Torsdagstankar i september

Hej på er! Hoppas ni har det bra i blåsten. Här sitter jag och andas ett varv innan eftermiddagsrumban skall dra igång. Skall koka korvsoppa till middag och sedan skall alla byta om och packa sina väskor för kvällens hobbyn. Ber en tyst bön att Anton skall hinna hem innan vi skall iväg, för isf behöver inte Vidde joina oss. Min hjärna producerar ytterst lite struktur just nu, så ni får helt enkelt kika in i min hjärna ett varv och ta del av just de tankarna som snurrar där just nu:

Shit vad kallt det är idag, första riktiga höstdagen och dags att plocka fram åkpåsen till vagnen igen. Problem nummer 1 är: VAR ÄR DEN? Denna graviditetshjärna alltså, WOW. Åkpåsen är helt säkert på ett bra ställe, hoppas jag hittar den innan vintern. Som tur har vi två och den andra hittade jag till slut så Vidar kunde sova ute i vagnen också idag.

Vardag är ändå rätt najs, jag fungerar bäst när vardagen är rätt så strukturerad. Jag tycker om scheman där jag kan kolla vad som händer när och jag behöver tider att förhålla mig till. Hade helt säkert lämnat i soffan 9 av 10 eftermiddagar om vi inte haft program. Har jag inte konkreta saker att göra gör jag sällan något alls. Ni vet det där med ”allt eller inget” som jag pratat om förr?

Så nöjd att jag i år har både en EGEN kalender i pappersformat OCH en familjekalender för hela familjen på väggen. Då kan vi skriva in saker vi alla behöver komma ihåg och jag kan dessutom skriva in mina egna ”kom i håg” grejer i min egna kalender. Lite klistermärken och fina pennor sätter en liten guldkant på planeringen. Hade lätt kunnat sitta och fixa med dessa kalendrar hur mycket som helst. Lite som en bulletjurnal fast för oss som är lika konstnärliga som en skolåda.

Bebisen i magen gör sig mer och mer påmind om dagarna. När jag sätter mig ner för att skrolla instagram en stund eller på kvällen när jag ÄNTLIGEN får lägga mig i sängen igen *evigt trött*, så känner jag av små buffar och knuffar. Tänk att det ÄR en bebis där, det är lika overkligt varje gång.

På tal om bebisen, är snart halvvägs igenom graviditeten nu och har ännu väldigt lite ”känningar” av vilket kön hen är. Vi vill ju försöka att inte ta reda på det denna gång, främst för att jag vill uppleva överraskningen vid förlossningen. Tänk att liksom SJÄLV kolla efter. Ser det lite som en belöning för att jag just fött. Hoppas så att vi skall få uppleva detta denna gång.

Ni har säkert sett eller hört om den hemska självmords-videon som cirkulerat på tiktok och YouTube de senaste dagarna. Så obehagligt. Vi har pratat mycket med barnen här hemma, både om detta och om annat som man kan råka se på internet. Ännu en gång påminns jag om hur viktigt det är att ALLTID vara med och närvarande när barnen ser på youtube t.ex. På Adams telefon får han inte ha YT alls och här hemma är den appen bakom kod. Men inte är man trygg sen heller, när och var som helst kan ändå barnen utsättas för dylika videor. Läste på svenska yle att det bästa är att föra öppna diskussioner med barnen och inte har förbud. Det låter vettigt, även om just YT är förbjudet för våra barn om de inte har en vuxen med sig. Ibland saknar jag nog tiden när barnen var så små att det största problemet var napp-avvänjning, dåliga nätter eller fel färg på glaset.

Nej nu börjar det nog vara dags att kliva upp och koka soppa. Vi får fortsätta en annan gång helt enkelt. Skönt att få rensa lite bland tankarna i alla fall. Hoppas ni får en fin fortsättning på torsdagen, imorgon är det F R E D A G!

Detta är annars det BÄSTA att ha i frysen! Tillsätt endast buljong och kött, korv eller fisk t.ex. och TADAA middagen är serverad. Ekologiska grönsaker dessutom och ingen tid går åt till att skala och skära grönsaker. HURRA säger denna mamma som annars också är rätt trött på att laga mat.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.