Tankar kring både träning och amning

Det är fullt upp i min kalender just nu, hem och skola möte igår och föräldraföreningensstyrelsemöte idag ( Aktiv mamma här hej! ) och jag är så nöjd över att jag trotts ett proppfullt schema lyckat klämma in 2 promenader på en timme var, ett styrketräningspass på gymmet och en zumbatimme och det är bara tisdag ännu. Känner att jag hittat ett nytt flow gällande träningen just nu och jag har bestämt mig för att njuta så länge det varar. Idag känner jag av gårdagenspass, har sådan träningsvärk och på något perverst sätt njuter jag lite. Jag vet att träningsvärk inte är ett kvitto på bra träning, men för MIG är det ändå just det. Det peppar mig att fortsätta.

Det är inte optimalt att ha Vidde med på gymmet, men det är inte heller realistiskt att tro att jag skall ha tid att träna ensam. Vi får helt enkelt kompromissa lite, jag får göra det bästa av situationen och unna mig ensamträning ibland. Jag vill vara en tränande människa och jag vill styrketräna. Jag kan inte låsa min träning till en viss tid och dag tyvärr, för det fungerar inte i min vardag.

E51786A7-E954-4481-B3D3-D59B0D96136C

Vidar äter mat igen, vilket är så skönt. Då han var sjuk ville han endast amma och jag som hittills inte haft något som helst problem med amning kände mig lite matt där mellan varven. Att amma något gång per dag är okej, men när det blev varje måltid, mellan måltider, som tröst, för att somna, ja det blev helt enkelt lite för mycket. Mina bröstvårtor gjorde SÅ ONT till slut. Så som i början av amningen och brösten började till och med läcka. DÄR någonstans kände jag att det inte var så skoj längre. Samtidigt som det ju var toppen med både näring, tröst och trygghet i ett för en sjuk och krasslig Vidde. Småningom börjar jag kanske ändå känna mig redo att försöka bli av med nattamnignen, att få sova en natt ostört hade verkligen varit guld. Men jag vet inte, kanske vi behöver sluta amma helt för att få bort nattätandet? Kanske jag bara är lite trött ännu efter förra veckan? Han ammar i alla fall mindre nu igen vilket både jag och mina boobs uppskattar. Vill inte sluta amma helt, vill låta Vidar bestämma när han är redo att sluta. Precis som de två äldre fått göra. Men jag känner kanske ändå att vi kunde ha lite mer struktur i när det erbjuds. Eller så gör jag mig bara en björntjänst och skapar mer problem genom att börja försöka reglera. Jag tror ju egentligen på att låta barnet styra och inte ta någon stress. Ska ha is i hatten ett tag och se jag tror nog vi båda vet när det är läge att sluta.

IMG_2054

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.