Efter mitt 29onde kalas

Jag hade ju födelsedag i veckan men eftersom barnen var så flunssiga då, så tänkte jag att vi får avvakta med mitt kalas. Ja jag har kalas ännu, jag tycker om att bjuda släkt och vänner hit på en fika. Jag tycker om att fixa och baka och ställa till med kalas. Bara jag får fixa och dona ifred så är det nästan terapeutiskt att förbereda för kalas. Har varit lite osäker hela veckan, ska de alls bli något kalas i helgen. Men så igår bestämde jag mig ändå att vi bjuder, med väldigt kort varsel, hela gänget. Och otroligt nog kunde nästan alla komma.

Imorse började jag baka och jag höll på nonstop tills gästerna kom. Anton hamnade iväg på jobb, så typiskt alltså. Som tur erbjöd barnens fammo och faffa att dom kunde ta barnen idag också så att jag i lugn och ro skulle få förbereda kalaset. Det underlättade såklart massor att få vara själv och inte fundera på annat än fastlagsbullar och kladdkaka.

När de första gästerna kom och jag skulle säga hej insåg jag att jag hade tappat rösten. Det händer nästan alltså i samband med förkylning för mig. Men det gick bra att ha kalas ändå, fast min röst var väldigt hes. Det var kul att träffa alla och både bullarna och kakan fick beröm. Anton missade hela kalaset vilket såklart var tråkigt, men han missade inte undanplockning och nattning av 3 övertrötta sockerstinna barn. Skulle säga att vi är kvitt ändå, speciellt när det finns några fastlagsbullar kvar i kylskåpet.

_mg_3938

Hade tänkt hinna fixa lite ikväll ännu men är verkligen så trött. Önskar att jag vaknar med röst imorgon och att vi kan inleda vardagen igen friska och krya. När jag bläddrade i arkivet här på bloggen insåg jag också att vi var sjuka hela förra sportlovet också. Det är helt klart inte vårt lov, eller så är det just chilla vi ska göra när vi är lediga. Jaja nu är det gonatt i alla fall.

3 reaktioner till “Efter mitt 29onde kalas”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.