När jag plötsligt visste

Jag har länge känt att jag längtat efter ett fjärde barn. Det tog ett tag innan jag vågade erkänna det för mig själv, kände mig lite otacksam som inte var ”nöjd”. Vi pratade såklart mycket jag och Anton och vi kände båda en längtan även om det denna gång nog var jag som var med drivande. Vi kom överens om att INTE göra en så stor grej av detta, händer det så händer det typ. Först väntade jag på att få min mens tillbaka i vad som kändes som en evighet och sen var det då dags att börja försöka utan att ta någon stress. Lättare sagt än gjort, speciellt eftersom jag fick ett falskt positivt gravtest på första försöket i augusti 2019.

Men sen hände nada, varje månad kom mensen. Jag började misstänka att inget kommer nappa innan jag helt slutat amma Vidde. Mitt mål och min plan var att amma honom tills han blir 2. Så i april bestämde vi att vi tar en paus under sommaren och fortsätter försöka i höst sen. ”Synd att vara nygravid och illamående på sommaren”. Det var ganska skönt att släppa tanken för en bestämd tid. April blev maj, skolorna öppnades igen och vi firade Sagas födelsedag . Det var mycket på G där när en ny vardag skulle rulla igång för några veckor.

Där mitt i den karusellen började jag mitt i allt känna en grej som jag VET att endast och enbart kan betyda en grej. Kaffet började smaka sämre och sämre, jag som i vanliga fall glatt dricker många muggar om dagen fick inte ens ner den heligaste muggen morgonkaffe. Först tänkte jag att jag bara inbillar mig. Men när tanken väl slagit mig kunde jag inte släppa den och grävde fram ett gravtest som jag snällt plockat upp i skåpet. Vi hade ju paus nu..

Gjorde testet och DÄR mitt i allt var det ju ett streck. Inte jättetydligt men ändå synligt. Med tanke på att jag tidigare hade fått ett falskt positivt test så kunde jag på inga vis lita på endast ett positivt test av ett märke och jag testade med två andra test också.

Hade ett digitalt test och även om jag visste att jag borde vänta till följande morgon innan (detta var alltså mitt på dagen) jag testar med det kunde jag inte hålla mig. Det digitala testet var negativt ” inte gravid ”. Trodde inte på det, men var lite irriterad över att jag inte hade kunnat hålla mig. Åkte till apoteket för att köpa ett till digitalt test som jag skulle ta följande morgon. På kvällen tog jag ytterligare ett test som var tydligare och då berättade jag också för Anton. Det är en historia för sig..

Följande morgon tog jag ett andra digitalt test och nu var även det positivt. Vet inte varför ett digitalt test känns mer verkligt men för mig var det viktigt att se orden på displayen GRAVID. Sedan följde en tid av maniskt testande, delvis för att det ju är så magiskt att få ett positivt resultat och delvis för att försäkra mig om att plussen blev starkare och veckorna ökade på det digitala.

Till min stora glädje och lättnad blev testen starkare och veckorna ökade. Sakta men säkert vågade jag mer och mer börja tro på att detta skulle gå vägen och att vi skulle få vara med om hela denna resa en fjärde gång. Jag är inte speciellt bra på att hålla hemligheter för folk, men denna gång klarade jag det ändå relativt bra. Jag ville ha några veckor när bara jag och Anton visste och det fick jag. Men visst är det också härligt att kunna dela nyheten med vänner och familj. Fast jag varit med om detta förr så är det ändå alltid lite overkligt. Fast vi har sett vår lilla fyra busa omkring där i magen är det ändå svårt att förstå att vi snart har en liten till här hemma.

Hoppas ni får en fin lördag!

2 reaktioner till “När jag plötsligt visste”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.