Att göra dom där jobbiga sakerna

Jag var ju till psykologen två gånger i januari, vi kom fram till att jag skulle kontakta en psykiater för att inleda utredning kring eventuell diagnos gällande mitt mående. Nästan lite skrattretande att det som är min utmaning också nu sätter käppar i hjulet. Jag har telefonskräck, också i vanliga fall HATAR jag att ringa men NU är det omöjligt. Jag har hela tiden skjutit upp det, ”sen när Vidar somnar, sen ringer jag”, ”sen när jag druckit mitt kaffe, sen ringer jag” ”ojdå Vidar vaknade visst, nå jag ringer imorgon” och ja nu har det gått snart 2 veckor sedan jag fick kontaktuppgifterna till de psykiatrer som psykologen rekommenderar. JAG FÅR DET INTE GJORT!

_MG_4004

Inte heller idag kom jag ända till mål, men jag har i alla fall kolla igenom pappren och övervägt att ringa. Sen han klockan bli så mycket att jag inte ville riskera att Vidar ändå vaknar, men jag är i alla fall en bit på vägen. Ni som förstår mig förstår precis och ni som är sådär jobbigt aktiva och gör allt GENAST tänker säkert att jag gör en höna av en fjäder. Liksom det är väl bara att ringa. Och ja det är det, men när ett telefonsamtal ger mig ångest så ”glömmer” jag bort det. Hittar på annat och förtränger att jag borde göra det.

Nu har jag bestämt att jag ringer i morgon, genast när Vidar somnat och eftersom jag skrivit det hit i bloggen så måste jag ju prestera. Man är ju en liten prestationsprinsessa också och måste alltid vara duktig. Jag tror minsann det är på tiden att jag får lite professionell hjälp, lite verktyg och stöd för att tackla så enkla men ändå så ångest-givande saker som att ringa ett telefonsamtal till en människa jag inte känner.

Är ni som jag och skjuter upp saker som känns jobbiga eller river ni av dem som ett plåster för att inte behöva tänka på det mer sen. Önskar jag hörde till kategori två här, men om jag gjorde det kanske jag inte hade behövt ringa samtalet från första början.

 

4 reaktioner till “Att göra dom där jobbiga sakerna”

  1. Tycker det där med telefon är märkligt, det är många som har svårt för det? Är det för att man inte vet vad som väntar på andra sidan telefonen? Eller är man rädd att man stör?
    Jag tycker det är jobbigt om jag måste ringa säljsamtal, och då antagligen lite traumatiserad från när jag jobbade i Indien och gjorde kalla samtal för att försöka sälja utvecklare… Då kunde man få ganska hårda ord tillbaka.
    Men brukar tänka att om personen svarar så har den faktiskt tid att prata! Hoppas det känns bättre efter du klarat av det!

    1. för mig är det nog en blanding av orsaker tror jag. Språket är en sak som känns jobbig, jag är inte bra på finska annars heller men i telefonen när man inte kan förklara på annat sätt än med ord blir det svårt. Att inte se människan jag talar med är också skrämmande. Har också erfarenhet av utskällningar via telefon vilket gör att det isar till i magen när telefonen ringer. Jag är ingen telefonmänniska annars heller, ringer ytterst sällan till någon annan än min man och min mamma typ. Denna gång löste det sig bra, man kunde boka tider via nätet 😉

      1. Åh, skönt att det gick att göra via nätet!
        Och som du beskriver det förstår jag precis. Jag tycker det är lite jobbigt att ringa telefonsamtal i Finland av den anledningen att jag knappt pratar finska alls. Överträffade mig själv när jag skulle ringa och köpa en bok åt min finskspråkiga mormor, och han i telefonen inte prata sve/eng, jag staplade fram något på finska om att köpa en bok och efter det tror jag att han förstod att hans engelska antagligen skulle varit ungefär lika bra om inte bättre än MIN finska 😉

      2. ja det bästa är ju när man kan boka via nätet! haha ja så känner jag också ibland när jag pratar finska med någon, gissar att deras svenska ibland hade varit bättre 😉 men ibland väljer jag också att byta till finska för att jag inte förstår när någon försöker på svenska. Inte lätt det här med tvåspråkigt land 😉

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.