Söndag utan söndagsångest

img_4090

När jag ser på vår lilla Vidde som tultar omkring här hemma (finns det något sötare än små vingliga 1åringar som just lärt sig gå?) slår det mig att både Adam och Saga varit på dagis i samma ålder om han är nu. Typ i alla fall, Saga var väl 1 år och 8 månader när hon började. Det slår mig hur liten han känns i jämförelse med de andra två i samma ålder. Det känns så galet avlägset att han skulle gå i dagis, min lilla bebis. Ja det känns lika galet som det känts givet de två tidigare gångerna. Mycket har säkert att göra med att han började gå så ”sent”, han var alltså vår lilla krypande bebis i 1,5 år. Barn är ju också så olika, det märks så tydligt när man har flera barn. Vidar är en känslig liten kille, han är blyg, försiktig och behöver mycket tid på sig för att våga något nytt. Det känns fint att ha möjligheten att vara hemma med honom, att låta honom vara liten och trygg tillsammans med mig.

Jag har varit lite fundersam på hur jag skulle trivas hemma denna gång, tidigare gånger har jag börjat längta efter något annat än ”hemmamammalivet” senast när barnen blivit 1 år. Men alltså nu, jag trivs verkligen hemma. Det är så skönt att göra det, att inte känna någon söndagsångest utan känna att vi är redo för en ny vecka. De två äldre trivs i dagis och skolan och Vidar och jag trivs med varandra här hemma. Extra tacksam såklart med tanke på mitt svajiga mående att inte behöva stressa med jobb också i detta kaos som är vår vardag.

Hoppas du också trivs med din vardag och att du inte känner söndagsångest ikväll.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.