Min fjärde förlossning – en snabb förlossning i badet.

Ni som följer mig på instagram (här hittar ni mitt konto) har redan sett att vårt fjärde barn, lilla Ebba, föddes för dryga 2 veckor sedan. Och nu tänkte jag berätta om dagen när hon föddes, min fjärde förlossning.

Denna graviditet hade jag inte berättat exakt vilket BF jag hade, jag har ju gått över tiden med de 3 andra barnen så tänkte att jag skulle försöka bespara mig själv ens lite från alla ”inga känningar ännu?!?” frågor som brukar börja dyka upp redan någon vecka innan BF. Det officiella datumet som bebis var beräknad var 1.2.2021, men jag hade bara sagt att bebis är beräknad till början av februari. Nå det blev februari och bebis trivdes hur bra som helst där i magen, det är så märkligt för även om jag verkligen intalat både mig själv och alla andra att jag antagligen kommer gå över tiden denna gång också så blev det SÅ JOBBIGT när BF var passerat.

När jag gått en vecka över beräknat datum fick jag en tid till ÅUCS för kontroll, ultraljud och inre undersökning. Detta var tisdag 9.2 och samma morgon började slemproppen släppa. Även om det i sig inte behöver betyda något alls så var jag glad över att NÅGOT hände. Vid undersökningen konstaterades först att bebis endast var 2,7kg stor, DÅ blev jag nervös. Mitt SF-mått var rätt litet denna gång också, något jag inte tagit någon stress över men som ändå kändes läskigt om nu bebis visade sig vara såhär liten. De andra barnen har ju varit kring 4kg så detta kändes galet med endast 2,7kg denna gång. Läkaren ville ändå göra om sina mätningar och följande gång landade viktuppskattningen på 3,5kg vilket kändes mycket bättre. Allt såg bra ut och jag fick en tid för igångsättning till lördagen den 13.2. Åkte via butiken för att köpa sushi på vägen hem och bad en tyst bön till alla högre makter att jag inte skulle behöva bli igångsatt.

*låt det komma igång spontant innan lördag*

Onsdagen kom och gick och förutom att lite mer av slemproppen lossade hände inte så mycket. Jag lyssnade på en ljudbok under dagen Att föda utan rädsla (TIPS TIPS till er som skall föda barn!) och tog en lång promenad under tiden Saga var på träning. Gjorde andningsövningar från boken och kände mig lite mer förberedd inför förlossningen. Men inget mer hände.

Tidigt på torsdag morgon vaknade jag av att jag hade förvärkar, dom kom och gick rätt oregelbundet men kändes ändå rätt mycket. Jag kunde inte sova mer utan steg upp och kollade på TV, fick några värkar till och började känna ett hopp om att det KANSKE skulle vara dags snart. Anton blev hemma från jobbet eftersom det kändes lite övermäktigt att bli ensam med Vidde. Men någon timme efter att han bestämt att han blir hemma klingade allt av. TYPISKT! Tog en rask promenad på förmiddagen i hopp om att det skulle starta igång det igen men NADA. Badade bastu också men inte heller det gjorde någon nytta.

På kvällen gick jag och min mamma ut på en LÅNG promenad tillsammans och när vi gått nästan hela vår länk började jag känna att något nog var på G igen. Men efter morgonens fiasko vågade jag inte hopps på för mycket. Efter promenaden åkte vi via Antons föräldrar och åt kvällsmat där, då började jag känna lite mer och ville snabbt hem för att i lugn och ro få känna efter vad som händer. Barnen nattades och den berömda molvärken blev starkare och starkare under kvällen. Jag fick inte sömn hur jag än försökte, så efter någon timme när klockan närmade sig midnatt, gav jag upp och gick till soffan för att kolla på netflix. Vid halv 1 började jag klocka värkarna.

Jag andades igenom värk efter värk, allt var ännu väldigt hanterbart och jag var peppad på att jag knappast skulle behöva igångsättningen denna gång heller. Sprang på wc rätt många gånger, ni som fött barn vet ju att tarmarna har en tendens att vilja tömma sig innan bebis skall födas. Vid 4 tiden började värkarna vara så pass intensiva att jag ändå ville väcka Anton, då hade han ju ändå fått sova några timmar. Vi satte oss i köket, Anton drack te och vi pratade och jag andades mig igenom värkarna som kom rätt så regelbundet men fortfarande var väldigt hanterbara.

När klockan blev lite efter 5 började det gå längre tid mellan värkarna igen, DÅ blev jag sur. Liksom hade jag varit vaken hela jävla natten nu för att det igen skulle klinga av till morgonen. Visst var de värkarna som kom lite mer intensiva men det kunde gå 7 minuter mellan dem. Efter ett tag, kring halv 6 på morgonen konstaterade jag surt att jag går och försöker sova en stund, det verkar ju inte bli något mer just nu liksom. HAHAHA trodde jag.. När jag steg upp från kökssoffan kunde jag inte stå rak, hade ett enormt tryck neråt och Anton konstaterade ”jag skiter i vad du säger nu, jag ringer hit mamma och pappa NU”. Jag ringde till förlossningen, och hon sa att vi var välkomna när vi tycker. Anton ringdes sina föräldrar och dom skulle komma så snabbt som möjligt.

Minuterna från att vi ringt barnvakten tills vi kom oss iväg var väääääääldigt långa, jag stod lutad över köksbänken och andades. HUR SAT*NS LÄNGE KAN DET TA ATT KÖRA HIT EGENTLIGEN? Vid 6 tiden kom dom då äntligen och vi kunde starta mot sjukhuset. Jag var inte rädd men konstaterade att vi nog lämnat det lite onödigt tight rent tidsmässigt denna gång. Bilresan gick okej, tror Anton var mer stressad än jag själv. ”om vattnet går måste vi ringa 112, för då kommer bebis att födas i bilen” var typ det enda som jag sa under bilfärden. Kände dock att jag kunde hålla bebis tillbaka så var intre så stressad. Så länge vattnet inte går.. var det enda jag tänkte när vi susade fram den välbekanta vägen till sjukhuset.

