Träningssugen, flunssig och frustrerad

Hade jag kunnat göra pengar på den frustration jag känner över min icke existerande träning just så så hade jag kunnat köpa allt jag önskar till mitt hemma gym. Det är så jävla tradigt att försöka komma igång med träningen för att gång på gång komma ur det igen. Jag får liksom inte till det och det gör mig så sur. Dessutom vill inte karma att jag ska träna för om det någon gång är så fint att stjärnorna står rätt och jag har en barnfri liten timme så är sjuk eller bokad för annat.

Jag minns att jag tyckte att folk var så patetiska när de sa att de inte hinner träna. Det ÄR ju inte svårare än att TA sig tiden. Så tänker jag när jag studerade till PT, var mest ledig på dagarna och båda barnen var på dagis. Visst läste jag också men hann ju också träna alla dagar. Klart fan jag hann det, jag hade ju egentid från 8-15 typ varje dag. ”det är inte svårare än att ta sig tiden” ja visst stämmer det men ändå är det långt ifrån verkligheten. Här står jag nu och viftar med den vita flaggan. Jag ger upp! Jag orkar inte träna på kvällen efter att barnen somnat, jag kan inte träna på dagen när jag är med Vidde och eftermiddagarna har jag barnen och dessutom har dom sina hobbyn. Jag vet ju att jag behöver träna, skulle må SÅ mycket bättre om jag fick till det, men jag hittar inte lösningen.

Nu är jag dessutom flunssig, vilket också irriterar ( ja PMS deluxe också om ni inte läst in det genom raderna redan). Jag vill komma in i ett flyt, jag vill ha tillbaka min efterlängtade träning som rutin nu. Jag vill ha några stunder i veckan som är mina, några stunder där jag kan få utlopp för frustration och känna mig stark i kroppen. Bara jag blir frisk nu så ska jag försöka få till ens två pass i veckan. För min, men också för familjens skull. Denna mamma måste få lyfta lite skrot nu.

img_2540

Idag förstår jag alla de som inte hinner, orkar eller kan prioritera sin träning. Jag förstår känslan av att man är totalt slut eter att ha pusslat logistiken för familjen och igen en gång fick träningen ryka. Inte för att man inte vill men för att man helt enkelt inte orkar. Att få till ännu en grej i schemat känns övermäktigt. Och om det inte går just nu så måste jag väl bara acceptera det och köra på vardagsmotion ett tag till, drömma om skivstänger och komma ihåg att också denna period i livet är endast tillfällig. Om något år har jag en helt annan frihet och då lär jag väl sakna småbarnstiden, inte förstå hur jag inte hann träna då när jag nu igen hinner träna alla dagar i veckan. 

 

 

2 reaktioner till “Träningssugen, flunssig och frustrerad”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.