En farlig mopofärd

Torsdag 30.4.2020

Jag ska just lägga ut Vidar och sova i vagnen, han är på vinden tillsammans med Adam och leker. Jag ropar att de ska börja komma ner för trappan och går och hämta vantar till Vidar. Jag hör Adam ropa ”Vidde NEEEEEEEEEEJ” och sedan hör jag en smäll för varje trappsteg. Hjärtat stannar, måtte han skrika nu, måtte han ha klarat sig. Jag hinner tänka 1000 tankar när jag rusar de 15 stegen jag har kvar till trappan.

Jag möts av att Adam fångat upp både Vidde och hans trämopo som han suttit på. Adam var som tur halvvägs i trappan och gick tag i Vidde när han ramlade ner. Mopon har varit i förrådet och såklart är det INTE meningen att någon ska köra med den på vinden. Tydligen hade Vidde hittat den, tydligen skulle han stiga av den vid trappans början och sen halkade han och åkte iväg med moppe och allt ner för trappan istället. Jag tackar alla skyddsänglar vi har för att Adam var i trappan, att han fick tag i honom och att inget värre hände.

Jag tog Vidar i min famn och gjorde en första snabb check på tänder, tunga, läppar. Allt var okej. Sen ser jag bulan i pannan, det känns som att den växer framför ögonen på mig. Rusar med Vidde till köket för att lägga kallt på. I samma stund ringer jag Anton, vill att han ska komma hem IFALL vi måste till sjukhuset.

Ringer jouren, samtidigt som jag undersöker resten av huvudet. Det är som tur bara EN bula. Vidar är helt med, blir arg när jag lägger kallt på bulan men annars är han sig själv. Han äter ett kex och kollar på Daniel Tiger. Jag hör meddelande efter meddelande på jourens telefonsvarare om Corona, misstankar om coronasmitta. Lämnar ringbud och väntar på att de ska ringa tillbaka.

Försöker lugna mig, kollar att han kan gå och stå och är med i pratet. Efter många om och men och lite mer köande kommer jag fram till barnjouren. Beskriver vad som hänt och läget med Vidde just nu. Vi får lov att avvakta hemma, ge värkmedicin och följa med. Det jag mest funderade över vad ju det faktum att han ännu inte sovit sin dagssömn. Sjukskötaren jag pratade tycker nog att jag efter en stund kunde sätta honom och sova i vagnen och följa med att han inte sov längre än vanligt. Som tur hände inget mer, ett blåmärke och en bula i pannan fick han, men med tanke på hur det hade kunnat gå så slutade det verkligen bra.

Inledningen på vårt vappufirande blev inte helt toppen, men ändå 1000 gånger bättre än de tankar jag hade hunnit tänka när jag hörde smällarna.

03e441fa-8209-46c5-a970-b242bf875d0c

Älskade lilla buse, som han skrämde oss alla!

4 reaktioner till “En farlig mopofärd”

  1. Bulan ser bekant ut, min dotter (då knappt 2 år) fick en motsvarande då hon föll ur kundvagnen i ett varuhus med huvudet före i betonggolvet. En härlig läkare på orten lugnade oss och sa att huvudet håller för det mesta upp till 15-årsåldern. Men oron var total natten efter då vi skulle väcka henne med några timmars mellanrum för att se att allt var okej. Allt gick bra, men hon har en liten permanent bula i pannan kvar som minne och gissa om inte alla nya bulor kommer på precis samma ställe!

    1. vad skönt att allt gick bra för henne också <3 och vilka lugnande ord av läkaren, det ska jag försöka komma ihåg nästa gång olyckan är framme. Typiskt att alla bulor träffar samma ställe också <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.