En liten bit av barndomen

Vi firade lillajul hemma hos min syster Julia i Vasa. Det blev en mysig kväll, härligt att barnen fick fira med sin lilla kusin Adrian och mysigt för oss andra också såklart. Jag hade inte förväntat mig något paket nu, vi (jag och Julia) köper inte julklappar till varandra och mamma firar jag ju julafton med. Men ändå hade mamma ett paket till mig och ett likadant till Julia. Hon sa att vi inte fick öppna dem ensamma utan att vi skulle öppna dem tillsammans. Tänkte inte mer på det, vi kollade när barnen öppnade sina paket och beundrade både Barbisar, buggklossar och legoförpackningar. Sedan blev det då dags för mig och Julia att öppna våra paket. Mamma läste en vers innan vi fick öppna och versen gick såhär:

Någonstans mitt i versen förstod jag var det var. Vår Fammo lästa in en massa böcker på kassett till mig och Julia då vi var små. Det var en massa sagor som vi ofta lyssnade på när vi skulle sova. Vi uppskattade såklart kassetterna när vi var små men DÅ hade vi aldrig kunnat ana hur viktiga de skulle bli NU. Mamma hade alltså tillsammans med sin man digitaliserat kassetterna och gjort om dem till mp3filer på en USBpinne. Nu hade vi alltså varsin pinne i våra händer. Det bara brast för mig, jag grät av glädje, av saknad och  av tacksamhet över att det fanns KVAR.

Den kvällen, när barnen hade somnat pluggade jag in pinnen i Antons dator och vi lyssnade på en av sagorna tillsammans. Tänk att jag, över 7 år efter att fammo dött, kunde få somna till hennes sagor igen. Tänk att jag kan spela upp dessa sagor för barnen, tänk att dom kan få lyssna på de sagor som jag älskat som barn. Det är så stort, så fint så jag får tårar i ögonen igen.

Anton konstaterade att jag antagligen fått den bästa julklappen i mitt liv, det går liksom inte att toppa detta. Och ja, har svårt att tro att något kunde vara bättre. Tack Mamma och Robbe, tack för att jag fick en liten liten del av fammo tillbaka <3