Om gårdagen i skogen

Hej på er och glad lördag! Hoppas ni har det bra, det har vi. Igår bestämde vi oss för att gå ut i skogen igen. Förra fredagen var ju succé när vi gick Lingonstigen ( en naturstig på 1,4km här i pargas ) och redan då såg vi att det också fanns en blåbärsstig i närheten som var lite längre, 2,7 km om jag inte minns fel. Så igår testade vi den. Jag är ingen van naturstigsvandrare och jag blir gång på gång förvånad över hur långt 1km redan är i skogen. Denna gång hade vi bärselen med för säkehetsskull, om vi säger som så att Vidde hade en dag med ålderstypiskt humör så förstår ni säkert.

Innan vi ens var på själva stigen låg våran blivande 2-åring i ett dike och skrek och jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte övervägde att packa ihop alla i bilen igen och köra hem. MEN vi gav det en chans och det var verkligen det rätta för oss, humöret vände för alla.

IMG_1198

Ibland slås jag ännu av att Vidde verkligen GÅR själv nu. Det har han ju gjort i flera månader redan, men där i ett skede innan han lärde sig kändes det ju som att han ALDRIG skulle lära sig. Nu traskar han på där över rötter, stenar och stubbar som att han aldrig gjort annat.

IMG_1212

Blåbärsstigen var perfekt för en eftermiddag med 3 barn, vi hade packat med pastasallad, varm kakao, smörgås, bullar och kaffe. Ungefär halvvägs stannade vi och käkade vår picknick. Om vi ska vara ärliga är ju ändå picknicken typ höjdpunkten med en utfärd, eller är det bara jag?

IMG_1207

IMG_1205

Att utforska naturstigar är inget som vi tidigare prioriterat men tack vare att vi nu inte kan hitta på så mycket annat att fylla dagarna med så har vi spenderat ganska mycket tid i vår egna skog och börjar mer och mer få upp ögonen för dessa naturstigar. Jag hoppas vi ska fortsätta med detta också när vardagen rullar igång igen, i skogen långt ifrån både skärmar och leksaker leker vara barn som bäst och bråkar som minst.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.