varje måltid, mellan måltider, som tröst, för att somna, ja det blev helt enkelt lite för mycket. Mina bröstvårtor gjorde SÅ ONT till slut. Så som i början av amningen och brösten började till och med läcka. DÄR någonstans kände jag att det inte var så skoj längre. Samtidigt som det ju var toppen med både näring, tröst och trygghet i ett för en sjuk och krasslig Vidde. Småningom börjar jag kanske ändå känna mig redo att försöka bli av med nattamnignen, att få sova en natt ostört hade verkligen varit guld. Men jag vet inte, kanske vi behöver sluta amma helt för att få bort nattätandet? Kanske jag bara är lite trött ännu efter förra veckan? Han ammar i alla fall mindre nu igen vilket både jag och mina boobs uppskattar. Vill inte sluta amma helt, vill låta Vidar bestämma när han är redo att sluta. Precis som de två äldre fått göra. Men jag känner kanske ändå att vi kunde ha lite mer struktur i när det erbjuds. Eller så gör jag mig bara en björntjänst och skapar mer problem genom att börja försöka reglera. Jag tror ju egentligen på att låta barnet styra och inte ta någon stress. Ska ha is i hatten ett tag och se jag tror nog vi båda vet när det är läge att sluta.

IMG_2054

 

Ännu en gång räddade amningen oss

Jag är glad över att Vidar är mitt tredje barn och att jag inte (försöker i alla fall hårt att inte) tar åt mig när någon påpekar att det nog är dags att sluta nu. Detta har påpekats till mig(oss?) sedan Vidar var 8 månader och nu är han ju 1 år och 2 månader och tja som ni märker har vi inte anpassat oss ännu i alla fall. Amningen är inget som stör mig, tvärt om är det vår lilla gemensamma tid bara Vidar och jag. Lite mys, närhet och så några klunkar dunderdryck på samma gång.

3039E19B-D56E-49A6-A7E0-CCECA50496AE

Nåja idag hade vi tid till frissan för att för första gången klippa Viddes hår. Inte för att det var sådär super långt men ville snygga upp lite kring öronen och i nacken. Han har (precis som sina syskon) inte en endast en lock i håret vilket gör klippningen rätt enkel och odramatiskt. Vi klipper ju inte bort några små söta lockar direkt.

Nåja i alla fall var inte Vidar speciellt övertygad om att få sitt hår klippt idag och efter att ha försökt avleda med babblarna tog jag fram det hemliga vapnet. När patten kom fram skiftade fokus och han satt nöjd i min famn under tiden Petra klippte honom. Vips var han klar och ingen av oss var varken ledsna eller svettiga. HURRA och TACK till amningen säger jag bara, så många kniviga situationer som den löst.

ÄNTLIGEN får vi sova på natten

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-250 (kopia)foto : Rebecka Hägert Photography

Denna lilla kille har ÄNTLIGEN börjat sova hela nätter. Efter ett år av nattamning varje natt känns det skönt att få sova. Vi har alltså inte haft några jobbiga nätter på det sättet, Vidar har vaknat till och velat amma och sedan somnat om. Men eftersom jag ändå gärna sover på natten och det började kännas som att Vidar laddade mjölk på natten och inte var så hungrig på speciellt förmiddagen så blev det aktuellt att ta tag i saken.

Jag tror inte på sömnskola, antagligen för att vi aldrig behövt eller använt oss av det. Både Adam och Saga har slutat äta på natten helt självmant så jag har liksom tänkt att samma sak kommer ske för Vidar. Hade mina misstankar om att vi stör varandra när han sover i vår säng så steg ett blev då att han fick flytta till egen säng i vårt sovrum. När han började sova tryggt där i början av natten tänkte jag att han (och mest jag) var redo för eget rum. Liksom det får bära eller brista, att flytta en spjälsäng mellan två rum är inte så jobbigt. Så vi testade och 5 av 7 nätter sover han nu från kvällen tills morgonen. *nöjd* det är högre statistik för honom än för vissa andra barn i denna familj.

