Fredagsfrågan v.39 ”mina tankar om träning”

Blank 4 x 2 in

Tack för frågan Christina absolut kan jag skriva lite mer om hur jag ser på träningen nu jämfört med tidigare. Innan Vidar föddes levde och andades jag träning, jag jobbade med träning och hade ganska mycket egentid vilken jag använde till träning. Jag ÄLSKADE att träna och att ha tid för träningen var inte ens svårt. Kunde träna 2 gånger per dag och ändå kändes det verkligen roligt. Det här med träning är fortfarande ett ämne som känns lite jobbigt att prata om, har så svårt att inte se på avsaknaden av träning i mitt liv, just nu, som ett misslyckande.

Hur ser jag då på träningen idag? Jag tycker det är jobbigt att jag inte kan satsa så mycket tid på träning som jag skulle vilja. Jag skulle önska att jag skulle kunna träna många pass i veckan, att jag kunde nörda ner mig i styrkeutveckling, köpa ett bra träningsprogram och gå ALL IN på träning. Men det går liksom inte just nu, dels beror det såklart på Vidar som varit liten och oberäknelig men främst beror det på de två äldre som mitt i allt har en massa egna hobbyn. Vardagskvällarna är fullbokade och jag känner att jag inte kan ha en träningsrutin som kräver barnvakt för att gå runt. Därför hittade jag på en ny utmaning till mig själv #luckträning. Istället för att försöka få till dom där PERFEKTA passen så ska jag försöka få till PASS så ofta som möjligt. I en ledig lucka kan jag sedan gå en promenad eller träna maxstyrka beroende på. Det viktigare är ATT och inte VAD.

Det är tufft att inte kunna träna så mycket som jag önskar, det har gett mig helt nytt perspektiv. När Adam och Saga var små tänkte jag att man bara är lat om man inte hinner träna. Kunde inte för mitt liv förstå hur man inte hade en timme ens på kvällen. Tja nu vet jag, när hela kvällen går ut på att köra skytteltrafik mellan fotbollsplaner, danslektioner och gymnastiksalar. Dessutom ofta med en 1åring i släptåg. Ja då är det inte alltid helt lätt. De gånger vi är två fungerar det bättre, men jag vill inte känna mig misslyckad de gånger jag sköter ruljansen själv.

”All träning är bra träning” är mitt mantra just nu, jag försöker att inte lägga någon värdering i VAD jag gör. Jag försöker se till att jag i mån av möjlighet rör mig varje dag, vissa dagar är det 30 minuters promenad och vissa dagar 1h på gym. Som jag redan skrev, det viktigaste är att det blir något.

Jag har lärt mig massor under dessa två senaste år, från att ha varit rätt naiv i mitt tänkande har jag fått prioritera om. Min största utmaning förutom tiden är mina egna demoner i hjärnan. Jag jobbar varje dag med att inte låta dem styra. Vissa perioder går det bättre, de burkar vara de perioderna då jag också fåt till träningen. Vissa perioder tar dom över rodret och låter mig förstå att jag är totalt värdelös.

Varje dag är en ny möjlighet, sakta men säkert är jag påväg mot en vardag där min egna träning också skall få ta plats. Men jag tvingar mig själv att skynda långsamt. Om något år ser jag säkert tillbaka på denna tid och funderar varför jag var så hård mot mig själv. Ja typ såhär går mina tankar just nu, hoppas det svarade på din fråga. Om någon undrar över något annat är det fritt fram att fråga. Såg att någon också undrade om jag kommer börja jobba som PT igen? Men det svaret kräver nog ett eget inlägg och mod från min sida att våga publicera det. Tids nog, men inte idag.

 

En kommentar till “Fredagsfrågan v.39 ”mina tankar om träning””

  1. Tack för ditt inlägg, jag känner igen mig i dina tankar. Före graviditeten bodde jag på gymmet, hade ju inget annat att göra då kändes det som. Sen blev jag gravid och slutade träna. Nu är jag hemma själv med bebis och hund 3 av 4 veckor i månaden, så att ovanpå det försöka passa in träningstid på gym skulle inte funka. Ska bli intressant att se hur jag får det att passa in med det träningsprogram som jag nu fått via en mammaträningsgrupp. Hoppas du hittar något som funkar för dig också!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.