Två saker som äntligen kommit tillbaka

Familjen Helenius November 2019 by Rebecka Hagert Photography-39 (kopia) foto : Rebecka Hägert photography

Jag har under största delen av mitt liv varit en person som kan göra två saker typ var som helst, somna och gråta. Det är verkligen en gåva att kunna somna och vila sig en stund snabbt och på olika ställen. För en känslomänniska som mig är också tårarna ett sätt att rensa systemet emellanåt. Att gråta ut sådär fult och för mycket har ofta gjort att jag känt mig lite lättare och mindre ångestfylld efteråt. Kan gråta om jag är arg och jag kan definitivt gråta om jag är ledsen ja till och med när jag är glad kommer tårarna sprutande.

Men så, efter att min utmattning under graviditeten med Vidar, var det som att tårkranen stängdes. Den kom inget alls, jag kunde känna mig både arg och ledsen men tårarna fanns inte där. Efter ett tag suddades också känslorna ut, det blev en grå dimma över alla känslor och tillslut tänkte jag inte ens på det längre. I samma veva kunde jag inte heller sova bra ens på natten. Jag som alltså kunde sova i skolan till och med, med huvudet i händerna, som alltid behövde larm när jag åkte buss för att vakna innan min hållplats och som ÄLSKADE att ta en liten powernap (5 minuter till 5 timmar beroende på livsskede) mitt på dagen.

Tänk vad konstigt att dessa saker kan försvinna, att jag kunde vara både ledsen och trött men varken kunna gråta eller sova. Att känslomänniskan tappat sina känslor och sömntutan inte kunde sova.

Det slog mig idag när jag kröp ner under en filt o soffan med en podd i högtalaren och Vidar sovandes i vagnen på terassen utanför (med babyvakt också om någon nu är orolig) och jag slumrade till. Fick mig 30 härliga minuters sömn och vila, tänkte att det är otroligt länge sedan jag ens gett mig en chans att sova på dagen. Det har liksom inte varit någon vits för jag hade ändå inte somnat. Men nu så, nu kunde jag slappna av och somna! Vaknade av att solen sken in genom vardagsrumsfönstret och kände mig pigg igen. Underbart!

Liknande är det med tårarna, efter att jag grät sådär riktigt okontrollerat vid lillajul har också tårkranen öppnats igen. Inte fullt så mycket som förr men ändå, jag KAN gråta igen. Och känslan efter att tårarna fått rensa känslorna är skön. Att känna känslor är inte farlig, det är långt mycket värre när allt stannar inombords och blir en grå dimma.

Jag är tacksam över både tårarna och sömnen, tror att båda två hjälper mig att hitta mig själv, att må bättre och vara mer stabil.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.