Nåja de nätter han vaknar då? Ja då får han komma till vår säng och amma sig till söms. Ibland ammar han 3 sekunder och somnar sedan om, ibland ammar han som en hel måltid. Vissa nätter behöver han mycket närhet och ammar flera gånger för att sedan igen sova hela nätter. Känns som ett bra steg för oss, i något skede kanske han slutar amma på natten helt, eller också kommer han fortsätta att göra det ibland. Tänker att han har mer behov av närhet vissa nätter, precis som hans syskon, så då är det självklart att han får sova mellan oss. Kan medge att 5 pers i en 160cm bred säng inte är optimalt, men jag trängs hellre än att skicka iväg någon av barnen tillbaka till sin egna säng där mitt i natten. Ibland skickar vi iväg Anton till vinden, kan inte påstå att han har hemskt mycket invändningar till det.

Vi kom alltså hit, till att sova hela nätter utan skrik, utan gråt, utan ledsna miner, utan metoder eller någon egentlig plan. Känns skönt, känner mig lyckligt lottad som gång på gång kommit så lätt undan med detta. Och nu ligger han där i rummet bredvid och sover så skönt. Han har ammat sig riktigt mätt först och sedan somnat genom att hålla min hand. Det trodde jag inte i början på sommaren..

High five!

Att Vidar blev 1 år i söndags betyder också att jag ammat honom lika länge. Redan nu vill jag flagga för att jag inte dömmer någons sätt att mata sitt barn, helamma, delamma, mysamma, flaskmata, koppmata, skedmata ja YOU NAME IT. Jag vet att alla gör på det sätt som känns och fungerar bäst. Jag vill inte att någon skall tro att jag ser ner på mammor som av orsak eller annat inte vill eller kan amma sina barn, denna text handlar endast och enbart om min och Vidars amningsresa. Tack för att ni förstår <3

Jag har ammat 3 barn, 2/3 barn har jag också gett ersättning till. Med första barnet var det en trygghet, att veta att jag KAN mata honom med flaska om jag av orsak eller annat inte kan amma. Det var slitigt att komma igång med amningen första gången, men efter några månader fungerade det ändå riktigt bra. Sen fick vi lära honom att ta flaska igen, vilket också var rätt utmanande. Men vi fick till det, han ammades mest och fick någon flaska ibland. Ju äldre Adam blev desto mindre intresserad blev han av amningen, han ville gärna ligga i famnen och mysa men hellre med en flaska ersättning. Vid 10-11 månader övergick vi helt till flaskan, aminen rann ut i sanden och avslutet var inget jag ens funderade på speciellt mycket.

Med Saga orkade jag inte pumpa, så hon fick ersättning de gånger jag inte var hemma. Hon var inte lika intresserad av amningen heller och började snabbt favorisera flaskan. Jag kan i ärlighetens namn också säga att jag inte var speciellt sugen på amma själv heller. Så när hon inte visade intresse var jag inte sen på att sluta erbjuda och gå över till flaskan helt. Vid 9 månader hade jag helt slutat amma och vi var alla nöjda och glada.

Sen kom vår lilla Vidar och amningen kändes SÅ viktig. Det var VÅR tid, vår gemensamma tid som ingen kunde ta ifrån oss. Det var några bökiga veckor där han inte fick grepp om bröstet på ett bra sätt och tappade vakumet ofta. Efter att tung-senan klipptes blev det bättre och vi fortsatte jobba med amningen. Jag stod på mig att jag INTE ville ge ersättning till honom, jag litade på att han mår bra eftersom han var nöjd, sov bra på nätterna och följde samma kurva som Saga.

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-492

Denna gång ville jag inte erbjuda ersättning eftersom jag inte ville ge Vidar en chans att välja, jag ville inte att han skulle börja gilla ersättning bättre än bröstmjölken och fick därför se till att det alltid fanns mjölk i frysen om jag skulle vara borta längre än 1 timme typ. Jag lärde mig pumpa och fick in en fin liten rutin på det också, pumpandet hjälpte också till att öka produktionen vilket var bra det också.

