Man kan vara lycklig och må skit på samma gång

Det finns många orsaker till att jag inte vågat eller velat söka hjälp för mitt mående. Förutom det vanliga, alltså att det känns svagt av mig att ta emot hjälp och på ett sätt också skamligt att inte ”fixa sitt eget liv” själv så har jag också haft bra perioder emellanåt. Alltså dagar som allt varit bra, som jag orkat och haft energi till mer än att överleva dagen. Det har funnits dagar där jag vaknar på morgonen och nästan hoppat upp från sängen, ätit frukost och kanske kommit mig iväg till gymmet, jag har fixat god och hälsosam mat till mig och barnen, städat, organiserat (gärna dragit igång med flera olika projekt samma dag, rensa skåp och sortera i källaren t.ex. ) och tagit tag i alla mina måsten. Jag har tänkt att NU vänder det, nu blir allt bra igen och så kommer den ändå, KRASCHEN.

De bra dagarna byts ut till dagar som jag inte skulle orka gå upp från sängen, dagar då jag dividerar med mig själv om Adam verkligen måste till skolan eller om vi bara kan gå omkring här hemma. Dagar då jag snoozar in i sista sekund för att sedan i panik göra mig och barnen i ordning inför skola och dagis. Dagar när grötkokning känns som att bestiga ett berg och att klä på mig själv och baren kläder känns övermäktigt. Vi ska inte ens tala om att ta hand om mig själv, vad är det för vits att fixa håret om jag ändå mår såhär.

IMG_3960

De bra dagarna har gjort att jag känt att jag kanske inte alls mår dåligt egentligen utan att jag kanske bara är lat. De bra dagarna gör att jag sätter ribban för vad som är tillräckligt bra så väldigt högt att jag ALDRIG har en chans att nå upp till det. De bra dagarna får mig att känna att jag bara är svag de dagar jag inte orkar, att jag är misslyckad som mamma, fru och kompis för att jag inte orkar. De bra dagarna får mig att tycka att jag måste orka, att jag inte kan be om hjälp eller söka efter hjälp. De bra dagarna får mig att känna att de dåliga dagarna är mitt egna fel. Att jag kanske bara har dålig inställning eller helt enkelt inte karaktär nog för att ha bra dagar oftare. Jag får liksom skylla mig själv, igår orkade jag både träna och laga mat så vad är mitt problem idag?

Det är de bra dagarna som bromsat mig från att försöka få hjälp, samtidigt som det är de bra dagarna som gjort mig så totalt slut.

Jag mår inte bra, men jag känner mig ändå lycklig stundvis. Jag är så tacksam och lycklig över mina barn, min familj och mina vänner. Jag hade nog inte förstått att man kan må dåligt men ändå vara lycklig. Jag såg nog inte att jag verkligen inte mår bra, tänkte mer att folk nog kommer tycka jag är lat och letar efter ursäkter om jag går till en psykolog. Jag hade nog inte förstått att orken inte ska variera så enormt från dag till dag. Det behöver liksom inte vara så. Jag vill inte leva för de bra dagarna, vet inte ens vilka dagar som är bra eftersom de flesta dagarna ändå slutar i att jag känner ångest över något. Jag vill leva för att alla dagar ska vara bra, jag vill känna mig tillräckligt bra när jag sätter huvudet på kudden till natten. Alla dagar behöver inte vara lätta, underbara, solskensdagar men alla dagar borde få vara lite lättare.

IMG_3959

Ja jag vet att livet inte bara är roligt, att det alltid kommer gå lite upp och ner och att det tyvärr kommer komma stunder då jag verkligen är ledsen. Det är dessa extrema ytterlägen jag vill bli av med. Jag kan inte pressa mig själv till en massa bara för att jag en dag känner att jag orkar, jag kan inte heller känna mig misslyckad bara för att jag inte kan leva upp till den nivån varje dag. Jag hoppas verkligen att jag med rätt hjälp och stöd ska börja hitta någon form av balans igen. Första steget är i alla fall taget.

 

2 reaktioner till “Man kan vara lycklig och må skit på samma gång”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.