Att våga fråga om hjälp ibland

_MG_4233

Något som jag har otroligt svårt med är att våga fråga andra om hjälp. Jag vet inte varför det är så svårt, kanske jag är rädd att vara till besvär. Jag har ofta ångest över att folk ska tycka att jag är jobbig, att folk egentligen inte gillar mig och att ingen egentligen vill umgås med mig och antagligen är det just det som gör att det känns jobbigt att ”besvära” någon annan.

Idag vågade jag alltså be om hjälp, vilket ÄR stort för mig. Ni som inte kan sätta er in i min värld eller känna igen hur jag tänker kommer kanske skratta nu eller tycka att jag är patetiskt som ens pratar om detta, jag förstår att det för många verkar vara en liten sak bara. Jag frågade alltså om en pappa kunde ta med Adam från fotbollsträningen och föra honom till stället där Sagas dans är, så att jag inte skulle behöva åka av och an. Dessutom kunde jag då ta en lite längre promenix med Karin under tiden Saga dansade. Det var inga problem för dem, det hade det såklart inte varit för mig heller, och det gav så mycket till mig. En liten grej egentligen men ett stort kliv för mig.

Tänk va dumt att jag alltid har så hög tröskel för att be andra om hjälp. Att jag liksom känner att jag VERKLIGEN måste BEHÖVA hjälpen för att det ska vara legitimt att fråga om den. Så onödigt att tänka så egentligen, jag vet ju det. Jag upplever dessutom själv att jag ofta ställer upp när andra behöver hjälp med något, utan att känna att det är varken jobbigt eller störande. För mig är det självklart att ställa upp och hjälpa andra, ändå är det inte alls självklart att jag vågar fråga. Säger inte att jag alltid är så logisk i hur jag resonerar. Har en del att jobba på ännu om vi säger som så. Men dagens bedrift var i alla fall ett steg i rätt riktning! 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.