Vi var framme vid ÅUCS vid halv 7 tiden och lämnade bilen på snabbparkeringen utanför dörren. ”Jag tror inte att du hinner parkera nu” sa jag till Anton och vi gick in. Träffade på barnmorskan och gick vidare till undersökningsrummet. Jodå 9 cm öppen och fostervattnet kommer gå när som helst, vi går vidare till förlossningen genast. Barnmorskan frågade om jag ville gå i badet. Först blev jag den där störande ”duktiga flickan som inte vill vara till besvär” och sa nej nej det behövs inte. Men sen ångrade jag mig, liksom tänk om detta är min sista chans, jag måste ändå försöka. ”jag kan nog testa badet ändå!” sa jag och vi började gå mot badrummet. Två kranar fyllde ett badkar och när vi kom in var det så gott som fyllt. Perfekt, av med kläderna, på med elektroderna och ner i vattnet. Efter en liten stund kom första krystvärken och fostervattnet gick.

Barnmorskan pratade finska och försökte säga till mig att jag skulle vara lite mer på sidan. ” men alltså jag förstår inte vad hon menar ” konstaterade jag till Anton. Han sa att jag skulle vara lite mer på sidan och när jag placerat mig så kom andra krystvärken och då var huvudet ute. Efter en liten stund till kom den tredje krystvärken och lilla Ebba föddes. Barnmorskan fångade henne och gav henne till mej under vattnet och jag lyfte själv upp Ebba på mitt bröst. 6.48 är hon född, så jag hann inte vara så länge varken på sjukhuset eller i badet.

Min första tanke var att det var lite synd att det gick så snabbt, jag hann ju inte ens med lustgasen denna gång. Sen frågade barnmorskan om vi hade hunnit kolla vad det blev och innan hon frågade det hade jag inte en tanke på könet på barnet. Jag som hade sett framemot att själv kolla det när bebisen var ute hade liksom glömt bort det. Men så kollade jag och konstaterade att det var en flicka. I samma sekund som jag hade kollat efter kändes det så självklart, såklart var det en ficka som skulle komma till oss nu.

Sen var det dags att kliva upp ur badet och gå till förlossningsrummet och lägga sig i sängen. Inga problem för mig, jag höll i Ebba och barnmorskan höll i en handduk runt mig. Lade mig i sängen och en stund senare kom moderkakan ut. Jag undersöktes och det konstaterades att jag behövde ett stygn, stygnet syddes och sedan var det klart. Där låg jag och längtade efter frukost, var SÅ hungrig.

Vi lämnades ensamma och kunde bekanta oss med vår lilla tjej. Vi funderade på namnet, är det en Ebba eller kanske något annat namn? Vi kom snabbt fram till att det var vår lilla Ebba som låg där på mitt bröst. Efter en liten stund började hon amma, fattade galoppen genast och har ammat på fint sedan dess. Jag kände att jag lätt hade kunnat åka hem från förlossningen redan, alltså hade lätt fixat en poliklinisk förlossning MEN eftersom jag igen en gång var positiv på testet dom där när man kommer in till förlossningen och jag inte hade hunnit få någon antibiotika innan Ebba föddes så ville de ha kvar oss ett dygn, som sedan blev 2 dygn eftersom lilla Ebba hade ett biljud på hjärtat. Tiden på BB är en helt egen historia, men kan konstatera att jag grät över att vi inte kunde åka hem, över att Adam blev försatt i karantän och för att Anton måste åka hem. Men som sagt tar vi det i ett annat inlägg.

Har fått några frågor på instagram som jag skall svara på i ett skilt inlägg, om du har någon fråga är det fritt fram att ställa dem här i kommentarerna. Detta var verkligen en drömförlossning på alla sätt och vis, otroligt tacksam över andningsövningarna från boken och hela tankesättet jag hade med mig från den. Har alltid varit lugn under mina förlossningar, men tidigare gånger ändå behövt lustgasen på slutet för att kunna slappna av. Stolt över mig själv som födde fram denna magiska tjej utan smärtlindring och utan desto mer smärta. Alla mina förlossningar är fina minnen, magiska stunder och jag bär med mig en stolthet över mig själv och min kropp. Att föda barn ändå, något man kunde bli beroende av!

3 reaktioner till “Min fjärde förlossning – en snabb förlossning i badet.”

  1. Åh wow! Man blir ju liksom lite babysjuk 😇 Det låter nästan som min andra förlossning, fast jag födde inte i badet. Verkligen nåt man kan bli beroende av! Stort grattis till er alla!

  2. Åh woow, vilken härlig förlossning det blev! 😍 Tack för att du delade med dig av historien. Och såklart det var lilla Ebba som låg där i magen hela tiden. ❤️

    Jag blev riktigt taggad på att själv föda nu när jag läste din förlossningsberättelse. Förlossningar är ju verkligen något av det häftigaste som finns här i livet!

    1. Åh va härligt! Har själv haft två helt olika förlossningar men båda väldigt ”lätta”. Så nu inför den 3dje så är jag nästan mest nervös för man har haft sån tur tidigare att nu kommer något gå på tok, men så läser man en sånhärn fin historia och kan lite lugna ner sig själv. Visst är kvinnokroppen något magiskt!?! Grattis till er alla❤

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.