Ännu en gång räddade amningen oss

Jag är glad över att Vidar är mitt tredje barn och att jag inte (försöker i alla fall hårt att inte) tar åt mig när någon påpekar att det nog är dags att sluta nu. Detta har påpekats till mig(oss?) sedan Vidar var 8 månader och nu är han ju 1 år och 2 månader och tja som ni märker har vi inte anpassat oss ännu i alla fall. Amningen är inget som stör mig, tvärt om är det vår lilla gemensamma tid bara Vidar och jag. Lite mys, närhet och så några klunkar dunderdryck på samma gång.

3039E19B-D56E-49A6-A7E0-CCECA50496AE

Nåja idag hade vi tid till frissan för att för första gången klippa Viddes hår. Inte för att det var sådär super långt men ville snygga upp lite kring öronen och i nacken. Han har (precis som sina syskon) inte en endast en lock i håret vilket gör klippningen rätt enkel och odramatiskt. Vi klipper ju inte bort några små söta lockar direkt.

Nåja i alla fall var inte Vidar speciellt övertygad om att få sitt hår klippt idag och efter att ha försökt avleda med babblarna tog jag fram det hemliga vapnet. När patten kom fram skiftade fokus och han satt nöjd i min famn under tiden Petra klippte honom. Vips var han klar och ingen av oss var varken ledsna eller svettiga. HURRA och TACK till amningen säger jag bara, så många kniviga situationer som den löst.

2 reaktioner till “Ännu en gång räddade amningen oss”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.