En liten klump i magen

Jag brukar inte vara den som krampaktigt håller mig kvar i lov, jag brukar allt som oftast känna att vi är redo för vardag och rutiner igen efter några lediga dagar. Men alltså ikväll känner jag nästan lite ångest inför att vi imorgon igen ska dra igång allt. Hemmaskolan väntar och Anton ska tillbaka på jobb. Det är inte det att jag inte tror att vi ska klara oss, jag har bara njutit så enormt av dessa kravlösa dagar med familjen. Jag är inte helt redo för den vardag som nu i coronatider är vår, jag hade mycket hellre varit kvar i påsklovet en vecka till. Är det någon som känner igen sig?

1047FDBE-AE97-49B4-AD61-BC28680E6AAB

Jag kan med lite avund snegla på de som är hemma med barn som inte har skoluppgifter ännu. Inte för att jag tror att det är lätt, absolut inte, jag skulle helt säkert vara slut då också men kravet på att skoluppgifterna ska göras skulle inte finnas. Å andra sidan ser jag på de som är i min situation PLUSS att de ska jobba om dagarna, hatten av till er <3 Det kommer säkert att gå hur bra som helst, bara vi är tillbaka i rullorna. Jag tror bara jag jag mentalt hade ställt in mig på påsken och liksom inte riktigt tänkt på att detta kommer fortsätta i alla fall en månad till.

50E1EA34-7D12-496E-A0AF-4597C2DBD91A

Vissa dagar går det bra, alla dagar innehåller bra och fina saker, men alla dagar innehåller också tårar. Jag tar det otroligt hårt detta med att inte få umgås med någon, jag tycker det är APAJOBBIGT. Jag älskar all tid jag har med barnen men jag vill umgås med andra också.

Vi kämpar vidare tillsammans, peppar och stöttar varandra. Imorgon är en ny dag och DÅ kommer ett nytt avsnitt av podden MammasKaffepaus också. Missa inte det!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.