Resan mot en diagnos

I hela mitt liv har jag gått omkring med en känsla av att inte vara tillräckligt bra. Det är något som inte stämmer! De mest vardagliga sakerna har tidvis varit omöjliga berg att bestiga. Skolgång, vänskapsrelationer, ordning och reda i hemmet. Jag har längtat efter struktur men ALDRIG fått till det. Jag har gråtit av frustration, jag har försökt och misslyckats varje gång. Och varje misslyckande har slipat bort en del av det som är jag. Jag har tappat tilltron på mig själv, varför skall jag ens försöka börja med något projekt som jag ändå inte kan genomföra? Varför ska jag ens försöka om jag ändå alltid misslyckas?

I somras lyssnade jag på en ljudbok ” ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna ” och det var stora delar av boken som kunde varit skriven av mej. Slogs av tankar som ” men VA har inte alla det såhär? ”, ” finns det andra som tänker som jag? ”. Historier om utmattning, ätstörningar och alla utmaningar som kommer med att försöka få ihop familjelivet. Tänk om det ändå är så att just jag tillhör statistiken över tjejer och kvinnor som kämpar på i livet med odiagnostiserad ADHD?

Men VAR börjar man och HUR gör man? Jag vände mig till rådgivningen och kände genast att jag blev tagen på allvar. Jag fick en tid till en läkare på HVC som jag kände förtroende för och jag fick träffa henne. Fick göra några tester, prata om mina utmaningar och också här upplever jag att jag blev tagen på allvar. Efter det har jag fått träffa psykolog och psykiater under hösten och igår fick jag diagnosen ADD, vilket är en form av ADHD.

Så vad händer nu? Jag vet inte ännu. Allt är ju väldigt nytt men jag känner att jag behöver få ventilera mina tankar och känslor. Det är så viktigt att prata om detta och det är absolut inget som jag tänker skämmas över. Jag har levt med skamkänslorna hela mitt liv, skammen över att vara slarvig, skammen över att inte kunna slutföra uppgifter, skammen över misslyckade studier, skammen över ett hem som är KAOS 9/10 dagar.

Mest är jag nog rädd för att folk skall tro att jag inte är en bra mamma. Men det vet jag att jag är. Jag lämnar kanske inte alltid in lappar i tid. Jag glömmer kanske matsäckar, simkläder och tomteluvor lite oftare än andra men oftast inte. Jag fixar det som gäller barnen, håller koll och styr upp men det kommer med ett pris. Det tar massor av energi av mig och tidvis har det gjort mig utmattad och deprimerad.

Jag vill skriva så mycket om mina tankar men skall försöka dela upp tankarna lite. Strukturera (haha lol det kommer gå bra) tankarna lite och sedan prata mer. Jag tror vi behöver prata om detta och jag vill göra det. Har ni några frågor får ni gärna ställa dem, jag önskar själv att jag hade haft någon att prata med. Om du själv också har ADHD får du väldigt gärna vara i kontakt med mig via mail eller på instagram t.ex.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: