Ja man kunde kanske tycka att det är ett misslyckande att de två stora barnen som redan nattade sig själva i sina egna rum ensamma nu sover på en madrass i vårt sovrum. MEN med tanke på omständigheterna tänker jag inte tycka att jag misslyckats. Adam och Saga funderar massor kring corona och det faktum att Anton ska iväg på jobb till Nyland igen imorgon är jobbigt för dem. Det är klart det är jobbigt att igen en vecka säga hejdå till varandra, speciellt när vardagen inte är som den brukar.
TIPS till er andra med småbarn, se buuklubbens corona film om ni inte gjort det ännu. Den var bra, informativ och på barnens nivå.Nu sover de båda lugnt och djupt där på madrassen. De är trygga och vet att vi vuxna är nära, vi har pratat och kramats länge ikväll. Och för mig kan inte två tryggt sovande barn vara ett misslyckande. Undantagsläge får råda ett tag här också, det kommer komma en tid när de sover i sina egna sängar igen. Så länge alla sover hålls humöret också bättre. Och nu behövs verkligen ett bra humör.
Att vara barn just nu måste vara speciellt. Att hela vardagen byts ut över en natt, tänk att just mina barn kommer växa upp och berätta om våren 2020 när coronan härjade i världen och till och med skolan stängdes. Tänk när de en dag ser tillbaka på denna tid. Jag önskar de ska minnas tiden med värme ändå, önskar de ska tänka att dom var trygga och att de till och med fick sova på en madrass i mammas och pappas sovrum.
Dom har så mycket stöd av varandra just nu, även om de kan bråka så att alla grannar hör dem. Tänk vilken lycka att ha sitt syskon och bästa vän med sig genom varje dag, alla dagar såklart, men speciellt fint i en tid som denna.