High five!

Att Vidar blev 1 år i söndags betyder också att jag ammat honom lika länge. Redan nu vill jag flagga för att jag inte dömmer någons sätt att mata sitt barn, helamma, delamma, mysamma, flaskmata, koppmata, skedmata ja YOU NAME IT. Jag vet att alla gör på det sätt som känns och fungerar bäst. Jag vill inte att någon skall tro att jag ser ner på mammor som av orsak eller annat inte vill eller kan amma sina barn, denna text handlar endast och enbart om min och Vidars amningsresa. Tack för att ni förstår <3

Jag har ammat 3 barn, 2/3 barn har jag också gett ersättning till. Med första barnet var det en trygghet, att veta att jag KAN mata honom med flaska om jag av orsak eller annat inte kan amma. Det var slitigt att komma igång med amningen första gången, men efter några månader fungerade det ändå riktigt bra. Sen fick vi lära honom att ta flaska igen, vilket också var rätt utmanande. Men vi fick till det, han ammades mest och fick någon flaska ibland. Ju äldre Adam blev desto mindre intresserad blev han av amningen, han ville gärna ligga i famnen och mysa men hellre med en flaska ersättning. Vid 10-11 månader övergick vi helt till flaskan, aminen rann ut i sanden och avslutet var inget jag ens funderade på speciellt mycket.

Med Saga orkade jag inte pumpa, så hon fick ersättning de gånger jag inte var hemma. Hon var inte lika intresserad av amningen heller och började snabbt favorisera flaskan. Jag kan i ärlighetens namn också säga att jag inte var speciellt sugen på amma själv heller. Så när hon inte visade intresse var jag inte sen på att sluta erbjuda och gå över till flaskan helt. Vid 9 månader hade jag helt slutat amma och vi var alla nöjda och glada.

Sen kom vår lilla Vidar och amningen kändes SÅ viktig. Det var VÅR tid, vår gemensamma tid som ingen kunde ta ifrån oss. Det var några bökiga veckor där han inte fick grepp om bröstet på ett bra sätt och tappade vakumet ofta. Efter att tung-senan klipptes blev det bättre och vi fortsatte jobba med amningen. Jag stod på mig att jag INTE ville ge ersättning till honom, jag litade på att han mår bra eftersom han var nöjd, sov bra på nätterna och följde samma kurva som Saga.

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-492

Denna gång ville jag inte erbjuda ersättning eftersom jag inte ville ge Vidar en chans att välja, jag ville inte att han skulle börja gilla ersättning bättre än bröstmjölken och fick därför se till att det alltid fanns mjölk i frysen om jag skulle vara borta längre än 1 timme typ. Jag lärde mig pumpa och fick in en fin liten rutin på det också, pumpandet hjälpte också till att öka produktionen vilket var bra det också.

Och nu sitter jag här och kan konstatera att jag klarade det stora målet, att amma i 1 år. Vad händer nu då? Får fler och flera kommentarer om att det börjar vara dags att sluta, jag trodde aldrig jag skulle bli en som känner att jag inte vill sluta amma senast efter 1 årsdagen men här är jag nu. Jag känner noll behov av att sluta just nu, amningen känns inte jobbig eller störande på något sätt. Jag vill intre stressa fram ett avslut, Vidar är ändå vårt tredje barn och det kan gott och väl hända att han är vårt sista. Varför skall jag stressa fram ett avslut bara för att majoriteten av mammorna väljer att sluta amma vid 1?

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-484

Just nu kör vi alltså lite mindre fritt än tidigare, vill ändå att Vidar skall äta mat också och hade Vidar helt fått välja hade han nog ammat konstant. Lite begränsningar blir det alltså, för att amningen inte skall störa matlusten, men som mellis och efter måltider erbjuds bröstet. Och hittills har han inte tackat nej om vi säger som så. Lyx att ha melliset med, en slarvet som jag behöver en backup för de där gångerna som jag glömt att packa mellis.

Jag tänker låta Vidar styra lite en tid framåt, tappar han intresset är det så och vill han fortsätta amma ännu så kör vi så. Har ingen tydlig plan. Är bara så glad och stolt över att vi ammat i 1 år. Det kom inte gratis men det var värt all frustration och alla timmar med pumpen. Tredje gången gillt fick jag till den där underbara mysamningen som jag hade drömt om. Hade gärna fått till en amningsfotografering i kvällssol denna sommar också, som ett fint minne på vår amningsresa. Det hade väl varit fint eller hur?

Familjen Helenius by Rebecka Hagert Photography-485

bilderna har Rebecka Hägert fotat