Och nu sitter jag här och kan konstatera att jag klarade det stora målet, att amma i 1 år. Vad händer nu då? Får fler och flera kommentarer om att det börjar vara dags att sluta, jag trodde aldrig jag skulle bli en som känner att jag inte vill sluta amma senast efter 1 årsdagen men här är jag nu. Jag känner noll behov av att sluta just nu, amningen känns inte jobbig eller störande på något sätt. Jag vill intre stressa fram ett avslut, Vidar är ändå vårt tredje barn och det kan gott och väl hända att han är vårt sista. Varför skall jag stressa fram ett avslut bara för att majoriteten av mammorna väljer att sluta amma vid 1?

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-484

Just nu kör vi alltså lite mindre fritt än tidigare, vill ändå att Vidar skall äta mat också och hade Vidar helt fått välja hade han nog ammat konstant. Lite begränsningar blir det alltså, för att amningen inte skall störa matlusten, men som mellis och efter måltider erbjuds bröstet. Och hittills har han inte tackat nej om vi säger som så. Lyx att ha melliset med, en slarvet som jag behöver en backup för de där gångerna som jag glömt att packa mellis.

Jag tänker låta Vidar styra lite en tid framåt, tappar han intresset är det så och vill han fortsätta amma ännu så kör vi så. Har ingen tydlig plan. Är bara så glad och stolt över att vi ammat i 1 år. Det kom inte gratis men det var värt all frustration och alla timmar med pumpen. Tredje gången gillt fick jag till den där underbara mysamningen som jag hade drömt om. Hade gärna fått till en amningsfotografering i kvällssol denna sommar också, som ett fint minne på vår amningsresa. Det hade väl varit fint eller hur?

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-485

bilderna har Rebecka Hägert fotat

En av de lite mer obekväma amningsstunderna

Idag hade Anton planerat program för hela familjen. Kan ju inte påstå att jag jublade av glädje över att få åka till fabriken som tillverkar Lännen maskiner. Men som den goda modern och frun jag är tog jag en för teamet denna gång.

Och det var väl helt intressant att se fabriken, en stund. Barnen tyckte det var spännande i typ 5 minuter och frågade resterande 20 minuter när det var klart.

Där var inte många andra kvinnor i fabriken så jag kände mig lite udda. Dessutom pratade vi svenska och när jag sen ännu satte mig för att amma Vidar hade jag lika gärna kunnat vara en utomjording.

Till och med Anton reagerade på stämningen och jag tänkte bara att jag gör detta för en bra sak. Vidar var hungrig och dessutom är det väl ett steg mot att normalisera amning. Lätt klassas det ändå in på topplistan över obekväma ställer att amma på.

Vet egentligen inte varför men jag känner mig alltid 100 gånger mer trygg och bekväm med att amma om det finns andra kvinnor omkring. Det känns som att vi då liksom förstår varandra. Nu sa ju inget något men alla de besvärade blickarna talade sitt tydliga språk. Även om det blev aningens obekvämt kan jag ju tycka att det är lite roligt att se hur obekväma männen blir. Det gjorde mig lite mer stärkt i alla fall och nöjd är jag över att jag inte gömde mig utan matade mitt barn rätt och slätt. Det ÄR naturligt och en vacker dag ska ingen behöva bli obekväm när en bebis äter.

7172825019279883846_img_3679

 

Låt vår amning vara vår

Innan jag börjar detta inlägg vill jag påminna om att jag inte dömmer någon som inte vill eller kan amma sina barn. Alla gör olika och alla gör på det vis som blir bäst för mamman och bebisen. Nu pratar jag om min och Viddes amning och synen på amning sådär generellt. Så ingen blir ledsen och tycker att jag förminskar de kvinnor som av en orsak eller annan inte ammat sina barn. Tack för att ni förstår!

