Vad är mina planer för framtiden?

Antagligen har det att göra med att Vidar nu är över 1 år, men folk runt omkring mig har mer och mer börjat fråga vad jag har för planer för framtiden. En helt befogad fråga, samtidigt som det är en fråga som ger mig en liten klump i magen. För det korta enkla svaret är JAG VET INTE jag har, inga planer just nu.

IMG_8671

Det lite längre svaret vet jag inte helt hur jag skall lägga fram. Jag känner mig så tillfreds med vardagen just nu, älskar att ha möjligheten att vara hemma med Vidar. Att vara hemma och ta emot Adam från skoltaxin och ha lunga sköna mornar tillsammans med Saga innan hennes dagisdag börjar. Jag längtar inte bort, inte ens lite. Jag vill inte heller gå omkring och fundera hela tiden, så jag har tagit beslutet att jag i alla fall kommer vara hemma tills Vidar är 3. Om jag inte får något infall och verkligen VILL göra något annat såklart. Inget är hugget i sten, men som sagt vill jag inte heller gå omkring att känna att jag borde göra något annat. Jag tänker helt enkelt vara trygg i att jag kommer veta när och om jag skall göra något annat. Och får jag iver för det kommer allt runt omkring att lösa sig. Tänk vilken trygghet att våga lite på det.

IMG_8674

Nästa höst börjar Saga förskolan och Adam 2an och det känner både lyxigt och tryggt att kunna vara hemma då. Varför skall jag stressa iväg ut i arbetslivet när jag inte känner mig redo för det? Jag har inte ens ett jobb just nu. Någon frågade också om jag har planer att återgår till jobbet som PT, tanken finns där i bakgrunden men jag känner att jag behöver hitta mig själv innan jag är redo för det ansvaret igen.

Jag landar själv i mitt beslut just nu och drömmer om att vid sidan av hemmalivet börja satsa lite mer tid och energi på mina sociala kanaler, att liksom unna mig lite tid för det och inte alltid prioritera den när allt annat är fixat. Att ge mig själv tillåtelse att blogga istället för att vika byke.

IMG_8675

Ingen press och ingen stress utan göra det som jag själv känner att jag vill göra. Jag är medveten om att min situation är väldigt privilegierad, att alla föräldrar inte kan välja. Jag är tacksam över att vår livssituation möjliggör detta och jag tänker inte gå här hemma och känna dåligt samvete. Inte för att någon annan ger mig dåligt samvete utan för att jag själv är expert på att tycka att jag ”borde” göra något mer. Nu ska jag ”bara” njuta och leva lite YOLO ett år eller två.

3 reaktioner till “Vad är mina planer för framtiden?”

  1. Åh, det låter så härligt! Jag är glad att jag har möjligheten att vara hemma till augusti nästa år. Då är Einar ändå 1 år och 4 månader. Visst drömmer jag lite om att få vara hemma längre, men vår ekonomi tillåter det nog inte tyvärr. 🙁

    1. Ja varje månad som vårdledig är något jag verkligen uppskattar, inget man kan ta förgivet. Man får göra det som funkar för sin egna familj, Adam började också dagis vid 1 år och 2 mån och det gick hur fint som helst 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.