Den värdefulla tumistiden

Idag vaknade Adam och jag innan alla andra. Att Adam är vaken först är inget nytt hos oss, däremot är det rätt så ovanligt att jag också är vaken. Vi fixade frukost och satt och pratade om ditt och datt. Med morgonkaffet i min mugg satt jag och pratade, lyssnade och njöt av en stunds tumistid med mitt äldsta barn. Han är så stor redan, så klok och så snäll.

När frukosten var uppäten och kaffet slut tittade han lite finurligt på mej. ”Du kanske vill vila en stund ännu? Gå och vila bara så kan jag kolla Pokémon i iPaden” och ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till. Han parkerade sig med iPaden bredvid sina sovande syskon (ja vi sover i husvagnen ännu) och jag smög ner i sängen bredvid Ebba. En mysig start på dagen, tacksam över stunden tillsammans med Adam och den extra vilostunden efter det.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.