IMG_5829

En intressant observation som jag gjort denna amningsresa är att man som mamma ALDRIG kan göra rätt. Först ”ska” man amma 100% SÅKLART för det är ju ”det bästa”, men amma för Guds skull inte längre än MAX 1 år för då är man konstig. Tänk att något som först anses som det bästa mitt i allt kan bli så totalt fel?!? Jag har själv växt i min roll som ammande kvinna och ändrat åsikt helt och hållet. Märker hur jag redan nu kan bli lite ledsen över att någon uttrycker att det börjar bli dags för mig att sluta amma. Hittills svarar jag bara att ”food before one is just for fun” barn under 1 år ska i huvudsak dricka mjölk (bröstmjölk eller ersättning). Hittills är det ingen större grej för omvärlden, Vidar är bara snart 9 månader ännu. Kan ändå redan nu känna ett litet sting i hjärtat när någon tycker att man INTE SKA amma barn som är över 1 år. (Nu pratar jag alltså inte om de som själva vill sluta, alla gör som dom vill men det hoppas jag att ni förstår, utan de som tycker sig ha rätten att ha en åsikt om andras amning)

Ni som hängt med här länge redan kommer kanske ihåg hur vi kämpade med amningen i början jag och Vidar. Vi klippte tungbandet och jobbade med taget, tekniken och kompressioner för att få igång flödet. Jag pumpade och ammade så fritt jag bara kunde. Och vi klarade det, Vidar helammades i 5 månader och har inte ännu i denna dag fått en enda flaska med annat än min mjölk. Jag är stor över det, inte för att något annat skulle vara sämre utan för att det först nu tredje gången verkligen fungerat att helamma. Det var liksom värt mödan. Adam fick ersättning ibland och Saga fick ganska ofta. Med de två äldre orkade jag inte pumpa, så varje gång jag var iväg fick de ersättning. Och bra gick det ju också. Tänk att jag slutade amma Saga så gott som helt när hon var 9 månader. Hon var bara lite äldre än Vidar är nu. Är så inte redo att ens överväga avslut ännu denna gång. Tänk så olika man kan känna.

Nu med Vidar känner jag mig knappt redo att ens dra ner på amningen. Han viftar och biter och är inte direkt intresserad av amningen alla gånger just nu, men jag tänker inte ge mig. För på morgonen, innan dagsvilan och på kvällen ammar han snällt och vi myser. Får väl inse att han inte vill amma lika ofta längre. De två tidigare gångerna har jag varit så KLAR med amningen redan några månader innan vi slutat. Jag har LÄNGTAT efter att få sluta. Nu fasar jag för dagen, tänk den dagen han inte vill amma längre. Kan hända ändrar jag mig vartefter tiden går, men just nu känns det som att jag bra kan amma Vidars så länge som WHO rekommenderar. Alltså tills han blir 2. Det är en ny känsla kan jag meddela och jag njuter av att känna så.

Okej okej jag vet att det är många låååånga månader dit, han är ju inte ens 1 år ännu. Men jag njuter av att jag KAN njuta denna gång. Att jag verkligen VILL amma och inte känner att jag måste.

På grund av allt detta ÖNSKAR jag att människor kunde sluta ha åsikter krig andras amningsresor. Jag förstår att man inte förstår, det gjorde inte jag heller förr. Jag var också den som tyckte att man kan amma en bebis till MAX 1 år men att man med fördel kunde sluta innan. Jag hoppas verkligen att jag aldrig fått någon annan ammande mamma att känna sig obekväm. Men inser att risken finns. Idag ser jag upp till de mammor som ammat sina barn länge. Så glad att jag hittat några amningsförebilder som gör att jag känner mig tryggare i att jag absolut inte måste sluta när Vidar blir 1 år.  Jag inser ju redan nu att folk kommer ha åsikter. Jag säger inte heller nu att jag kommer amma Vidar med våld tills han blir 2, men forsätter allt i samma stil som nu kommer jag inte aktivt försöka sluta innan heller.

Så redan nu vill jag be om att få fortsätta amma så länge jag eller egentligen VI vill. Det finns inget fel med att fortsätta amma efter att barnet fyllt 1 år, det är inte konstigt eller äckligt eller negativt på något sätt.

Ni med erfarenhet av amning av lite äldre bebisar +12 månader får gärna höra av er och berätta er historia. Känner att jag gärna har lite mer kött på benen såhär några månader innan omvärlden börjar ha åsikter på riktigt.

IMG_3500