Det var nog värst för mig..

..som alltså var HEMMA när Vidar åkte iväg med Anton på blodprov.

Älskade lillis, idag var dagen som jag inte ens kunnat prata om egentligen, eftersom det gett mig så mycket ångest. Dagen när Vidde skulle på blodprov, som TUR var det Anton som åkte iväg med honom. Jag hatar nålar och blodprov, har en historik av att svimma när det handlar om sånt. Tänker att det ändå är rätt beskrivande att det VÄRSTA med mina förlossningar har varit de gånger jag behövt få en kanyl i handen. DÅ har jag profylax-andats deluxe.

_MG_4121

Nåja men nu är Vidar hemma igen, vi äter en lugn och skön mysfrulle och njuter av att inte behöva stressa iväg någonstans. Oftast har vi ju i alla fall lite bråttom på morgonen och Vidar får ofta äta frukost sådär samtidigt som de äldre barnen rusar på här och borstar kläder, packar väskor och letar efter sina handskar.

Blodprovet hade gått bra, Anton är så lugn i dessa situationer så det är 1000 gånger bättre att det är han som sköter det. Genast blodprovet var över och plåstret var på plats hade Vidar lugnat sig och käkade sedan glatt sin banan. Så glad att vi slutade nattamma för ett tag sedan också, nu sov han hela natten och vaknade ungefär en timme innan blodprovet. Det blev alltså inget nämnvärt problem att han inte fick äta innan blodprovet. Skönt att det är över nu, solen skiner och jag är kanske något friskare idag än jag var igår. HURRA för denna torsdag!

4 reaktioner till “Det var nog värst för mig..”

    1. skönt att inte ha obehag själv i alla fall, tror man är tryggare som förälder i de situationerna också om man inte är rädd. Men jag alltid trist när barnen ska stickas.

  1. Ja usch för blodprov på småttingarna. Själv har jag inte problem med det eftersom jag tar det ca. en gång i halvåret. Men nog är det lite jobbigt när det handlar om småbarn. Har ju hunnit va med E på en del blodprov redan, att picka i fingret eller hälen när han var riktigt liten var ok, men jobbigt var det nog där de ska ha ur armvecket. Det går ju inte riktigt att förklara för en bebis varför en främmande människa håller fast ens arm. Huuva, nå nu är det i varjefall slut med blodproven för ett tag så det är skönt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.